{"id":29430,"date":"2013-12-10T11:13:16","date_gmt":"2013-12-10T10:13:16","guid":{"rendered":"https:\/\/ingenjoren.se\/?p=29430"},"modified":"2024-01-23T02:25:28","modified_gmt":"2024-01-23T01:25:28","slug":"frisk-av-jobbet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/ingenjoren.se\/2013\/12\/10\/frisk-av-jobbet\/","title":{"rendered":"Frisk av jobbet?"},"content":{"rendered":"

Lennart Levi, den svenska stressforskningens grundare, skriver p\u00e5 Speakers’ Corner om det goda arbetet och hur vi kan bryta utvecklingen med \u00f6kad psykisk oh\u00e4lsa i allt st\u00f6rre grupper.Lennart Levi, den svenska stressforskningens grundare, skriver p\u00e5 Speakers’ Corner om det goda arbetet och hur vi kan bryta utvecklingen med \u00f6kad psykisk oh\u00e4lsa i allt st\u00f6rre grupper. Artikeln publicerades f\u00f6rsta g\u00e5ngen i tidskriften Psykisk H\u00e4lsa.<\/strong><\/p>\n

Mina 50 \u00e5r i forskarsamh\u00e4llet<\/strong> och efterf\u00f6ljande fyra \u00e5r i Sveriges
\nRiksdag har l\u00e4rt mig att ett utbrett ”stupr\u00f6rst\u00e4nkande” r\u00e5der, och
\natt vi \u00e4r i ett skriande behov av ”h\u00e4ngr\u00e4nnet\u00e4nkande”, eller med ett
\nfinare ord ett ”systemt\u00e4nkande”. Likas\u00e5 r\u00e5der en of\u00f6rm\u00e5ga att
\n\u00f6verbrygga klyftan mellan tillg\u00e4ngligt vetande och politiska beslut,
\noch mellan beslutens intentioner och deras faktiska genomf\u00f6rande och effekter.
\nL\u00e5t oss ta arbetslivsfr\u00e5gorna som ett illustrationsexempel.<\/p>\n

Tv\u00e5 av grundpelarna i EU:s Lissabonstrategi \u00e4r: Fler och b\u00e4ttre
\njobb.<\/p>\n

”Fler” jobb betyder <\/strong>ett inkluderande arbetsliv \u2013 inkluderande
\nf\u00f6r alla som kan och vill arbeta och \u00e4r i arbetsf\u00f6r \u00e5lder. F\u00f6r yngre
\ns\u00e5v\u00e4l som f\u00f6r \u00e4ldre. F\u00f6r kvinnor som f\u00f6r m\u00e4n. F\u00f6r utrikes f\u00f6dda
\ns\u00e5v\u00e4l som f\u00f6r inrikes. F\u00f6r generellt anst\u00e4llningsbara som f\u00f6r
\nmer betingat arbetsf\u00f6ra.<\/p>\n

”B\u00e4ttre” jobb betyder ett arbetsliv som fr\u00e4mjar s\u00e5v\u00e4l h\u00e4lsan som
\nverkningsgraden i arbetsinsatsen, och d\u00e4rmed produktiviteten.<\/p>\n

Stupr\u00f6rst\u00e4nkandet i v\u00e5rt land grundlades av Gustaf II Adolfs
\nrikskansler Axel Oxenstierna bl a genom 1634 \u00e5rs regeringsform. Den tidens
\nsamh\u00e4llsbygge var f\u00f6rh\u00e5llandevis enkelt. F\u00f6r att det skulle fungera
\nn\u00e5gorlunda acceptabelt inr\u00e4ttades ett antal ”stupr\u00f6r”. Dessa har
\nsedan dess utvecklats och blivit alltmer styrande f\u00f6r tanke och
\nhandlande p\u00e5 n\u00e4stan alla av livets omr\u00e5den.<\/p>\n

V\u00e5rt regeringskansli har 12 departement med totalt 24 statsr\u00e5d.
\nV\u00e5r riksdag har 15 utskott med var sitt mycket sakkunniga kansli. I
\nskrivande stund utg\u00f6rs regeringsunderlaget av de fyra allianspartierna.
\nDeras l\u00e5ngtifr\u00e5n alltid identiska v\u00e4rderingar och praktiska
\nf\u00f6rslag v\u00e4gs samman i statsr\u00e5dsberedningens samordningskansli.<\/p>\n

Men ministrar fr\u00e5n olika partier, eller t.o.m. samma parti, drar ofta
\n\u00e5t olika h\u00e5ll. Alla konkurrerar om en begr\u00e4nsad budget, vars tak
\ninte f\u00e5r \u00f6verskridas. Utskotten hanterar propositionerna fr\u00e5n
\n”sina” statsr\u00e5d och dessutom 3-4 tusen riksdagsmotioner – med drygt
\n7 000 yrkanden.<\/p>\n

Till detta kommer \u00f6ver <\/strong>300 statliga myndigheter, 20 landsting
\noch 290 kommuner, var och en med sina f\u00f6rvaltningar, n\u00e4mnder, avdelningar, kontor
\noch enheter.<\/p>\n

Det politiska beslutsfattandet och dess genomf\u00f6rande \u00e4r med andra ord
\nmycket fragmenterat.<\/p>\n

Man kanske syftar till att bygga en katedral, men ofta blir
\ndet bara – en h\u00f6g tegelstenar. Inte alltid. Inte ens oftast. Men alltf\u00f6r
\nofta. Och oavsett den politiska majoritetens sammans\u00e4ttning.<\/p>\n

Arbetslinjen<\/strong>Alliansregeringens politiska huvudm\u00e5ls\u00e4ttning \u00e4r jobb \u00e5t alla i
\narbetsf\u00f6r \u00e5lder. Alla som kan och vill arbeta ska f\u00e5 arbeta, i de
\nuppgifter och i den omfattning deras h\u00e4lsa och \u00f6vriga f\u00f6rh\u00e5llanden
\ntill\u00e5ter. \u00c4ven de m\u00e5nga psykiskt och\/eller kroppsligt funktionshindrade.
\nDetta slogs fast i en historisk FN-konvention (2006), som v\u00e5rt land
\ntilltr\u00e4dde 2008.<\/p>\n

Om man inte har ett arbete utan \u00e4r bidragsf\u00f6rs\u00f6rjd \u00e4r man i ett
\n”utanf\u00f6rskap”. Utanf\u00f6rskapet \u00e4r en tung b\u00f6rda f\u00f6r den ber\u00f6rda
\nindividen. Den kan skada h\u00e4lsan och v\u00e4lbefinnandet. Den kostar
\ngigantiska belopp. Och den g\u00f6r att v\u00e4lf\u00e4rden blir allt sv\u00e5rare att
\nfinansiera, eftersom skatteunderlaget krymper \u2013 f\u00e4rre betalar skatt.<\/p>\n

Om utanf\u00f6rskapet varar alltf\u00f6r l\u00e4nge blir det mycket sv\u00e5rt att
\nbryta. Det blir mycket sv\u00e5rt att \u00e5terf\u00f6ra individen fr\u00e5n utanf\u00f6rskap
\ntill arbetsliv.<\/p>\n

N\u00e4r detta skrivs \u00e4r utanf\u00f6rskapet <\/strong>stort och (p\u00e5 grund av den globala
\nekonomiska krisen) \u00e4ven v\u00e4xande. Det omfattar \u00f6ver 793\u00a0000
\nhel\u00e5rsekvivalenter (tv\u00e5 halvtidspension\u00e4rer utg\u00f6r
\ntillsammans en hel\u00e5rsekvivalent). Antalet av utanf\u00f6rskapet ber\u00f6rda
\npersoner \u00e4r s\u00e4kert \u00f6ver en miljon, alla i arbetsf\u00f6r \u00e5lder.<\/p>\n

