Kvotering av kvinnor leder till högre kompetens hos männen. Resultatet av en ny svensk studie presenteras i rapporten ”Könskvotering: den medelmåttige mannens kris”.
Kvotering av kvinnor leder till högre kompetens hos männen. Resultatet av en ny svensk studie presenteras i rapporten ”Könskvotering: den medelmåttige mannens kris”.
Kvotering är en fråga som väcker mycket känslor. Kritiken handlar i allmänhet om att kompetensen riskarar att sjunka om män ersätts av kvinnor.
Nu har forskarna Johanna Rickne och Olle Folke, verksamma vid Institutet för Näringslivsforskning och Columbia University, Torsten Persson vid Institutet för internationell ekonomi och Tim Besley vid London School of Economics, gjort en studie som visar att kvotering leder till högre kompetens hos männen. Olle Folke berättar om studien och forskningsresultaten.
Hur genomfördesden de här studien?
Vi har studerat kompetensen hos kommunpolitiska socialdemokrater under sju valperioder, från 1988-2010. Socialdemokraterna införde 1994 kvoteringen ”varannan damernas” och vi har studerat effektera av denna satsning på kommunal nivå. Alla kandidater registreras före valet till valmyndigheten och med hjälp av personnummer har vi kunnat få fram mer information om dessa individer från SCB. Det är viktigt att påpeka att vi inte haft tillgång till namn och personnummer, vår data har varit helt avidentifierad.
Olle Folke. Foto: Fredrik Eriksson.
Hur har ni definierat kompetens?
Det är alltid en svår fråga och vi har bland annat utvecklat en ny metod där man jämför individernas inkomst inom deras yrkesgrupp, utbildning, bostadsort och åldergrupp. På så vis får man ett normalvärde för varje grupp och tjänar man mer än medianvärdet sin grupp bedöms man som mer kompetent än genomsnittet. För alla män födda 1951-1980 har vi också kompletterat med mönsringsdata, där det bland annat finns resultat från kognitiva tester. Resultaten verifierade resultaten från SCB. Vi kunde se att de som definierades som kompetenta i försvarets tester var de mest framgångsrika inom politiken.
Varför ökade männens kompetens när kvinnor kvoterades in?
Könskvoteringen gjorde det svårare för medelmåttiga män att behålla sin position. Om man är en medioker ledare behöver man omge sig med sådana som är likadan för att överleva som ledare i gruppen. Kvinnor kan utgöra ett hot mot de mediokra männen av två skäl, dels är många kompetenta, dels är det mer sannolikt att de får stöd från andra grupper. Män stödjer oftare män och kvinnor stödjer oftare kvinnor. När man kvoterar in kvinnor i en mansdominerad grupp bryter man upp möjligheterna för mediokra manliga ledare att sitta kvar tack vare stöd från andra mediokra män. När kvinnorna kvoterades in ersattes de mediokra männen av män med högre kompetens.
Vad kan man säga om kompetensen inom kommunpolitiska grupper med få kvinnor?
Genom att jämföra med data från 1988, innan kvoteringen infördes, kan vi tydlig se att komptensen var lägre bland de socialdemokratiska kommunpolitikerna i de kommuner där det fanns få kvinnor i den socialdemokratiska kommungruppen. Vi kunde också se att de få kvinnor som fanns där hade högre kompetens än männen. Det krävdes med andra ord mer av kvinnorna för att ta en plats inom politiken.
Kan man överföra era slutsatser till näringslivet?
Det skulle verkligen vara intressant att göra en sådan studie. Man kan mycket väl tänka sig att det finns samma mekanismer där men det krävs en studie för att kunna belägga detta. Resultatet beror på hur männen i bolagsstyrelser rekryteras. Är det för sin kompetens eller genom manliga nätverk där deras kompetens inte utmanas av mer kompetenta kvinnor? Det kan ingen svara på utan att göra en sådan studie.
Häromåret presenterades en norsk studie som visade att påtvingad kvotering av tio procent kvinnor i styrelser minskade företagens värde med 12,4 procent. Vad är din kommentar till den studien?
Det är helt orimligt. En enda kvinna knappast kan påverka en hel styrelse av män till den graden. Dessutom finns det andra norska studier som visar motsatt resultat.
Karin Virgin
Läs hela rapporten: Gender Quotas and the Crisis of the Mediocre Man: Theory and Evidence from Sweden
25 kommentarer
[…] ”Könskvotering: den medelmåttige mannens kris” […]
Tack för en högintressant studie. Skulle ni, Johanna och Olle, ha möjlighet att göra en motsvarande studie med data från svenska företag? Det skulle vara så spännande att få ta del av. Kanske kunde det få debatten om kvotering, jämställdhet och verklig makt i samhället att ta ordentlig fart. Lycka till framöver!
