Elva fackförbund har nu gemensamt valt att säga upp samverkansavtalet med Växjö kommun. ”Tilliten finns inte, vi känner inte att arbetsgivaren vill samverka” säger Hans Hägeby, facklig representant för Sveriges Ingenjörer.

Växjö kommun har sedan 2005 haft ett samverkansavtal med de fackliga organisationerna som finns representerade i kommunen. Men de senaste åren har samarbetet inte fungerat som det ska.

Hans Hägeby.

– Känslan har varit som att stångas med något som aldrig ger vika. Vi har under två års tid tagit upp problemen med arbetsgivaren men inte fått något gehör. Då känns det meningslöst att fortsätta kämpa för avtalet, därför ser vi ingen annan utväg än att säga upp det, säger Hans Hägeby, facklig representant för Sveriges Ingenjörer och SACO-ombud i Växjö kommun.

Bristande insyn och inflytande

Samverkansavtalet styr upp hur samarbetet mellan de olika fackförbunden och arbetsgivaren ska fungera. Det ska ske via olika samverkansgrupper på både lokal, förvaltnings- och kommunövergripande nivå. Tanken är att det ska öka delaktigheten och möjligheten att påverka kommunens arbete.

Men istället för ökat inflytande och insyn upplever de fackliga företrädarna att de stängs ute. De får inte underlag till samverkansmöten, får inte vara med vid rekryteringar och alla fackliga parter blir inte heller kallade till kommunövergripande samverkansmöten. Därmed fullföljer inte arbetsgivaren sin del i avtalet.

– Det finns massor med brister. En tydlig konsekvens är att medinflytandet har minskat. Om jag inte fått alla underlag inför ett möte, så har jag inte heller mandat att fatta beslut där och då, poängterar Hans Hägeby.

Vill inte vara ett fackligt alibi

Vid rekryteringar har facket vid flera tillfällen blivit involverade först när det endast är en kandidat kvar. Därmed faller också hela poängen med att facken tidigt kan vara med i rekryteringsarbetet och ge sina synpunkter.

– Då har jag klargjort att jag inte vill delta i rekryteringen. Jag vill inte vara ett fackligt alibi för kommunen så att de kan hävda att de har samverkat, säger han.

När de som fackförbund har påtalat bristerna har arbetsgivaren haft olika förklaringar, men grundproblemet enligt Hans Hägeby är att arbetsgivaren upplevs som ointresserad av att lyssna på de fackligas synpunkter.

– Tilliten finns inte, vi känner inte att arbetsgivaren vill samverka. Jag vet inte om det handlar om att arbetsgivaren vill gömma undan saker eller om de helt enkelt inte förstår hur samverkan fungerar, säger Hans Hägeby.

Säger upp avtalet

Den första oktober valde därför elva av de fackliga organisationerna att säga upp kollektivavtalet för samverkan, hälsa och arbetsmiljö i Växjö kommun. Den sista december upphör avtalet att gälla. Från och med årsskiftet är det därmed MBL som gäller i alla typer av frågor.

– Målet är att vi så småningom ska kunna få till ett fungerande samverkansavtal, det vill alla. Men innan vi kan ta det steget vill vi se att arbetsgivaren lever upp till MBL, säger Hans Hägeby.

Anna Nyström

Hur berättar man på jobbet att man har fått cancer? En del vill inte ens att alla ska veta. När civilingenjören Johan Wiberg fick ändtarmscancer valde han att vara helt öppen med sin sjukdom. Kollegornas stöd betydde mycket de dagar som var tuffast.

Johan Wiberg minns exakt när han började ana att något inte var riktigt som det skulle. Det var i slutet av oktober 2018 på en kompisresa till Örebro för att titta på en hockeymatch. Han upptäckte blod i avföringen och toalettbesöken kunde inte skjutas upp. Det blev alltid väldigt bråttom.

Johan arbetade som konsult på Tyréns och efter helgen tog han kontakt med försäkringsbolaget där han har en sjukförsäkring via sin arbetsgivare. Först fick han chatta med en läkare och beskriva problemet, sedan blev det ett besök på Sophiahemmet i Stockholm. Där sa läkaren att det kunde finnas hur många förklaringar som helst, men en rektoskopiundersökning bokades snabbt.

– Jag såg själv på skärmen att det fanns något i tarmen och när läkaren sa att det måste åtgärdas, annars kunde de bli farligt, ställde jag inga fler frågor.

Johan bor i Gävle och därför skickade Sophiahemmet en remiss till Gävle sjukhus för vävnadsprov. Fredagen den 14 december blev han uppringd av sjukhuset och kallad till ett återbesök på måndagen.

– Det var då jag fick beskedet att jag hade ändtarmscancer. Det kom som en chock. Jag hade inte blivit uppmanad att ta med en närstående och var inte alls förberedd. Minnesbilderna från samtalet är suddiga.

En cancermans dagbok

När Johan berättat för familjen, sambon Cicci och de tre sönerna på 7, 10 och 13 år, mejlade han sin chef och de närmaste kollegorna.

– Jag bestämde mig direkt för att vara helt öppen med min cancerdiagnos. När mejl och sms började strömma in från kollegor som skrev att de tänkte på mig kände jag hur pannbenet växte. Deras omsorg gav mig energi och gjorde mig starkare. Min inställning var glasklar – det här ska jag klara.

Johan Wiberg började också skriva om sin cancer på sitt Facebook-konto. Inläggen inleddes med rubriken ”En cancermans dagbok”. Där delade han bilder från sina sjukhusbesök och berättade om behandlingarna han gick igenom. Han skrev om hur det kändes och om de framsteg som läkarna kunde se.

– Öppenheten och ärligheten har hela tiden hjälpt mig. Kommentarer på inläggen från kollegor och andra vänner blev extremt motiverande. Det fick mig att känna att jag hade ett team bakom mig, som om jag kämpade mot cancern tillsammans med andra.