Av det sagda f\u00f6ljer att vi har ett v\u00e4ldigt stort behov av fler jobb.
\nMen inte av vilka jobb som helst. Inte av jobb som riskerar att g\u00f6ra
\nsina ut\u00f6vare sjuka. Utan av livsv\u00e4nliga jobb.<\/p>\n

Ett grundl\u00e4ggande fr\u00e5ga som ofta f\u00f6rblir obesvarad \u00e4r \u2013 vad \u00e4r det
\nf\u00f6r liv vi vill leva?<\/strong> Vad \u00e4r det f\u00f6r ett samh\u00e4lle vi vill bygga? Vad \u00e4r
\ndet f\u00f6r framtid vi str\u00e4var efter f\u00f6r v\u00e5ra barn, barnbarn och deras
\nefterkommande?<\/p>\n

\u00c4r det st\u00f6rsta m\u00f6jliga ”v\u00e4lst\u00e5nd”, och detta till varje pris? \u00c4r det
\nj\u00e4mlikast m\u00f6jliga f\u00f6rdelning i befolkningen (Sveriges, Europas,
\njordens), och \u00e4ven detta till varje pris? \u00c4r det j\u00e4mst\u00e4lldhet mellan k\u00f6nen,
\noch \u00e4ven detta till varje pris? Eller frihet, eller trygghet, eller v\u00e4lbefinnande?
\nDen brittiske filosofen Jeremy Bentham f\u00f6reslog f\u00f6r flera
\nhundra \u00e5r sedan st\u00f6rsta m\u00f6jliga lycka f\u00f6r st\u00f6rsta m\u00f6jliga antal
\nm\u00e4nniskor. Enligt s\u00e5ngtexten b\u00e4r ju Internationalen lycka \u00e5t alla
\n(vilket p\u00e5 goda grunder ifr\u00e5gasatts). Och den amerikanska
\nsj\u00e4lvst\u00e4ndighetsf\u00f6rklaringen framh\u00e5ller s\u00e4rskilt r\u00e4tten till liv, frihet
\noch str\u00e4van efter lycka.<\/p>\n

Men hur hanterar <\/strong>man denna str\u00e4van politiskt? Man kan ju som
\npolitiker inte lova en l\u00e5t s\u00e4ga 15-procentig h\u00f6jning av lyckoniv\u00e5n
\nunder n\u00e4sta mandatperiod. D\u00e4remot kan man lova en 15-procentig
\nh\u00f6jning av flera av lyckans psykosociala och socioekonomiska
\nbest\u00e4mningsfaktorer. T.ex. att alla som kan och vill arbeta ocks\u00e5 f\u00e5r
\narbeta. Och att dessa arbeten \u00e4r ”livsv\u00e4nliga”, allts\u00e5 fr\u00e4mjar h\u00e4lsa,
\nv\u00e4lbefinnande och utveckling \u2013 och inte motverkar dessa.<\/p>\n

Det statliga brittiska programarbetet Mental Capital and Wellbeing
\nsom utvecklats av 400 forskare under flera \u00e5r ger ett bra
\nunderlag till t\u00e4nkandet b\u00e5de f\u00f6r arbetslivet och f\u00f6r andra livsomr\u00e5den.
\nDess grundantagande \u00e4r att vi alla f\u00f6ds med ett visst
\n”mentalt kapital”, som v\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrar givit oss p\u00e5 genetisk v\u00e4g. Detta
\nkapital v\u00e4xer om vi f\u00e5r en trygg, stimulerande och k\u00e4rleksfull uppv\u00e4xt.
\nDet minskar om vi hamnar i missbruk, blir mobbade,
\nkommer i utanf\u00f6rskap (British Government Office for Science, 2008)..<\/p>\n

En av m\u00e5ls\u00e4ttningarna i programmet \u00e4r att
\nfr\u00e4mja en positiv ”kapitalutveckling”, fr\u00e5n vaggan till graven. En
\nannan, lika viktig, \u00e4r att m\u00f6jligg\u00f6ra att vi till\u00e5ts f\u00f6rverkliga
\noch nyttigg\u00f6ra v\u00e5rt faktiska” kapital”. Hos v\u00e4ldigt m\u00e5nga ligger
\nkapitalet som vore det inst\u00e4ngt i ett bankvalv, otillg\u00e4ngligt b\u00e5de f\u00f6r
\ndem sj\u00e4lva och f\u00f6r omv\u00e4rlden. Eller som den \u00f6verl\u00e4gset st\u00f6rsta delen
\nav ett flytande isberg: – den som \u00e4r dold under vattenytan.<\/p>\n

Som jag ser det <\/strong>utg\u00f6r politiken p\u00e5 riksniv\u00e5 ett s\u00f6kande efter och
\nskapande av otaliga pusselbitar, samtidigt som ”pusselbitsproducenterna”
\nbara har en mycket dimmig uppfattning om vilket \u00f6vergripande
\npussel de vill l\u00e4gga som pusselbitarna ska passas in i. I detta arbete
\nverkar national- och f\u00f6retagsekonomer ha ett tolkningsf\u00f6retr\u00e4de.
\nL\u00e4kare, psykologer, sociologer och humanister \u00e4r s\u00e4llan tillfr\u00e5gade.<\/p>\n

V\u00e5rt land, \u00f6vriga EU-l\u00e4nder <\/strong>och v\u00e5r v\u00e4rld genomlider just nu en av
\nsina v\u00e4rsta ekonomiska kriser sedan den stora depressionen p\u00e5 1930-talet.
\nOtaliga f\u00f6retag g\u00e5r omkull eller krymper och avskedar. . M\u00e5nga m\u00e4nniskor
\nblir arbetsl\u00f6sa. Och dessa f\u00f6rlorar inte bara sin inkomst. De f\u00f6rlorar ocks\u00e5
\nen viktig k\u00e4lla till struktur och inneh\u00e5ll i livet, och till kontakt, gemenskap och mening.
\nOm situationen blir alltf\u00f6r l\u00e5ngvarig f\u00f6rlorar m\u00e5nga \u00e4ven sin psykiska
\noch kroppsliga h\u00e4lsa. De kan visserligen rehabiliteras, men en s\u00e5dan
\nprocess \u00e4r ofta sv\u00e5r, tar tid och kostar stora pengar.
\nDetta diskuterades f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan vid en WHO\/EU-konferens i
\nriksdagshuset, om den ekonomiska krisens effekter p\u00e5 befolkningens
\npsykiska h\u00e4lsa och d\u00e4rmed sammanh\u00f6rande sj\u00e4lvmordsben\u00e4genhet.<\/p>\n

I en rapport fr\u00e5n Rikskronofogden Eva Liedstr\u00f6m
\nAdler framkom att mellan 400 000 och 600 000 svenskar \u00e4r ”\u00f6verskuldsatta”.
\nDe sitter fast i en knipt\u00e5ng d\u00e4r v\u00e4gen till ett nollsaldo
\n\u00e4r synnerligen l\u00e5ng, m\u00f6dosam och kanske helt oframkomlig. Och
\nsv\u00e5rt \u00f6verskuldsatta uppvisar enligt en unders\u00f6kning en dramatisk
\n\u00f6kning av sjukligheten. De \u00e4r nio (!) g\u00e5nger s\u00e5 sjuka som en j\u00e4mf\u00f6rbar
\nnormalpopulation. Och d\u00f6dligheten under och efter en av Kronofogden beviljad skuldsanering var dramatiskt h\u00f6gre \u00e4n i en j\u00e4mn\u00e5rig normalbefolkning (Ahlstr\u00f6m och Savemark, 2010).<\/p>\n

