Det råder en sträng norm kring hur kvinnor ska klä sig och se ut. Trots att ungdomlighet premieras ses det inte med blida ögon när en äldre kvinna försöker se yngre ut än vad hon egentligen är. I sin avhandling har Therése Persson undersökt kvinnlighet och åldrande.
I avhandlingen Kvinnlig för sin ålder har Therése Persson intervjuat 25 kvinnor i åldrarna 6-99 år. Genomgående bland de intervjuade (samtliga är bosatta i Sverige) framgick att en åldrande kvinnokropp betraktades som negativt och att kvinnlighet avtar med stigande ålder. Kvinnorna i studien var också väldigt noga med att klä sig efter vad de ansåg vara passande för deras ålder. Så länge man var i tjugoårsåldern gick det bra att klä sig i korta kjolar medan kvinnor i medelåldern som klädde sig sexigt (i exempelvis kort kjol och urringad tröja) uppfattades som löjliga.
– Även om jag bara intervjuade 25 personer så tror jag ändå att de kan ge en slags bild av hur man ser på kvinnlighet och åldrande i samhället i dag, säger Therése som blev förvånad över hur strängt kvinnor ser på det här.
– Ungdomlighet räknas som positivt och attraktivt medan det finns en föreställning om kvinnan som en neutral varelse utan sexualitet när man kommer upp någonstans i medelåldern, säger Therése och berättar om en kvinna som lagt ner sin favoritkjol två gånger för att hon tyckte att hon blivit för gammal för att använda en sådan kort kjol (kvinnan var då 59 år). Therése beskriver också hur en kvinna som bodde på ett seniorboende blev utfryst av de andra kvinnorna för att de tyckte att hon klädde sig allt för utmanande.
Men samtidigt som normen kring hur en kvinna ska se ut och uppträda var sträng, förmedlade kvinnorna också en motsägelsefull bild kring kroppen och åldrandet.
Therése Persson. Foto: Lennart Åkerman.
– En 41-åring kvinna sa till exempel att det var jättesnyggt med urringade tröjor på tjejer ändå upp till tjugoårsåldern men om en 40-åring kvinna gick omkring så där så var det patetiskt, samtidigt hade hon en urringad tröja under intervjun. Men det är ju ofta så vi människor är, ibland motsäger vi oss själva, säger Therése.
Men varför dömer kvinnor andra kvinnor?
– Genusvetare brukar tala om det manliga perspektivet och att kvinnor har tagit den manliga och heterosexuella blicken till sin. Varför man dömer andra, ja det har nog att göra med att man vill göra rätt på något vis.
I avhandlingen framkommer också att det var en väldig åldersfixering inom vissa yrkesområden. Inom exempelvis mediebranschen upplevde kvinnorna sin ålder enbart som en belastning medan en kvinna som jobbade inom landstinget i stället kände att folk värdesatte att hon var lite äldre och hade en viss arbetslivserfarenhet.
– De här normerna begränsar kvinnorna samtidigt som det finns kvinnor som bryter mot normerna, de är modiga och inspirerande för andra, säger Therése som efter sitt avhandlingsarbete har börjat uppmärksamma det här med kvinnlighet och ålder mer i sin vardag.
Vad ska du göra nu?
– Nu vill jag göra ungefär samma typ av studie fast med män och pojkar. Det finns ju ett uttryck som heter ”de grå tinningarnas charm” och det finns en föreställning om att det är fint när en man blir äldre. Det skulle jag vilja forska vidare i. En annan intressant sak att undersöka är den klassiska parrelationen där kvinnan ofta är några år yngre än mannen.
Therése Persson disputerade i september med sin avhandling Kvinnlig för sin ålder vid National Institute for the Studies of Ageing and Later Life (NISAL).
Läsarfråga: Tycker du att kvinnors kläder och utseende döms för hårt?
Vill du läsa mer?
Forskarna Bradley J Ruffle och Zeev Shtudiner har skrivit en avhandlingen Are Good-looking People More Employable? där de bland annat kommer fram till att snygga män lättare får jobb medan allt för snygga kvinnor i stället kan få det svårare ute på arbetsmarknaden. I veckan skrev DN en artikel som baserades på forskarnas resultat. Ni hittar artikeln här: Snygga män får lättare jobb.
