På Qmed i Uppsala har Brunndberg & Forshed Arkitekter skapat ett kontor för spontana möten. Fotograf: Sten Jansin.
Trots att arbetsgivarna numera vet att traditionella kontorslandskap innebär stress för de anställda är denna kontorstyp ändå den vanligaste.
— Jag skulle vilja att man i större grad anpassade kontoret efter den anställdas arbetsuppgifter, säger arkitekten och forskaren Christina Bodin Danielsson.
På Qmed i Uppsala har Brunnberg & Forshed Arkitekter skapat ett kontor för spontana möten. Fotograf: Sten Jansin.
Trots att arbetsgivarna numera vet att traditionella kontorslandskap innebär stress för de anställda är denna kontorstyp ändå den vanligaste.
— Jag skulle vilja att man i större grad anpassade kontoret efter den anställdas arbetsuppgifter, säger arkitekten och forskaren Christina Bodin Danielsson.
Christina Bodin Danielsson arbetar dels som arkitekt på arkitektkontoret Brunnberg & Forshed och dels som forskare vid KTH och Karolinska institutet i Stockholm. Hon disputerade nyligen med avhandlingen The Office- An Explorative Study. Architectural Design´s Impact on Health, Job Satisfaction & Well-being.
I sin studie hon bland annat undersökt hur kontorsmiljön påverkar de anställdas hälsa och arbetstillfredsställelse samt hur de trivs med kontorsmiljön.
Det har tidigare gjorts flera studier som handlar om kontorsmiljöer men då har man fokuserat på skillnaderna mellan att jobba i ett så kallat cellkontor (eget rum) gentemot kontorslandskap. Christina har i sin avhandling i stället jämfört sju olika kontorstyper: cellkontor (eget rum), delat rum (2-3 personer per rum), kontorslandskap, här finns tre varianter: litet kontorslandskap (4-9 personer), mellanstort kontorslandskap (10-25 personer) och stort kontorslandskap (över 24 personer). Samt de mer flexibla kontorsvarianterna flexkontor och kombikontor där man också har inslag av öppen planlösning i olika grad.
Undersökningen gick till så att hon intervjuade 491 personer från 26 olika företag i olika branscher (tekniska yrken var en av branscherna).
Bra med flexkontor
— Innan jag påbörjade min forskning hade jag en hypotes att flexkontor var värst men det visade sig vara precis tvärtom, säger Christina. Vid sidan av cellkontor är flexkontor den bästa kontorsformen ur arbetsmiljö- och hälsosynpunkt liksom utifrån ett arbetstillfredsställelseperspektiv.
Flexkontor är den typ av kontor där man inte har en egen arbetsplats utan man slår sig ned där det för tillfället är tomt. Ofta är kontoret endast dimensionerat för att 70-75 procent av arbetsstyrkan är på kontoret samtidigt eftersom man har möjlighet att även jobba utanför kontoret inom denna kontorstyp liksom välja var man vill jobba inom kontoret utifrån olika arbetsuppgifter.
— I flexkontoren finns det flera så kallade ”back up rum”, alltså mötesrum, dit de anställda kan gå om de behöver tala ostört eller vara i fred och läsa något. Sedan har de anställda stor egen kontroll, det vill säga, de kan välja när de vill jobba på kontoret eller inte, och det har visat sig ha en positiv inverkan på hälsan, förklarar Christina.
Men är det inte jobbigt att inte kunna ha sina saker vid sitt skrivbord?
— Jag trodde också det men det visade sig att man inarbetar ett visst arbetssätt. Om man vet att man ska läsa en viss rapport eller behöver vissa saker så väljer man kanske att jobba hemma på förmiddagen där man har grejerna, säger Christina. Hon tycker att fler kontor borde skaffa back up rum, speciellt de kontoren med de traditionella kontorslandskapen.
