Civilingenjören Hanna fick en autismdiagnos i tonåren men har aldrig pratat om det med sin arbetsgivare. Men är man skyldig att berätta om sin diagnos när man söker jobb? Sveriges Ingenjörers förbundsjurist Jenny Rosenbaum svarar.
Antalet personer med en autismdiagnos ökar kraftigt och i dag har 1-2 procent av befolkningen i Sveriges en autismdiagnos. Ökningen beror dels på att man har blivit bättre på att upptäcka autism men också på att begreppet har blivit bredare.
Många med autism känner en tveksamhet att berätta det under anställningsintervjun. Men måste man det? Och vad händer om man inte berättar men efter en tid känner att man inte klarar jobbet utan anpassningar?
Jenny Rosenbaum, Sveriges Ingenjörer
– Det korta svaret är nej, du är inte skyldig att berätta för din blivande arbetsgivare om du har en diagnos och det går att utläsa från diskrimineringslagen, säger Sveriges Ingenjörers förbundsjurist Jenny Rosenbaum.
Men kan det ändå finnas skäl att berätta?
– Det här är en svår fråga som var och en måste fundera över. Många kan klara jobbet utmärkt med vissa anpassningar. Vissa behöver ingen anpassning alls. Det finns en stor bredd inom autismspektrat. Men om man inte berättar har arbetsgivaren ingen möjlighet att göra de anpassningar som krävs.
Men vilka krav på anpassningar kan man ställa?
Enligt arbetsmiljölagen är arbetsgivaren skyldig att anpassa förhållandena i arbetsmiljön för alla medarbetare. Diskrimineringslagen ställer hårdare krav på lämpliga åtgärder och anpassningar för medarbetare med funktionsnedsättningar.
– Men exakt vilka anpassningar man kan kräva av arbetsgivaren är omöjligt att ge ett generellt svar på.
Ett intressant fall avgjordes i Arbetsdomstolen i slutet av 2020, berättar Jenny Rosenbaum. Det gällde en kvinna med asperger som anställdes hos en statlig arbetsgivare. Kvinnan hade inte berättat om sin diagnos men när hon inte klarade arbetsuppgifterna och det uppstod samarbetsproblem med kollegorna gjorde arbetsgivaren en åtgärdsplan och en rad anpassningar. När åtgärderna så småningom inte räckte till blev kvinnan uppsagd.
AD påpekar i domen att arbetsgivaren inte hade kunnat göra fler anpassningar. Men domstolen påpekar också det hade varit fördelaktigt om kvinnan hade berättat om sin diagnos.
– Om man inte berättar för sin arbetsgivare om sin autismdiagnos kan man inte heller ställa krav. Men för många är det tyvärr svårt att berätta. Stigmat kring autism måste försvinna för att alla ska kunna få förutsättningar att klara jobbet.
Över hälften berättar inte
Riksförbundet Attention, en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, gjorde i höstas en arbetsmarknadsenkät som visar att många av förbundets medlemmar har valt att inte berätta om sin diagnos på arbetsplatsen. Över hälften av de tillfrågade känner sig inte bekväma med att berätta.
Svaren bygger på en medlemsenkät från organisationen Attention som genomfördes i oktober 2021. 1067 medlemmar i Attention besvarade enkäten. 40 procent av dem har autism/Aspergers syndrom och 80 procent har ADHD/ADD (samma person kan ha flera diagnoser) .
”Jag försöker härma andra”
Ingenjören har pratat med civilingenjören Hanna som vill vara anonym. Hon fick en autismspektrumdiagnos under tidiga tonåren och hennes bror har Aspergers syndrom.
I våras blev hon färdig civilingenjör i maskinteknik och i höstas började hon ett jobb inom projektledning på ett konsultföretag.
– Jag har inte berättat för min arbetsgivare, delvis för att jag inte såg det som relevant och det kändes svårt att ta upp ämnet, delvis beror det på mina funderingar kring diagnos och personlighetsdrag. Vad är egentligen vad?
Hanna har lärt sig mycket om autism och under studietiden utvecklade hon egna strategier som underlättade vardagen. Hon har haft samtalsstöd, arbetat en del med mindfullness och är noga med att prioritera rörelse och träning.
– Jag tycker att jag har byggt upp en god självkännedom, men jobbar samtidigt fortfarande på att förstå mina begränsningar. Med den kunskapen försöker jag ge mig själv de bästa förutsättningarna.
Att var ny på jobbet är ansträngande för de flesta. För Hanna är det en stor utmaning.
– Jag ska lära mig vad som är mitt ansvar och mina befogenheter men det finns ingen handbok för det. Det ska man känna in och det är svårt för mig. Jag försöker härma och göra som andra gör och det är väldigt energikrävande.
En stor fördel för Hanna är att hon har flera nyanställda kollegor i samma roll som diskuterar och frågar varandra.
– Om jag sökte ett nytt jobb i dag tror jag att jag skulle prata om vad som är viktigt för mig som person snarare än att berätta om min diagnos för att minska risken för missförstånd och onödig stress.
Sök en ”bra” arbetsgivare
Mats Jansson, sakkunnig på Autism- och Aspergerförbundet, har många gånger fått frågan om man ska berätta om sin diagnos när man söker arbete. Han tycker att det är svårt att ge ett generellt svar.
– Autism har ett brett spektrum men om du tror att det påverkar dig på något sätt ska du ta upp det på anställningsintervjun.
Förutom möjligheten att få anpassningar säger han att det också kan finnas fördelar om kollegorna vet.
– Fikarasterna kan vara ansträngande och en del som har autism undviker dem. Om man inte berättar kommer kollegorna tycka att man är konstig. Förklarar man varför så är det fler som förstår. Många accepterar avvikande beteenden när de förstår anledningen.
Mats Jansson vet att många inte berättar om sin autismdiagnos på anställningsintervjun eftersom de tror att det minskar chanserna att få jobbet.
– Vi ska inte förneka att den risken finns men hos en arbetsgivare med ett sådant synsätt hade jobbet förmodligen inte funkat ändå. Om man har autism behöver man en arbetsgivare som ser styrkan med mångfald och är öppen för medarbetarnas olika behov.
