Sveriges problem verkar inte vara för stor utan för liten lönespridning. Det lönar sig helt enkelt inte med lång utbildning i ett livs perspektiv.

Och vilken lön är det man mäter? Bruttolön? Den är ganska ointressant för arbetstagaren. Det är disponibel inkomst per arbetad timma som är intressant. Då bör man även räkna investerad tid under utbildning, förlorad arbetsinkomst och förlorade möjligheter till bostad. Istället för utbildning kunde man ha arbetat och tjänat pengar, köpt en billig lägenhet och senare kanske ett litet hus. Det kunde inte studenten. Och när studenten är färdig är både lägenheten och husen för dyra och staten vill ha hans extrainkomst tillbaka som marginalskatt.

De flesta ingenjörer tvingas betala marginalskatt som tack för sina fem år på högskolan utan lön men med studielån och förlorade arbetsår. Det innebär att en löneökning beskattas med 50-60%. Då behövs minst dubbelt så stor skillnad i Bruttolön för att arbetstagaren skall bli ”nöjd” med sin högre lön. Så det är viktigt om man tittar på bruttolön, nettolön eller disponibel inkomst när lönespridningen mäts. Svårt att förstå av artikeln vilken lön som avses.