Varför väljer så många att placera sin personal i mellanstora kontorslandskap när man vet att det är den värsta kontorstypen att sitta i?
– Det är för att det är för ytkrävande med cellkontor (egna rum), säger hon. Cellkontor är bra för hälsan och min forskning visar att de flesta trivs väldigt bra med den här kontorsformen. Den enda akilleshälen med cellkontor är att de med egna rum inte är så nöjda med den sociala biten med kollegerna, förklarar hon. Faktum är att det finns bra kontorstyper som också har öppna, yteffektiva planlösningar. Det är därför väldigt tråkigt att man så ofta väljer att jobba med den sämsta kontorstypen.
Hur kan man lösa det problemet?
— Man får försöka bryta ned storleken och göra cellkontoren mindre och i stället arbeta in platser för spontana möten, det som vi inom arkitekturen kallar för ”activity notes”, platser som är trevliga och genererar liv och som gör att människor vill stanna där. Exempelvis så avskyr alla som sitter i cellkontor korridorer, de är väldigt negativt laddade och dem kan man ju försöka bryta ned och göra mindre.
Nytänk efterlyses
Christina flaggar också för att man i större utsträckning än vad som görs i dag väljer kontorstyp efter vilken typ av arbetsuppgifter man har och att man som beställare av kontor funderar mer på arbetsmiljön och törs tänka nytt.
— Jobbar man väldigt individuellt, exempelvis med redovisning behöver man sitta i ett eget rum men om man exempelvis vill ha ett sammansvetsat team som jobbar åt samma håll bör välja en annan kontorsform. Arbetar man i projektform så är det ofta mycket bättre att jobba i en kontorstyp som är mer öppen och som bygger på just informationsöverföring och interaktion.
Arkitekterna har också ett ansvar
Christina menar att även arkitekterna har ett ansvar här.
— Arkitektkåren har fokuserat för mycket på det som är snyggt och gångbart, jag säger inte att estetiken inte är viktig, för det är den, men arkitekterna behöver inte alltid tänka så trendigt, säger hon och berättar att fler arkitekter har börjat lyfta in arbetsmiljöaspekter i sitt jobb.
— Det verkar ligga i tiden, säger hon.
- Inom tekniska yrken är cellkontor vanligast.
- Stor egen kontroll förenat med back up rum är det som enligt Christina kännetecknar ett bra kontor.
Vill du veta mer om Christina Bodin Danielssons forskning? Läs mer här.
12 kommentarer
Kommer att hamna i kontorslandskap ganska snart.
Det värsta för de som arbetar analytiskt med stora komplexa underlag och många parallella uppgifter är nog om bokhyllorna tas bort. Den snabba överblicken förloras helt om man ska ta allt via dataskärm och dessutom finns inte all viktig information där utan i böcker och andra dokument som kan var svåra/omöjliga att få tag på. Effektiviteten dras då lätt ned 70 % pga tidsspill och det kreativa sammankopplande av olika underlag kanske helt uteblir. Vart ska räkningen på de förlorade intäkterna skickas? Förstår inte ens motsvarande arkitekter att man måste kunna arbeta på jobbet?
Det är dessutom oetiskt att arbetsgivare med avvecklade bokhyllor för över ett förvaringsproblem på de anställdas boendemiljöer. Vidare är fortfarande många arbetsgivare negativa till att man arbetar hemma.
En sak som inte verkar diskuteras är att olika personer trivs i olika grad av ljus. Vi är på min arbetsplats flera som vill ha det mörkt där vi arbetar och endast ha punktbelysning. Nu ska alla ha det ljust vilket för oss som trivs i dämpad belysning kommer att innebära ytterligare en stressfaktor (ljus = extra icke informationsbärande stimuli).
Uppenbarligen har de som fattar beslut om att alla är lika oavsett personlighet och arbetsuppgifter antingen inte kompetenta att fatta beslut om övergång till kontorslandskap eller så bryr de sig inte om att läsa på om den skada de ställer till med – en skada som redan är känd.