Läs också Ingenjörens artikel Så kan arbetsplatsen stötta den som drabbats av cancer

Strålning och cellgifter

Johan valde att bli sjukskriven direkt efter diagnosen. Under de första veckorna passerade jul- och nyårshelgen och i januari började förberedelserna för behandlingarna.

Genom att injicera ett radioaktivt ämne som cancercellerna tar upp kunde läkarna konstatera att det inte fanns någon spridning till andra organ. Tumören i ändtarmen, som var 8 centimeter stor, skulle först behandlas med intensiv, riktad strålning. Strålningen genomfördes en gång om dagen under en vecka. Sedan blev det dags för cellgifter i form av dropp och tabletter.

Läkarna hade förklarat att strålning och cellgifter i bästa fall kunde räcka och inte kräva en operation. Johan Wiberg var förväntansfull inför undersökningen som skulle ge svaret.

När det radioaktiva ämnet sprutades in på återbesöket syntes inte en enda cancercell. Men för att vara helt säker togs också ett vävnadsprov i tarmen.

Då kom det första bakslaget.

– Läkarna var inte helt säkra på att all cancer var borta och det fanns inte längre något alternativ än operation.

En stor del av ändtarmen togs bort och läkarna öppnade buken för stomi, en påse på magen för avföring. Det var nödvändigt för att tarmen skulle kunna läka. Planen var att Johan skulle ha stomi i fyra månader och sedan kunna ta bort den.

Då kom det andra bakslaget.

Cancern gav tid att fundera

Johan Wiberg hade utbildat sig till civilingenjör i väg- och vatten på KTH. Han fortsatte på KTH och doktorerade med en avhandling inom dynamik på järnvägsbroar. Den byggde på numeriska beräkningar och avancerade datamodeller.

För sex år sedan började Johan arbeta på Tyréns 2015, först på kontoret i Stockholm, men efter ett år flyttade Johan och familjen till hemstaden Gävle, där Tyréns också har kontor.

– Jag trivdes jättebra som konsult men hela livet har jag lockats av läraryrket. Redan i grundskolan gillade jag att förklara för andra och att bli lärare fanns hela tiden i bakhuvudet.

Cancern gav Johan tid att fundera och innan operationen, som han gjorde i maj 2020, bestämde han sig för att söka en kompletterande lärarutbildning hos Teach for Sweden.

– När jag berättade för min chef att jag bestämt mig för att sadla om stöttade han mig. Han till och med öppnade en dörr på glänt om jag skulle ångra mig och jag fick tjänstledigt utan att jag bad om det.

Johan höll hela vintern och våren kontakt med sina kollegor både via Facebook-kontot, sms, och mejl. Flera gångar besökte han också kontoret för en fika.

Från konsult till lärare

I maj genomfördes operationen som tyvärr inte blev helt lyckad. Ett tarmläckage orsakade en infektion i en tarmficka och Johan fick feber och svår smärta. När höstterminen började hade infektionen lagt sig men stomipåsen var kvar för att försöka  låta tarmen självläka.

Nu hade Johan lyckats få ett jobb som mattelärare för årskurs 6–9 på en skola i Gävle. Han undervisade fyra dagar i veckan och parallellt pluggade han i hög takt den kompletterande pedagogik som krävs för lärarexamen.

– Jag berättade för alla elever om min cancer och stomi. Det har känts självklart att vara öppen och ärlig och det har faktiskt gett mig en särskild, kanske starkare, relation till eleverna.

Tempot i skolan var högt och efter halva terminen kände Johan att kraften inte räckte till. Då valde han att pausa studierna och koncentrera sig på lärarjobbet.

Tarmen hade självläkt så mycket som det var möjligt, men risken för att infektionen skulle komma tillbaka kunde inte uteslutas. Nu tvingades Johan ta viktigt beslut. Det säkra alternativet var att behålla stomin. Det mer osäkra var att ta prova att bort den. För Johan var valet enkelt. Den skulle bort.

Under 2020 krävde coronapandemin stora resurser inom sjukvården och många operationer fick skjutas fram, även Johans. I september 2020 hade han haft stomi i nästan 1,5 år. Regelbundet ringde han sjukhuset och hoppades på en återbudstid.

Framtidsplanerna

Den 15 september 2020 skrev Johan Wiberg på Facebook: En cancermans dagbok – dag 639. ”VICTORY! Första stegen utan stomi. Känner ibland med handen, men känner ingen påse…
Finner inga ord. Glädjetårar”.

I dag, drygt ett år senare, har orken kommit tillbaka och vågen visar att han har gått upp de 17 kilo som han tappade under sjukdomen. I vår planerar Johan att återuppta studierna för att bli behörig lärare.

– Jag trivs och ångrar inte bytet från konsultjobbet, även om det här är mer stressigt. Matte är ett ämne som många elever tycker är svårt och det sporrar mig är att förklara så att alla förstår.

Dagen efter min intervju med Johan läser jag i En cancermans dagbok – dag 1038.

”Det blev en lång och fin intervju med tidningen Ingenjören i går. Mycket känslor men samtidigt skönt att få berätta min historia. För mig har det hela tiden varit en drivkraft i kampen tillbaka till livet att öppenhjärtigt dela med mig av min resa.”

Karin Virgin

Vad ska man säga och inte säga när man förhandlar om ett nytt jobb? Och hur ska man säga det för att lyckas? Här ger Harvard-professorn Deepak Malhotra de bästa grundtipsen för att få jobbet och de villkor du är värd.

Alla förhandlingar är unika, men det finns strategier som är användbara generellt när du ska förhandla med en blivande arbetsgivare. I en artikel i Harvard Business Review ger Deepak Malhotra 15 råd. Här är de:

1. Se till att de gillar dig

Underskatta inte betydelsen av att den blivande chefen eller arbetsgivaren gillar dig. I förhandlingar kan man se varandra som motståndare och det behöver du undvika. Det handlar inte om att dra ner på dina krav, men att förhandla på ett sätt så att du uppfattas som schysst och inte som jobbig. Testa på någon du känner. Hur låter det när du för fram dina krav och argument? Behöver du formulera om?