Om detta st\u00e4mmer \u00e4r skeendet en tidsinst\u00e4lld dubbelbomb. Den
\nbriserar b\u00e5de med kostnads- och folkh\u00e4lsoeffekter. Till saken h\u00f6r
\natt den ju inte bara ber\u00f6r de \u00f6verskuldsatta individerna utan ocks\u00e5
\nderas eventuella makar\/makor\/barn eller f\u00f6r\u00e4ldrar. Och d\u00e4rmed en
\nbetydande del av den svenska befolkningen.<\/p>\n

Men m\u00e5nga av oss har <\/strong>det ju ganska, eller rent av mycket, gott
\nst\u00e4llt? Vi har f\u00f6rh\u00e5llandevis trygga tills-vidare-anst\u00e4llningar med
\nhygglig l\u00f6n och ett jobbskatteavdrag som g\u00f6r att vi f\u00e5r mer \u00f6ver att
\nkonsumera f\u00f6r. De som har det s\u00e4mre och otryggare och d\u00e4rmed
\nocks\u00e5 oh\u00e4lsosammare \u00e4r ju ”bara” en minoritet?<\/p>\n

Men att det \u00e4r en minoritet l\u00f6ser inte problemet. I v\u00e5rt politiska
\nt\u00e4nkande utg\u00e5r vi fr\u00e5n allas lika v\u00e4rde. Vi vill ju inte ha ett 2\/3-samh\u00e4lle.<\/p>\n

H\u00e4lsoklyftor och rehabiliteringsinsatser
\nV\u00e5r socioekonomiska situations inverkan p\u00e5 v\u00e5r h\u00e4lsa har utretts av FN:s V\u00e4rldsh\u00e4lsoorganisations (WHO) Globala kommission f\u00f6r h\u00e4lsans sociala best\u00e4mningsfaktorer, under ledning av professor Sir Michael Marmot.
\nUtredningen visar att stora socioekonomiska klyftor i en befolkning ledsagas
\nav stora h\u00e4lsoklyftor. Ett j\u00e4mlikt land har vanligen en b\u00e4ttre folkh\u00e4lsa \u00e4n ett d\u00e4r
\nklyftorna \u00e4r stora. I det sistn\u00e4mnda d\u00f6r fler m\u00e4nniskor i f\u00f6rtid,
\noch dessutom inte bara de allra fattigaste (WHA62.14, 2009; och Rio Political
\nDeclaration on Social Determinants of Health, 2011). Till klyftorna bidrar
\ngivetvis den p\u00e5g\u00e5ende ekonomiska krisen och den h\u00f6ga arbetsl\u00f6sheten som
\nriskerar komma i dess sp\u00e5r.<\/p>\n

Och resurserna f\u00f6r beh\u00f6vliga rehabiliteringsinsatser \u00e4r inte alltid adekvata,
\nvarken kvantitativt eller kvalitativt. Vi har en rehabiliteringskedja
\noch en rehabiliteringsgaranti. Viktiga akt\u00f6rer i denna \u00e4r enheterna
\nf\u00f6r medicinsk rehabilitering i landstingsregi eller privat regi. Och \u2013
\nf\u00f6r den arbetsinriktade rehabiliteringen \u2013 givetvis Arbetsf\u00f6rmedlingen.
\nI b\u00e5da fallen f\u00f6rv\u00e4ntas f\u00f6retagsh\u00e4lsov\u00e5rden medverka.<\/p>\n

Problemen h\u00e4r \u00e4r flerfaldiga. Ett \u00e4r att f\u00f6retagsh\u00e4lsov\u00e5rden vid
\nf\u00f6retag och f\u00f6rvaltningar l\u00e4nge nedrustats och nu \u00e4r en skugga av
\nvad den en g\u00e5ng varit. Den tillf\u00f6rs visserligen nya resurser men det
\ntar tid innan de \u00f6vers\u00e4tts i b\u00e4ttre f\u00f6rm\u00e5ga att leverera.
\nEtt annat problem \u00e4r att enheterna f\u00f6r medicinsk rehabilitering
\nvid landstingens sjukv\u00e5rdsinr\u00e4ttningar \u00e4r eftersatta, underbemannade
\noch d\u00e5ligt samordnade.<\/p>\n

Ett tredje \u00e4r att arbetslivet <\/strong>visar en oben\u00e4genhet att ta emot de
\nm\u00e5nga som beh\u00f6ver arbetslivsinriktad rehabilitering.
\nEtt fj\u00e4rde \u00e4r den otillr\u00e4ckliga samordningen mellan de olika
\noffentliga och privata akt\u00f6rerna. Och ett femte, inte minst viktigt, \u00e4r
\natt m\u00e5nga arbetsl\u00f6sa och funktionshindrade ser sig som ”offer”
\nsom det \u00e5ligger samh\u00e4llet att hj\u00e4lpa. Det g\u00f6r det ocks\u00e5, men
\noerh\u00f6rt mycket h\u00e4nger p\u00e5 att vederb\u00f6rande sj\u00e4lv ”kraftg\u00f6rs”
\n(engelska: empowerment) till att ta ett medansvar f\u00f6r processen,
\nsom ju har effekter p\u00e5 resten av vederb\u00f6randes liv.<\/p>\n

Ett av m\u00e5nga o\u00f6nskade resultat av ”stupr\u00f6rst\u00e4nkandet” \u00e4r
\nuppfattningen att det finns en huvudnyckel (l\u00f6sning) som passar
\nalla l\u00e5s (problem).<\/p>\n

Men det finns tyv\u00e4rr ingen huvudnyckel<\/strong>. Det kr\u00e4vs hela
\nnyckelknippor. En utm\u00e4rkt introduktion till ett s\u00e5dant multifokalt
\n”h\u00e4ngr\u00e4nnet\u00e4nkande” finns i den brittiska regeringens gr\u00f6nbok
\nOur Healthier Nation. A Contract for Health (1998).<\/p>\n

Enligt denna best\u00e4ms m\u00e4nniskors h\u00e4lsa av fem klasser av
\nfaktorer. Den f\u00f6rsta klassen (”fixed factors”) kan inte n\u00e4mnv\u00e4rt
\np\u00e5verkas genom politiska beslut. Den innefattar de av naturen
\ngivna f\u00f6ruts\u00e4ttningarna \u2013 v\u00e5ra arvsanlag, vilket k\u00f6n vi tillh\u00f6r och
\ndet faktum att vi alla \u00e5ldras.<\/p>\n

Den andra kategorin innefattar socioekonomiska faktorer,
\ns\u00e5dana som att man har ett jobb (och dess kvalitet), individens och
\nfamiljens ekonomiska status, och graden av ens innanf\u00f6r\/utanf\u00f6rskap.<\/p>\n

Den tredje kategorin <\/strong>avser milj\u00f6faktorer \u2013 luften vi andas,
\nvattnet vi dricker, bostaden vi lever i och v\u00e5r sociala milj\u00f6 \u2013 v\u00e4nner,
\nbekanta, arbetskamrater, n\u00e4tverk.<\/p>\n

Den fj\u00e4rde kategorin innefattar v\u00e5r livsstil \u2013 maten vi \u00e4ter, v\u00e5ra
\nmotionsvanor, v\u00e5r konsumtion av tobak, alkohol och droger, och
\nv\u00e5rt sexuella beteende.<\/p>\n