Denna syn på människan framtogs av Platon Variationer runt ”essensen” ansågs vara imperfektioner. Nu har det gått några tusen år men variationen/mångfalden har fortfarande inte gått att slipa bort trots alla ambitioner i enfaldens och fyrkantighetens tecken.
Kan enbart hålla med om det mesta som står i kommentarerna, men det går att skapa bättre öppna kontor.
Jag jobbar med ljud i kontor varje dag, det är faktiskt så att ljud i från andra människor är det ljud som upplevs både som mest störande och som mest positivt i en öppen planlösning. Tittar man lite närmare på varför det kan vara så, så är det så att ljud i ens närhet dvs ca 4-5 meter ger människor information som de har nytta av i jobbet- mao det upplevs positivt. Medans ljud som kommer långt bort ifrån mer än 10 meter bort upplevs som störande- med andra ord problemet i öppna kontor är att ljudet sprids för långt.
Vad kan man då göra för att korta spridningen av ljudet- /förbättra arbetsmiljön?
Det är precis som Christina säger- arkitekterna måste börja lära sig att utforma kontoren med hänsyn till arbetsmiljön- och då framför ljudmiljön som är det enskilt största problemet i öppna kontor.
Enkla åtgärder:
– mer absorption i rummet
– Skapa en diffus ljudmiljö ( dvs slå sönder ljudet) vilket leder till att den enskilt största ljudabsorberande ytan, undertaket, kan nyttjas på bästa sätt.
1. rätt typ av skärmar (absorberande och ljudisolerade)
2. öppna bokhyllor
3. tunga gardiner
4. de väggar som finns kan man vinkla alt sätta absorption på
etc
– rätt antal tysta rum- så man kan utföra koncentrationskrävande jobb,
– rätt ”akustiskt beteende” hos sina kollegor- pratar man mycket i telefon så bör man snabbt gå och sätta sig i ett isolerat rum etc. (Sätta in Mp3 är tyvärr inte lösningen- dock bakgrunden till ett kommande samhälls problem med sämre hörsel hos vår befolkning -vilket ytterligare kommer ställa högre krav på vår ljudmiljö.
– information om varför man valt att sitta i ett öppet kontor från ledningen
etc etc
slutligen- kunskapen om hur man skapar en god arbetsmiljö dvs hänsyn till männsikan, rummets utformning och aktiviteten i rummet måste bli bättre inom alla led: beställare- arkitekt/ konsulter- slutanvändare
Frans Davidsson, Konceptutvecklare, Ecophon
Från artikeln: ”Arbetar man i projektform så är det ofta mycket bättre att jobba i en kontorstyp som är mer öppen och som bygger på just informationsöverföring och interaktion”
Sant. Men problemet är att man hör allt i ens omgivning inklusive sådant som inte berör en själv. Värst var när jag satt nära en projektledare som inte gjorde annat än talade i telefon hela dagarna. Min lösning blev att skaffa en mp3-spelare och lyssna på musik istället för prat. Men jag vet inte om jag blev mer effektiv i arbetet.