18 kommentarer
Intressant forskning och diskussion!
Själv ingenjör, chef på mansdominerad arbetsplats och 46 år känner jag snarare att jag alltid valt ”osexiga” kläder på jobbet för att bli lyssnad till istället för tittad på. Dessa är inte på något vis tråkiga, manliga eller opersonliga – jag väljer att använda färger, mönster och modeller som är kvinnliga (kjolar, schalar, smycken m m) utan att vara urringade eller kortkorta för att slippa känna mig som ett objekt.
Jag känner också att jag släpper fram kvinnligheten mer och mer för varje år i min klädstil (dock ej bar hud, då) och känner att jag kan röra mig fritt, klädd som jag vill, även på arbetet.
Centralt är dock – jag VILL INTE se sexig ut på jobbet, det spar jag till tillfällen när jag vill attrahera någon utvald och inte kreti och pleti som råkar jobba på samma företag.
En annan intressant fråga är vad kvinnlighet och för den delen sexighet egentligen är. För många kan nog en intelligent kvinna med snygga kläder på vara mer attraktiv än ett avklätt våp. Och vad mig beträffar – vill jag attrahera en man, vill jag ju att det är mig som person och inte min urringning han uppskattar.
Heja dig Anette! Jag är som du, kvinnlig civilingenjör som känner mig mera hemma i kläder jag trivs i och att prata med manliga kollegor. Kvinnorna på jobbet tittar kritiskt på mina kläder och jag vet inte vad jag skall ta på mig och varför kläderna skall göra att man accepteras eller fryses ut. Jag är glad att du finns, för då finns det iallafall flera som är som jag! Alla kvinnor är inte klädtokiga!
Ja du Jonas jag tror du har rätt. Jag har som kvinnlig ingenjör på ett stort företag på en mindre ort, med bara manliga ingenjörskollegor när jag började och där kvinnorna klättrade i karriären på sekreterarstolen, verkligen fått känna på att jag bröt mönstret och känna mig utanför. Och likadant var det på släktkalasen på landsbygden när jag inte var intresserad av kakrecept och annat som kvinnor förväntas intressera sig för utan hellre diskuterade det männen diskuterade. Men i båda fallen är det kvinnorna som frusit ut mig mest och tittat snett. Hos männen var det i alla fall mer än hälften som accepterade mig och gärna diskuterade med mig men kvinnorna kunde låtsas jag inte fanns många ggr. Nu är jag stark och van att gå min egen väg så jag brydde mig inte så mycket men ibland var det väldigt ensamt. Med åren kom det dock fler kvinnliga civilingenjörer till min arbetsplats och man märkte det förändrades men helt klart var det mycket lättare att umgås med de kvinnliga ingenjörerna än de med lägre utbildning. Men det gäller i viss mån också männen. Dels tror jag det beror på att det kräver mod att man vågar gå sin egen väg att utbilda sig på högskola, på en högskola träffar man många kulturer och högskolorna är i större städer där man vänjer sig vid alla möjliga stilar medan man har varit mer traditionell och mindre anonym på mindre orter och dessutom inte har den kulturella variationen som i tex Stockholm. Jag har ju märkt stor skillnad på att träffa kolleger i storstäder och på den lilla orten. Det är ofta mer tolerant klimat och man bryr sig inte lika mycket om att granska varandra med kritiska ögon. Jag är en landsbygdsbo i mitt hjärta men toleransen att ha sin egen stil är större i stora städer. Jag väcker ingen uppmärksamhet i Stockholm eller Göteborg men på den lilla orten håller folk koll på allt man gör, hur man klär sig osv. Man sladdrar mer och fördömer lätt om någon avviker från det som anses ”lämpligt”. Mycket beror nog på avundsjuka. Man vill gärna själv men vågar inte och att då se någon som vågar blir provocerande. Det är tråkigt att folk hellre kritiserar och letar fel istället för att leta efter det som är positivt och stärka det. Men de är också därför som det ser ut som det gör i det stora perspektivet med en värld full av krig och motstridigheter. Suck! Människan är ganska inkompetent socialt sett jämfört med andra djur…
Är 57 år, växlar mellan att ha knäkorta (långa?) kjolar och att ha korta kjolar som slutar mitt på låret. Jobbar i en miljö med enbart killar, det stora flertalet är mellan 25 och 40. Ingen kommenterar min klädsel och jag känner mig trygg i vad jag har på mig. Har jobbat litet med mig själv kring just det här att tjejer ofta är mer kritiska mot varandra och sig själv än vad resten av omgivningen är och tror att jag är betydligt mycket mindre kritisk i dag. Kan i stället tycka det är häftigt när jag ser en tjej/kvinna klä sig i litet annorlunda kläder. Om hon är utmanande eller inte har egentligen inte med kläderna att göra, utan med sättet.