Och den femte och sista kategorin g\u00e4ller v\u00e5r tillg\u00e5ng till
\nsamh\u00e4llsservice, exempelvis utbildning. Om en 15-\u00e5ring g\u00e5r ut
\ngrundskolan med ofullst\u00e4ndiga betyg eller underbetyg i k\u00e4rn\u00e4mnen
\nblir hon eller han i praktiken icke anst\u00e4llningsbar. Effekten kan bli
\nett l\u00e5ngvarigt utanf\u00f6rskap ledande till att vederb\u00f6rande till sist blir
\nb\u00e4st p\u00e5 att vara v\u00e4rst, med skadeverkningar \u00e4ven p\u00e5 den psykiska och kroppsliga h\u00e4lsan.
\nEtt ytterligare exempel utg\u00f6r v\u00e5r tillg\u00e5ng till en v\u00e4l fungerande
\nh\u00e4lso- och sjukv\u00e5rd och v\u00e5r ben\u00e4genhet att g\u00f6ra bruk av den om
\nbehov uppkommer. Om servicen \u00e4r sv\u00e5r att n\u00e5, eller talar ett annat
\nspr\u00e5k, eller \u00e4r s\u00e5 specialiserad att patienten hamnar i fel ”fil” kan
\nresultatet bli f\u00f6r\u00f6dande \u2013 f\u00f6r individen, familjen, f\u00f6retaget och
\nsamh\u00e4llet.<\/p>\n

Men vem ska ratta <\/strong>detta komplexa skeende? Skolverket? Socialstyrelsen?
\nFolkh\u00e4lsoinstitutet? Arbetsmilj\u00f6verket? F\u00f6rs\u00e4kringskassan? Arbetsf\u00f6rmedlingen?
\nH\u00f6gskoleverket? Under vilket departement h\u00f6r fr\u00e5gan hemma?
\nI vilket riksdagsutskott?<\/p>\n

\u00c4r det inte s\u00e5 att vi inom arbetslivsomr\u00e5det beh\u00f6ver f\u00f6rebyggande och
\nfr\u00e4mjande \u00e5tg\u00e4rdermed tv\u00e5 huvudm\u00e5ls\u00e4ttningar? Den ena \u00e4r att (n\u00e4stan) alla i arbetsf\u00f6r
\n\u00e5lder ska kunna uppn\u00e5 ordinarie pensions\u00e5lder med h\u00e4lsan och funktions-
\nf\u00f6rm\u00e5gan i beh\u00e5ll. De ska inte r\u00e5ka ut f\u00f6r ett utmattningssyndrom
\n(dvs. ”g\u00e5 in i v\u00e4ggen”). De ska heller inte leva sitt liv utan att ha f\u00e5tt
\nm\u00f6jligheten att f\u00f6rverkliga sig sj\u00e4lva, \u00e4ven i arbetslivet.
\nDen andra \u00e4r att \u00f6ver huvud taget ha ett arbete att g\u00e5 till. Ett
\nsom bidrar till att ge livet m\u00e5l och mening, dagen, veckan, \u00e5ret och
\nlivet struktur och inneh\u00e5ll, sj\u00e4lvk\u00e4nsla f\u00f6r det man g\u00f6r och det man
\n\u00e4r, och tillg\u00e5ng tillsociala n\u00e4tverk. Och rimlig l\u00f6n och anst\u00e4llningstrygghet.<\/p>\n

Men vad i arbetslivet ska man fr\u00e4mja respektive undvika, mer
\nspecifikt? Det f\u00f6ljer av de b\u00e5da teoretiska modellerna f\u00f6r ett livsv\u00e4nligt arbetsliv. <\/strong>
\nDen f\u00f6rsta modellen kallas Krav-kontroll-st\u00f6d-modellen och har
\nRobert Karasek, T\u00f6res Theorell och Jeffrey Johnson till upphovsm\u00e4n.
\nModellens f\u00f6rsta dimension \u00e4r arbetslivets krav. En viss arbetsm\u00e4ngd
\natt prestera per tidsenhet, med vissa kvalitetskrav. \u00d6verkrav att undvika
\nkan vara kvantitativa \u2013 man har f\u00f6r mycket att g\u00f6ra. De kan ocks\u00e5
\nvara kvalitativa \u2013 det som ska utf\u00f6ras kan vara f\u00f6r komplicerat eller
\nn\u00e5got den anst\u00e4llde inte \u00e4r utbildad f\u00f6r. Underkrav \u00e4r ocks\u00e5
\nproblemframkallande. Man sitter och rullar tummarna och grips av
\nleda. Eller man g\u00f6r uppgifter som \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tta att de inte erbjuder
\nn\u00e5gon utmaning alls. Eller man \u00e4r utsatt f\u00f6r den mest extrema
\nformen av underkrav \u2013 man \u00e4r arbetsl\u00f6s. Det man efterstr\u00e4var \u00e4r
\n”lagom” stora krav, optimala krav i st\u00e4llet f\u00f6r maximala eller minimala.<\/p>\n

Modellens andra <\/strong>dimension kallas kontroll. Att man har makt
\natt p\u00e5verka sin vardag, inklusive den i arbetslivet. Att man
\nbehandlas som en vuxen, ansvarstagande m\u00e4nniska och inte som ett
\nvanartigt barn. Att man har egenmakt, vardagsmakt –
\nmakt \u00f6ver den egna vardagen.<\/p>\n

Den tredje dimensionen <\/strong>avser socialt st\u00f6d. Att man ska b\u00e4ra varandras
\nb\u00f6rdor, allts\u00e5 i en \u00f6msesidighet. Att man ska g\u00f6ra sig f\u00f6rtj\u00e4nt av sin n\u00e4stas
\nk\u00e4rlek, i ett givande och tagande som inte beh\u00f6ver v\u00e4ga j\u00e4mnt i varje givet
\n\u00f6gonblick men som p\u00e5 sikt pr\u00e4glas av balans.<\/p>\n

En kombination av \u00f6verkrav, brist p\u00e5 inflytande och fr\u00e5nvaro av
\nsocialt st\u00f6d \u00e4r med h\u00f6g sannolikhet en sjukdomsframkallande och
\np\u00e5 sikt prestationss\u00e4nkande arbetssituation. N situation pr\u00e4glad av optimal krav, god egenmakt och gott socialt st\u00f6d k\u00e4nnetecknar det m\u00e4nniskov\u00e4nliga och h\u00e4lsofr\u00e4mjande
\narbetslivet Ett d\u00e4r man blir ”frisk av jobbet”.<\/p>\n