2. Berätta varför du är värd det du begär

En grund som nämns i många förhandlingtips är att motivera dina krav. Berätta varför du är värd det du begär. Tänk ut en rimlig och hållbar motivering.

3. Gör klart att du är beredd att ta jobbet

Den som ska anställa dig kan behöva begära ett extra löneutrymme om du har krav på högre lön. Om personen misstänker att du i slutänden ändå tackar nej till jobbet kanske den inte är så motiverad att strida för ett bättre erbjudande. Om du har andra jobberbjudanden, visa att det är det här jobbet du helst vill ha.

4. Förstå den du förhandlar med

Det är skillnad på att förhandla med HR eller med din blivande chef. Med HR kan det vara ok att gå in på detaljer, medan en chef kanske tycker det är petigt. HR är däremot inte personligen lika påverkade av om du blir anställd eller inte, men det är ju din chef. Så tänk på vad som går att lyfta fram beroende på vem du förhandlar med.

5. Förstå begränsningarna

Försök också att ta reda på om den blivande arbetsgivaren kan vara flexibel i lönenivå eller om det är större chanser att få andra förmåner. Då är det lättare att se vad du har chans att förhandla till dig.

6. Ha svar på tuffa frågor

I förhandlingar om jobb är det några frågor som kommer upp som ofta känns tuffa: Har du fått erbjudanden från andra arbetsgivare? Om vi ger dig ett erbjudande i morgon, tackar du ja då? Är vi ditt förstahandsval?

Ljug aldrig och försök inte bara att smickra arbetsgivaren. Förbered dig så att du vet vad du vill svara.

7. Fokusera på vad de vill åt – inte vad de frågar

Tänk också på vad motparten egentligen vill veta när de ställer en fråga. Kanske frågar de om en sak när det är något annat de vill veta.

”Kan du börja i morgon?” kan vara ett sätt att se hur intresserad du är. ”Har du fått andra erbjudanden?” kan vara ett sätt att bedöma chansen att få anställa dig.

En fråga som låter negativ behöver inte vara det. Om du är osäker på vad de vill åt, be dem utveckla frågan. Var öppen för att räta ut de frågetecken som arbetsgivaren har.

Läs också: Expertens tips inför löneförhandlingen: ”Var djärv och ta i”

8. Se hela erbjudandet

Glöm inte att det finns annat än lön som är viktigt med ett jobb – ansvar, resor, arbetstider, var ska du jobba, utvecklingsmöjligheter, förmåner, utbildningsmöjligheter… Prata också om när du kan vänta dig att få förmåner som kommer senare – när får du gå den där långa utbildningen till exempel?

9. Vänta inte med vissa krav

Om det är flera saker i erbjudandet du vill förbättra – förhandla om dem parallellt. Ta inte upp till exempel lön och när du sedan fått upp den så säger du ”Jag vill också ha tjänstebil”. Det kommer inte att göra motparten glad.

Och om du har flera krav – tänk också på att rangordna dem. Annars riskerar du att arbetsgivaren går med på de två krav som betyder minst för dig.

10. Förhandla inte bara för att förhandla

Förhandla inte bara för att du tycker det är kul och strid inte för varenda detalj. Om det är något du vill strida för, gör det. Men att vilja för mycket kan vara en nackdel i förhandlingar om viktigare frågor längre fram.

11. Tänk på tajmningen för olika jobberbjudanden

Om du söker flera jobb parallellt vill du ju få jobberbjudandena ungefär samtidigt, så att du kan välja, i stället för att vara tvungen att ta det första jobbet i fall att du inte får nästa.

Det du kan göra är att försöka sakta ner processen för vissa jobb och snabba upp den för andra. Ett sätt kan vara att försöka skjuta på datumet för en andra eller tredje intervju.

12. Ställ inte ultimatum – och ducka om du själv får ett

Undvik olika former av ”Det här vill jag ha, annars…”. Om du själv ställs inför det: låtsas som ingenting. Om någon säger ”Vi kommer aldrig gå med på det här kravet”, säg i stället något i stil med ”Jag förstår att det inte är möjligt just nu. Vi kanske kan prata om X, Y och Z”.

13. De försöker inte sätta dit dig

Tolka det inte för negativt om anställningsprocessen drar ut på tiden eller om det ständigt kommer nya intervjuer, nya tester. Håll kontakten men försök att ha tålamod. Hör inte av dig när du är frustrerad, be hellre om lite klargöranden om vad de har för tidsplan och fråga om du kan hjälpa till med något.

14. Stanna vid bordet

Det som inte går att få igenom i dag kan vara fullt möjligt om en vecka eller en månad. Förutsättningar ändras. Om du får jobbet, ta upp frågan igen längre fram.

15. Behåll perspektivet

Kom ihåg att hur förhandlingen går inte är det som avgör hur bra du kommer att trivas med jobbet. Genom att förhandla rätt kan du få det erbjudande du är värd, men se till att först se till helheten, att det jobb du förhandlar om stämmer överens med vad du vill.

Lycka till!

Karin Thorsell

Endast nio myndigheter gjorde en lönekartläggning i tid förra året. De flesta av landets trettio största myndigheter bryter därmed mot lagen. Det visar en granskning som tidningen Publikt har gjort.

Sedan 2017 finns det krav på att lönekartläggningar ska göras varje år och att de ska vara klara innan kalenderårets slut. Publikts granskning för 2020 visar att det endast var åtta myndigheter som uppfyllde kravet fullt ut. Umeå universitet var visserligen klar i tid, men hade uteslutit flera personalgrupper i sammanställningen och fick därmed inte godkänt i granskningen.

Ytterligare sju myndigheter hade genomfört kartläggningar av 2020 års löner, men missat deadline och blivit färdiga först efter årsskiftet.

Fjorton myndigheter saknade dock helt lönekartläggning för 2020 när Publikt ställde frågan i augusti i år.

