Själv växte jag upp med en pappa från Tyskland men vi pratade aldrig tyska hemma. Men när vi hälsade på släkten lärde jag mig alltid lite. Speciellt trimmade de mig på uttalen. I skolan läste jag engelska och tyska (men fick underkänt i tyska på grund av min dialekt 🙂 )
På gamla dar har jag på distans studerat både tjeckiska och ryska. Tack vare att jag lärde mig uttalen på tyska när jag var liten har jag haft hyfsat lätt att lära mig uttalen på ryska och tjeckiska. (tonande ”rdj” till exempel).
Men nu till saken, innan jag läste de slaviska språken var hjärnan ”enkelriktad”. När jag var i Tyskland hade jag jättesvårt för att växla mellan språken så det blev ofta att jag pratade tyska till familjen då allt som rörde sig i hjärnan var på tyska. Och kunde jag inte ett ord på tyska så blev det totalt stopp. Men nu kan jag plocka fram orden på de andra språken om jag hakar upp mig. Som om hjärnan gått från att ha en ”garderob” för varje språk, gått till ett språkrum med en låda för varje ord där språken är blandade. Så studien säger att min hjärna tagit ett steg tillbaka då?
Ett problem här är att det engelska språket har en faktor runt tio gånger fler ord. Kul att se att arbetsgivare kräver att man ska kunna skriva och prata engelska flytande. Det är ett skämt! Jag instämmer med Carl-Åke om att defininitionen av tvåspråkighet måste göras klart.
]]>