En kompletterande modell, som brukar kallas Effort-
\nReward-Imbalance, har formulerats av Johannes Siegrist.
\nSom modellnamnet antyder utg\u00e5r den fr\u00e5n den anstr\u00e4ngning
\n(effort) vi investerar i en arbetssituation. Denna anstr\u00e4ngning kan bli
\nalltf\u00f6r stor. Detta kan bero p\u00e5 yttre best\u00e4mningsfaktorer,
\nexempelvis att arbetslaget \u00e4r underbemannat. Om en
\nanst\u00e4lld under l\u00e5ng tid ska utf\u00f6ra tv\u00e5 eller tre personers arbete \u00e4r
\n\u00f6veranstr\u00e4ngning en trolig effekt. \u00d6veranstr\u00e4ngningen kan emellertid
\nocks\u00e5 bero p\u00e5 ett alltf\u00f6r stort engagemang. Den anst\u00e4llde driver
\nsig sj\u00e4lv till det yttersta, inte f\u00f6r att n\u00e5gon annan, exempelvis
\nchefen, kr\u00e4ver det, utan av egen drift. Vederb\u00f6rande kan vara
\nperfektionist och str\u00e4var efter en prestationsniv\u00e5 l\u00e5ngt ut\u00f6ver den
\nsom egentligen beh\u00f6vs. Eller han eller hon ”brinner” f\u00f6r uppgiften
\noch br\u00e4nner i l\u00e4ngden ut sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Om en s\u00e5dan alltf\u00f6r stor <\/strong>anstr\u00e4ngning f\u00e5r en adekvat bel\u00f6ning
\nf\u00f6religger fortfarande risk f\u00f6r utmattning, men inte i lika h\u00f6g grad.
\nBel\u00f6ningen kan utg\u00e5 som l\u00f6nef\u00f6rm\u00e5ner, uppskattning, anst\u00e4llningstrygghet
\noch befordringsm\u00f6jligheter. Om bel\u00f6ningen uteblir eller
\n\u00e4r inadekvat \u00f6kar risken f\u00f6r skadlig stress och dess negativa h\u00e4lsoeffekter.
\n\u00d6versatt till sjukdomsf\u00f6rebyggande och\/eller h\u00e4lsofr\u00e4mjande
\n\u00e5tg\u00e4rder p\u00e5 kontor och verkstadsgolv betyder dessa tv\u00e5 modeller att
\nman ska efterstr\u00e4va
\n\u00b7 optimal arbetsbelastning (lagom mycket att g\u00f6ra)
\n\u00b7 egenmakt\/vardagsmakt (bli behandlad som en ansvarstagande
\nvuxen)
\n\u00b7 \u00f6msesidigt st\u00f6d och inb\u00f6rdes hj\u00e4lp (”b\u00e4ren varandras b\u00f6rdor”)
\n\u00b7 en rimlig bel\u00f6ning f\u00f6r investerad anstr\u00e4ngning.<\/p>\n

Men finns det egentligen s\u00e5 mycket att f\u00f6rb\u00e4ttra? Lever inte vi i
\nv\u00e5rt land i den b\u00e4sta av alla t\u00e4nkbara v\u00e4rldar? I en sv\u00e5r\u00f6vertr\u00e4ffad
\narbetsmilj\u00f6?<\/p>\n

Svaret finns bland annat <\/strong>i Statistisk \u00e5rsbok (2012), enligt vilken bara 47 procent
\nav alla manliga och 60 procent av alla kvinnliga arbetstagare
\nkan p\u00e5verka sin arbetstakt minst halva tiden. Och 36 procent
\nav m\u00e4nnen och 30 procent av kvinnorna menar att de ”aldrig eller
\nn\u00e4stan aldrig” f\u00e5r st\u00f6d och uppskattning fr\u00e5n sina \u00f6verordnade.<\/p>\n

Trettio\u00e5tta procent av m\u00e4nnen och 45 procent av kvinnorna
\nanger sig ha monotona arbetsuppgifter, och 46 procent respektive
\n56 procent har ”alldeles f\u00f6r mycket” att g\u00f6ra. Ungef\u00e4r var fj\u00e4rde har
\nf\u00f6r lite inflytande \u00f6ver sin arbetssituation, och 33 procent respektive
\n42 procent k\u00e4nner sig tr\u00f6tta och h\u00e5gl\u00f6sa. Det finns med andra
\nord \u00e5tskilligt kvar att \u00e5tg\u00e4rda f\u00f6r alla ber\u00f6rda.<\/p>\n

Men \u00e4r inte dessa situationer och dessa besv\u00e4r varje ber\u00f6rd
\narbetstagares ensak? Det \u00e4r ju i f\u00f6rsta hand han eller hon som drabbas.
\nMen expositionen ligger ofta utanf\u00f6r den enskildes kontroll. .
\nEn sjukskriven eller f\u00f6rtidspensionerad anst\u00e4lld producerar
\ninte efterfr\u00e5gade varor och tj\u00e4nster, lika litet som en arbetsl\u00f6s
\ns\u00e5dan. En alltf\u00f6r tilltufsad arbetare sitter kanske av sin arbetstid
\nmen g\u00f6r inte m\u00e5nga knop. Han\/hon \u00e4r ”sjukn\u00e4rvarande”.
\n.
\nAllt detta har konsekvenser f\u00f6r arbetskamraterna, som kanske
\nbelastas h\u00e5rdare, f\u00f6r arbetsgivaren som f\u00e5r s\u00e4mre l\u00f6nsamhet och f\u00f6r
\nallm\u00e4nheten som f\u00e5r s\u00e4mre service och reducerade skattemedel f\u00f6r
\nv\u00e4lf\u00e4rdstj\u00e4nster.<\/p>\n

En viktig anledning till f\u00f6rtida <\/strong>d\u00f6d \u00e4r hj\u00e4rtinfarkt. En annan \u00e4r
\nsj\u00e4lvmord. En tredje \u00e4r d\u00f6d framkallad av tobak, alkohol eller
\nnarkotika M\u00e5nga av alla dessa d\u00f6dsfall kan h\u00e4rledas till p\u00e5 olika s\u00e4tt
\nof\u00f6rdelaktiga arbets- och \u00f6vriga levnadsbetingelser (Theorell, 2012;
\nW\u00e4hrborg, 2009; Ekman & Arnetz, 2005).<\/p>\n

L\u00e5ngt vanligare \u00e4n f\u00f6rtida d\u00f6d \u00e4r emellertid l\u00e5ngvariga och\/eller sv\u00e5ra
\nsm\u00e4rtor i muskler och leder, och psykiska besv\u00e4r som nedst\u00e4mdhet,
\noro, \u00e5ngest och tr\u00f6tthetstillst\u00e5nd. Dessa dominerar som or5sak till l\u00e5ngtidssjukskrivningar och f\u00f6rtidspensonering (\u00c5sberg m fl., 2010).
\nMen \u00e4r verkligen all oh\u00e4lsa och all d\u00f6d arbetsrelaterad? S\u00e5 \u00e4r det
\nnaturligtvis inte. Vi reagerar p\u00e5 v\u00e5r totala livssituation. Somliga av
\noss \u00e4r olyckligt gifta, eller lever med sv\u00e5ra funktionshinder hos oss
\nsj\u00e4lva eller n\u00e4rst\u00e5ende, eller har stora ekonomiska eller sociala
\nproblem. \u00c4ven s\u00e5dana f\u00f6rh\u00e5llanden kan verka sjukdomsframkallande.
\nSpeciellt ogynnsamt \u00e4r om vi pressas b\u00e5de i arbetslivet och i v\u00e5r
\n\u00f6vriga tillvaro.<\/p>\n

Att det inte r\u00f6r sig om triviala problem framg\u00e5r av en formulering fr\u00e5n europeiska
\nWHO (2001), att \u201cMental health problems and stress-related
\ndisorders are the biggest overall cause of early death in Europe.”<\/p>\n

Inf\u00f6r allt detta \u00e4r det l\u00e4tt att bli helt uppgiven. Vad ska vi g\u00f6ra \u00e5t allt detta? Och har n\u00e5gon
\nakt\u00f6r egentligen n\u00e5got mandat?
\nDet intressanta \u00e4r att svaret p\u00e5 den sistn\u00e4mnda fr\u00e5gan faktiskt \u00e4r \u2013 ja!<\/p>\n

