Bristen på fosfor är ett globalt växande problem. Fosfor är lika nödvändigt för jordbruket som vatten. Känsligheten har redan börjat få konsekvenser. Mellan 2006 och 2008 hann priserna på fosfatmalm stiga flera hundra procent innan de sjönk igen med lågkonjunkturen.
Fosfor är avgörande för jordens bördighet. Tillsammans med kväve och kalium är det ett näringsämne som växterna tar upp ur jorden. Det skriver Dana Cordell i sin doktorsavhandling vid Tema Vatten i natur och samhälle vid Linköpings universitet.
– Om ingenting görs kommer fosforbristen att skapa allvarliga problem. Redan 2035 beräknas efterfrågan på fosfor vara större än tillgången, säger hon.
Peak phosphorus har blivit ett begrepp och visar stora likheter med det mer välkända fenomenet peak oil. Båda fenomenen handlar om råvaror som finns i begränsad mängd. Fosfor utvinns ur fosfatmalm. Resursen inte är förnybar och bedömningen är att världen kommer att märka av effekterna inom ett par årtionden. När naturresurserna är ungefär halverade blir produktionen svår att upprätthålla, samtidigt som efterfrågan fortsätter att stiga.
Liksom många andra viktiga råvaror finns de främsta tillgångarna i politiskt besvärliga områden: Kina, Marocko och Västsahara.
En viktig skillnad mellan peak oil och peak phosphorus är emellertid oroande. Olja går att ersätta med andra ämnen, även om omställningen är smärtsam och tidskrävande. Men vad gäller fosfor finns inget känt ämne som kan fungera som ersättning i någon större skala. Fosfor kan inte tillverkas på konstgjord väg. Det har redan hunnit återspegla sig i världmarknadspriset när priset på fosfatmalm nästan niofaldigades mellan 2006 till 2008. Priset sköt i höjden från cirka 50 till över 400 dollar per ton. Under finanskrisen gick priset dock ned igen.
Det finns vissa outnyttjade resurser. I ett längre tidsperspektiv måste vi lösa detta problem oavsett hur länge till reserverna räcker. I ett globalt sammanhang uötgör fosforen samtidigt en betydande föroreningsfråga. Fosfor skulle, till skillnad från olja, kunna återanvändas, men det görs inte i dag. Dessutom leder ineffektiv produktion till att bara en femtedel av fosforn i den brutna malmen når ända fram till maten. Lösningen på problemet innebär ändringar i vår livsstil och resursanvändning.
– Det saknas internationell styrning för att säkerställa den långsiktiga tillgången på fosfor, säger Dana Cordell. Jordbruket måste effektiviseras, vi måste äta mindre kött och mer vegetarisk kost. Samtidigt måste vi återanvända den fosfor som finns i växtrester, matsvinn, gödsel och mänsklig avföring.
