”Det är helt orimligt. En enda kvinna knappast kan påverka en hel styrelse av män till den graden.”

Det är dock inte, precis som Anna påpekar, vad artikeln säger. Där talas bara om den genomsnittliga effekten av systemet med kvotering, och varför den effekten skulle vara så orimlig får ni gärna utveckla; att ersätta en mycket kompetent man med en mindre kompetent kvinna i ett bolag med tex 3 personer i styrelsen skulle mycket väl kunna sänka värdet med betydligt mer än 10%.

Jag ser för övrigt med spänning fram emot era kommentarer till mina frågor ang. fig 9 och tabell 8 i er rapport.

Vi tänkte försöka ge förtydligande svar på er fundering.

Jan, vad gäller dina invändningar så är det väldigt viktiga poäng du gör. Vad gäller kompetensmåttet som används för att mäta andelen kompetenta män i partigruppen så är det binärt, vilket gör att det enda som har betydelse är om man ligger över eller under medianen. Alltså kommer den som ligger 50% över genomsnittet inte bedömmas som mer kompetent än den som ligger 25% över genomsnittet. Vad gäller det minskade antalet så är den effekt vi hittar en kombination av att det blir färre män och att det sker ett bättre urval för ett givet antal män,

Emil, korrelationskoefficienten är 0,4. Vi har inte gjort något val vad det gäller skala utan har helt enkelt tagit den faktiskta förändringen i andelen ”kompetenta” män i gruppen. Per definition så kommer inte korrelationen att påverkas av mätenheter. Vi har tagit ett linjärt mått då det är det mest transparanta. Vi kan rekommendera dig att läsa om difference in difference metodologi i antingen länken vi bifogade tidigare eller i en statistiktextbok (Mostly Harmless Econometrics har ett mycket bra avsnitt om metoden). En av huvudpoängerna med metoden är att kontrollera för generella trender. Jämför vi över ett längre tidspann får vi dock samma skillnader (vilket du kan se i våra difference in difference tabeller). Det är alltså dessa och inte figurerna som påvisar de kausala effekterna av kvoteringen.

Hoppas att vi lyckades reda ut oklarheterna.

eftersom siffran 20% per inkvoterad kvinna kom från vårt blogginlägg kan vi förtydliga. Om du tittar på tabell 2 i artikeln kan du se att den genomsnittliga styrelsen har drygt fem medlemmar. Tar man in en kvinna i styrelsen ökar man alltså andelen kvinnor med ungefär 20%. Räknar man om estimatet som nu står i artikeln ovan kommer man då fram till att en inkvoterad kvinna minskar värdet med 20%.

Med informationen i referatet förefaller det fullständigt obevisat att de ”mediokra männen” stöder varandra, och att ”mediokra” ledare behöver omge sig med mediokra medarbetare. Var finns beviset för denna tes?

En enklare teori är att männen är rangordnade sinsemellan, och att denna rangordning hänger ihop med deras intelligens. När några måste gå, så ryker de som är längst ned i hierarkin.

Ber också om ursäkt för att jag missade kap. 7 (conclusions).

Åter till fig. 9: Min poäng är att det är så stor spridning på punkterna att valet av skala får stor betydelse för trenden. Låter man skalan gå t.ex. från 0 till 15 faller det lägsta värdet (-2,-15) samt det högsta värdet (7, 17) bort och trenden tycks snarare bli den motsatta. Vad var för övrigt korrelationskoefficienten och vad motiverar valet av en just en rät linje?

Om nu valresultatet hade så stor inverkan på kompetensnivån generellt, varför valde man inte två år innan och efter kvoteringen med mer lika valresultat (tex -88 och -94 eller -91 och -98) så hade man sluppit det problemet?

Tabell 8 på s. 59 blir man inte heller klokare av; den tycks visa att andelen kompetenta kvinnor minskar i större utsträckning än andelen kompetenta män ökar vid kvotering, eller har jag missat något?

Hoppas ni finner frågorna relevanta, en intressant rapport förtjänar intressanta frågor!