I Sveriges grundlag <\/strong>(Regeringsformen, Statsskickets grunder)
\nst\u00e5r att l\u00e4sa att ”den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella
\nv\u00e4lf\u00e4rd skall vara grundl\u00e4ggande m\u00e5l f\u00f6r den offentliga verksamheten.-
\nDet skall s\u00e4rskilt \u00e5ligga det allm\u00e4nna att trygga r\u00e4tten till h\u00e4lsa, arbete,
\nbostad och utbildning samt att verka f\u00f6r social omsorg och trygghet.”<\/p>\n

Europeiska Unionens ramdirektiv (89\/391\/EEC) som \u00e4ven g\u00e4ller Sverige,
\nstadgar att arbetsgivarna har en skyldighet att s\u00f6rja f\u00f6r s\u00e4kerhet och h\u00e4lsa f\u00f6r
\nsina anst\u00e4llda i varje h\u00e4nseende som har med arbetet att g\u00f6ra. De
\nska s\u00f6rja f\u00f6r att undvika risker, v\u00e4rdera risker som inte kan undvikas,
\nbek\u00e4mpa riskerna vid k\u00e4llan och anpassa arbetet till individen.
\nSpeciellt ska man str\u00e4va efter att undvika monotont arbete,
\narbete vid l\u00f6pande band och s\u00e5dana exponeringars h\u00e4lsoeffekter.<\/p>\n

Men hindras inte detta av stupr\u00f6rst\u00e4nkandet? Finns det inte
\nspecifika myndigheter och regelverk f\u00f6r arbetarskydd, h\u00e4lsoskydd,
\nh\u00e4lso- och sjukv\u00e5rd, socialtj\u00e4nst, stadsplanering, jordbruk, forskning
\netc. etc.? Jovisst, men h\u00e4r kan man till\u00e4mpa id\u00e9erna bakom
\nEUs Amsterdamf\u00f6rdrag, enligt vars artikel 152: ”A high level of
\nhuman health protection shall be ensured in the definition and
\nimplementation of all community policies and activities.” Samma text
\n\u00e5terfinns i Lissabonf\u00f6rdragets artikel 168.<\/p>\n

Men \u00e4r inte dessa formuleringar alltf\u00f6r \u00f6vergripande? Vem kan
\ntill\u00e4mpa s\u00e5 allm\u00e4nt h\u00e5llna lagtexter?<\/p>\n

Mer om detaljerna
\nH\u00e4r har den Europeiska arbetslivsbyr\u00e5n i Bilbao, Spanien, underl\u00e4ttat
\nf\u00f6r oss genom att l\u00e5ta ledande experter enas om de viktigaste
\npsykosociala riskerna i dagens och morgondagens arbetsliv, allts\u00e5
\nrisker att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rebygga eller motverka. Experterna enades om
\nfem typer av arbetsrelaterade psykosociala h\u00e4lsorisker, n\u00e4mligen
\n\u00b7 nya former av anst\u00e4llningskontrakt och otrygghet i anst\u00e4llningen;
\n\u00b7 den \u00e5ldrande arbetskraften
\n\u00b7 arbetslivets intensifiering
\n\u00b7 h\u00f6ga k\u00e4nslom\u00e4ssiga krav p\u00e5 arbetstagarna, och
\n\u00b7 sv\u00e5righet att f\u00e5 livspusslet att g\u00e5 ihop.<\/p>\n

Denna lista kompletteras av ILO:s (2012) checklista
\nf\u00f6r prevention av stress i arbetslivet, vars 10 punkter ser ut som
\nf\u00f6ljer:
\n1. Ledarskap och r\u00e4ttvisa i arbetet
\n2. Arbetskrav och arbetsbelastning
\n3. Egenmakt i arbetet
\n4. Socialt st\u00f6d fr\u00e5n ledning och arbetskamrater
\n5. Fysisk arbetsmilj\u00f6
\n6. Balans arbete-fritid, arbetstidens l\u00e4ngd och f\u00f6rl\u00e4ggning
\n7. Uppskattning i arbetet
\n8. Skydd mot kr\u00e4nkande s\u00e4rbehandling
\n9. Anst\u00e4llningstrygghet
\n10. Tillg\u00e5ng till information och kommunikation.<\/p>\n

Men \u00e4r inte allt detta v\u00e4l bekant f\u00f6r Arbetsmilj\u00f6verket och dess
\narbetsmilj\u00f6inspektion, de m\u00e5nga skyddsombuden, f\u00f6retagens och
\nf\u00f6rvaltningarnas HR-avdelningar och arrang\u00f6rerna av m\u00e5nga managementkurser?<\/p>\n

Jovisst, men det finns en mycket betydande klyfta
\nmellan vad man vet, vad man stadgar, vad man avtalar om och vad
\nman sedan faktiskt g\u00f6r.<\/p>\n

Dessa ”klyftor” finns mellan v\u00e5rt kunnande och den av beslutsfattare
\noch parter \u00f6verenskomna politiken. Avtal tecknas, lagar
\nskrivs och distribueras, men de f\u00f6ljs l\u00e5ngtifr\u00e5n alltid. Och om de
\nf\u00f6ljs \u00e4r det ofta i f\u00f6rvr\u00e4ngd eller missuppfattad form. Och om de
\nfaktiskt f\u00f6ljs p\u00e5 avsett s\u00e4tt, \u00e4r det inte ofta som deras utfall utv\u00e4rderas
\nsystematiskt.<\/p>\n

.
\n\u00e4ven i v\u00e5rt samh\u00e4lle. Och dessa klyftor vidgas bl.a. till f\u00f6ljd av den
\nekonomiska krisen. Och ju st\u00f6rre klyftorna \u00e4r, dess s\u00e4mre blir
\nfolkh\u00e4lsan i en rad olika avseenden.<\/p>\n

En annan bekymmersam klyfta <\/strong>avser v\u00e5rt ansvarstagande. Vem
\nska ta ansvar f\u00f6r vad? Vilket ansvar kan man f\u00f6rv\u00e4nta sig av ett
\naktiebolag? Enligt aktiebolagslagen \u00e4r dess uppgift att vinstmaxinera
\ntill aktie\u00e4garna. Men ska man verkligen vinstmaximera till
\nvarje pris? Ska man inte ocks\u00e5 vara aktsam om m\u00e4nniskorna och
\nderas milj\u00f6, och om sitt varum\u00e4rke? Det har kommit till uttryck i
\nCSR-r\u00f6relsen, till vilken m\u00e5nga f\u00f6retag v\u00e4rlden \u00f6ver anslutit sig.
\nCSR st\u00e5r f\u00f6r Corporate Social Responsibility, f\u00f6retagens sociala
\nansvarstagande. Ansvar ska tas p\u00e5 en integrerat, sammanv\u00e4gt s\u00e4tt \u2013
\nf\u00f6r tre P: People, Planet och Profit. Allts\u00e5 f\u00f6r m\u00e4nniskorna p\u00e5
\narbetsplatsen och i lokalsamh\u00e4llet, men ocks\u00e5 f\u00f6r en h\u00e5llbar milj\u00f6
\noch f\u00f6r l\u00f6nsamheten.<\/p>\n

Den aktuella ekonomiska krisen <\/strong>\u00e4r inte v\u00e5r enda och enligt
\nden brittiske forskaren Richard Layard inte ens v\u00e5r viktigaste kris.
\nEtt temanumr av tidskriften Framtider handlar om en annan
\nkris, n\u00e4mligen i fr\u00e5ga om den psykiska oh\u00e4lsan.
\nGer den verkligen fog f\u00f6r oro, och leder den till behov av
\n\u00e5tg\u00e4rder?<\/p>\n

