I höst startar försöksverksamheten med ett fjärde år på teknikprogrammet T4 gymnasieingenjörsåret. Men det är ont om tid, och ont om lärare.
I höst startar försöksverksamheten med ett fjärde år på teknikprogrammet T4 gymnasieingenjörsåret. Men det är ont om tid, och ont om lärare.
Sent i december fick Skolverket klartecken att ta in ansökningar från de skolor som vill vara med om försöksverksamheten och den 15 februari går ansökningstiden ut. Christina Fahlgren-Lövheim, utbildningsråd på Skolverket, håller med om att det inte är mycket tid kvar om skolorna ska hinna få igång en bra verksamhet redan till hösten. Ett femtiotal skolor har sagt att de är intresserade. Tio kommer att väljas ut.
– De som får starta kommer förmodligen vara sådana som redan har väl fungerande teknikprogram på gymnasiet och kan bygga vidare på dem, säger hon.
På Thorildsplans gymnasium i Stockholm startade man i år fem klasser på teknikprogrammet och nästa läsår räknar man med sex. Men skolan har inte ansökt om att få vara med i startfältet för T4 utan väntar.
– Vi har inte fått ihop ett tillräckligt bra programråd av företag som kan ställa upp den tredjedel av tiden som eleverna ska vara ute och jobba, säger rektorn Anita Dehlbom. Det är en så viktig del av utbildningen att vi väljer att vänta.
Ett annat problem är lärartillgången. Redan i dag är det brist på gymnasielärare i teknik.
Både Anita Dehlbom på Thorildsplans gymnasium och Tibor Muhi civilingenjör och lärare vid Bromma gymnasium tycker att det är dags att tänka nytt runt möjligheterna att locka exempelvis yrkesverksamma ingenjörer som lärare till de tekniska programmen. Stora pensionsavgångar väntar samtidigt som det är stor efterfrågan på ingenjörer på arbetsmarknaden.
– De lärare i teknik som utbildas är helt enkelt för få, säger Anita Dehlbom. Om vi ska ha ett fjärde år på teknikprogrammet så kommer efterfrågan att öka ännu mer och redan i dag är det ont om lärare, särskilt i teknikämnet. Jag skulle vilja se ett tätare samarbete mellan företagen och skolan. Kanske kunde anställda ha en möjlighet att pröva på läraryrket ett par år och sedan gå tillbaka till företaget. Företagen behöver arbetskraft och det vore en möjlighet för dem att visa för ungdomarna vad de gör. Samtidigt är det en kompetensutveckling att vara lärare.
Tibor Muhi menar att statusen i läraryrket måste höjas och att jobbet måste göras mer attraktivt jämfört med privat sektor. Lönen är ett sätt.
– Här kan inte skolan matcha näringslivet, säger han. Men det borde vara möjligt.
Per Kornhall, på Skolverkets utvecklingsavdelning, menar att bristen på lärare i teknik, matte och naturvetenskap är ett allvarligt problem genom hela skolväsendet i Sverige.
– Vi har länge låtit lärare som saknat antingen lärarexamen eller ämneskunskaper undervisa och nu har vi problem, säger han. I teknikämnet är det riktigt allvarligt.
Försöksverksamheten med det fjärde året på teknikprogrammet ska utvärderas och politikerna ska fatta beslut om gymnasieingenjörsutbildningen är tillbaka för att stanna. Problemet med att hitta lärare blir svårt att lösa men från och med i höst ska två olika fortbildningsinsatser sättas igång. Den ena kan användas till att ge lärare med goda ämneskunskaper pedagogisk utbildning och därmed blir behöriga och den andra siktar på att ge dem som redan har själva lärarutbildningen en möjlighet att skaffa sig ämneskunskaper.
– Jag skulle vilja ha en situation där företag och skola stod varandra närmare, säger Anita Dehlbom. Vi bidrar till att de hittar sin framtida personal och de hjälper oss med aktuella kunskaper inom sina områden. Det borde kunna fungera.
10 kommentarer
Satt och tittade på gamla inlägg kring gymnasielärare med kombinationen civilingenjör. Är själv teknisk fysiker sedan 90-talet och när man läser inläggen nedan så får man uppfattningen att en del tror att det räcker ämnesmässigt med att vara civilingenjör för att undervisa i matematik och fysik inom gymnasiet. Teknikämnet är man automatiskt behörig till som civilingenjör men för ämnena matematik och fysik lär de flesta civilingenjörer vara obehöriga eftersom man inte erhåller tillräckligt med poäng i dessa ämnen. En utbildning inom teknisk fysik ger tillräckligt med poäng för behörighet inom fysik (>90 hp) med knappast någon annan civilingenjörs utbildning såvida man inte läst en väldigt speciell inriktning. Med normal studiegång inom teknisk fysik kom man upp i runt 75 hp matematik (programmering, matematisk statistik, numerisk analys räknas in här enligt de regler som finns) vilket således ej räcker rent formellt för behörighet inom gymnasiets matematikämne. Med andra ord, att vara civilingenjör ger i de flesta fall inte behörighet mer än till att undervisa inom teknikämnet på gymnasiet. Därför är det väldigt intressant hur man kan skapat lärarinriktningar inom civ ing program både på Chalmers och KTH där man på samma tid som en gammal civilingenjörsutbildning även blir behörig *lärare* när den gamla utbildningen knappt ger ämneskompetens för att ens söka en kompletterande lärarutbildning.
