Kommentarer på: ”Det handlar också om attityder”

Av: Mohammed Rashid, Irakiska Ingenjörs och Arkitekt Förening i Sverige

Mohammed Rashid, Irakiska Ingenjörs och Arkitekt Förening i Sverige — Fri, 03 Oct 2014 05:50:27 +0000

Allt som sagd i panelen (inkl. matchningsproblem) baserar på att ingen har tagit problemet på allvar. När det blev brist på läkare i landet då skaffade regeringen ett system för utländska läkaren att komma in i arbetsmarknaden på enklare sätt (legitimation)
Det går också att skaffa samma modell för att andra akademiker, via någon typ av arbetserfarenhetsbedömningen.
Vi på Irakiska Ingenjörs och Arkitekt Förening i Sverige hade jobbade med den delen av hur vi anpassar de Irakiska arbetserfarenheter vid några av våra medlemmar med svensksarbetsmarknads efterfrågan.
Vi hade också markerat att det finns några projekt här och där som jobbar aktivt med matchningen, men bara på lokal nivå.
Riksdagen och regeringen måste ta sitt ansvar i den fråga och se hur vi kan utnyttja de kompetenser och erfarenheter som finns ute och har problem att komma in i svensksarbetsmarknaden.

Av: åke mattsson

åke mattsson — Thu, 02 Oct 2014 10:22:17 +0000

Det är inte företag, arbetsgivare, näringsliv, förvaltningar etc som anställer. Det är chefer. I många fall anställer en viss chef kanske ett par medarbetare per år. Chefen har oftast full frihet att välja den hen tycker passar bäst in i aktuell arbetsgrupp. Man ska vara väldigt modig och stark som chef för att bryta mot gängse (och sin egen) uppfattning om vem som passar för ett visst jobb. Man måste ändå utgå från att chefen väljer den som hen tror ska ge högst mervärde för företaget. Det nog mycket ovanligt med konkreta mål och anvisningar i ett företags anställningspolicy som styr mot att anställa utländska akademiker.

Man är nog naiv om man tror att ett företag ska ta ett ansvar för Sveriges migrationsfrågor. Men det är ändå på ledningsnivå insikten måste förankras om att det ev. är andra kompetenser än de traditionella(svenska) som skapar nya värden för företaget.

Av: Olle

Olle — Thu, 02 Oct 2014 09:26:42 +0000

Efter att i många år arbetat i verksamheter med många icke svensktalande personer är det svårt förstå rädslan för blandade språkliga kompetenser. Man behöver naturligtvis kunna tala med varandra på något gemensamt språk och engelska är kanske naturligast nu. Inom EU annonseras många lediga jobb ut men när min efterträdare skulle utses tog man inte chansen att få in en engelsktalande spansk medborgare trots att de tekniska meriterna verkade ok. Det var HR som föreslog denna person men den närmaste chefen valde en infödd svensk för det var tryggast om jag förstod rätt. Därför instämmer jag i att det är en ledningsfråga (på alla nivåer) och inte bara en HR-fråga.

Av: Mikael

Mikael — Thu, 02 Oct 2014 06:24:36 +0000

Min erfarenhet är att språkkunskaperna är mycket viktiga för att fungera i näringslivet.
Svenska är viktigt att ha som mål på sikt för att få en bra integration. Men det är inte nödvändigt från dag 1. Däremot så brister det alltför ofta i engelskan, och man bör kräva flytande engelska (framförallt förståeligt tal) om inte svenskan är på plats. Resultatet blir annars ”öar” med anställda som talar ett annat språk men har svårt att kommunicera med omgivningen och t.ex delta i fikadiskussioner och sociala sammanhang. Det är inte bra för stämningen på arbetsplatsen, utan riskerar att skapa vi och dom.
Summering: kräv bra engelska från dag 1 och ha bra svenska dom viktigt mål på 1-2 års sikt!