Emil, vi utvecklar våra resonemang här. http://ekonomistas.se/2012/04/30/olle-folke-och-johanna-rickne-falsklarm-om-dyrkpt-knskvotering/ Det verkar dock som du missförstått studien. Vad de gör är att de jämför värdeutveckling mellan företag som en funktion av hur mycket kvotering bet (om du inte har tillgång till QJE går det att komma åt working paper versioner av studien). I ditt exempel skulle man få en värdeminskning på 40%.
@Olle och Johanna: Tycker ni är lite väl oförsiktiga med ordvalet i era uttalanden, i artikeln står ordagrant:
”Det är helt orimligt. En enda kvinna knappast kan påverka en hel styrelse av män till den graden.”
Det är dock inte, precis som Anna påpekar, vad artikeln säger. Där talas bara om den genomsnittliga effekten av systemet med kvotering, och varför den effekten skulle vara så orimlig får ni gärna utveckla; att ersätta en mycket kompetent man med en mindre kompetent kvinna i ett bolag med tex 3 personer i styrelsen skulle mycket väl kunna sänka värdet med betydligt mer än 10%.
Jag ser för övrigt med spänning fram emot era kommentarer till mina frågor ang. fig 9 och tabell 8 i er rapport.
Hej Erik och Jan,
Vi tänkte försöka ge förtydligande svar på er fundering.
Jan, vad gäller dina invändningar så är det väldigt viktiga poäng du gör. Vad gäller kompetensmåttet som används för att mäta andelen kompetenta män i partigruppen så är det binärt, vilket gör att det enda som har betydelse är om man ligger över eller under medianen. Alltså kommer den som ligger 50% över genomsnittet inte bedömmas som mer kompetent än den som ligger 25% över genomsnittet. Vad gäller det minskade antalet så är den effekt vi hittar en kombination av att det blir färre män och att det sker ett bättre urval för ett givet antal män,
Emil, korrelationskoefficienten är 0,4. Vi har inte gjort något val vad det gäller skala utan har helt enkelt tagit den faktiskta förändringen i andelen ”kompetenta” män i gruppen. Per definition så kommer inte korrelationen att påverkas av mätenheter. Vi har tagit ett linjärt mått då det är det mest transparanta. Vi kan rekommendera dig att läsa om difference in difference metodologi i antingen länken vi bifogade tidigare eller i en statistiktextbok (Mostly Harmless Econometrics har ett mycket bra avsnitt om metoden). En av huvudpoängerna med metoden är att kontrollera för generella trender. Jämför vi över ett längre tidspann får vi dock samma skillnader (vilket du kan se i våra difference in difference tabeller). Det är alltså dessa och inte figurerna som påvisar de kausala effekterna av kvoteringen.
Hoppas att vi lyckades reda ut oklarheterna.
Hej Anna,
eftersom siffran 20% per inkvoterad kvinna kom från vårt blogginlägg kan vi förtydliga. Om du tittar på tabell 2 i artikeln kan du se att den genomsnittliga styrelsen har drygt fem medlemmar. Tar man in en kvinna i styrelsen ökar man alltså andelen kvinnor med ungefär 20%. Räknar man om estimatet som nu står i artikeln ovan kommer man då fram till att en inkvoterad kvinna minskar värdet med 20%.
Kul att författarna har strävat efter att hitta ett objektivt mått för kompetens, men det finns en mycket stor felkälla. Om en sopgubbe tjänar 50% mer än snittet av soppgubbar så anses han vara mer kompetent än en juridikprofessor som bara tjänare 25% mer än snittet av juridikprofessorer. Rimligt?
Låt oss för ett ögonblick anta att artikeln stämmer i sina huvuddrag…
Med informationen i referatet förefaller det fullständigt obevisat att de ”mediokra männen” stöder varandra, och att ”mediokra” ledare behöver omge sig med mediokra medarbetare. Var finns beviset för denna tes?
En enklare teori är att männen är rangordnade sinsemellan, och att denna rangordning hänger ihop med deras intelligens. När några måste gå, så ryker de som är längst ned i hierarkin.
När ett antal tjänstemän (män, i det här fallet) får gå så är det helt naturligt med en ökning av kompetensen eftersom man i möjligaste mån ser till att avskeda de minst kompetenta… Det är (givetvis) inte så att kompetensen för de kvarvarande höjs på något magiskt vis utan att man skurit bort de neddragande orsakerna. Hade man ersatt dem med fler män i stället för kvinnor så hade man fått samma resultat.
Vad kvotering beträffar så är det per definition diskriminerande. I det här fallet så tillsätts kvinnor på grund av sitt kön, inte på grund av kompetens även om de givetvis kanske har det också. Jämlikhet mellan könen kan aldrig främjas genom organiserad könsdiskriminering lika lite som brottslighet kan fixas genom att offren får stjäla tillbaka det de förlorat från andra personer eller en grop kan fyllas igen genom att gräva en annan.
