{"id":89953,"date":"2020-03-12T06:17:45","date_gmt":"2020-03-12T05:17:45","guid":{"rendered":"https:\/\/ingenjoren.se\/?p=89953"},"modified":"2024-01-23T02:30:08","modified_gmt":"2024-01-23T01:30:08","slug":"kth-docent-brande-ut-sig-akademiker-forvantas-jobba-hart","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/ingenjoren.se\/2020\/03\/12\/kth-docent-brande-ut-sig-akademiker-forvantas-jobba-hart\/","title":{"rendered":"KTH-docent br\u00e4nde ut sig:
”Akademiker f\u00f6rv\u00e4ntas jobba h\u00e5rt”"},"content":{"rendered":"

H\u00f6g ambitionsniv\u00e5, tv\u00e5 perioder av sjukskrivningar och gr\u00e4nsl\u00f6st arbete utan tydligt st\u00f6d av arbetsgivaren blev en d\u00e5lig kombination f\u00f6r Jan Markendahl, docent p\u00e5 KTH. V\u00e5ren 2017 blev han sjukskriven f\u00f6r utmattning och v\u00e4gen tillbaka har varit tuff.\u00a0<\/strong><\/p>\n

Det var i februari 2017 som det pl\u00f6tsligt tog stopp f\u00f6r Jan Markendahl. Under h\u00f6sten hade han varit delvis sjukskriven f\u00f6r behandling av prostatacancer, men sedan januari var han uppe i full fart igen. Han arbetade l\u00e5nga dagar, kom hem sent och somnade, helt slut, i soffan p\u00e5 kv\u00e4llarna, tills han en dag inte tog sig till jobbet.<\/p>\n

\u2013 Min f\u00f6rsta doktorand skulle disputera p\u00e5 fredagen, men jag kunde inte g\u00e5, jag pallade helt enkelt inte. F\u00f6r mig k\u00e4ndes det som om det kom pl\u00f6tsligt, utan f\u00f6rvarning, men s\u00e5h\u00e4r i efterhand inser jag att kroppen var tvungen att s\u00e4ga ifr\u00e5n, konstaterar Jan Markendahl.<\/p>\n

F\u00f6rv\u00e4ntas jobba h\u00e5rt f\u00f6r meritering<\/h2>\n
\"\"

Jan Markendahl<\/p><\/div>\n

Jan Markendahl \u00e4r civilingenj\u00f6r och tog doktorsexamen vid Kungliga tekniska h\u00f6gskolan, KTH, 2011. Innan dess hade han arbetat ett helt yrkesliv inom IT- och telekombranschen, bland annat p\u00e5 Telia, Nokia och SRA (numera Ericsson). Han har alltid varit van vid ett h\u00f6gt tempo och att ”h\u00e5lla m\u00e5nga bollar i luften”, och trivs med det.<\/p>\n

H\u00f6gt tempo har \u00e4ven pr\u00e4glat arbetet p\u00e5 KTH, d\u00e4r han vant sig med arbetsveckor p\u00e5 upp till 60\u201370 timmar. F\u00f6rutom de ordinarie arbetsuppgifterna d\u00e4r undervisning och forskning ing\u00e5r, f\u00f6rv\u00e4ntas han som docent \u00e4ven rekrytera och leda medarbetare, hantera projekt, s\u00f6ka pengar och jobba h\u00e5rt f\u00f6r att meritera sig \u2013 och det ryms s\u00e4llan innanf\u00f6r den ordinarie arbetstiden, f\u00f6rklarar han.<\/p>\n

\u2013 S\u00e5 ser verkligheten ut f\u00f6r m\u00e5nga akademiker. Det finns en kultur inom den akademiska v\u00e4rlden att du ska jobba h\u00e5rt och vara beredd p\u00e5 att l\u00e4gga ner mycket tid f\u00f6r att meritera dig. Problemet \u00e4r att arbetet blir gr\u00e4nsl\u00f6st. F\u00f6r den som \u00e4r lojal och st\u00e4ller upp finns det ingen tidsplanering och det blir alltf\u00f6r l\u00e4tt att l\u00e4gga \u00e4nnu en sten till p\u00e5 en redan h\u00f6g arbetsb\u00f6rda, s\u00e4ger Jan Markendahl.<\/p>\n