Kan det vara så att Jante lagen är ännu starkare inom gruppen kvinnor än bland män? jag tror kvinnor dömmer varandra hårdare sinsemellan än vad vi män gör: ……vad håller hon på med? ………..hur klär hon sig?…….vem tror hon att hon är?
Jag kan bara använda följande citat:
”I cannot give you the formula for success but I can give you the formula for failure, which is: -Try to please everybody” – Herbert Bayard Swope
Klä dig som du vill, var dig själv. Är du ”felklädd” för rätt plats? då kanske du är ändå rätt person på fel plats.
@Aleksandra: ”Ja, jag tycker att att kvinnors kläder och utseende döms för hårt. Män kan ofta strunta i hur de ser ut, medan både män och kvinnor forväntar sig att kvinnor ska alltid se prydligt ut.”
I alla fall vid jobbansökningar är det tydligen precis tvärtom. Snygga kvinnor väljs bort, medan snygga män får komma på fler intervjuer. Se:
http://www.dn.se/ekonomi/snygga-man-far-lattare-jobb-1.1226214
Så där verkar det vara män som har störst krav på sig att göra sig snygga.
Har inte tänkt på saken förut,
men visst stämmer det,
man anpassar klädseln till åldern.
Ska hålla spanen på egna och andras fördomar from nu 🙂
Jag tycker att visst är det fint med lite urringat men vissa har alldeles för djupa urringningar och korta kjolar, och det har inget med åldern att göra, utan snarare med den egna kroppen och självinsikt.
Varför ska man visa upp sina behag för alla?
Jag själv är 50+ och använder inte kort-jorta kjolar utan strax över knäet och lite lagom urringade toppar.
Jag ser yngre ut än vad jag är (snart 50 men de flesta gissar på30) och jag klär mig inte så sexigt men är lite pojkaktig och ungdomligt, lite sportigt och lite tufft ibland men jag kan också gå i shorts och ganska kort kjol, dock inte högt upp på låret. Men jag har känt mig utanför många ggr. Jag är ingenjör, är inte intresserad av matlagnings- och gardindiskussioner, TV-serier, kändisar, skvallertidningar eller senaste mode. Jag köper det som är min stil och som jag trivs med. Jag har sportiga intressen och är teknikintresserad. Jag platsar inte bland varken män eller kvinnor och har mer än en gång känt blickarna från särskilt andra kvinnor, men det finns även män som inte uppskattar en kvinna som går sin egen väg. Samtidigt har jag hittat underbara väninnor, men de är mer som jag eller öppna och inte dömande helt enkel. En gång i tiden trodde jag mobbing var något som skedde bland barn och var värst på högstadiet. Sedan jag började förvärvsarbeta för drygt 25 år sedan har jag dock insett att det är väldigt många som stannar på den intelligensnivån som en fjortis och måste vara som gruppen och fryser ut de som går sin egen väg. Jag tröstar mig med att jag vill inte vara en grå svensson i mängden och att de är inte de som lett utvecklingen framåt i samhället någon gång, de bara fäljer med strömmen som groupies dras till idoler men det är de udda som skapar de nya flödena. Dock är det fruktansvärt ensamt och jobbigt ibland att gå först…
Vilket intressant ämne! Personligen tycker jag att det har hänt mkt i SE de senaste 20 åren – från totalt ointresse till ökad utbud o mångfald. Dessutom uppfattar jag SE som världsledande inom urringningar. Kvinnor klär sig ofta i jeans, men livar upp sin outfit med en urringad tröja. När jag flög i sådan tröja till CH blev jag påtittat o kände mig halvnaken. Klädstilen dikteras oftast av livsstilen – därav klär sig kvinnor i sportkläder, med en vindtät jacka oavsett åldern.