Sjukdom, systemstöd och pandemi

Det finns flera förklaringar till att lönekartläggningen inte blivit genomförd.

Försvarets materielverk, FMV, uppger att de saknat systemstöd för att göra en lönekartläggning. Kriminalvården valde att inte göra någon kartläggning för 2020, eftersom de inte heller gjorde någon lönerevision det året. Jordbruksverket hann inte med kartläggningen på grund av att medarbetare blev sjuka.

Många av de som inte hunnit bli klara i tid uppger att pandemin försenat arbetet.

Inte ok att välja bort

Men oavsett om arbetet försenats på grund av sjukdom, avsaknad av system­stöd eller felaktiga befattnings­beskrivningar så är det inte godtagbara skäl för arbetsgivare att skjuta upp arbetet med lönekartläggningar, poängterar Diskrimineringsombudsmannen Lars Arrhenius

– Alternativet att bara välja bort att göra lönekartläggningar finns inte. Alla arbetsgivare är skyldiga att göra sådana, men jag tycker att myndigheterna har ett särskilt ansvar för att leva upp till lagkraven, säger han till tidningen Publikt.

Det är i år tredje gången som tidningen Publikt granskat hur Sveriges största statliga myndigheter jobbar med lönekartläggningar.

Så har de 30 största myndigheterna klarat lagkraven

Anna Nyström

Tågtillverkaren Alstom bygger ett nytt innovationscenter i Västerås. Här kommer ingenjörer att sitta vägg i vägg med produktionen, vilket öppnar för helt nya möjligheter.

I början av oktober togs de första spadtagen för det nya innovationscentret i Västerås. Det innebär att Alstom, som idag har utveckling och produktion i olika byggnader i Västerås, snart kan samla all verksamhet under ett och samma tak.

– Det här blir en boost för hela verksamheten, säger David Lindgren, lokal representant för Sveriges Ingenjörer på Alstom i Västerås.

Närmare från idé till produkt

Det var i januari i år som det blev klart att Alstom tar över som nya ägare av Bombardiers tågdivision i Västerås. Bombardier hade redan tidigare aviserat en satsning på innovation i Västerås. Att Alstom nu väljer att gå vidare med satsningen är en tydlig signal för medarbetarna i Västerås.

– Det är jätteroligt att Alstom väljer att satsa på Västerås. För oss är det en tydlig signal om att de vill satsa långsiktigt på oss, vilket gör att vi kan känna oss trygga och försiktigt optimistiska för framtiden, säger David Lindgren.

Så här är tanken att de nya lokalerna kommer att se ut. Planen är att flytta in hösten 2023.

Att samla kompetensen i gemensamma lokaler blir en stor skillnad, tror David Lindgren.

– Vägen från idéer till produktion blir kortare och det blir lättare att jobba mer iterativt med utvecklingen av produkterna. Vi kan dra nytta av varandras spetskompetens på ett helt annat sätt, vilket gör att vi kan ligga i framkant i utvecklingen av nya produkter.

Hoppas på fler kreativa samarbeten

Sara Lindqvist är fabrikschef på Alstom i Västerås. Hon konstaterar att Alstom, tack vare sin långa erfarenhet av elektriska fordon, är en viktig nyckelspelare i den klimatomställning som Sverige står inför.

– Satsningen på innovationscentret vidareutvecklar våra förutsättningar för kreativa samarbeten med andra aktörer inom industri och akademi, berättar hon.

Genom att erbjuda kompetens och kapacitet i testanläggningen Powerlab åt andra företag i fordonsbranchen hoppas hon att innovationscentret blir en inspirerande mötesplats där de kan utbyta idéer och lära av varandra.

– Dessutom vill vi göra det möjligt för studenter och start-ups att genomföra projekt i testanläggningen, säger Sara Lindqvist.

Om allt går enligt plan räknar man med att kunna flytta in i de nya lokalerna hösten 2023.

Anna Nyström

Vad hände egentligen på mötet? Varför reagerade jag så där? Genom att bli medveten om hur man själv fungerar blir det lättare att hantera olika situationer. Och det gör oss tryggare, både med oss själva och andra.  

Det kallas självledarskap och handlar om att förstå mer om sig själv, men att också ta ansvar för sig själv – att ta tag i en situation i stället för att tänka att ”den andra är hopplös/gjorde inte vad jag förväntade mig/tog inte hänsyn till mig”.

– Kanske har du varit med om något som du inte kan släppa. Ta då upp den händelsen igen och fundera: Vad hände? Hur påverkade det mig? Var nyfiken på dig själv och inte dömande. Kanske lär du dig något om dig själv så att du bättre kan hantera när det händer igen, säger Elizabeth Kuylenstierna.

Hon är ledarskapskonsult, terapeut och författare och jobbar bland annat med självledarskap.

Ok, så hur gör man då? Här är sex områden att ta tag i:

1. Reflektera

Grunden till att öka sin medvetenhet är att reflektera. Gärna lite kort varje dag – när du borstar tänderna, under stunder då och då eller genom att sätta dig 10–15 minuter.

– Det handlar inte bara om att repetera vad du har gjort under dagen. Inte heller om att recensera – ”Jag gjorde det där och det blev dåligt” – utan vi vill djupare, säger Elizabeth Kuylenstierna.

Fundera över en händelse, hur påverkade den dig? Vad tänkte du? Hur kände du dig? Fick det någon fysisk påverkan – blev du torr i munnen, fick hjärtklappning, svettades?

Eller fundera över andra frågor som: Varför är jag som jag är? Vem påverkas jag av i gruppen? Vad gör att jag känner mig lugn och trygg?

Och vad är nästa steg: Vill jag vara så här eller vill jag vara mer flexibel i hur jag tänker, känner och beter mig? Hur kan jag göra det?

Tänk också igenom vilka dina grundläggande värderingar är. Vad är viktigt på riktigt för dig? För den som vill ha ännu mer att bita i (eller ha variation) så lägger Elizabeth Kuylenstierna regelbundet ut frågor på sitt Instagramkonto – använd dem.

