Fakta:
3. Löneutvecklingen för ingenjörer har varit usel under de senaste 15 åren. De har tappat 20-30% i lön jämfört med övriga tjänstemän och nästan lika mycket jämfört med arbetare. Antagningsbetygen till ingenjörsutbildningarna har dessutom rasat i takt med den enorma expansionen av dessa utbildningar.

Frågeställning:
4. Kommer de mest kvalificerade individerna verkligen vilja söka sig till ingenjörsutbildningarna och ingenjörsyrket under förutsättningarna i 1-3)?
5. Om svaret på 4 är ”nej”, för vem är det ett problem?
-För internationella företag? Nope, de flyttar ingenjörsjobben utomlands. De högkvalificerade tjänsterna flyttas till USA, Sydkorea, Japan och Tyskland där de högkvalificerade ingenjörerna arbetar. De lågkvalificerade ingenjörsjobben flyttar till låglöneländer.
-För Sverige och Sveriges ekonomi? Definitivt.
-För ingenjörerna? Ja, definitivt, eftersom de får lägre löner och färre arbetstillfällen per ingenjör.
-För Sveriges Ingenjörer? Nej, inte initialt. De får in sina medlemsintäkter oavsett vilket, vilket är deras allt överskuggande intresse. Men på lång sikt håller det inte, eftersom antalet ingenjörer måste minska när arbetstillfällena minskar.

Lösning:
6. Se till att återupprätta ingenjörsutbildningen och ingenjörsyrket så det ger avkastning i form av hög lön och hög status. Det kräver obönhörligen en kraftig minskning av antalet utbildningsplatser på högskolornas civilingenjörsutbildningar, så att den genomsnittliga kvalifikationsnivån på de sökande höjs, och lönerna följer sedan med uppåt. Då kommer de mest kvalificerade åter söka sig dit och en positiv spiral skapas som motverkar ovan nämnda problem.

Frågan är vem som ska ta initiativet till en förändring som i 6)? Den naturliga intresseorganisationen för att driva detta vore Sveriges Ingenjörer. Men tystnaden är kompakt från förbundet. Hur längre ska det få fortsätta så innan medlemmarna får nog?