Maria Ågren: ”Domen kan bli viktigare för andra än för mig”

Under sju dagar i december var Maria Ågren, tidigare generaldirektör för Transportstyrelsen, huvudperson i den rättegång som pågick i Arbetsdomstolen. Den 27 februari kommer domen och därmed svaret på om regeringen gjorde rätt som avskedade henne. Men hur det än går är hon inte bitter.   

Det är en kall torsdagsmorgon i mitten av januari. Kylan har gjort vägarna glashala men det har inte hindrat Maria Ågren från att ta cykeln till Arbetets museum i centrala Norrköping. Kafeterian är stängd för ombyggnad men de stora utställningssalarna är folktomma och vi slår oss ner i en sittgrupp framför ett fönster på tredje våningen.

Julen har passerat och de sju intensiva dagarna i Arbetsdomstolen i december har Maria lagt bakom sig. Hon säger att hon känner ett lugn.

När Maria Ågren blev avskedad av staten kontaktade hon sitt fackförbund Sveriges Ingenjörer. Foto: Fredrik Schlyter.

– Både jag och juristerna på Sveriges Ingenjörer, Karin Lundin och Magnus Bäckström, har gjort allt som har varit möjligt. Det finns inget som jag ältar och nu är det upp till domstolen att fatta beslut.

Frågan som väntar på ett slutgiltigt svar är om staten gjorde rätt när de i september 2017 avskedade Maria Ågren från hennes tjänst på regeringskansliet.

För allmänheten börjar historien den 19 januari 2017 med ett kort pressmeddelande som nyhetsredaktionerna kablar ut. ”Regeringen har utsett Jonas Bjelfvenstam som vikarierande generaldirektör för Transportstyrelsen.” Inte ett ord om den tidigare generaldirektören Maria Ågren. Snart kryper det fram att hon istället får en tjänst i regeringskansliet med ett utredningsuppdrag. Varför hon tvingas bort som generaldirektör är oklart men lugnet lägger sig på ytan.

Mitt i sommaren, den första veckan i juli, rivs plåstret av med ett ryck. Maria har efter en tids övervägande skrivit på ett strafföreläggande för att undvika en rättegång och publicitet både för sig själv och för regeringen. Nu rullas historien upp om säkerhetsbrister i samband med att Transportstyrelsen har utlokaliserat driften av sitt IT-system till IBM.

Strax därefter blir hon plötsligt avskedad från sin tjänst i regeringskansliet. Efter 30 års anställning i staten, varav 15 som generaldirektör, blir hon arbetslös.

Det är då som Maria Ågren tillsammans med sitt fackförbund Sveriges Ingenjörer bestämmer sig för att ta ärendet vidare till Arbetsdomstolen. Hon vet vad det kommer att innebära. Fler journalister, fler artiklar, fler rubriker i dagstidningarna.

– Det klart att jag övervägde beslutet. I den ena vågskålen låg allt det som en offentlig rättegång innebär, men det som låg i den andra vågskålen vägde tungt.

Framför allt var det mycket som tydde på att uppsägningen hade juridiska brister. Till och med Statens ansvarsnämnd, den instans som avskedat Maria Ågren, uppmuntrade henne att pröva ärendet i Arbetsdomstolen.

– Det här fick mig att började tvivla på om det som jag gjort verkligen var brottsligt och jag insåg att det var fler än jag som var angelägna om en ny prövning.

Karin Lundin, förbundsjurist på Sveriges Ingenjörer, säger att beslutet att driva ärendet till Arbetsdomstolen var självklart.

– Förbundets policy är att bevilja medlemmar rättshjälp i arbetstvister om det finns rimliga möjligheter att vinna i domstol. Bedömningen är alltså strikt juridisk. Vår uppfattning är att Maria Ågren har avskedats från sin anställning på regeringskansliet på svaga grunder och att det därför finns rimliga möjligheter till framgång i Arbetsdomstolen.

Det har kommit reaktioner från medlemmar i Sveriges Ingenjörer som kritiserar förbundet för beslutet att företräda en generaldirektör, som anklagas för ett allvarligt brott. Karin Lundin tycker att det är kritiken är beklaglig.

– Alla medlemmar i förbundet har rätt till samma stöd, även generaldirektörer. Vår uppfattning är att staten har brutit mot lagen genom att avskeda Maria från regeringskansliet och det är skälet till att vi företräder henne i Arbetsdomstolen.