Kanske dags att införa ett ett TUFS-bidrag (Teknik-Utbildning Företag-Skola) för att stödja Teknikbranschen. Bidraget behövs för att kompensera för löneskillnaden mellan ordinarie arbete och lärarlönen. Byggsektorn har ju hållits under armarna hur länge som helst. Detta är viktigt för Sveriges framtida utveckling. Vårt nuvarande välstånd bygger mycket på den Industriella revolutionen som startade i början av 1800-talet. Många av våra stora teknikföretag är resultatet av det som skedde då. Med en svag teknikutbildning lär inte detta ske igen.
Arbetar sedan 5 år som lärare i teknik efter 25 år hos olika teknikföretag. Tjänar idag 30.000:- mot 42 000:- som jag tjänade innan. Väldigt svårt att motivera någon att bli lärare då som inte är idealist.
Frågade gamla kollegor med lärarebakgrund om inte de ville bli lärare igen. Flera var positiva till läraryrket och minns det som positivt, men ingen var intresserad att avstå så mycket i lön.
Dessutom så är det så mycket som inte handlar om ämnena i läraryrket. Spännande i sig, men kanske inte ingenjörer är de bästa att ta hand om elevernas olika problem utanför ämnet.
Skolans organisation är dessutom väldigt knepig. Vem är det som bestämmer och vad krävs för kompetens?
Det finns så många intressenter, rikspolitiker, lokalpolitiker, förvaltningschefer, SKL-experter, skolverket, rektorer.
Kompetensen hos skolledningar är dessutom ofta tveksam. Många har aldrig på allvar varit utanför skolans värld.
Pengar saknas också för utbildningen. I fysik har man samma utrustning som jag använde när jag gick i skolan för 40 år sedan.
Jobbar på en skola med specialutformat program. Har både gymnasie- och civilingenjörsexamen.
Vi har 16 veckor APU i ett studieförberdande program men vi har inte sökt det fjärde året, ännu.
Teknikprogrammet är väl knappast en ingenjörsutbildning och måste modifieras rejält för att vi ska kunna utnyttja det fjärde året.
Den lärarledda undervisningstiden har minskats med uppemot 200 timmar per läsår jämfört med den gamla tekniska linjen.
Håller helt med Flyer, tog T4 examen -88, nu civ.ing i hållf. Nu har vi inga riktiga konstruktörer i industrin kvar längre, bara ”caddare”, dvs ritbiträden som inget kan om konstruktion. Kan inte göra den enklaste handräkning av ett tvärsnitt. Och så ingenjörsbrist på det….
Det finns idag många mycket bra yrkeshögskole utbildningar.
Dessa kombineras redan med gymnasiet.
Orginal 4-teknisk utbildning krävde praktiska moment så att man skulle kunna förstå de praktiska problemen vid exempelvis svetsning, svarvning, fräsning, betongarbete osv.. i dagsläget måst automation, logistik och robotik och moderna produktinsmetoder även inkluderas typ laserskärning osv.. även tankarna i TOYOTA WAY (LEAN).
men… det skulle behövas fler timmar inom de praktiska momenten.
Föreningen för underhållsteknik http://www.utek.se har påtalat dessa brister ett antal år. De har tydligt presenterat hur timmarna saknas i praktiska delen. Det måste finnas en balans mellan teori och praktik. Man förbilligar utbildningen genom att ta bort praktiska övningar.
PS/ Var är då lärare i dess ämnen. Teknikföretagen har tagit bort all sin kompetens inom de praktiska områden som fanns från äldre organisationer. Exempelvis har teknikföretagen tagit bort sin sponsring till SIS arbetsgrupp för industriell automation. Vad håller på att hända i Sverige?
Jag är för tillfället teknolog och hade gärna sett möjlighet till att bygga på med lite pedagogik (eventuellt samläsning med doktorander) för att jobba ett par år i skola om jag hade möjligheten att få ägna mig helt åt undervisning (och inte massa uppfostran etc) under undervisningstiden och kanske 25% på företag samtidigt. Jag har även hört minst en person till spontant uttrycka en önskan om att läsa pedagogik, så jag tror absolut att det skulle gå att hitta folk som var intresserade.
Jag tog examen från 4-årig maskinteknisk linje 1979, en utmärkt men hård utbilning med hängivna och duktiga lärare samt dygnet runt med labbrapporter och konstruktionsuppgifter. Det var idiotiskt att lägga ner denna, jag talade senare med några av lärana som berättade om företag som undrade varvför i h-e den las ner. Tänk att det kan ta så lång tid för politiker att rätta ett fel?
Det är en lysande tanke att låta yrkesverksamma ingenjörer jobba deltid som gymnasielärare. Jag vet, för jag jobbar exakt så själv. 75% på större teknikföretag o 25% som lärare i bl a matte o fysik. Om detta blir en generell trend så skulle ingen bli lyckligare än jag för hittills är jag ganska ensam i dessa dubbla roller. Men mkt utvecklande o kul är det.