Ulrika Sundling, IT-brottsexpert<\/strong> och kriminalkommissarie vid Rikspolisstyrelsen, tyckte att det var bra att cyberbrotten uppm\u00e4rksammas fr\u00e5n alla h\u00e5ll, \u00e4ven om det kan uppfattas lite som att ”vargen kommer”.<\/p>\n\u2013 Det \u00e4r det enda s\u00e4tt vi n\u00e5r ut med information p\u00e5, sade hon.<\/p>\n
Det \u00e4r intressant att titta p\u00e5 vilka incitament f\u00f6retagen har att faktiskt anm\u00e4la de IT-brott de drabbas av, tyckte Linus Larsson. En bank som drabbas kan v\u00e4lja mellan att ringa upp sina kunder och ers\u00e4tta dem, alternativt polisanm\u00e4la, beh\u00f6va ber\u00e4tta exakt vad som har h\u00e4nt och kanske riskera att allt bli offentligt. Ekonomiskt kan alternativ tv\u00e5 skada banken mer.<\/p>\n
\u2013 Har man mer att tj\u00e4na p\u00e5 att g\u00f6ra aktie\u00e4garna n\u00f6jda och inte larma, d\u00e5 blir det s\u00e5, sade Linus Larsson.<\/p>\n
Vilka \u00e4r det<\/strong> d\u00e5 som ligger bakom cyberbrotten och vad \u00e4r deras motiv? De som ing\u00e5r i ett brottsligt n\u00e4tverk, kanske inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis ens k\u00e4nner till det, sade Ulrika Sundling. Det kan vara personer som kanske tillhandah\u00e5ller en liten del av en tj\u00e4nst, som anv\u00e4nds f\u00f6r cyberbrott, utan att man vet om det.<\/p>\nLinus Larsson slogs av n\u00e5got under sitt arbete med boken ”Korthuset”. Det fanns ett \u00e5terkommande m\u00f6nster. Ofta var det tv\u00e5 huvudpersoner, och inte en, bakom varje brott. En av dem var hackern, den som hade ansvaret f\u00f6r de tekniska l\u00f6sningarna. Den andra var aff\u00e4rsmannen, den som var mer kopplad till traditionell, organiserad brottslighet och stod f\u00f6r n\u00e4tverket. Det \u00e4r den h\u00e4r tv\u00e5persons-kombinationen som kan f\u00e5 cyberbrotten att v\u00e4xa sig riktigt stora, menade Linus Larsson.<\/p>\n
\u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge<\/strong> \u00e4r det, generellt sett, l\u00f6st sammansatta grupper som sysslar med cyberbrott, enligt Ulrika Sundling. Men det kan bli ett omr\u00e5de som f\u00e5r s\u00e4rskilda experter, individer med specialkompetens som blir \u00e5tr\u00e5v\u00e4rda n\u00e4r man vill ha en viss typ av hj\u00e4lp eller information.<\/p>\n\u2013 Ju mer det h\u00e4r f\u00e5r fortg\u00e5 kommer det att b\u00f6rja handla om personk\u00e4nnedom.<\/p>\n
I dag verkar motiven bakom cyberbrott fr\u00e4mst vara ekonomiska, snarare \u00e4n att vara en sorts sport, menade panelen. Brottslingar tj\u00e4nar pengar genom att kapa bankkort och s\u00e4lja dem vidare i bulk, eller l\u00e5ter andra springa runt till olika bankomater p\u00e5 platser d\u00e4r s\u00e4kerheten inte \u00e4r s\u00e5 stor och ta ut kontanter. Sedan blir sp\u00e5ren efter brottslingarna sv\u00e5rare att f\u00f6lja.<\/p>\n
Ansvaret f\u00f6r att<\/strong> f\u00f6rhindra att du drabbas av ett cyberbrott ligger mycket hos den enskilda individen, menade Ulrika Sundling, \u00e4ven om polisen har som uppdrag att tillhandah\u00e5lla information och f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra det l\u00e4ttare att anm\u00e4la cyberbrott. Linus Larsson tyckte att man visserligen kan s\u00e4ga att folk ska ta mer eget ansvar, men det \u00e4r ocks\u00e5 ett faktum att alla inte kommer att g\u00f6ra det.<\/p>\nEtt nationellt IT-brottscentrum \u00e4r p\u00e5 g\u00e5ng och kanske \u00e4r det ett steg p\u00e5 v\u00e4gen. Men Linus Larsson tror att den enskilt viktigaste \u00e5tg\u00e4rden man kan g\u00f6ra f\u00f6r att motverka cyberbrott \u00e4r att kriminalisera f\u00f6r f\u00f6retagen att undanh\u00e5lla information. Att enskilda sj\u00e4lva ska se till att produkter de k\u00f6per blir s\u00e4kra fr\u00e5n intr\u00e5ng j\u00e4mf\u00f6rde han med att k\u00f6pa en bil som man sj\u00e4lv beh\u00f6ver konfigurera efter ink\u00f6p f\u00f6r att den ska bli krocks\u00e4ker.<\/p>\n
Ania Obminska<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Stulna kreditkortsuppgifter, skadliga trojaner och hackade Facebook-konton. Samtliga \u00e4r exempel p\u00e5 cyberbrott. Vad kan vi g\u00f6ra f\u00f6r att skydda oss mot dem och hos vem ligger egentligen ansvaret f\u00f6r det?<\/p>\n","protected":false},"author":10,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"_relevanssi_hide_post":"","_relevanssi_hide_content":"","_relevanssi_pin_for_all":"","_relevanssi_pin_keywords":"","_relevanssi_unpin_keywords":"","_relevanssi_related_keywords":"","_relevanssi_related_include_ids":"","_relevanssi_related_exclude_ids":"","_relevanssi_related_no_append":"","_relevanssi_related_not_related":"","_relevanssi_related_posts":"136005,145587,135581","_relevanssi_noindex_reason":"","footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-32320","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ingenjoren"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/32320"}],"collection":[{"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/10"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=32320"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/32320\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":138652,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/32320\/revisions\/138652"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=32320"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=32320"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=32320"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}