I över ett år sökte civilingenjören Duygu Caliskan Lagerholm jobb. I början var hon främst rastlös men när månaderna blev ett år växte oron. Vändningen kom när hon postade ett inlägg i en Facebookgrupp.
”Hej! Jag undrar hur många andra ingenjörer det finns därute som är arbetslösa. Nu har det gått 14 månader och jag är utan uppdrag/jobb. Jag känner mig väldigt ensam i det här. Jag har examen inom industriell produktion från KTH och några års arbetslivserfarenhet. Tack på förhand om ni kommenterar.”
Det här inlägget postades i Facebookgruppen Teknikkvinnor den 3 maj.
– Jag mådde verkligen dåligt när jag skrev det här men tanken var inte att det skulle leda till ett jobb. Jag kände mig så ensam och hoppades på att bli peppad, säger civilingenjören Duygu Caliskan Lagerholm.
I början av maj hade det gått 14 månader sedan hennes sista uppdrag som projektledare/planerare på konsultföretaget Alten tog slut. Tidigare hade hon jobbat på Scania och GKN Powertrain.
Duygu korttidspermitterades från Alten under våren men när arbetsmarknaden för konsulter inte vände blev hon uppsagd i oktober. Anställningen tog slut vid årsskiftet men då hade Duygu redan sökt jobb i nästan ett år.
– Jag började söka redan när uppdraget tog slut i februari 2020. När pandemin kom tog det tvärstopp men jag kände först ingen oro. Jag tänkte att det vänder nog snart.
Därför sökte hon först bara jobb som hon verkligen ville ha. Duygu trivdes som projektledare och ville fortsätta att utvecklas i en sådan roll.
Tappade självkänslan
I höstas när Duygu blev uppsagd började hon söka bredare, inte enbart som projektledare utan alla tjänster hon hade en rimlig chans att få på pendlingsavstånd från hemstaden Västerås. Hon sökte bland annat en hel del jobb i Stockholm. Några gånger kom hon till intervjuer men gick inte hela vägen.
5 tips från Duygu Caliskan Lagerholm till dig som söker jobb
1. Nätverka på alla sätt du kan. Facebookgrupper kan vara en kanal. LinkedIn och mejl är andra vägar.
2. Ta kontakt med rekryterare som du träffat tidigare, framför allt dem som du har fått bra kontakt med. Några rekryterare klickade jag med trots att jag då inte fick jobbet.
3. Kämpa för att hålla motivationen uppe. Försök hitta glädje och uppskattning i vardagen. Påminn dig om allt som du har lyckats med i livet.
4. Om du börjar känna dig isolerad och tappa självkänslan – sök hjälp tidigt. Fortsätt att umgås med vänner och bekanta.
5. Om du har råd – känn dig inte stressad att söka jobb som du inte vill ha. På ett jobb du inte trivs finns risken att du inte kommer att må bra.
– Det var tufft. Jag har varit väldigt driven på de jobb jag haft och jag blev rastlös utan ett arbete. Ju längre tiden gick desto mer blev jag orolig och min självkänsla blev sämre.
Isoleringen under pandemin gjorde också situationen värre. Det blev svårt att träffa vänner och salsakursen – som gett så mycket glädje – pausade.
– Jag fick kämpa med mina negativa tankar och började få svårt att hålla motivationen uppe. Nästan varje dag kände jag mig nedstämd. Ingen av mina vänner var heller arbetslös och kunde dela mina tankar och känslor.
Många ville hjälpa
Idén att skriva i Facebookgruppen Teknikkvinnor kom en dag när Duygu var på botten.
Inom ett dygn hade över 80 personer kommenterat inlägget. Många kom med tips på arbetsgivare som rekryterar ingenjörer just nu, flera erbjöd sig att dela hennes LinkedIn-profil och andra skrev uppmuntrande råd och tips. En person erbjöd sig att läsa hennes brev och cv och komma med förslag på förbättringar.
– Jag blev både chockad och glad. Det här var inte alls vad jag hade förväntat mig. Jag hoppades bara få höra att det fanns fler som kände som jag.
Redan efter två dagar blev hon kontaktad av konsultföretaget Knightec i Västerås. Någon hade tipsat konsultchefen som ville boka en intervju direkt för en tjänst som projektledare. Sedan gick det snabbt.
– Jag träffade konsultchefen på Knightec den 6 maj och fick jobberbjudandet dagen efter. Och det är verkligen ett drömjobb för mig. Allt känns fantastiskt. Mina nya kollegor är trevliga och drivna. Här ser jag stora möjligheter till kompetensutveckling.
