Skenande pensionskostnader i kombination med låga räntor tvingar Chalmers att spara 250 miljoner kronor fram till 2022. Hur det ska gå till finns ännu inget svar på. Rektor Stefan Bengtsson berättar hur krisen har uppstått och när medarbetarna ska få besked om framtiden.
– Antalet anställda måste bli färre men om vi hamnar i ett läge med arbetsbrist är för tidigt att säga, säger Stefan Bengtsson. Foto: Johan Bodell
Vad är orsaken till sparkraven?
– Det är pensionskostnaderna som har ökat kraftigt och sparkraven beror både på högre premier och på den pensionsskuld på cirka en miljard kronor som Chalmers redovisar i sin balansräkning. Prognosen för räntorna är att de fortsätter att vara låga och då ökar våra kostnader. Pensionspremierna går upp när räntorna är låga men premierna har också stigit i takt med att medellivslängden ökar. Från en omsättning på totalt 4 miljarder kronor om året behöver Chalmers sänka kostnaderna med 250 miljoner kronor för att vara i balans 2022.
Men är situationen unik för Chalmers?
– Absolut inte, andra lärosäten drabbas också och de signalerna får jag från flera rektorskollegor. På Chalmers finns dock vissa omständigheter som gör att vi drabbas hårdare. Antalet anställda har ökat enormt, med 50 procent på tio år, och det leder till ökade pensionskostnader. Chalmers ägs av en stiftelse och redovisar till skillnad från statliga högskolor delar av pensionsskulden i egen balansräkning. Vi har huvudsakligen vuxit genom konkurrensutsatta medel från externa finansiärer och reglerna för vilka kostnader anslagen täcker varierar mellan olika finansiärer.
Innebär det här stopp för nya forskningsprojekt på Chalmers?
– Nej, det är inte möjligt. Vi måste kunna garantera en hög kvalitet på utbildningen och vi har flera prioriterande forskningsområden där vi måste fortsätta att växa. Men vi kan inte längre starta forskning inom vad som helst. Många externa finansiärer kräver sam- och medfinansiering och nu närmar vi oss en punkt där Chalmers andel externa medel börjar bli ett problem och vi måste bromsa. Vi måste ifrågasätta om vi ska ta emot externa medel som har för dåliga villkor. Med dåliga villkor menar jag att det medför betydande kostnader för Chalmers. Vi måste också överväga att avstå projekt som medför omfattande administration.
Vilka besparingsåtgärder har införts?
– Vi har infört ett anställningsstopp. Det gäller alla tjänstekategorier med undantag av doktorander och postdocs. Personalkostnaderna måste minska men vi har inte varslat om uppsägningar på grund av arbetsbrist.
Hur ska personalkostnaderna minska om antalet anställda inte blir färre?
– Antalet anställda måste bli färre men om vi hamnar i ett läge med arbetsbrist är för tidigt att säga.
Så hur ska besparingarna gå till?
– Dels sker det naturliga avgångar men om det räcker kan jag inte svara på än. Dels har jag bett alla prefekter, chefen för Chalmers verksamhetsstöd, samt pro- och vicerektorer att senast 31 mars komma med förslag på besparingar.
När kommer ett besked till medarbetarna?
– Under våren, förhoppningsvis i april, kommer jag att kunna ge besked. Det är viktigt att det inte blir en långbänk.
Varför kommer sparplanen nu och inte tidigare?
– Tittar man i backspegeln kanske vi borde ha bromsat tidigare. Men då hade vi budgeterat ett överskott och det är ändå viktigt att pengarna går till forskning och utbildning. Pensionskostnaderna har varierat under många år men jämnat ut sig och landat på plus minus noll över tid. Det var i somras som det blev uppenbart att räntorna ser ut att bli låga under en längre tid framöver och det innebär en ekonomisk utmaning de kommande åren.
