Att införa kontorslandskap utan extra ytor är ett sätt att betala lite mindre för lokalerna till priset av kraftigt minskad produktivitet, ökad stress och personalens trivsel och hälsa.

Att införa flexibla kontor, med relevanta individuella anpassningar kräver en extrem tydlighet. Jag hade en kollega i ett team som fick eget rum eftersom hon inte tålde stressen i korridoren. De här undantagen kan leda till avundsjuka och missunnsamhet om inte alla får samma möjlighet utan frågor om hälsa, för att inte tala om att det pekar ut ”svaga” individer.

I de pilotfall där sådana här öppna lösningar varit framgångsrika så har det nästan alltid varit en rejäl satsning från företaget för att få en inbjudande miljö med gott om luft och ljus, anpassad för att minska bullret.

När de sedan används för att spara pengar, går det illa.

Hittade den här rapporten (https://hbr.org/2019/11/the-truth-about-open-offices) om kommunikation. Den beskriver bland annat hur vi bygger upp mentala väggar (fjärde väggen från teater och film) när vi saknar fysiska barriärer.

Det jag vänder mig mot i den rapporten är att det nödvändigtvis alltid är dåligt med färre interaktioner (fast det är inte heller något som sägs rent ut i den artikeln om rapporten).

En fördel med distansarbete är att det blir väldigt enkelt och tydligt när möten och interaktioner gör nytta, och när de är i vägen för att arbeta. Informationsarbetare behöver egentid för att lösa sina arbetsuppgifter.