Krav på social kompetens ställs ofta i jobbannonser och under anställningsintervjuer. Det kan kännas harmlöst, men Ann J Sandén som nyligen doktorerat i ämnet, tycker att kravet är problematiskt.
En god vän till Ann J Sandén var fackligt engagerad på sin arbetsplats. Han berättade om en händelse som väckte Anns intresse.
Det visade sig att en medarbetare på arbetsplatsen inte fått någon löneförhöjning. Chefen hade vid ett informellt samtal, utanför löneförhandlingen, motiverat sitt beslut med att medarbetaren saknade social kompetens.
Vad som ingick i uttrycket social kompetens förtydligade chefen inte men beskedet spred sig snabbt i korridorerna. Snart var det allmänt känt att det var viktigt att ha social kompetens för att få löneförhöjning.
– Problemet var att det fanns en stor osäkerhet om vad social kompetens i praktiken stod för, förutom att det – som min vän beskrev det – verkade handla om att ”smöra in sig hos cheferna”.
Ann J Sandén hade tidigare aldrig reflekterat över begreppet social kompetens, och framför allt inte vad kravet på social kompetens i arbetslivet kan få för konsekvenser.
– Jag hade sett uttrycket som harmlöst och ofarligt men plötsligt blev det ett obehagligt och laddat uttryck. Då kände jag att det var ett ämne som jag ville borra djupare i.
Svårt att definiera
I juni doktorerade Ann J Sandén vid Institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet med en avhandling om krav på social kompetens vid rekrytering.
– Det visade sig finnas väldigt lite forskning kring uttrycket. Och den begränsade forskning som finns visar att det är näst intill omöjligt att definiera det. Därför är det ett problem när social kompetens är ett krav vid rekrytering.
Vilka frågor ville du ha svar på?
– Jag ville ta reda på vilket budskap arbetsgivare förmedlade genom att använda uttrycket social kompetens. Och hur de som sökte jobben tolkade det.
Den metod som Ann J Sandén valde innebar att hon studerade nära 70 rekryteringsannonser där ett av kvalifikationskraven var social kompetens och 315 personliga brev till nio av de utannonserade tjänsterna. Dessutom genomförde hon intervjuer/reflekterande samtal om innebörden i uttrycket social kompetens med 11 yrkesverksamma personer.
Vad kom du fram till?
– Dels att arbetsgivarna mycket sällan definierade vad de menade med social kompetens, dels att de som sökte tjänsterna beskrev sin sociala kompetens på olika sätt. En slutsats är att arbetsgivare ofta söker någon som passar in i kulturen på arbetsplatsen.
Har ska man veta hur man passar in?
– Det kan man inte veta och det är just det som är problemet. Man ska underförstått begripa hur man anpassar sig. De som sökte tjänsterna skrev ofta rakt ut att de har social kompetens, att de trivs att jobba med andra eller att andra säger att de uppfattar personen som social.
En av dina slutsatser är att social kompetens kan användas för att manipulera. På vilket sätt?
– Uttrycket social kompetens är starkt förknippat med krav på att vara social och anpassa sig. Det kan också användas för att få medarbetare att följa en norm på arbetsplatsen, inordna sig i ledet för att inte avvika. Det kan till och med bli ett luddigt kriterium för befordran eller vid lönesättning.
Påverkar social kompetens lön och karriär?
– Det är inte något som jag har undersökt, men det tror jag absolut att det kan göra.
Ska arbetsgivare sluta ställa krav på social kompetens?
– Nej, men de behöver förklara vad de menar. Är det ett krav för tjänsten måste arbetsgivare fundera över vad social kompetens betyder i praktiken. Och hur ska man verifiera och bedöma social kompetens bland de sökande? Det får inte bara bli ett tyckande. Här kan facket också ta ansvar och ställa krav på tydlighet.
Vad är ditt råd om man söker en tjänst där social kompetens är ett krav?
– Fråga vad uttrycket står för på arbetsplatsen, be om konkreta exempel. Många som söker jobb kommer också från andra kulturer och då blir frågan ofta ännu viktigare.
2 kommentarer
Över huvudtaget är hur chefer ”bedömer” medarbetares arbetsinsatser metodmässigt löjeväckande. Inte haft någon som gör det på objektiva eller ens transparanta sätt. De utgår ifrån vad de på personligt plan tycker om medarbetaren dvs. hur lik den är dem själva. De har ingen koll på hur olika personlighetstyper inverkar på massa saker i arbetet, att alla behövs, och att alla medarbetare absolut inte ska vara som chefen eller vara lika varandra. Facket bör naturligtvis verka för transparanta bedömningskriterier som folk vet om innan de påbörjar arbetet och verka för att chefer har utbildning i bedömningsmetodik så bedömningen av arbetsinsatser blir rättvisande och inte beroende på att man är lik chefen och hen därför tycker bättre om dem som är det. En annan sak är det kvalitetssänkande betraktelsesättet att bli sur på folk som tar upp problem eller att fel begås i stället för att tacka för sådan återkoppling. Båda dessa saker förekommer på arbetsplatser som är dåliga, har dåliga förutsättningar för arbetet, dålig arbetsmiljö. Det är ett dysfunktionellt sätt att leda en verksamhet.
Hej.
Jag är mer förvånad över att detta inte uppmärksammats tidigare! Jag klassas till senior i mitt yrke och i min tjänst och har inget behov av att ”sociala” på kontoret då för mig är jobb bara ett jobb och mitt privatliv samt att ”sociala” på kontoret är inget som är något jag har stort behov utav. Detta är inte pga att jag är tråkig, inte vill vara social, för att jag inte trivs etc. utan detta är då jag inte har tid att vara social! Jag jobbar redan övertid, är ensamstående osv så att ”sociala” på kontoret stjäl en himla massa ifrån min arbetstid som jag inte har lust till då jag vill prioritera vår egen familj, våra vänner samt våra aktivitet som vi gillar.
Trots att mina två senaste chefer tyckt att jag är ett utmärkt ”exemplar” av en anställd och när de inte har en enda sak att anmärka på har jag vid varenda ett lönesamtal fått höra att deras enda anmärkning är att jag inte ”socialar” mer med övriga på företaget! Det är bisarrt att detta är ngt som cheferna har börjat använda mot oss anställda för alla har inte ett så starkt behov av att vara sociala, sitta där å slösa på tiden när andra påtvingat vill veta om mitt privatliv samt saker som jag ändå inte vill dela med mig! Att vara social är också en sak som cheferna använder emot en om de får reda på ngt i ens privatliv som inte gynnar bolaget! Jag är väldigt social med mina kollegor som jag vill vara social med och när jag vill vara social med så varför ska detta helt plötsligt vara ngt som en chef ska få styra och bestämma över???
Detta är bra mycket mer vanligt och har pågått i flera års tid så jag hoppas innerligt att varenda ett fackförbund trycker mer på chefernas agerande över detta hemska beteende och tråkiga ursäkter för att inte höja ens lön!