Kristina Paltén sprang genom Iran

Ingenjören Kristina Paltén har sprungit 1 840 kilometer genom Iran. Foto: Soroush Morshedian

Efter 50 dagar och 1 840 kilometer genom både extrem hetta och snö är ingenjören Kristina Paltén tillbaka i Sverige, som första kvinna i världen att korsa Iran.

Ingenjören Kristina Paltén har sprungit 1 840 kilometer genom Iran. Foto: Soroush Morshedian

Efter 50 dagar och 1 840 kilometer genom både extrem hetta och snö är ingenjören Kristina Paltén tillbaka i Sverige, som första kvinna i världen att korsa Iran.

Rutten gick från Bazargan, nära gränsen till Turkiet, till Bajgiran vid Turkmenistans gräns. För att klara distansen på 1 840 kilometer på 50 dagar behövde Kristina Paltén springa i genomsnitt 36,9 kilometer per dag, skjutandes på en vagn framför sig där all packning låg.

Hon har sprungit genom extrem sommarvärme och snö. Hon har sett berg, öken, palmer och hav breda ut sig längs vägen. Men häftigaste av allt har varit alla möten med andra människor, berättar Kristina Paltén.

– Jag har räknat ut att jag har sovit hos 34 olika familjer längs min rutt. Ibland har de tagit ledigt från jobbet bara för att vara med mig. Jag har mötts av så mycket spontan vänlighet.

Ett av skälen till att Kristina Paltén ville göra den här resan var att utmana sina egna fördomar och rädslor. Hon har rest till att land med en religion och en kultur som var relativt okänd för henne.

Kristina Paltén. Foto: Soroush Morshedian

– Jag har haft mycket tillit till dem jag har mött. Vid två tillfällen har jag bott hos familjer som trots att de inte har haft tillräckligt att äta har erbjudit mig mat. Deras inställning är att gästen är en vän till Gud och då tar man hand om dem. Det är något jag tänker på nu när det kommer så många flyktingar till Sverige. Det är både vackert och givmilt, men smärtsamt att tänka på.

Kristina har också fått andra insikter, som att det är lättare att hantera rädsla för konkreta saker, som en otäck hund som kommer nära och som ändå går att mota bort, än mer svårgreppbara rädslor. Under ett dygn i Iran blev hon stoppad av civilklädd polis vid tre tillfällen. Hon började undra om händelserna hörde ihop och om hon snart skulle råka illa ut.

– Men det visade sig bara vara en slump. Det visste jag inte då och därför kom en massa orokänslor. Den okonkreta oron, fantasirädslan, kan växa sig hur stor som helst, medan den konkreta oron är begränsad. Handlar till exempel främlingsfientlighet om en okonkret rädsla, grundad i okunskap? I så fall är det rätt enkelt att göra något åt det, genom mer kunskap.

Under sin resa märkte hon också att saker som skrämde henne tog större plats i medvetandet än allt det som var positivt, trots att det positiva övervägde. Det gäller att vara medveten om att det är så hjärnan funkar, tycker Kristina Paltén.

– Alla har nog fördomar och det ska man inte skämmas för, men syna dem emellanåt. Jag var jätterädd innan jag åkte. I början skämdes jag över det. Generellt tror jag att de flesta människor är snälla och trevliga, var de än finns på jorden. Våga lita på det!

Ania Obminska