Jag förundras över hur alla kan veta utan att göra något? Som folket i sagan om kejsarens nya kläder? Alla förstår, mer eller mindre, att utvecklingen driver mot ett ekologiskt stup men ändå pratar nästan alla om att återuppliva tillväxten.
”Den stora debatten” i samhället handlar därför om ökad konsumtion, fler jobb, vård-skola-omsorg, pensioner, investeringar och så vidare. För att vara med i den debatten tar jag upp allt detta i min nya rapport men kopplar också in de ekologiska gränserna. Min bild är en uppåtgående rulltrappa där motorn är att produktionen blir allt effektivare. Om 20 år ska konsumtionen enligt planen ha fördubblats.
Men det håller inte, säger vi som sett den nakna kejsaren. Bättre teknik kan nog minska skadorna – jag går igenom möjligheterna – men det räcker inte. Vi måste också trappa ner: gå neråt i den uppåtgående rulltrappan bara för att stanna på samma nivå. Det kan man göra genom att arbeta mindre. Men att föreslå det skär sig med vår samhällsförståelse om arbetets värde, arbetslinjen och även att omställningen kräver nya ansträngningar.
Min fråga i rapporten är om vi kan fortsätta att leva ett modernt och bekvämt liv i Sverige och ändå ”rädda världen”? Som gammal ingenjör försöker jag räkna på detta och svaret är ja – modernt och bekvämt men inte på dagens resursslösande sätt. Snarare i nivå med hur vi levde på 90-talet men å andra sidan med en ledig dag till i veckan. Resultatet kan diskuteras, men då får man också använda siffror, inte bara ord. Aritmetik är ingen åsikt heter det.
Jag förutsätter ingen samhällsomvandling. Miljöjuristen Staffan Westerlund har sagt att ”revolution kan alltid genomföras inom gällande lagstiftning”. Men för att vi verkligen ska ta oss ur slöseriet och trappa ner krävs en annan förståelse. Och stort politiskt mod. Någon lär ha sagt ”Vi vet hur vi ska lösa klimatfrågan men inte hur vi ska bli återvalda efteråt”.
Christer Sanne
Läs Christer Sannes rapport här: Hur vi kan leva hållbart 2030 (rapport från Naturvårdsverket).
Läs Christer Sannes debattartikel Att skapa jobb är inte alltid samhällsnyttigt (tidigare publicerad i Svenska dagbladet).
Jag läste rapporten om 2030 och såg att Christer inte riktigt fick ihop det med den globala ekonomin. Hans idé leder det exportintensiva Sverige till försämrad konkurrenskraft, sänkt reallön, en ej tidigare skådad fastighetskris värre än 1990, stadsskuld och massarbetslöshet, likt Grekland. Han missar att effektiviseringar leder till ledig produktionskapacitet och nya uppfinningar som skapar sysselsättning.Det är pinsamt att Naturvårdsverket sponsrat personligt tyckande och skriver att det inte är deras åsikter i rapporten. Innehållet krockar också med konjukturinstitutets Miljö,ekonomi och politik som är dubbelt så proffsigt gjord men varnar för ingenjöresarbetslöshet vid miljöomställning. Jag blir mörkrädd när nya KTH studenter kommer till oss med snedvriden världbild från sådana lärare, det skapar mycket feltänk och ombyggnader för att rätta till felbyggena i onödan. Det är bara några procent koldioxid i Sveriges elproduktion och inte så svårt att bygga några procent koldioxidneutral reservkraft. Tyskland bryter egen billig brunkol att elda med, därför lägger de ner kolioxidneutral kärnkraft, så de släpper ut 80% procent koldioxid och tackar sveriges miljöprofetet för utsläppsrätterna. Alla bor för övrigt inte på Södermalm vid tunnelbanestationen.