Problemet är att de låga genomsnittliga löneökningarna drabbar alla anställda inom Almega-IT, oavsett om man byter jobb eller ej. När man byter jobb sätter ju den nya arbetsgivaren lönen efter de marknadsmässiga lönenivåer som gäller, och om de genomsnittliga löneökningarna är låga drabbas man således av detta även när man byter jobb.

Ansvaret för detta ligger hos Sveriges Ingenjörer (SI) som gick med på ett sifferlöst avtal inom Almega-IT avtalsområdet. Hade SI istället valt att förhandla fram fasta lägstanivåer för löneökningarna som andra avtalsområden gjorde så hade Hewlett Packard (och andra IT-företag) inte kommit undan med att hänvisa till globalt lönestopp, utan de varit tvungna att åtminstone ge löneökningar enligt lägstanivån i avtalet.

Nu lägger vi ytterligare ett förlorat år till raden, där löneutvecklingen för Sveriges Ingenjörers medlemmar fortsätter att halka efter övriga kategorier på arbetsmarknaden.

Detta är extra allvarligt med tanke på att medelåldern är låg inom IT-branschen (pga att branschen är så ung). Normalt sett får anställda högst löneökningar i början av sin karriär, så löneökningarna inom IT-branschen borde egentligen ligga en bra bit över genomsnittet för den privata sektorn.