F\u00f6r att oron ska vara befogad kr\u00e4vs att problemen \u00e4r utbredda i
\nbefolkningen, att de har allvarliga f\u00f6ljder, att de \u00f6kar i utbredning
\noch\/eller sv\u00e5righetsgrad. F\u00f6r \u00e5tg\u00e4rder kr\u00e4vs sedan att problemen \u00e4r
\ntillg\u00e4ngliga f\u00f6r probleml\u00f6sning.<\/p>\n

Enligt v\u00e5r senaste nationella folkh\u00e4lsoenk\u00e4t <\/strong>(2008) besv\u00e4ras drygt var
\ntredje kvinna och var fj\u00e4rde man av \u00e4ngslan, oro eller \u00e5ngest. Var
\ntredje kvinna och var femte man pl\u00e5gas av huvudv\u00e4rk. Varannan
\nkvinna och tv\u00e5 m\u00e4n av fem besv\u00e4ras av tr\u00f6tthet. Var tredje kvinna
\noch drygt var fj\u00e4rde man lider av s\u00f6mnbesv\u00e4r. Nedsatt psykiskt
\nv\u00e4lbefinnande anges av var femte kvinna och var sjunde man.
\nVar sjunde kvinna och var tionde man har n\u00e5gon g\u00e5ng
\n\u00f6verv\u00e4gt att ta sitt liv, och var tjugonde kvinna och var trettionde
\nman har faktiskt f\u00f6rs\u00f6kt g\u00f6ra det.<\/p>\n

Denna problemf\u00f6rekomst \u00e4r enligt Sveriges kommuner och landsting
\n(SKL) mycket oj\u00e4mnt f\u00f6rdelad. I 68 av v\u00e5rt lands 290 kommuner
\nanger 6\u201315 procent av befolkningen ”nedsatt psykiskt v\u00e4lbefinnande”.
\nI ungef\u00e4r lika m\u00e5nga andra kommuner uppges detta av hela
\n19\u201326 procent.<\/p>\n

Men beror inte de h\u00f6ga talen p\u00e5 att det g\u00e5tt inflation i begreppen?
\nMot detta talar att exempelvis ungdomar anger betydligt mer
\nbesv\u00e4r \u00e4n den \u00f6vriga befolkningen. Och att besv\u00e4rsf\u00f6rekomsten
\nvarierar kraftigt mellan olika kommuner. Och att sj\u00e4lvrapporterade
\nbesv\u00e4r uppvisar ett starkt samband med risken f\u00f6r uppkomst av
\nsv\u00e5ra sjukdomar och till med d\u00f6d i f\u00f6rtid.
\nV\u00e5rt land har p\u00e5 det hela taget lyckats bra i sitt folkh\u00e4lsoarbete.
\nVi har en h\u00f6g och stigande medellivsl\u00e4ngd. Den f\u00f6rtida d\u00f6dligheten
\ni hj\u00e4rt-k\u00e4rlsjukdomar har minskat. Men ett s\u00e4nkt psykiskt v\u00e4lbefinnande
\nhos en s\u00e5 stor minoritet av befolkningen kan vara ett av
\nv\u00e5ra st\u00f6rsta sociala problem.<\/p>\n

Av Anton Lagers artikel <\/strong>i ett temanummer om psykisk oh\u00e4lsa av FRAMTIDER (2009)
\nframg\u00e5r att andelen 16\u201324-\u00e5ringar som besv\u00e4ras av \u00e4ngslan, oro eller \u00e5ngest tredubblats de senaste tjugo \u00e5ren.<\/p>\n

Visst \u00e4r problemen tillg\u00e4ngliga, menar den Europeiska Unionen,
\ndels i sin European Pact for Mental Health and Well-Being (2008),
\ndels enligt en imponerande genomg\u00e5ng i Stockholm (2009) under rubriken
\n”Framework for Action on Promotion of Mental Health and Well-Being of
\nChildren and Young People”.
\nI b\u00e5da dokumenten l\u00e4ser man m\u00e5nga vackra och kloka ord. De
\nutg\u00f6r en god b\u00f6rjan. Men enligt ett gammalt kinesiskt ordspr\u00e5k
\n\u201ckokar ord inte n\u00e5got ris”!<\/p>\n

Det kan d\u00e4remot \u00e5stadkommas genom att tillg\u00e4nglig kunskap
\n\u00f6vers\u00e4tts till praktisk politik, och att denna politik faktiskt kommer
\ntill till\u00e4mpning och inte ligger kvar p\u00e5 bokhyllorna.<\/p>\n

Europeiska arbetslivsbyr\u00e5ns <\/strong>fem psykosociala arbetsmilj\u00f6risker
\nsom citerades ovan beskriver samtidigt en del av kunskapsbehovet
\navseende framtidens arbetsliv. P\u00e5 dessa \u2013 och andra punkter som
\ninte r\u00f6r den psykosociala arbetsmilj\u00f6n \u2013 kr\u00e4vs mer forskning helt
\nenkelt d\u00e4rf\u00f6r att arbetslivet f\u00f6r\u00e4ndras s\u00e5 snabbt att befintlig
\nkunskap passerar sitt b\u00e4st-f\u00f6re-datum. F\u00f6r\u00e4ndringstakten beror till
\nen del p\u00e5 v\u00e4rldsekonomins fluktuationer men ocks\u00e5 p\u00e5 den snabba
\ntekniska utvecklingen och den snabbt accelererande globaliseringen.
\nF\u00f6r att s\u00e5 l\u00e5ngt m\u00f6jligt undvika en massarbetsl\u00f6shet \u2013 som trots
\nallt blivit ett faktum i m\u00e5nga l\u00e4nder \u2013 har parterna f\u00f6rhandlat om en
\nreduktion av arbetstiden och samtidigt avtalat om en motsvarande
\nl\u00f6neminskning. Man har inf\u00f6rt arbetsdelning vilket i praktiken
\ninneb\u00e4r en \u00f6verg\u00e5ng till deltidsarbete, och regeringar har satsat h\u00e5rt
\np\u00e5 utbildning f\u00f6r frist\u00e4llda i utanf\u00f6rskap och f\u00f6r dem som riskerar
\natt komma dit.<\/p>\n

Vad man d\u00e4rut\u00f6ver kunde och borde \u00f6verv\u00e4ga \u00e4r stora satsningar
\np\u00e5 sociala (kooperativa) f\u00f6retag, subventionerat arbete,
\nnyf\u00f6retagande i sm\u00e5f\u00f6retagssektorn och innovationer och deras
\nnyttigg\u00f6rande.<\/p>\n

I hela Europa men inte minst i v\u00e5rt land <\/strong>finns en \u00f6vertro p\u00e5 vad
\nbeslutsfattarna kan \u00e5stadkomma med hj\u00e4lp av sina ”\u00e5tg\u00e4rder”.
\nM\u00e4nniskorna ses i detta perspektiv ofta som viljel\u00f6sa offer, som ska
\nhj\u00e4lpas med v\u00e4lvilliga och, i b\u00e4sta fall, kunskapsbaserade ”\u00e5tg\u00e4rder”.
\n\u00c5tg\u00e4rderna beh\u00f6vs naturligtvis i det som ofta kallas top-downperspektivet.
\nMen de m\u00e5ste kompletteras med ett ”Bottom-up”-
\nperspektiv, d\u00e4r medvetna, kunniga, aktiva och ansvarstagande gr\u00e4sr\u00f6tter
\nsj\u00e4lva eller tillsammans med andra f\u00f6rs\u00f6ker l\u00f6sa sina och
\nandras problem.<\/p>\n

