För medicintekniska ingenjörer har det senaste året varit allt annat än normalt. Brist på utrustning och förbrukningsmaterial i covidvården har krävt både snabba beslut och hårt arbete. Men också problemlösning.
Vad gör man när antalet svårt sjuka patienter ökar varje dag och nya vårdplatser måste fram snabbt? Det behövs ventilatorer, slangar, infektionspumpar och sterilt vatten. Men förråden är tomma och leverantörerna kan inte skicka det som saknas?
– Det har varit ett tufft år men också utvecklande. Dagarna har varit fyllda med problemlösning, men det ger en bra känsla när man klarar det som verkade omöjligt, säger Tua Beskow, medicinteknisk ingenjör på Karolinska sjukhuset i Huddinge.
Förra våren när sjukhusen snabbt behövde fler IVA-platser blev det brist på viss medicinteknisk utrustning. Äldre utrustning i förråd plockades fram och flera sjukhus lånade äldre ventilatorer från militären.
– Vi yngre har ingen utbildning på de här maskinerna och många som en gång i tiden använt dem har gått i pension. Det blev en utmaning att snabbt lära oss, säger Sofia Ganneby, medicinteknisk ingenjör vid Uppsala akademiska sjukhus.
Samarbetade med apotekare
Ett annat problem som behövde lösas i Uppsala var bristen på sterilt vatten som används till att befukta andningsluften för patienter som ligger i ventilatorerna. Sjukhusets förråd tömdes snabbt och fabrikerna som tillverkar sterilt vatten inte kunde öka produktionen.
Lösningen som ingenjörerna kom på visade sig finnas på sjukhuset.
– Dialysavdelningen har en renvattenanläggning för dialys. Det gick att öka produktionen men regelverket kring paketering behövde lösas, säger ingenjören Mattias Holmgren.
Ingenjörerna kontaktade apotekare och tillsammans tog man fram ett system som klarade läkemedelskraven. Fram till sommaren tappades tusentals liter rent vatten på dialysavdelningen i Uppsala som löste den tillfälliga bristen.
Dokumentationen över hur man gjorde delade ingenjörerna med sig av i en nationell samarbetsgrupp med medicintekniska ingenjörer från i stort sett alla landets sjukhus. Under året har gruppen varit viktig för att utbyta erfarenheter.
– Alla sjukhus stod plötsligt med samma problem, det är inte ofta det händer, säger Mattias Holmgren.
Sofia Gannyby och Mattias Holmgren är medicintekniska ingenjörer på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
På Akademiska sjukhuset i Uppsala blev förbrukningen av syrgas också ett problem.
– Rören i väggarna som leder gasen till avdelningarna är så smala att de inte klarar obegränsade mängder. Det påverkar hur många patienter som kan finnas på varje våningsplan och i varje byggnad, säger Sofia Ganneby.
De medicintekniska ingenjörerna samarbetade med ingenjörerna inom fastighet och drift. Tillsammans räknade man på rörens kapacitet och gjorde praktiska test för att se var gränsen gick.
Snabba omprioriteringar
Behovet av utrustning för covidvården har tvingat de medicintekniska ingenjörerna att lägga mycket ordinarie arbete åt sidan. Årskontroller av utrustning och förbättringsprojekt har skjutits fram.
– I höstas innan andra vågen kom gjorde vi ett försök att starta några projekt, men vi hann knappt börja innan vi tvingades prioritera om, säger Milica Gojkovic, medicinteknisk ingenjör på Karolinska sjukhuset i Huddinge.
Antalet patienter har ökat och minskat i vågor har det har varit krävande för ingenjörerna. Operationssalar har tagits i bruk för IVA-vård under topparna för att kunna återgå till operation under lugnare perioder innan nästa topp.
– Vi har haft mycket jobb att installera utrustning som behöver konfigureras och kopplas upp till nätverk. Efter några månader har vi kopplat ner allt igen. Det har varit upp och ner hela tiden, säger Tua Beskow i Huddinge.
Viktiga erfarenheter
I region Skåne har situationen varit något annorlunda jämfört med Stockholmsområdet.
Jörgen Vogler, medicinteknisk ingenjör på Skånes universitetssjukhus i Lund.
– Vi drabbades lindrigt förra våren och fick därför mer tid att förbereda oss, säger Jörgen Vogler, medicinteknisk ingenjör på sjukhuset i Lund.
När smittspridningen ökade i Skåne under hösten fanns en bra beredskap. När antalet patienter ökade snabbt under hösten fanns det mesta man behövde på plats.
Jakten på utrustning har skett genom ett tätare samarbete mellan sjukhusen och avdelningarna, och det har också varit positivt.
– Alla har jobbat hårt för att få vården att fungera i hela regionen och det har svetsat oss samman. Tack vare ett bra samarbete förstår vi bättre varandras behov.
I Stockholm kom smällen tidigt utan tid för förberedelser.
– Vi har blivit vassare på problemlösning och att lösa problemen snabbt, säger Milica Gojkovic på Huddinge sjukhus.
Kollegan Tua Beskow tycker att de lärt sig arbeta effektivt även när förutsättningarna hela tiden förändras.
Sofia Ganneby i Uppsala anar att pandemin också ändrat synen på kassering av utrustning.
– Nu säger vi ofta släng inget, det kan behövas i framtiden. Men alla är överens om att vi också behöver en bättre krisberedskap för viss utrustning.
Kollegan Mattias Holmgren säger att erfarenheterna från pandemin är viktiga att lära av.
– Vi kommer att göra en sammanfattning av problemen och hur vi löste dem. Det har varit mycket brandkårsutryckningar och vi behöver utvärdera erfarenheterna av den här tiden.
