På de arbetsplatser jag har varit på så har man haft ”hemma-zoner” för respektive avdelning, dels för att man skall träffa sina kollegor och att andra skall kunna hitta en fysiskt.
De jobb som kräver utrusning har man skapat permanenta platser för, på vissa platser personliga andra flex, beroende på verksamhet.

För att det skall fungera bra så behövs det god tillgång på platser, dvs platsutnyttjande blir inte bättre än tidigare. Alla skall ju fortfarande få plats, helst så skall man ju inte behöva slösa tid på att leta efter en ledig plats heller.
Det krävs i regel fler mötesrum, då man inte kan ta informella möten vid kontorsplatsen exempelvis. Även ”telefonhytter” där man kan tala ostört i telefon utan att störa andra.

Om man är intresserad av att behålla personalen så skall man nog inte satsa på öppna kontorslandskap och flexkontor.
Finns nog rätt många som skulle tycka att eget rum eller grupprum(med max 4 personer), är värt att få lite sämre lön för. De flesta tycker om att ha en yta som är deras egna.

Min spontana känsla av att jobba i flex kontor med clean desk, känslan av att packa ihop sina saker för dagen eller för gott inte är så stor skillnad.

Det som för 2 år sedan kallades för en ”förlorad generation” med unga som satt isolerade i källaren och som endast hade digitala interaktioner med människor är nu något som ska rullas ut på arbetsplatsen. Då var detta ett stort problem för individen och samhället, nu är det paketerat i ett privilegie-presentpapper. Företagen vädrar minskade kontorskostnader och man sväljer det med hull och hår för den romantiserade bilden av att sitta i sommarstugan och arbeta lite när man vill. Montesori-arbetsplats.

Sjukt dåligt för sammanhållningen också om kollegorna i ens team är utspridda på kontoret på olika platser varje dag och man inte vet var man hittar dem.