2. Vad känner jag just nu?

Att ha koll på sina känslor är en annan grundsten. Kolla av: Vad känner jag just nu? Alla har känslor, men man kan vara otränad i att lägga märke till dem. Olika känslor kan också vara olika starka, som att vara småsur eller riktigt förbannad.

– Var inte bara i huvudet när du utforskar vad du känner, utan du kan behöva leta i kroppen, i bröstet eller magen. Vad känner jag just nu?

En vanlig känsla är rädsla – kanske i form av att du känner dig otrygg eller håller dig tillbaka. Och en grundläggande rädsla är att inte få vara med i gruppen. ”Jag är inte omtyckt nog, inte kompetent nog, inte viktig nog – så jag får inte vara med.”

– Bli medveten om dina rädslor, farhågor och gör något åt det. Kanske kan du våga bli mer transparent och uttrycka vad du är rädd för.

Var också medveten om positiva känslor. Är du glad så betyder det att du är i ett sammanhang du mår bra av. Uttryck då det.

Är du besviken. Fundera på varför.

– Jag kanske har haft förväntningar som jag inte uttryckt. Bli medveten om och uttryck det ”Jag kände mig besviken, jag förväntade mig något annat men jag sa inte det”.

Då har man lyft taket, ökat dialogen, hjälpt någon annan att lära känna en själv.

3. Var snäll mot dig själv och sätt gränser

Självledarskap kan också komma som ett krav från chefen. ”Du behöver bli bättre på självledarskap.”

Elizabeth Kuylenstierna konstaterar att självledarskap inte tar bort chefens ansvar att leda. Men hennes råd är att använda självledarskapet till att fundera över hur du kan vara snäll mot dig själv och göra mer av det du mår bra av.

Ett sätt att ta hand om sig själv är att säga ifrån. Får du frågan om du kan ta en arbetsuppgift till, men du redan har fullt upp, säg: ”Jag kan inte det. Om jag ska göra något mer måste jag plocka bort något annat.”

– Självledarskap handlar mycket om gränssättning – att måna om sina gränser. Men sätt gränser på ett mjukt sätt, inte aggressivt. ”Här är vad jag behöver.” Och om det råkar bli för hårt, för att du är ovan, be om ursäkt och säg att du är otränad.

4. Vad tycker jag?

Ofta funderar vi över vad andra tänker och tycker. Vad vill de att jag ska göra? Blev de besvikna/ledsna/arga? Vad blir bäst för dem? Vad tycker de om mig?

– Landa hos dig själv i stället. Vad tyckte du? Är du nöjd med din insats? Vad gjorde du som blev bra? Det är inte så att man inte ska bry sig om andra, men stäm av med dig själv först: Vad tycker jag? Hur är det att vara jag just nu? Min egen åsikt är också betydelsefull.

5. Acceptera eller påverka

Om du tycker att någon är en energitjuv eller att vissa situationer tar energi, tänk: Vad kan jag göra?

– Är det inget du kan göra något åt just nu, acceptera situationen. I andra lägen kanske det finns något litet du kan påverka. Har du en utmanande kollega – då kan du säga upp dig, eller så kan du acceptera vissa sidor och förhålla dig till dem.

– Ofta vill vi att den andra ska ändra sig, men självledarskap är att acceptera att den personen är så. Vi kan påverka relationen genom att sätta gränser eller bestämma oss för att ”Jag ska inte ägna tid åt det här”. Se då på den andra med kärlek, acceptans och tillåtelse i stället.

Elizabeth Kuylenstierna påpekar att acceptans inte betyder att vi tycker att något är bra, men det kan ge ett lugn att tänka ”Jag kan inte göra något åt det här just nu”.

Och glöm inte att påverka det som går att påverka – små steg i taget.

6. Förbered dig

Slutligen, använd dig av det du kommit fram till. När du till exempel ska in på ett möte, fundera på: Vad är ditt uppdrag? Hur vill du vara? Vad vill du ta med in i mötet? Vad ska du se till att det händer eller inte händer? Och efteråt: hur var det?

Elizabeth Kuylenstierna ger också tipset att ta hjälp av varandra – fråga andra hur de uppfattar dig.

– Och gör allt det här med mycket empati och förståelse för dig själv.

Karin Thorsell

Några dagar på kontoret och några dagar hemma. Hur får vi det hybrida arbetslivet att fungera, både för företag och individer? Och hur jobbar vi effektivt i kontor utan egna platser? Läs vad forskarna ger för råd.  

Distansarbete är här för att stanna och för många blir ”nya normala” en hybrid av arbete på kontor och distans. Men hur gör man då för att hålla ihop arbetsgruppen och få till en bra arbetsmiljö?

En del arbetsgivare bygger om kontoren för att  anpassa dem bättre för hybridarbete. Vad är viktigt at tänka på i ett flexibelt kontor för att alla ska kunna jobba effektivt och trivas?

AFA-försäkring samlade nyligen några av landets främsta forskare inom arbetsmiljö, ledarskap och arbetsrätt, till ett webbsänt seminarium. Ingenjören var med och lyssnade på experterna.

Ramarna ska sättas av ledningen

Före pandemin var många arbetsgivare skeptiska till distansarbete. Ett problem var hur cheferna ska kunna kontrollera att medarbetarna jobbar.

Lena Lid Falkman

Lena Lid Falkman, forskare på Handelshögskolan i Stockholm och Karlstads universitet har märkt en stor attitydförändring under pandemin.

– Bland de chefer jag har träffat under pandemin är det fler som har varit oroliga för att medarbetarna jobbar för mycket än irriterade över att de inte har levererat. Det här är ett paradigmskifte, säger hon.

För att få hybridarbetet att fungera vilar ett stort ansvar på chefer, men också på företagsledningen säger hon.