Jag tror att flera kvinnor skulle gärna klä upp sig, men de är osäkra på vad som passar dem. Själv hör jag ofta att jag inspirerade en tjejkompis att handla tex. röda stövlar eller får ett erbjudande att agera personal shopper. Att hitta rätt klädsel i varje ålder kräver tid, intresse o kunskap. Sådana kunskaper som sömnad, virkning eller stickning försvinner i samhället (för att inte nämna brodering o knyppling). Vet man ingenting om mode eller tygegenskaper då väljer man jeans. Just en ingenjör borde vara expert på att handla rätta kläder: man ser på konstruktionen o material för att bedöma hållbarhet o funktion.
Kunskaper i konst o konsthistoria hjälper på traven – skolan försummar den estetiska bildningen – då skulle flera kvinnor hitta sin personliga stil. O lämna Luther bakom sig – det är inte syndigt att klä sig snyggt. Jag tror inte på det att klä sig enkom efter åldern – men bör klä sig efter sin personlighet. Självklart spelar kvalitén en stor roll i sammanhanget. Billiga T-shirts kan klä en tonåring, men gör en vuxen kvinna att se ut just…billig.
Klä sig får väl kvinnor liksom män göra efter behov och vad de känner för. Ska man skotta snö är knappas kort kjol att föredra!
Det är inte upp till andra vad jag ska ha på mig. Det viktiga är att jag själv är nöjd och känner mig rätt klädd för tillfället.
Kvinnors utseende och klädsel granskas överhuvudtaget för mycket. Är en ung kvinna för lätt klädd är det inte heller bra då kan hon bedömas som tillgänglig utan att det var tanken. Hon ville bara vara modern. Andra tar sig också rätten att kommentera kvinnors utseende vilket kan vara oerhört obehagligt, integritetskränkande och kontrollerande. (dit räknas då inte uppriktigt menade komplimanger.)
Det är så olika beroende på var man är och i vilket sammanhang. På mitt förra jobb så kunde vi gå i shorts när det var varmt, här skulle det inte vara acceptabelt. Kvinnor oavsett ålder ska helst klä sig smakfullt utan att vara utmanande (enligt normen). Men vad som är utmanande kan ju mer ha med personens attityd att göra än vad man har på sig. Jag närmar mig 40 men klär mig som jag själv tycker och blir oftast betraktad som yngre. Har aldrig fått några negativa reaktioner på hur jag klär mig.
Jag håller inte med.
Äldre kvinnor kan verkligen klä sig utmanade och det ser bra ut.
Som man uppskattar jag mer en kvinna som vågar bejaka sin kvinnlighet än en en som gömmer sig i tråkig main stream klädsel.
Och tjejer, det är inte sexigt när ni klär er som killar, klipper er så att man inte ser om det är man eller tjej, beter er som killar.
Fram för mer uringat och kortkort!
Peter
Jag tycker också att kvinnors klädsel bedöms för hårt. Tror att kvinnor förväntar sig mer av andra kvinnor än av män och därmed dömer dem hårdare.
Har märkt att sen jag började jobba så blir kläderna mer manliga men jag tror det beror på att man identifierar sig lite med sina kollegor (lika som med sina kompisar när man var yngre).
Jag håller med Aleksandra dock med förbehållet att när det gäller det proffesionella livet är detta branchberoende. Inom mitt yrkesliv som konsult inom infrastruktur/miljö har både män och kvinnor oftast en avslappnad attityd till klädsel. Lite tillspetstat kan man säga att vi bryr oss mer om yrkeskunskap och pålitligthet än kläder.
Ja, jag tycker att att kvinnors kläder och utseende döms för hårt. Män kan ofta strunta i hur de ser ut, medan både män och kvinnor forväntar sig att kvinnor ska alltid se prydligt ut.