Fick ingen avlastning<\/h2>\n

\u00c5ret innan Jan Markendahl drabbades av utmattning hade varit tuff. H\u00f6sten 2015 drabbades han av hj\u00e4rtstopp och i juni 2016 kom cancerbeskedet. Under den h\u00e4r perioden var han delvis sjukskriven, men problemet som han ser det var att han inte fick n\u00e5gon avlastning \u2013 ingen tog \u00f6ver eller hj\u00e4lpte till med det arbete som han inte hann med. Trots att han arbetade mellan 25 och 50 procent f\u00f6rv\u00e4ntades han ha samma ansvar och \u00e5tagande som tidigare.<\/p>\n

\u2013 Jag upplevde det som otroligt jobbigt och pressande. Jag k\u00e4mpade med att st\u00e4ndigt sl\u00e5 knut p\u00e5 mig sj\u00e4lv f\u00f6r att fixa allt och till slut gick det inte l\u00e4ngre, f\u00f6rklarar Jan Markendahl.<\/p>\n

Utmattningen var ett faktum, men den h\u00e4r g\u00e5ngen fick Jan Markendahl ett helt annat st\u00f6d n\u00e4r personalchefen klev in i bilden.<\/p>\n

\u2013 F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen under hela min sjukdomsresa fick jag ett rehabsamtal, ett som dessutom ledde till en f\u00f6r\u00e4ndring. Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen som jag k\u00e4nde att n\u00e5gon pratade med mig om hur vi skulle f\u00e5 mig p\u00e5 banan igen. Skillnaden var att jag fick hj\u00e4lp av HR och min chef att prioritera och att det var arbetsgivaren som beslutade vad jag skulle fokusera p\u00e5, inte jag sj\u00e4lv.<\/p>\n

Problem med F\u00f6rs\u00e4kringskassan<\/h2>\n

P\u00e5 toppen av allt hade Jan Markendahl dessutom problem med F\u00f6rs\u00e4kringskassan som inte betalade ut ers\u00e4ttning f\u00f6r sjukskrivningen under v\u00e5ren 2017. Jan Markendahl beskriver hur det var m\u00e5nga turer fram och tillbaka med \u00e4rendet, f\u00f6rst om l\u00e4karintyget och senare om arbetstidens f\u00f6rl\u00e4ggning d\u00e4r F\u00f6rs\u00e4kringskassan ifr\u00e5gasatte att han vissa dagar arbetade mer \u00e4n halvtid och vissa dagar mindre, under den tid han var halvtidssjukskriven.<\/p>\n

\u2013 Det var en helt surrealistisk situation, att l\u00e4karens intyg inte godk\u00e4ndes. D\u00e5 var det som allra jobbigast och jag k\u00e4nde mig \u00e4nnu mer deprimerad. Jag hade ont i magen och upplevde att det fanns noll f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r min situation, minns Jan Markendahl.<\/p>\n

N\u00e4r Jan Markendahl 2018 fick avslag p\u00e5 sitt \u00f6verklagande till F\u00f6rs\u00e4kringskassan fick han r\u00e5det att ta hj\u00e4lp av facket.<\/p>\n

\u2013 Jag v\u00e4nde mig till mitt fackf\u00f6rbund Sveriges Ingenj\u00f6rer som tog \u00e4rendet vidare till LO\/TCO-r\u00e4ttsskydd, som de har samarbete med. De sa direkt att de skulle driva saken vidare \u00e5t mig och jag \u00e4r otroligt tacksam att jag fick det st\u00f6det n\u00e4r jag var nere f\u00f6r r\u00e4kning.<\/p>\n

\u00d6verklagade till Kammarr\u00e4tten<\/h2>\n

\u00c4rendet \u00f6verklagades till F\u00f6rvaltningsr\u00e4tten d\u00e4r det blev ett nej. Men Kammarr\u00e4tten gav d\u00e4refter Jan Markendahl r\u00e4tt, domen kom i januari 2020.<\/p>\n

\u2013 Det k\u00e4ndes som en otrolig l\u00e4ttnad att f\u00e5 r\u00e4tt i sak. Det gav mig en bekr\u00e4ftelse p\u00e5 att jag inte hade varit fel ute som k\u00e4mpat om detta, s\u00e4ger han.<\/p>\n

\"\"Idag arbetar Jan Markendahl p\u00e5 60 procent och tycker att han med st\u00f6d av arbetsgivaren kan hantera sin arbetsb\u00f6rda p\u00e5 ett bra s\u00e4tt. Samtidigt \u00e4r han noga med att po\u00e4ngtera att han alltid trivts bra med h\u00f6gt tempo och l\u00e5nga arbetsveckor, det har oftast varit sj\u00e4lvvalt. Han \u00e4r ocks\u00e5 stolt \u00f6ver att han trots perioder av sjukdom f\u00e5tt se sex av sina doktorander ta examen och l\u00e4mna KTH.<\/p>\n