Lena Lid Falkman ger några råd till chefer och ledning som öppnar för hybridarbete:

• Distans- och hybridarbete förändrar chefernas roll. Det kräver mer fokus på resultat och mål (än på att mäta arbetstid). För att det ska fungera behöver organisationen formulera mål för hela verksamheten, för avdelningar och grupper och för individer.
• Att arbeta mot tydliga mål kräver ett starkt självledarskap. Cheferna behöver stötta medarbetarna i detta.
• Med en tydlig målbild, när vi vet vad som förväntas av oss, sjunker kognitiv stress och prestationen blev bättre. Det finns både hälso- och produktivitetsvinster att göra.
• Ledningen måste ha en tydlig uppfattning om vad kontoret har för roll för företagets kultur och arbetssätt. Ledningen ska sätta ramarna för hybridarbetet. Delegera inte beslutet till enskilda chefer, en gemensam bild är viktig.
• Diskutera på gruppnivå vilken modell (inom ramen) som passar verksamheten. Vilka arbetsuppgifter passar bäst på kontoret och vilka gör man effektivast hemma. På vilka  möten ska alla vara på kontoret?
• Var uppmärksam på obalans. Undvik ett A- och B-lag, att vissa får information i förväg eller diskuterar en fråga under lunchen så att ett beslut redan är påbörjat när mötet kommer.
• Hela teamet bör ses på kontoret en eller ett par dagar i veckan. Locka med gofrallor och gör det trevligt.

Kontor utan fasta platser

Hybridarbete gör att fler arbetsgivare väljer att bygga om kontoret eller flytta till nya lokaler. Det som kallas aktivitetsbaserade kontor, med miljöer som är utformade för olika arbetsuppgifter, kan fungera bra om de utformas på rätt.

Erfarenheter från tidigare forskning  visar vad som är viktigt att ta med i planeringen för att undvika misstag.

Linda Rolfö, processledare för verksamhetsanpassade arbetsplatser på Scania säger att förberedelserna är oerhört viktiga.

– Kartlägg vilka arbetsuppgifter medarbetarna har. Ett aktivitetsbaserat kontor kräver ett nytt sätt att arbeta och många uppgifter måste digitaliseras.

Maral Babapour

Maral Babapour leder ett interaktivt forskningsprojekt om aktivitetsbaserade kontor i Västra Götalandsregionen. Hon har kunnat se att dessa kontor dels har en utformning som inte matchar alla uppgifter och behov och dels inte används som det är tänkt.

– Studier visar att prestation ökar med omkring 20 procent om man flyttar till en tyst zon när man har arbetsuppgifter som kräver koncentration. Men många tycker att det tar tid att byta plats och då uppnår man inte fördelarna.

Linda Rolfö och Maral Babapour ger några råd inför planeringen av aktivitetsbaserade kontor.

• Utforma ytorna med överkapacitet. För små och få ytor skapar konkurrens om platserna och gör det svårt för medarbetarna att hitta en arbetsmiljö som fungerar bra.
• Skapa en variation av ytor med olika funktioner så att det finns mervärde för medarbetarna att byta plats.
• Samarbetet blir ofta bättre mellan avdelningar men kan ibland bli sämre inom arbetsgruppen. Diskutera olika lösningar. Hur ska nära kollegor hitta varandra?
• Tysta ytor designas ofta på ett sätt som gör att ingen vill sitta där. Tänk på att skapa tysta ytor som är attraktiva och jobba med en kultur som accepterar att man flyttar till  en tyst miljö när det behövs.
• Multitaska mindre – fokusera på en uppgift i taget och byt till en miljö som stödjer  uppgiften.

Glöm inte bort arbetsmiljön

När man övergår till ett kontor där alla delar på arbetsplatserna behöver man ta fram nya rutiner och processer för det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Viktoria Wahlström

Viktoria Wahlström, forskare på Umeå universitet, har bland annat gjort studier av ett aktivitetsbaserat kontor i Örnsköldsviks kommun.

– I ett aktivitetsbaserat kontor kan det till exempel ofta bli otydligt hur man anmäler brister i arbetsmiljön, och vem som är ansvarig för att åtgärda och återkoppla.

Viktoria Wahlström ger några råd kring arbetsmiljön:

• Planera och organisera det systematiska arbetsmiljöarbetet för att passa ert aktivitetsbaserade kontor.  Styr upp ansvaret för olika frågor så att det är tydligt vem som har ansvar för vad.
• ”One size doesn’t fit all”. Inom en organisation finns variationer, både mellan grupper och individer. Vissa har rutinmässiga arbetsuppgifter och behöver inte byta arbetsplats medan andra ofta byter plats under arbetsdagen. Ta hänsyn till olika gruppers behov och inte bara efter genomsnittet i organisationen.
• På de flesta arbetsplatser finns medarbetare med funktionsvariationer, exempelvis tinnitus eller stressproblem. Kartlägg behoven och ta hänsyn till dem.
• Gör det tydligt vad cheferna har för mandat och ansvar för arbetsmiljön och hur de ska gå tillväga när de behöver genomföra anpassningar för sina medarbetare.

Karin Virgin

Tillgången och efterfrågan på civil- och högskoleingenjörer bedöms fortsätta att vara i balans om fem år. Den prognosen gör Sveriges Ingenjörer. Arbetsgivarnas krav på att utbilda fler är fel väg säger förbundet.

I rapporten Framtidsutsikter – här finns jobben 2026 – beskriver Saco arbetsmarknaden om fem år för drygt 60 akademikeryrken. Rapporten ges ut i september varje år som en vägledning inför valet till högskolan.

Prognoserna har tagits fram av Sacos 21 medlemsförbund och det är Sveriges Ingenjörer som gör prognosen för civil- och högskoleingenjörer. För båda utbildningarna bedömer förbundet att arbetsmarknaden fortsätter vara i balans. Det är en positiv signal för alla som överväger en ingenjörsutbildning.

Klarar att ställa om

Även om tillgången och efterfrågan på jobb för ingenjörer fortsätter vara i balans finns det skillnader, både mellan utbildningsinriktningar och regioner.