När Duygu skrivit på anställningskontraktet la hon upp ett nytt inlägg i Teknikkvinnor.
”Alla som söker jobb just nu. Ge inte upp era mål. Det spelar ingen roll hur lång tid det har gått. Ta hand om er självkänsla. Fortsätt söka och skapa nätverk. Om ni känner er ensamma får ni jättegärna skriva till mig. Jag vet hur det känns….”
– I dag ångrar jag mest att jag väntade så länge. När man tappar motivationen börjar man isolera sig själv. Då kan ett nätverk vara räddningen.
8 kommentarer
Grattis till jobbet, Duygu, och strongt av dig att våga lämna ut att du inte mådde bra till i facebookgruppen! Det är en svår balans att erkänna att man behöver stöd men undvika att låta gnällig eller som att allt är någon annans fel, men du lyckades med det!
Det var väl ingenting. Jag har varit arbetslös i 3 år, sökt > 400 jobb. Examen från teknisk fysik på Chalmers, doktorstitel ovanpå detta, 20 års erfarenhet i industrin, och har fortbildat mig hela tiden. Vad hjälper det, när företagen BARA tittar på mitt födelseår?
Hej!
Jag har varit i samma situation som du. Efter att ha jobbat i 17 år som universitetsadjunkt i miljöteknik på högskolan, och 5 år innan dess inom industri som kemiingenjör, har jag blivit av jobbet. I det här läget har jag varit nästan 52 år gammal. Jag sökte jobb inom konsultbranschen, myndigheter, kommuner utan resultat. Efter tre år bestämde jag mig att göra något åt situationen. Vid 56 års åldern startar jag eget företag, och det var det bästa jag har gjort. Jag har gått från känslan ”arbetslös och värdelös” till ”värdefull och glädjefylld”.
Nu har jag faktiskt påbörjat med inspirationsföreläsning ”Vägra ge upp dina jobbdrömmar” för de som antigen har sökt jobb eller vill karriärväxla utan att kommit i mål än. Och min första föreläsning har jag hållit för Civilingenjörer – Distrikt Västmanland för en månad sedan. Jag vill med min historia bidra till andra människor att våga tro på sig själv och sin kompetens, och att ha mod att komma utanför komfortzonen för att kunna söka nya vägar.
Så tappa inte hoppet om framtiden, och tro på dig själv att allt ordnas en dag!
//Vesna
Teofil – Hur vet du att det bara handlar om ålder? Utan tvivel är man inte riktigt klok, du vet. Jag tror att långtidsarbetslöshet är det största hindret. Jag har också mycket längre erfarenhet av arbetslöshet än du har… Du är forskarutbildad, men kanske saknar du en kurs i ’anställningsbarhet’ (följ länken nedan)? Sista meningen är ett försök till ironi.
https://ju.se/kurser?courseCode=PABG10&semester=20211
Det här är säkert menat som en solskenshistoria, men 14 månaders arbetslöshet i närheten av Sveriges största arbetsmarknad, i ett land där det konstant skriks om ”ingenjörsbrist” är inte upplyftande. Att hon dessutom fick jobb genom att ”känna någon som känner någon” är inte heller något som korroborerar påståendet att det skulle råda enom ingenjörsbrist.
Hej! Det beror på vad man fokuserar på i artikeln men jag tycker att syftet med intervjun är att peppa andra som söker jobb och lyfta upp vikten av nätverkandet.Det gjorde skillnad i det här fallet. Hon som tipsade om mig kände inte igen mig men Jag fick intervjun tack vare det. Sen vet jag inte om det är ingenjörbrist eller inte. Mitt konsultbolag sökte uppdrag åt mig jätte längre ( vet inte hur effektivt dock) och jag sökte själv jobb men lyckades inte.
Det är roligt att du lyckades hitta ett jobb. Men den svårighet som beskrivs tyder inte på att det föreligger någon brist på personer med ingenjörskompetens idag. Hade så varit fallet hade företagen kontaktat dig spontant och bjudit över dig för att visa sin verksamhet samt försökt få dig att skiva på ett anställningskontrakt (med bra villkor). Detta händer två av mina bekanta som är läkare lite då och då.
Det är säkert inget fel på dig eller dina kompetenser. Det är mer intressant att visa att det inte alls är bara att söka ett jobb så får man det även om man är ingenjör (som det borde vara om det verkligen var sådan ingenjörsbrist som det påstås).