Intressant artikel samtidigt som jag tycker på man bör reflektera över hur lite utveckling det ändå sker och skett runt arbetsplatsen. Vägg eller inte vägg har diskuterats sedan jag lämnade Teknis -79 med lite varierat perspektiv oftast dock trivsel. Företagen som oftast bekostar arbetsplatsen och som representeras av ledningen betraktar, i alla fall i tjänsteföretag, medarbetaren som den värdefullaste resursen dvs Intäkten medan arbetsplatsen ses väldigt ofta som en Kostnad. Hur är detta möjligt, min enkla tolkning är att trivsel inte ses som en Intäkt utan man måste blanda in ord som effektivitet, produktivitet, högre medarbetarnärvaro (dvs mindre sjukfrånvaro) etc. Tänk om branschen garanterade ledningen en högre effektivitet då skulle arbetsplatsen över en natt förvandlas till en intäkt istället för en kostnad. Effektivitet går ju inte att mäta säger då ingenjörer som jag men vi trodde heller inte att man kunde flyga till månen … Branschen har en skyldighet att inte bara prata om trivsel och alla andra mjuuka begrepp utan faktiskt vissa att det också påverkar sista raden hos företaget. Gör det kommer också den värdefullaste resursen erbjudas en produktiv arbetsplats och därmed i alla fall inte bli mindre värdefull. En ren kontorsyta på ca 20 kvm med en hyra på 2500 kr/kvm,år motsvarar 50.000 kr/år, en tjänsteman med lön på 30.000 kr/mån*1.5 Social+sem+etc*12 mån motsvarar ca 550.000 dvs 10ggr, det är en utväxling 1:10. Med andra ord så kan en RÄTT investerad krona ge 10 tillbaka medan en FELaktig investerad krona kosta 10. Borde inte vara så svårt.
Bo Nielsen
Läste idag en väldigt intressant artikel i tidningen ”Ingenjören” som intervjuat Forskaren och Arkitekten Christina Bodin Danielsson.
I artikeln påpekas att kontoret påverkar hälsan, och att flexkontor är den absolut bästa formen av arbetsplats.
Dagens tips, läs artikeln i sin helhet.
http://www.struktur.nu/blogg.html
[…] idag en väldigt intressant artikel i tidningen ”Ingenjören” som intervjuat Forskaren och Arkitekten Christina Bodin […]
Hej!
Det är jag som är forskaren bakom avhandlingen. Hoppas kunna svara åå några av frågorna som kommit upp under tiden som artikeln publicerats.
Kommentar 1: i studien har endast flexkontorsanställda som tillbringar minst 75% av sin tid deltagit, med andra ord så är inte förklaringen till att de rapporterar bäst hälsa inte detta. Däremot så verkar faktumet att man har den möjligheten i kombination med att man faktiskt kan välja vart man skall ”sitta” ha en positiv inverkan, dvs kunna välja när man vill ha folk omkring sig och när man vill vara själv.
Kommentar 2: Kan inte annat än instämma med dina kommentarer. Lyhördhet för vad personal och verksamhet behöver saknas tyvärr alltför ofta. Man verkar inte ha tid att bry sig…
Kommentar 3: Cellkontor är inte alltid det bästa alternativet enligt min studie. Det är istället faktiskt ibland att föredra att arbeta i någon typ av öppet kontor. Dock bör tradïtionella kontorslandskap undvikas – det finns inget positivt alls hos dessa kontorstyper.
Kommentar 4: Visst arbetsgivarna minskar ytan på kontoret totalt, men ett bra kontorslandskap med ett bra sociala ytor och bra IT-lösningar är väl inte gratis. För att flex-kontor skall funka bra måste det bli något av en bra ”hemma hamn” – dvs man kan inte banta sig fram till ett bra kontor.
Kommentar 5: Det finns studier som försökt vissa på att mer extroverkat personer funkar bättre i kontor av mer öppen karaktär. I denna studie deltar alla olika typer av personligheter – de är jämt fördelade i de olika kontorstyperna. Avsikten med studiern har varit att mäta ifall kontorstypens i sig har någon påverkan på hälsostatus, trivsel, arbetstillfredställelse mm. För att kunna göra detta har vi ett stort urval i studien, vi har statistiskt tagit hänsyn till bakgrundsfaktoer som man vet har en direkt påverkan på de faktorer vi ville se ifall kontorstypen eventuellt skulle kunna tänkas ha en påverkan på, dvs vi har tagit hänsyn statistiskt till ålder, kön, befattning och branschtillhörighet. I många fall kunde vi efter att hänsyn tagits till detta finna statistisk signifikant för kontorstypen i sig – dvs dess påverkan. Jag kan tänka mig att individens personlighet i sig har en påverkan på hur dessa faktorer, men det var inte det vi mätte i denna studien. Med det stora urval vi haft tror vi att personligheter kan vara fördelade på alla olika kontorstyper, men vi har inte kontrollerat för det som sagt vad. Så jag kan inte svara på ifall det är mer extroverta personligheter som är i flexkontor jämfört med i mellanstort kontorslandskap och det skulle förklara varför de som arbetar i flexkontor påvisar bättre resultar i alla avseenden jämfört med de i mellanstort kontorstortkontorslandskap. Båda kontorstyperna är öppna…
Hoppas härmed kunnat svara på lite av frågorna och funderingaran som uppstått i samband med publiceringen av intervjun kopplad till min doktorsavhandling.