Johan Kreicbergs. Foto: Pernilla Pettersson, Sveriges Ingenjörer.

– SCB gör prognoser på längre sikt än fem år och man kan se en större efterfrågan än tillgång på ingenjörer inom elektroteknik, teknisk fysik och datateknik. Det här beror på elektrifieringen och digitaliseringen, säger Johan Kreicbergs som är chef för avdelningen Politikutveckling och Opinion på Sveriges Ingenjörer.

Med den snabba teknikutvecklingen är det svårt att göra säkra prognoser om vilka tekniska inriktningar som blir mer eller mindre efterfrågade i framtiden. Men Johan Kreicbergs tror att ingenjörer generellt har bra förutsättningar att ställa om.

– Har man en gång klarat en lång högskoleutbildning blir det säkert lättare än för många andra att komplettera med kurser och ta sig in i nya teknikområden. Här kan det nya omställningsavtalet också få stor betydelse.

Lättare att rekrytera i glesbygd

Just nu pågår stora industrisatsningar i norra Sverige. Där talar flera arbetsgivare om utmaningarna att rekrytera ingenjörer. Johan Kreicbergs tror att de positiva erfarenheterna av distansarbete kan underlätta rekryteringen.

– Distansarbete öppnar upp arbetsmarknaden. Behöver man inte vara på kontoret varje dag kan man bo lite längre bort. Det ska bli intressant att se om distansarbete kommer påverka hur företagen rekryterar framöver.

Nej till fler utbildningsplatser

Många teknikföretag uppger att det är svårt att rekrytera ingenjörer inom vissa områden. Därför lobbar arbetsgivarna för fler utbildningsplatser men Johan Kreicbergs ser inte det behovet. Han vill se helt andra satsningar.

– Bara omkring hälften av studenterna på ingenjörsprogrammen tar examen. Det krävs flera åtgärder för att öka andelen som går klart sin utbildning, bland annat bättre förkunskaper i matte.

Han pekar också på att kvinnliga ingenjörer har ungefär 10 procent lägre löner än manliga ingenjörer och arbetsgivarna har ansvaret för mer jämställda löner.

– En hållbar utveckling kräver en hållbar lönesättning som lockar kvinnor till de här framtidsyrkena. Det här är en fråga som arbetsgivarna måste jobba med.

Att kostnaden för varje utbildningsplats inom ingenjörsutbildningarna har sjunkit tycker han också är oroande. Kvaliteten på utbildningen är viktig för möjligheterna att få jobb.

Karin Virgin

Läs också: Arbetslösheten för ingenjörer nästan som före pandemin

En bra utbildning som leder till bra jobb – ändå lyfts högskoleingenjörer alltför sällan fram, tycker Jessica Bagge, opinionsbildare på Sveriges Ingenjörer och själv högskoleingenjör. Hon vill att högskolorna visar mer på vad som särskiljer högskoleingenjörer – så att fler kan upptäcka utbildningen.

För Jessica Bagge själv var det utbildningsinnehållet och hur det presenterades som avgjorde vad hon skulle plugga – inte om det var en högskole- eller civilingenjörsutbildning.

Jessica Bagge

– Jag tittade på ämnena och tyckte att högskoleingenjör i energi och miljö vid Mitthögskolan (i dag Mittuniversitetet) lät som en spännande utbildning som passade mina intressen, säger hon.

Jessica Bagge pekar på att basblocken på civil- och högskoleingenjörsutbildningarna är delvis lika. Man har mycket undervisning, många labbar. Men högskoleingenjörerna har lite fler praktiska moment – och går två år kortare än civilingenjörerna.

– Om man är intresserad av teknik och är osäker på om man vill läsa en så lång teknikteoretisk utbildning så är högskoleingenjör utmärkt. Det ger en stabil grund och öppnar dörren till många spännande jobb.

Från konsult till IPCC

Jessica Bagge tog examen år 2000 och hon konstaterar att många av hennes kursare jobbar med miljöteknik på olika sätt. En av dem är Lena Lindström som i dag är den ena av Sveriges två representanter i FN:s klimatpanel IPCC.

Lena Lindström

Lena Lindström tycker att högskoleingenjörsutbildningen är en bra grundutbildning som räcker till väldigt mycket.

– Den inriktning jag gick gav en stor bredd och var en bra språngbräda in i arbetslivet. Mitt första jobb var som konsult inom miljö- och kvalitetsledning. Jag kom rakt in i en bred bransch och för det hade utbildningen förberett mig väl. Den knöt ihop miljö, biologi och tekniska delar, säger hon.

Efter konsultjobbet har hon jobbat på olika tjänster på Länsstyrelsen i Jönköpings län, varit miljöchef på Landstinget Jönköpings län och är i dag produktansvarig för klimattjänster på SMHI och alltså representant i IPCC.

Hon berättar att hon som student fick vi skriva ner sina målsättningar och att hon skrev att hon ville bli miljöchef.

– Och det blev jag ju. Utbildningen räckte för det, så jag är nöjd. Sedan är det ju viktigt i arbetslivet att fortsätta utbilda sig för att växa. Högskoleingenjörsutbildningen ger bra grund med goda möjligheter att komplettera med ytterligare utbildning om man känner att man vill byta inriktning i arbetslivet.

En framtid som högskoleingenjör

Det här – vad utbildningen till högskoleingenjör ger och vad man kan jobba med – tycker Jessica Bagge att högskolor och universitet behöver lyfta fram.

I tidigare artiklar i Ingenjören (bland annat Så ökar och minskar olika inriktningar och Jönköping populärt bland blivande högskoleingenjörer) så lyfter företrädare för högskolor fram två faktorer som påverkar om studenter söker en högskoleingenjörsutbildning: 1) Att många vill gå en längre utbildning än tre år för att vara säkra på att stå sig i konkurrensen och 2) att högskolorna märkt att när de minskar marknadsföringen av högskoleingenjörsutbildningen så har antalet sökande minskat.