\u2013 Jag kan ju inte skylla p\u00e5 n\u00e5gon annan \u00e4n mig sj\u00e4lv att jag jobbade s\u00e5 mycket. Jag var erfaren och kunde hantera h\u00f6g stress, och det gick ju ocks\u00e5 bra f\u00f6r mig. Jag ledde och drog in pengar till nya forskningsprojekt, handledde doktorander och var uppskattad b\u00e5de av studenter och kollegor.<\/p>\n

Dra i bromsen i tid<\/h2>\n

N\u00e4r Jan Markendahl ser tillbaka inser han att det hade varit bra om han hade dragit i bromsen tidigare. En viktig l\u00e4rdom som han hoppas att andra kan ta till sig \u00e4r att se till att man har en rimlig arbetsb\u00f6rda d\u00e4r det ocks\u00e5 finns marginaler f\u00f6r of\u00f6rutsedda h\u00e4ndelser. Och om man k\u00e4nner att det \u00e4r sv\u00e5rt att dra i den bromsen sj\u00e4lv, ta hj\u00e4lp av de strukturer som finns, via personalavdelningen och f\u00f6retagsh\u00e4lsov\u00e5rden.<\/p>\n

\u2013 Maxa inte ut din arbetstid hela tiden. \u00c4ven om du jobbar mycket f\u00f6r att det \u00e4r kul, s\u00e5 m\u00e5ste du se till att det finns utrymme i din arbetstid f\u00f6r of\u00f6rutsedda h\u00e4ndelser. Vad h\u00e4nder om du inte \u00e4r i toppform? Sl\u00e5 inte knut p\u00e5 dig sj\u00e4lv, utan dra i bromsen i god tid innan.<\/p>\n

Jan Markendahl har ocks\u00e5 insett hur viktigt det \u00e4r, b\u00e5de att klarg\u00f6ra f\u00f6r sina chefer vad som fungerar och inte n\u00e4r man \u00e4r sjukskriven, men ocks\u00e5 betydelsen av att f\u00e5 ett kvitto p\u00e5 arbetsgivarens f\u00f6rst\u00e5else och inst\u00e4llning. Framf\u00f6r allt \u00e4r det viktigt att arbetsgivaren har f\u00f6rm\u00e5ga och rutiner att identifiera och f\u00f6rst\u00e5 problem samt att vidta \u00e5tg\u00e4rder i tid.<\/p>\n

\u00c4ven om Jan Markendahl nu n\u00e4rmar sig 65 s\u00e5 vill han forts\u00e4tta arbeta s\u00e5 l\u00e4nge som han kan och f\u00e5r.<\/p>\n

\u2013 Jag har trivts j\u00e4ttebra med mitt jobb. Jag har ju inte arbetat s\u00e5 l\u00e4nge inom akademin och jag k\u00e4nner att jag har mycket kvar att bidra med, s\u00e4ger Jan Markendahl.<\/p>\n

Anna Nystr\u00f6m<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

H\u00f6g ambitionsniv\u00e5, tv\u00e5 perioder av sjukskrivningar och gr\u00e4nsl\u00f6st arbete blev en d\u00e5lig kombination f\u00f6r KTH-docenten Jan Markendahl. V\u00e5ren 2017 blev han sjukskriven f\u00f6r utmattning.<\/p>\n","protected":false},"author":16,"featured_media":89981,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"_relevanssi_hide_post":"","_relevanssi_hide_content":"","_relevanssi_pin_for_all":"","_relevanssi_pin_keywords":"","_relevanssi_unpin_keywords":"","_relevanssi_related_keywords":"","_relevanssi_related_include_ids":"","_relevanssi_related_exclude_ids":"","_relevanssi_related_no_append":"","_relevanssi_related_not_related":"","_relevanssi_related_posts":"141910,142271,144311","_relevanssi_noindex_reason":"","footnotes":""},"categories":[222],"tags":[18,163],"class_list":["post-89953","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-pa-jobbet","tag-stress","tag-utmattning"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/89953"}],"collection":[{"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/16"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=89953"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/89953\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":136799,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/89953\/revisions\/136799"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/89981"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=89953"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=89953"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/ingenjoren.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=89953"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}