Datum för rättegången flyttas fram gång på gång men tisdagen den 4 december är det äntligen dags.

Det tre timmar långa förhöret i Arbetsdomstolen beskriver Maria som tufft men också befriande. Foto: Fredrik Schlyter

Maria beskriver rättegången som en blandning av olika känslor.

– Det var obehagligt att vara utpekad, trots att det är jag själv som har valt att driva ärendet till domstol. Det var också en känsla av oro, framför allt i början, om min bild av händelseförloppet skulle stämma överens med andras. Men ganska snart blev jag lugnad av att alla vittnen gav så samstämmiga berättelser.

Under de sju dagar som rättegången pågick hördes ett stort antal vittnen. Staten kallade 16 vittnen och Sveriges Ingenjörer kallade fyra. De flesta var där för att bringa klarhet i frågan om hemliga uppgifter hade röjts i samband med att en del av driften av Transportstyrelsens datasystem hade utlokaliserats till IBM i Tjeckien.

De känsliga uppgifterna visade sig vara en bilddatabas med körkortsbilder på alla svenska körkortsinnehavare. Bland dessa finns personer med kvalificerad skyddsidentitet i den militära underrättelsetjänsten MUST. Staten hävdade att lagringsteknikerna i Tjeckien hade åtkomst till körkortsbilderna och därmed kunde lista ut vilka personer som har kvalificerad skyddsidentitet. Förbundet menade att så inte var fallet.

Per Anders Fredriksson, chef för lagringsplattformen på Transportstyrelsen och Mikael Pettersson, hans motpart på IBM, vittnade i domstolen om att lagringsteknikerna i Tjeckien inte hade kunnat öppna fotofilerna eller kopiera över dem till en annan lagringsplats för att därifrån analysera bilderna.

För Maria Ågren och Sveriges Ingenjörer var vittnesmålen viktiga eftersom grunden för Marias avskedande var att hon hade godkänt ett strafföreläggande om ett brott som innebar röjande av uppgifter till men för rikets säkerhet. I Arbetsdomstolen räcker inte ett strafföreläggande för att påvisa en påstådd brottslighet. Domstolen måste göra en helt egen bedömning av den frågan.

Under rättegången förhördes också Maria under tre timmar, först av Magnus Bäckström förbundsjurist på Sveriges Ingenjörer, och sedan mer ingående av motparten, staten. Det förhöret beskriver hon som tufft men också befriande.

– Under resans gång har jag ofta fått frågan från journalister om jag inte vill att min historia ska komma fram. Det har jag upplevt som ett knep för att locka mig att ge intervjuer. Media har inte känts som rätt kanal men den här rättegången har varit det. Att i lugn och ro få ge min bild av alla händelser och förklara varför jag agerade som jag gjorde kändes väldigt skönt.

Ett stort stöd hade Maria av det hon kallar för loggboken och dagboken. Under den sista tiden på Transportstyrelsen, när hon förstod att hon var i blåsväder, började hon dokumentera datum för möten med olika personer. Det var uppgifter som hon misstänkte skulle bli viktiga. När hon sedan fick lämna Transportstyrelsen började hon skriva dagbok.

– Inte så mycket med tanke på en möjlig rättegång utan mer för min egen skull, för att i efterhand komma ihåg hur jag resonerade och hur jag kände.

Den jobbigaste dagen i domstolen blev den sista.

– Slutpläderingen från regeringen var obehaglig att höra. Jag hade ingen bild av en rättsprocess innan men nu inser hur jobbigt det är, oavsett om man är skyldig eller inte. Det är omöjligt att inte bli ledsen över den bild som den andra sidan målar upp.

En fråga går inte att undvika. Borde du inte att förstått konsekvenserna av de avsteg från lagens krav på säkerhetskontroll av den utländska personalen, som du godkände?

– Jag hade haft tre tidigare uppdrag som generaldirektör och varje gång jag tillträdde intervjuade jag så många anställda som jag hann med. Inte bara de som rapporterade till mig utan även andra. På Transportstyrelsen intervjuade jag 50–60 personer utifrån en swot-analys för att försöka få reda på så mycket som möjligt om myndighetens styrkor, svagheter, möjligheter eller hot.