– Högskoleingenjörsutbildningen finns av en anledning – den behövs, säger Jessica Bagge. I stället för att undra varför så få söker utbildningen när den så sällan lyfts fram i marknadsföringen borde universitet och högskolor berätta: Varför ska man bli högskoleingenjör och vad kan man jobba med.

Men hon tycker också att politiker och arbetsgivare borde tala mer om högskoleingenjörer.

– Då vågar jag lova att fler kommer upptäcka att en framtid som högskoleingenjör är för dem.

Karin Thorsell

Oavsett om det gäller lön, kompetensutveckling eller nytt jobb – ålder ska inte vara ett hinder i arbetslivet. Trots det är det många som upplever just detta. ”Det är ett resursslöseri” konstaterar Daniel Falk, förhandlingsexpert på Sveriges ingenjörer.

Daniel Falk är enhetschef på förhandlingsavdelningen på Sveriges Ingenjörer. Han konstaterar att det framför allt är två områden där medlemmar upplever åldersdiskriminering: vid nyanställning och lönerevision.

Daniel Falk, Sveriges Ingenjörer.

– Att bli bortsållad av något som inte är relevant är en kränkning. Det är ofta en väldigt jobbig situation för de som är drabbade, konstaterar Daniel Falk.

”Ska snart gå i pension”

Samtalen som kommer in till Sveriges Ingenjörers medlemsrådgivning har en stor spännvidd. Ibland är det tydligt att det handlar om åldersdiskriminering, ibland en mer diffus känsla.

Det kan vara att man inte blivit kallad till intervju när man söker jobb eller att löneutvecklingen stannat av. Men även uttalade påståenden att man ”snart ska gå i pension” och därför inte är aktuell för en löneförhöjning.

Många gånger kan det dock vara svårt att bevisa att det rör sig om åldersdiskriminering, inte minst när det gäller lön. Arbetsgivaren förklara det med att man exempelvis haft stora löneökningar tidigare eller att man helt enkelt har den högsta lönen i den aktuella tjänsten.

Kräv en motivering

Det första rådet till de medlemmar som upplever att de inte fått den lön de förväntat sig är att kräva en rimlig motivering. Om arbetsgivaren ger dig ett nollbud har du dessutom rätt till en handlingsplan.

– Ligg på, fråga varför du inte fick någon löneökning och vad du i så fall ska göra för att löneutvecklingen ska bli bättre nästa år, tipsar Daniel Falk.

Daniel Falk konstaterar att det är relativt få ärenden när det gäller åldersdiskriminering som leder till tvisteförhandling. Ofta avgörs frågan på lokal nivå.

Därför spelar också de lokala klubbarna en viktig roll när det gäller att upptäcka och driva frågorna kring åldersdiskriminering.

– Oftast är det svårt att se den typen av mönster på individnivå. Därför är det viktigt att de lokala fackföreningarna gör en analys av lönerna i samband med lönerevisionen och även tar med åldersperspektivet på en aggregerad nivå, säger Daniel Falk.

Är ett brott mot lagen

På lokal nivå har man dessutom en bra överblick och insikt i hur löneprocessen går till. En viktig nyckel för att komma åt diskriminering är att de förtroendevalda lär sig känna igen diskriminering och har bra verktyg för att driva den typen av frågor.

Förutom lönerevisionen kan de efterfråga tydliga och transparenta kriterier för hur lönen sätts så att de får insikt i hur arbetsgivaren bedömer medarbetarnas prestationer.

– Åldersdiskriminering är ett brott där arbetsgivaren kan dömas till skadestånd. Om det finns ett bra underlag och bevisning kan föreningen, om sådan finns, annars förbundet, påkalla en tvisteförhandling, poängterar Daniel Falk.

Måste ge besked om pension

Åldersfrågan var även en av de viktiga frågorna i förhandlingarna kring de nya kollektivavtalen inom industrin som blev klara förra året.

– Här fick vi igenom två stora förändringar när det gäller sjuklönefrågan och hur man avslutar en anställning, berättar Daniel Falk.

Läs också: Ingenjörerna som jobbar efter 67

I de nya avtalen har personer över 60 större möjligheter till sjukersättning efter den 14:e dagen – något som inte var självklart tidigare. Dessutom måste arbetsgivaren numera ge besked i god tid om att man planerar att avsluta anställningen när den anställde uppnått pensionsåldern. Tidigare hade arbetsgivaren ingen sådan skyldighet.

– Det ger en bättre förutsägbarhet och mer tid att förbereda sig för pensionen, förklarar han.

Slöseri med resurser

Ålder kan även spela in när man vill byta jobb. Som Ingenjören tidigare skrivit om är arbetslösheten bland ingenjörer betydligt högre i åldersgruppen 60 – 64 år jämfört med de yngre åldersgrupperna. Och möjligheten till jobb blir sämre redan långt innan man fyller 60.

– Det är ett resursslöseri att inte ta vara på den kompetens och erfarenhet som den gruppen kan bidra med, säger Daniel Falk.

Med tanke på höjd pensionsålder och samhällets behov av att fler jobbar längre är detta ett problem. I somras presenterade Delegationen för senior arbetskraft sitt betänkande där man föreslår vilka åtgärder olika aktörer behöver vidta för att fler ska kunna jobba längre. Bland annat konstaterar man att möjlighet till kompetensutveckling och livslångt lärande är en viktig nyckel för ett längre arbetsliv.

Läs också: Därför borde vi prata mer om ålder

Detta är något som Daniel Falk också ser som en viktig fråga för facket att driva, inte minst med tanke på att fler förväntas kunna jobba längre.

– Möjligheten till kompetensutveckling finns redan med i många kollektivavtal, men de tillämpas inte tillräckligt och det behöver vi driva på. Dessutom behöver vi fler utbildningar som också är anpassade till yrkeslivet, konstaterar han.

Anna Nyström

 Laddar ...