Kommentarer på: ”Las har blivit ett politiskt slagträ”

Av: Majid

Majid — Fri, 30 Oct 2015 12:04:38 +0000

En sak som jag reagerar på är att fackföreningsledare tenderar prata som politiker så att man hela tiden måste anstränga sig att läsa mellan raderna för att förstå. Jag tänker bla andra på formuleringen ”I sin ursprungsform har Las 40 år på nacken och arbetsmarknaden har förändrats”. Det är i sig ett faktum som ingen kan ifragasätta, samtidigt har den här meningen inget nyhetsvärde, alla vet att LAS är relativt gammal, att saker och ting förändras med tiden och att arbetsmarknaden inte är undantaget denna regel. Vad Unionens nya ledare menar – om jag och de andra som har kommenterat intervjun har hittat rätt bland alla huvud- och bisatser – är att turordningsreglerna inte får spela lika stor roll i lagen. Jag tycker att det skulle leda till ett mer konstruktiv diskussion om unionledaren tillät sig prata klarspråk med sina medlemmar. Vad tycker han egentligen? På vilket sätt vill han förändra LAS? Och hur skulle en förändring förhindra att ”LAS ska bli ett politiskt slagträ”? Hur ska detta förbättra för ”visstidsanställda” eller underlätta behovet av att ställa om i arbetsmarknaden eller kompetensutveckling?

Av: Carl

Carl — Fri, 30 Oct 2015 09:29:19 +0000

Håller med 1:a kommentaren. Bra arbetsgivare bekostar arbetstagarens kompetensutvecklig, det behövs normalt ingen fackligt förhandlad peng för att ombesörja detta. Betydligt med problematiskt blir det om arbetsgivaren själv får bestämma vilka som ska vara kvar vid nerskärningar, man väljer då godtyckligt ut de medarbetare som är bekvämast att ha kvar (de som inte kan säga nej). De som då tvingas gå får tyvärr en stämpel i pannan som ”icke önskvärd-ratad” och får svårare att hitta nytt jobb än t ex nyutexaminerade mfl. Med nuvarande modell, sist in-först ut så finns ingen värdering på de som får gå, de var bara sist anställda utan att värderas som sämre lämpad att jobba kvar.

Av: Jonte

Jonte — Fri, 30 Oct 2015 09:27:07 +0000

Har varit med om ett tiotal uppsägningar inom fem olika större svenska och utländska koncerner med verksamhet i Sverige under mitt 35-åriga yrkesliv. Detta i egenskap av chef och förhandlare från arbetsgivarsidan. Inte vid ett enda av dessa tiotal uppsägningsomgångar har någon LAS, i meningen sist in – först ut, tillämpats. LAS är en dispositiv lag som gäller endast om man inte kommer överens om annat med motparten. Alla vettiga arbetsgivare helt enkelt kommer överens om annat, och LAS tillämpas inte. Så hela diskussionen om LAS klingar falskt i mina öron. Varför luckra upp en lag som ändå inte tillämpas? Vad är de som vill reformera LAS ute efter? Att slippa förhandla överhuvudtaget? Att införa amerikansk arbetsmarknad i Sverige? Att kasta ut alla äldre medarbetare (50+) när de inte orkar springa längre och dumpa kostnaderna på samhället? Det här handlar inte om att underlätta för företagande och jobbskapande. Det handlar om att alltmer odugliga företagsledningar skall slippa anstränga sig överhuvudtaget och kunna kasta ut folk efter eget godtycke i en sorts sjukt robinson- och mobbings- spel där anställdas rättssäkerhet skall fullständigt åsidosättas. Det känns knappast särskilt angeläget att stödja sådana förslag.

Av: Har Unionen verkligen arbetstagarnas bästa i sikte?

Har Unionen verkligen arbetstagarnas bästa i sikte? — Tue, 27 Oct 2015 12:28:44 +0000

Det pratas en massa om omställningsavtal, LAS och kollektivavtal.

Problemet för egen del är hur blir det för oss som inte har
kollektivavtal om LAS förändras? Kommer vi att omfattas av
omställningsavtalen?

Troligen inte för mellan vilka skulle det avtalet slutas?

Sen är det väl så att arbetsgivarna redan är ansvariga för den
anställdes kompetensutveckling enligt LAS? Varför ska vi i så fall ge
upp turordningsreglerna för att få något vi ändå har rätt till?

Behåller vi turordningsreglerna kan vi åtminstone få kompensation vid
en uppsägning om arbetsgivarna inte fullföljt sina åligganden vad
gäller kompetensutveckling.

Ger vi upp turordningsreglerna och arbetsgivarna inte ger den
anställde den kompetensutveckling som personen behöver vad händer då?
Vad hindrar att arbetsgivaren bara säger upp personen när man
utnyttjat dess kunskaper så till den grad att personen är värdelös på
arbetsmarknaden?

Det förslag som avfärdades innebar dessutom bara några få procent i
avsättning för kompetensutveckling. Det känns som ett väldigt lågt
pris för att avstå turordningsreglerna.

Det här känns inte som om unionen har vårt bästa i sikte utan snarare
som en fackföreningsledning som vill rista in sig själva i historien.

Det känns också mycket aningslöst om hur beräknande arbetsgivare kan
vara.