Som så vanligt är fokuserar råden på individen som känner sig trött och stressad av arbestlivet. Uppenbarligen dock det här ett generellt problem, det gäller överallt (~80% känner sig stressade på jobbet, ~25% är utmattade när arbetsdagen är slut och de kommit hem), men det är var och en individ som ska ”fixa det” för att försöka se till att han/hon mår bättre. Inget nytt under solen, iaf i den vinkel solen står sen ett par decennier nu.

När man kritisierar systemfelet i dagens arbestliv till chefer (som förvisso befinner sig i samma eller värre sits), så blir svaret ofta det klassiska ”Nånting är bättre än ingenting” eller ”Man måste börja nånstans”. Själv tycker jag att alla borde klaga mer på tids- och resursbristen, ju mer dess bättre. Annars kommer det här aldrig att förbättras, och utbrändheten fortsätter skörda offer på samma vis som nu.