Vänligen,
Christina Bodin Danielsson
Jag är av den uppfattningen att olika typer av personer passar bättre/sämre för olika kontorstyper. Öppna människor är mer positiva till öppnare miljö medan andra ”sluter ” sig i slutna miljöer. Hur har Du studerat dessa personliga egenskapers relation till olika kontorsformer?
Intressant!
Lite märkligt att arbetsgivaren flyttar över den stationära arbetsplatsen med plats för rapporter o.d. i den anstäldes hem. Kanske kan det bli rimligt om arbetsgivaren betalar för några kvadratmeter eller om man får skatteavdrag för arbetsplatsen (men då blir det lite konstigt att skattebetalaren ska betala för arbetslokaler åt en arbetsgivare).
Intet nytt. Men ändå intressant att ytterligare en gång få fastslagit att cellkontoren är det bästa alternativet.
Har svårt att förstå de arbetsgivare som idag envisas med att ha kontorslandskap. Man vet ju sedan tidigare att effektiviteten och arbetsresultaten försämras.
Totaloptimerat dvs när man mäter arbetsresultaten kan inget konkurrera med cellkontoren även om dessa är små, saknar fönster m m. Effekten att man sliter ner personalen och skapar stressade medarbetare kan man förstå att man bortser från.
Det mesta som byggs nytt idag är tyvärr kontorslandskap i alla dess former. Tror personligen att man förhoppningsvis framöver kommer att inse att man behöver lyssna till vad medarbetarna vill ha.
På mitt jobb finns ingen ansvarig bland de högre cheferna som vill ta ansvar för den kritiserade öppna planlösningen. Det är bara att vänja sig. ”Detta ligger i tiden” är ett vanligt uttryck. Som om någon gud hade bestämt det och att företagsledningen inte kan göra något åt det. Jag är övertygad om att de som tvingar på sina anställda en otrivsam miljö kommer att mista både den personal som har möjlighet att välja och förlora i effektivitet.
Mycket intressant, men en stor fråga kvarstår:
Kunde de i flexkontor i större utsträckning välja själva om de jobbade hemifrån eller från kontoret jämfört med andra kontorstyper? Detta framgår inte av rapporten. Frågan ställdes aldrig i de redovisade enkäterna, men det nämns att flexkontor inte hade plats för alla anställda samtidigt, så närvarokrav kan inte ha funnits där. Det kan då röra sig om explicita avtal eller mycket tid hos kund, men också om allmänn social attityd till hur man hanterar en eventuell avtalad frihet.
Om de anställda i flexkontoren hade en klart mer tillåtande miljö för att välja var och när de anställda arbetade, så kan det ha haft en mycket tydlig inverkan på hälsa och trivsel. Personligen kan jag aldrig tänka mig att arbeta på flexkontor med närvarokrav 40 timmar i veckan. Det vore psykiskt outhärdligt stressande. Men det blir en helt annan sak om jag går dit för möten, diskussioner, ”fika-kontakter”, vissa bestämda uppgifter o s v och i övrigt jobbar i mitt ”cellkontor” hemma.