Först och främst, tack för svar, det är alltid trevligt med forskare som vill delta i debatten!
Ber också om ursäkt för att jag missade kap. 7 (conclusions).
Åter till fig. 9: Min poäng är att det är så stor spridning på punkterna att valet av skala får stor betydelse för trenden. Låter man skalan gå t.ex. från 0 till 15 faller det lägsta värdet (-2,-15) samt det högsta värdet (7, 17) bort och trenden tycks snarare bli den motsatta. Vad var för övrigt korrelationskoefficienten och vad motiverar valet av en just en rät linje?
Om nu valresultatet hade så stor inverkan på kompetensnivån generellt, varför valde man inte två år innan och efter kvoteringen med mer lika valresultat (tex -88 och -94 eller -91 och -98) så hade man sluppit det problemet?
Tabell 8 på s. 59 blir man inte heller klokare av; den tycks visa att andelen kompetenta kvinnor minskar i större utsträckning än andelen kompetenta män ökar vid kvotering, eller har jag missat något?
Hoppas ni finner frågorna relevanta, en intressant rapport förtjänar intressanta frågor!
Hej Karin,
Då antar jag att den norska studien av Kenneth Ahern och Amy Ditmarsom som du hänvisade till är följande:
http://webuser.bus.umich.edu/adittmar/NBD.SSRN.2011.05.20.pdf
Det är i så fall samma som det hänvisas till i artikeln New York Times som jag länkade till tidigare. Och då vill jag som sagt påstå att ni feltolkat dess innehåll, med samma motivering som jag hade i min tidigare kommentar.
Som studien säger på sid 21:
”In summary, the results in this section indicate that the gender quota imposed substantial costs on shareholders of Norwegian firms and are consistent with the theory that boards are chosen to increase shareholder wealth. […] The instrumental variables estimates suggest that the forced addition of new female directors on boards led to value losses of upwards of 20 percent for the firms with large constraints.”
Det handlar alltså inte om att *en* ytterligare kvinna i bolagsstyrelserna resulterade i 20 procents lägre värde på bolagen (som det står i er artikel i tidningen Ingenjören). Utan det handlar om att det var utfallet av införandet av könskvotering i Norge som totalt sett ledde det till det resultatet.
PS. Jag noterar att ni nu ändrat slutet på er artikel i Ingenjören jämfört med originalversionen. Innan stod det ”en enda inkvoterad kvinna sänkte värdet på företag med 20 procent”, men nu har ni ändrat det till 12,4 procent. Är det något faktafel som korrigerats?
Kul med diskussion av vår studie! Här är några svar och observationer:
Drivs resultaten av extremvärden? Nej, det vi visar i figuren är genomsnitt för tio kommungrupper i varje punkt. Resultatet påverkas inte av att ta bort ”extrempunkter” inom dessa medelvärden.
Var effekten i själva verken negativ? Nej, den positiva effekten av kvoteringen på männens kompetens är mätt som de relativa förändringarna mellan de socialdeokratiska grupperna. Våra skattning bygger på en så kallad ”difference in difference” (http://en.wikipedia.org/wiki/Difference_in_differences)där vi tittar på de relativa förändringarna och inte de absoluta. Figuren på sidan nio har dock de absoluta förändringarna på högeraxeln. De negativa värdena beror på att Socialdemokraterna gjorde ett väldigt framgångsrikt vall 1994, vilket ledde till större partigrupper. Större partigrupper leder i princip alltid till en lägre genomsnittliga kompetens, vilket vi tar hänsyn till med vår difference in difference-specifikation.
Är kvotering en kontraproduktiv insats? Inom politiska partier ser att kvinnor har en större andel av de ledande positionerna inom partier som kvoterat än de som inte har gjort det. Detta motsäger att kvotering skulle vara ”kontraproduktivt” i den meningen att kvinnor stigmatiseras och hålls tillbaka i sin karriärutveckling.
Mäter vi kompetens med lön? Ja och nej, vi mäter löneskillnader mellan personer som är lika gamla, har samma utbildning och tillhör samma yrkesgrupp. Vi anser inte att rena löneskillnader utgör ett bra kompetensmått.
Kikade som hastigast på rapporten som kan hittas här:
http://www.ifn.se/publikationer/working_papers/2013/985
Oaktat att ”leadership competence” milt uttryckt ör behäftat med en viss mätosäkerhet tycks resultaten inte ens stämma överens med slutsatsen i artikeln (rapporten innehåller av någon anledning inget avsnitt med rubriken ”slutsatser” eller för den delen en innehållsförteckning): tittar man på fig. 9 på s. 55 framstår det som att en kvotering i de flesta fall leder till minskad manlig kompetens (för de flesta positiva värden på ”quota bite” är ”change of share of competent men” negativ).
