Om det inte framgick av textinnehållet i mitt inlägg, så skrev jag om elkraftingenjörer. Detta bl.a. med anledning av Henning:s inlägg där han kommenterade ”Kan inte förstås varför Af envisas med beteckningarna ”Civilingenjörer, bygg och anläggning” resp. ”Civilingenjörer, elkraft” är det för att dem inte existerar överhuvudtaget tro?”

När jag examinerades som gymnasieingenjör tele och sedan detsamma i elkraft för mer än 25 år sedan var det av storleksordningen 500-800 gymnasieingenjör i elkraft som examinerades vart år.

När jag sedan arbetat som elektriker, med industriell forskning, forskning och utbildning i elkraft på universitet har jag i stort sett hela tiden, märkt ett underskott på elkraftingenjörer i samhället och i min omgivning, ett underskott som nu ökar snabbt.

Även om en läkare och en veterinär läser mycket i sin utbildning som är lika, så ersätter dessa yrkesgrupper inte varandra när det gäller behov på arbetsmarknaden. Ur min erfarenhet ifrån utbildning och ifrån arbetslivet så är det minst den bredden även inom ingenjörsområdet. Att tala om ingenjörer (gymnasie-, högskole-, eller civilingenjörer) som en yrkesgrupp (eller utbildning) är ganska diffust, speciellt om ämnet är brist eller tillgång på arbete eller arbetskraft.

Jag välkomnar därför en ökad precisering både när arbetsförmedlingen eller andra beskriver statistik på tillgång efterfrågan på arbetskraft eller när vi gör inlägg och talar om att det är brist eller överskott på arbete inom ingenjörsområdet.

Du talar om en väldigt specifik utbildningsinriktning.

Titta istället på hur det ser ut vad det gäller tillgången på ingenjörer rent generellt:

Det examineras nu ca 10.000 högskoleingenjörer och civilingenjörer per år. För 25 år sedan var det ca 1.500-2.000 civilingenjörer (högskoleingenjörer fanns inte då).

Dessutom är examinationsfrekvensen väldigt låg på dessa utbildningar, mindre än 50% (eftersom antagningsbetygen är så låga och därmed även kvalifikationsnivån hos de sökande). En stor andel av de som inte tar fullständig examen arbetar ändå som ingenjörer, vilket för den faktiska tillgången på ingenjörer än större.

Utöver det har vi en arbetskraftsinvandring på ca 4.000 ingenjörer och ”dataspecialister” per år.

Dessutom är det väldigt få högskoleutbildade ingenjörer som pensioneras nu, helt enkelt eftersom det var så få sådana ingenjörer som utbildades för ca 40 år sedan. Det handlar om kanske 1.000 högskoleutbildade ingenjörer som pensioneras per år.

Lägg ihop det här och tala om för mig om du inte håller med om att vi har ett överskott på högskoleutbildade ingenjörer i Sverige generellt?

Vi har idag i Sverige ett stort behov av ingenjörer med elkraftkompetens för att renovera och bygga nya elkraftanläggningar.

Du har alldeles rätt att det, fram till ungefär 1990, fanns det en fyraårig elkraftteknisk utbildning på gymnasiet. Denna ersattes då successivt av en (två) treårig högskoleingenjörsutbildning med inriktning mot elkraft (HING Elkraft). Utbildningen startade – med statens önskan om konkurrens – på flera platser i Sverige, dock på färre platser än de som erbjudit den 4-åriga tekniska utbildningen och med betydligt färre studenter.

Efter ett ”toppvärde” på nästan 130 studenter 1994 (samtidigt som de sista gymnasieingenjörerna i elkraft examinerades) minskade antalet studerande på HING Elkraft för att i princip inte vara mer än ett trettiotal år 2000, då nästan alla utbildningsorter lagt ned utbildningen. Nedläggningen skedde för att intäkterna för utbildningen kraftigt understeg kostnaderna, det var för få sökande.

Idag utbildas uppskattningsvis 30-60 högskoleingenjörer per år (en treårig utbildning) i elkraft. Man kan även avlägga Civilingenjörsexamen i Elektroteknik vid KTH och Chalmers med Inriktning mot Elsystem\Elkraft genom val av kurser, uppskattningsvis examineras 20-40 st per år där. Det är troligtvis den senare utbildningen som åsyftas med ”Civilingenjörer, elkraft”

Samtidigt slutar (och har det senaste tio åren slutat) ca 200 ingenjörer per år. Ingenjörer med lång praktik och som en gång i tiden gick den fyraåriga elkrafttekniska gymnasieutbildningen och nu arbetat på industri, konsultbolag elkraftbolag etc. Kan vi inte ersätta dessa, med nya elkraftingenjörer, vet jag inte hur vi skall kunna klara nybyggnation och drift av de svenska kraftsystemen.

Carl har rätt i sin synpunkt att i sin specialisering så skiljer sig de olika inriktningarna för civilingenjören sig åt, det är få civilingenjörer som har läst elkraftkurser.

Med lite fantasi så kan man kanske tänka sig att de menar Civiligenjörer som inriktat sig mot elkraft i sin utbildning genom val av kurser eller har relevant arbetslivserfarenhet?.

Bara för att du har en Civilingenjörsutbildning kan du inte utan vidare hoppa mellan IT-, Väg&Vatten-, Industriell design-, Kemi- eller bioteknikrelaterade arbeten.
De skiljer sig faktiskt åt, tro det eller ej.

Jag kan bara hålla med!

Och för övrigt hittar man i artikeln:

”Dataspecialister förespås bli särskilt eftertraktade.”

Vad sjutton är en ”dautaspecialist”? Vad gör en sådan – håller på med dauta å sånt? 😉 Vilken utbildning går man (civilingenjör, gymnasieutbildning, eller komvux)?

Och finns det motsvarande ”vårdspecialist” inom vårdsektorn? Kan vara en läkare, en undersköterska, eller liknande? Inte så noga…

@Redaktionen på Ingenjören: Kan ni inte ställa lite kritiska frågor till Arbetsförmedlingen nästa gång, istället för att bara vidarebefordra deras material okritiskt? Det hade varit intressant för läsarna tror jag, seriöst menat.

Fråga dem gärna också hur det kommer sig att ingenjörerna inom ”IT-sektorn” flera år i rad fått sämst löneökningar av alla kategorier, trots att Arbetsförmedlingen ständigt placerar dem i topp i deras prognoser över sektorer som det kommer vara brist inom? Kanske finns det brister i deras undersökningar? Exempelvis baseras deras undersökningar nästan uteslutande sig på intervjuer med företagen, som själva får ange om de anser det vara brist eller inte. Och företagen inom IT-sektorn har varit särskilt duktiga på att utnyttja denna brist. De har intresse av att låta påskina att det är brist på arbetskraft så att det blir fler utbildningsplatser så arbetskraftsutbudet ökar och lönerna kan hållas nere. Vilket vi som sagt sett resultatet av i löneökningsstatistiken de senaste åren.