Men nu tillbaka till det go<\/strong>da \u2013 ”livsv\u00e4nliga” \u2013 arbetslivet. Hur
\nska det fr\u00e4mjas? Dagens dominerande modell \u00e4r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rebygga
\noch beivra det negativa, dvs. olika h\u00e4lso- och olycksfallsrisker.
\nMindre vikt l\u00e4ggs vid att fr\u00e4mja det positiva.<\/p>\n

Forskningsr\u00e5det f\u00f6r arbetsliv och socialvetenskap (FAS) har
\nbeslutat om ett centrumst\u00f6d till tre forskargrupper. Den
\nena \u2013 vid Stockholms universitet i samverkan med Karolinska
\ninstitutet \u2013 har sin inriktning p\u00e5 stress och stressrelaterad oh\u00e4lsa.
\nDen andra \u2013 vid H\u00f6gskolan i G\u00e4vle \u2013 fokuserar p\u00e5 negativa och
\npositiva effekter av fysisk belastning. Och den tredje \u2013 vid Uppsala
\nuniversitet \u2013 har inriktning p\u00e5 ekonomi, sociologi och juridik kring
\nden svenska modellens m\u00f6te med globaliseringen. Var och en av
\ndem har beviljats 5 mkr \u00e5rligen under 10 \u00e5r.
\nOm dessa och andra enheter kunde samverka p\u00e5 ett konstruktivt
\ns\u00e4tt kunde de ers\u00e4tta r\u00e4tt mycket av vad som g\u00e5tt f\u00f6rlorat vid
\nArbetslivsinstitutets nedl\u00e4ggning 2007. De kunde s\u00f6ka ytterligare
\nmedel och p\u00e5 det s\u00e4ttet genomf\u00f6ra mycket av den kunskapsuppbyggnad
\nsom beh\u00f6vs i v\u00e5rt land.<\/p>\n

Men f\u00f6r ett friskt och produktivt <\/strong>arbetsliv kr\u00e4vs inte bara
\ninspekt\u00f6rer fr\u00e5n Arbetsmilj\u00f6verket som kommer p\u00e5 oanm\u00e4lda
\nbes\u00f6k och f\u00f6rs\u00f6ker sp\u00e5ra brott mot Arbetsmilj\u00f6lagen och F\u00f6rordningen
\nom systematiskt arbetsmilj\u00f6arbete. Det beh\u00f6vs ocks\u00e5 att
\nn\u00e4sta generation chefer, av vilka m\u00e5nga \u00e4r civilingenj\u00f6rer eller
\ncivilekonomer bibringas ett grundkunnande i ledarskap och arbetsmilj\u00f6,
\ng\u00e4rna i ett tv\u00e5stegsf\u00f6rfarande. F\u00f6rst med en ”grundimmunisering”
\nunder sin grundutbildning vid universitet och h\u00f6gskolor,
\noch d\u00e4refter genom en p\u00e5fyllnadsdos n\u00e4r deras utn\u00e4mning till chef
\nb\u00f6rjar komma inom r\u00e4ckh\u00e5ll.<\/p>\n

P\u00e5 detta s\u00e4tt skulle <\/strong>med h\u00f6g sannolikhet ett livsv\u00e4nligt arbetsliv
\nutvecklas i v\u00e5rt land till nytta och gl\u00e4dje f\u00f6r de anst\u00e4llda, deras
\narbetsgivare och samh\u00e4llet. Och vi skulle p\u00e5 nytt bli en f\u00f6rebild f\u00f6r
\nandra l\u00e4nders arbetsmilj\u00f6arbete, inom och utanf\u00f6r den europeiska
\ngemenskapen.
\nLennart Levi<\/strong><\/p>\n

Artikeln publicerads ursprungligen i tidskiften Psykisk H\u00e4lsa.<\/p>\n

Lennart Levi \u00e4r medicine doktor och professor emeritus i psykosocial milj\u00f6medicin, ssk arbetsmedicin vid Karolinska institutet. Han har grundat och lett Stressforskningsinstitutet vid samma institut (numera vid Stockholms universitet) samt Statens institut f\u00f6r psykosocial medicin (IPM).Han har varit r\u00e5dgivare till FN-organen WHO och ILO och till Europeiska kommissionen. \u00c5ren 2006 \u2013 2010 var han ledamot (C) av Sveriges riksdag.<\/strong><\/p>\n

Artikeln publicerads ursprungligen i tidskriften Psykisk H\u00e4lsa.<\/strong><\/p>\n

Litteratur<\/strong>
\nAhlstr\u00f6m, Richard: D\u00f6dsfall under och efter skuldsanering. Rapport 2010:18. Stockholm:
\nKonsumentverket.
\nEkman, R. och Arnetz, B. (red.): Stress: molekylerna, individen, organisationen, samh\u00e4llet.
\nStockholm: Liber, 2013.
\nEuropean Commission: Sustainable and responsible business. Corporate social responsibility.
\nBrussels: CEC, 2011.
\nEuropean Commission: Sustainable and responsible business. Corporate social responsibility.
\nBrussels: CEC, 2011.
\nInternational Labour Office: Stress prevention at work Checkpoints. Practical improvements
\nfor stress prevention in the workplace. Geneve: ILO, 2012.<\/p>\n

Levi, L.: Fler och b\u00e4ttre jobb \u2013 en svensk och europeisk \u00f6verlevnadsfr\u00e5ga! I: SOU 2009:93. Arbetsmilj\u00f6politiska kunskapsr\u00e5det. Inkluderande arbetsliv (s.15-34). Stockholm:Fritzes.
\nLevi, L.: Stress och h\u00e4lsa. Stockholm: Skandia, 2001.
\nLevi, L. and Levi, I.: Guidance on work-related stress: Spice of life, or kiss of death?
\nLuxembourg: EUR-OP.
\nLevi, L.: Stressen I mitt liv. Stockholm: Natur och Kultur, 2006.
\nTheorell, T. (red.): Psykosocial milj\u00f6 och stress. Lund: Studentlitteratur, 2012.
\nStockholm: Liber, 2005.
\nWorld Health Organization: Rio Political Declaration on Social Determinants of Health.
\nsdh a who.int
\nW\u00e4hrborg, P.: Stress och den nya oh\u00e4lsan. Stockholm: Natur och Kultur, 2009.
\n\u00c5sberg, M., Grape, T., Krakau, I., Nygren, \u00c5., Rodhe, M., Wahlberg, A. och W\u00e4hrborg, P.:
\nStress som orsak till psykisk oh\u00e4lsa. L\u00e4kartidningen, 2010.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lennart Levi, den svenska stressforskningens grundare, skriver p\u00e5 Speakers’ Corner om det goda arbetet och hur vi kan bryta utvecklingen med \u00f6kad psykisk oh\u00e4lsa i allt st\u00f6rre grupper.<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"_relevanssi_hide_post":"","_relevanssi_hide_content":"","_relevanssi_pin_for_all":"","_relevanssi_pin_keywords":"","_relevanssi_unpin_keywords":"","_relevanssi_related_keywords":"","_relevanssi_related_include_ids":"","_relevanssi_related_exclude_ids":"","_relevanssi_related_no_append":"","_relevanssi_related_not_related":"","_relevanssi_related_posts":"144935,134838,136368","_relevanssi_noindex_reason":"","footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-29430","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ingenjoren"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/29430"}],"collection":[{"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=29430"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/29430\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":138745,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/29430\/revisions\/138745"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=29430"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=29430"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=29430"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}