Att trenden blir positiv verkar snarare bero på att spridningen är så stor att det är tveksamt om det ens föreligger någon korrelation; ta bort ett extremvärde och trenden kan lika gärna bli den motsatta.
länken också
http://ekonomistas.se/2012/04/30/olle-folke-och-johanna-rickne-falsklarm-om-dyrkpt-knskvotering/#comments
En mer utförlig diskussion om bristerna i QJE-studien om den norska kvoteringen finns här. Det mest noterbara för någon som inte är statistiknörd är att studien bara omfattar hälften av företagen och att effekten försvinner om man använder data från alla företag (dvs vissa företag blev sämre av kvoteringen, vissa bättre).
Det finns ingen fundering på vad för förtroende de kvoterade kvinnorna får när alla vet att de INTE fick sitt jobb för att det var bättre utan enbart för att de va kvinnor.
Jämför med åsikterna om musik/filmindustrin där det ”ryktas” att alla kända tjejjer gått sängvägen.
Jag jobbar med IT inom landstinget, och där har vi en mycket jämn fördelning på chefer.
Jag är för att man slutar att slentrianmässigt välja män hela tiden, men kvotering är av ondo.
Det är kontraproduktivt.
@Anna: Nu handlade artikeln om hur bra det var med kvotering, så kom inte och förstör debatten med en massa fakta! 😉
tycker för övrigt följande mening var rätt intressant: ”Kvinnor kan utgöra ett hot mot de mediokra männen av två skäl, dels är många kompetenta, dels är det mer sannolikt att de får stöd från andra grupper.”
Det är alltså inte bara kompetenta kvinnor som utgör ett hot mot de mediokra männen, utan även de mediokra kvinnorna? Det kanske tom är så att vid kvotering utgör även mediokra kvinnor ett hot mot kompetenta män, eftersom de mediokra männen och kvinnorna vet att de måste hålla ihop mot mer kompetenta personer oavsett kön?
Märkligt att inte den uppenbara lösnignen tas upp: att helt enkelt ”kvotera” in folk på basis av kompetens istället för kön.
Alla ingenjörer kan räkna ut att de bäst positionerade männen ryker sist, före detta de mest kompetenta, före dem medelmåttorna osv. När man kommit till medelmåttorna blir dessa naturligtvis trängda av de uppenbart inkompetenta kvinnor som behöver kvoteras istf lyckas själva. Medelmåttorna hade ju lämnat de inkompetenta i dammet för länge sedan!
Tycker det är helt galet att göra en sådan studie på kommunalpolitiker! Eller politiker överhuvudtaget; vad har kompetens med politk att göra?
Studien mäter ju inte ens kompetens.. den mäter hur mycket man tjänar i lön.. mycket tveksamt om alla högavlönade alltid är mer kompetenta än lågavlönade.. speciellt inom politiken..
Jag blir inte klok på den här beskrivningen av undersökningen.
Vilka män försvann ur gruppen då kvinnorna kvoterades in? Det står att ”ersattes de mediokra männen av män med högre kompetens”, men ingenstans står vilken typ av personer som fick lämna plats åt de inkvoterade kvinnorna.
De mediokra männen ersattes både av mer kompetenta män och kvinnor.
/redaktionen
Hej Karin,
Angående den norska studien ni hänvisade till i er artikel, så undrar jag vilken studie det är som avses? Kan det möjligtvis vara den som nämns i New York Times här:
http://www.nytimes.com/2010/01/28/world/europe/28iht-quota.html?pagewanted=all
I så fall undrar jag om ni har tolkat innehållet korrekt. Den studien säger nämligen:
”Using a common market-based measure of corporate governance, known as Tobin’s Q, the study found that companies in Norway actually performed an average of 20 percent worse the year after adopting the quotas, with those companies that were required to make the most drastic changes to their boards suffering the largest negative impact. The measure, named for the late James Tobin, the 1981 Nobel laureate in economics, is a ratio of a company’s market capitalization to the replacement cost of its assets, which economists consider to be the best proxy for investor confidence in a company’s management.”
Så det var alltså inte så att studien visade att ”en enda inkvoterad kvinna sänkte värdet på företag med 20 procent” , vilket er artikel i Ingenjören hävdade.
Studien av kvoteringen i Norge i gjord av två amerikanska ekonomer, Kenneth Ahern och Amy Ditmar, som studerat lagens effekt på en rad företagsekonomiska utfall och presenterat sina resultat i tidskriften Quarterly Journal of Economics. /Redaktionen
Gäller även omvänt? Dvs om det kvoteras in män till kvinnodominerade områden, så blir det svårare för medelmåttiga kvinnor att behålla sin position?
Lär väl iofs aldrig bli aktuellt ändå, eftersom kvoteringsivern är enkelriktad… 😉