Hur många pratade om säkerhetsrisker i samband med utlokaliseringen av IT-driften?

– Ingen.

Har du funderat på varför?

– Massor, men jag har tyvärr inget enkelt svar. Samtalen gav mig ett helt smörgåsbord med möjliga hot och risker men den här frågan fanns inte bland dem.

Beror det på att ingen förstod?

– Svårt att veta men det har fått mig att fundera på hur man kan gå tillväga för att få syn på det osynliga. Jag kan konstatera att jag inte lyckades. Med de förutsättningar som fanns kan jag inte heller se hur jag skulle ha agerat annorlunda, om jag kunde göra om resan.

Har det gjort dig bitter?

– Nej, det har det inte. Jag har länge varit medveten om att man måste vara modig för att vara en bra chef. Och är man modig tar man också risker. Ett förordnande från regeringen innebär också att man blir en bricka i ett spel, men jag vill inte framstå som ett offer. Den roll och det sammanhang som jag har arbetat i som generaldirektör har försatt mig i situationer med risker. Det är en del av uppdraget.

Skulle du beskriva dig som orädd?

– Ja, som chef tror jag att det är viktigt att man vågar göra obekväma saker och gå utanför komfortzonen. Alla organisationer behöver förflyttningar. Min mamma har kommenterat den här tiden med uttrycket ”Den som aldrig diskar slår heller inte sönder några glas”.

Att Maria Ågren efter 15 år som generaldirektör fortfarande är medlem i fackförbundet Sveriges Ingenjörer, där hon gick med som student i början på 80-talet, har överraskat en del. Hon tycker att det har varit självklart.

På SMHI där Maria började som miljökonsult och slutade som generaldirektör fanns det en stark akademikerförening och många av cheferna hade varit fackligt engagerade. Maria rekryterades tidigt till den lokala styrelsen och fortsatte att vara fackligt aktiv tills hon fick sitt första chefsuppdrag.

Under den tid som gått sedan Maria Ågren blev avskedad från regeringskansliet har hon hållit några föreläsningar och workshops om ledarstöd och krishantering. Det är något som hon gärna vill fortsätta med. Foto: Fredrik Schlyter.

– Jag har många gånger sagt att det sämsta som kan hända en arbetsgivare är att medarbetarna slutar att vara fackligt engagerade för då förlorar man en motpart. Fack och arbetsgivare kan göra så mycket bra tillsammans för att utveckla organisationen, få medarbetarna att trivas och göra ett bra jobb.

Det är också skälet till att Maria Ågren stannade kvar som medlem i Sveriges Ingenjörer.

– Jag är oerhört tacksam för att förbundet har drivit mitt ärende i Arbetsdomstolen, det hade jag aldrig kunnat göra på egen hand. Det har varit en jobbig process men jag tycker också att jag har lärt mig något nytt och jag har fått erfarenhet av hur man arbetar i domstolsförhandlingar.

Maria har haft tid att fundera och förstår nu att hon inte kan gå vidare förrän hon får ett avslut. Vad hon ska ägna de resterade tio åren av sitt arbetsliv åt har inte bestämt men det saknas inte planer.

– Under den tid som jag har varit arbetslös, sedan september 2017, har jag hållit några föreläsningar och workshops om ledarstöd och krishantering. Där tror jag att jag har mycket att bidra med. Just nu har jag ingen ambition att fortsätta som chef.

I november blev hon inbjuden att föreläsa på generaldirektörernas förenings årsmöte inför 80 generaldirektörer. Där upplevde hon både stöd och en stor förväntan och spänning på domen som kommer om några veckor.

– Domslutet kommer att ge svar på vilket ansvar man har som generaldirektör och vilka villkor som gäller för uppdraget. Därför bli domen viktig för dem. Kanske ännu viktigare än för mig.

Maria Ågren är tydlig med att hon har bestämt sig för att inte älta.

– Det leder ingen vart och det är viktigt att vara uppmärksam på sig själv när man håller på att ramla ner i diket. Jag har mött många människor som aldrig har tagit sig därifrån och jag kan bara säga att det gör dem inget gott.

Hon har också några knep som hon säger ger henne styrka och vägledning när hon är på väg att trilla ner. Sinnesrobönen är en sådan, men eftersom hon inte är troende hoppar hon över Gud. Maria sträcker på sig och säger långsamt och med eftertryck.

Giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.