Men vi kanske pratar för mkt om work life balance och för lite jobba hårt och skapa resultat. Det i längden innebär fel fokus och det vill man inte betala för.

Ja, Mats, det finns, HR sins emellan säger att facken emellan också har ett samarbete…

Ingen självständig möjlighet skulle jag säga. Det är ramstyrt, av finansdirektören d.v.s. bestämt i förväg. En ”ram” är en budet som är i praktiken huggen i sten. Den går att ändra, men det är så jobbigt och svårt och krångligt att ingen vill göra det.

Ja det är samma. Det finns en topplista på de största ingenjörsarbetsgivarna i Sverige: ABB är på den, Volvo och Ericsson likaså. Det är likadant hos alla dem, och det är väl helt naturligt. Kostnadsmassan på dessa företag domineras mycket av löner, och det finns väldigt mycket overhead i form av byråkrater, administration och ”compliance” och denna del av de riktigt stora företagen växer. De ska också ha lön allihop, och de är inte spec låga. Det är samma kaka som ska betala allt det. Min upplevelse av var det s.a.s. lönar sig att lägga fliten är likadan. Motiveringen till att jobba hårt, mycket och fokuserat på ett jättestort företag (koncern) är inte samma som på ett mindre. Man hittar motiven nån annanstans än i lönekuvertet, iaf har det varit så för mig i många år. Därmed inte sagt att man inte kan få en hyfsat hög lön även på de största ingenjörsabretsgivarna, även om man aldrig varit chef där. Om motivationen tryter, kan man också satsa på att höja sin timlön s.a.s. Och det kan inte sällan gå — rejält.

Min upplevelse av abb är att hr ger närmast skambud i lön, blev erbjuden en bra bit under min nuvarande lön som ligger kring 40 sträcket för en tjänst hos abb. Givetvis inte aktuellt att tacka ja till något sådant, givet vad som skrivs ovan med förbundet är det ju knappast förvånande att man beter sig på sådant sätt.