Jag såg en rolig teckning i går. Det var Gud som med laptop i knät satt på sitt moln och såg ned på jorden. Under honom fanns bibliotek, museer, universitet med mera. Gud såg fundersam ut och i pratbubblan stod ”Vad ska vi nu digitalisera?” Ni förstår vilket varumärke som stod stämplat på Guds särk och på de värdsliga institutioner han blickade ned över. Google. Och det är ganska mycket Google har inflytande över i livet i dag. Förutom då att företagets framgång och organisationsmodell har gjort det till en drömarbetsgivare för många ingenjörer. I alla fall när de spånar över häftiga ställen att jobba på.
Som alltid när någon eller något blir väldigt mäktigt blir man (jag) misstänksam. I senaste numret av magasinet Ingenjören skrev jag om hur jag misslyckades med att få appleverkstäder att ta sig an min Iphone3 och byta batteriet. Numret hann knappt komma ut innan två mejl nådde mig från våra nordliga provinser. Där framgick att hade jag bara frångått min mani att vända mig till märkesverkstäderna och sökt litet bättre så hade jag hittat inte mindre än två ställen som kunde göra jobbet. I Norrland förstås.
Det fick mig att undra. Jag hade ju inte åkt runt till landets alla verkstäder och frågat utan jag hade…GOOGLAT! Och inte fått upp de utomordentliga norrländska verkstäder som hade kunnat medverka till att jag förblivit min Iphone trogen. Resultatet blev att jag övergav Iphone, satsade på en slim, röd korean och även om det är roligt för mig och för Samsung, så är det dåligt för miljön att jag inte använder min gamla lur till sista sms:et.
Jag tror att det är Googles fel. Jag tror att samma algoritmer som spar mina sökningar och försöker räkna ut vad jag vill ha för svar gör att jag inte får andra svar än de mest uppenbara i mitt fall (Stockholmsområdet). Det är samma algoritmer som lägger annonser om diskreta stickade klänningar, konstiga dieter, skor, proteinpulver (sonen har sökt från min dator) och hundkurser i marginalen på min mail efter någon sorts ”medelålders kvinna-logik”.
Framtidsutsikten med en sökmotor som vet(?) vad du undrar redan innan du själv har formulerat frågan är skrämmande. Var finns överraskningarna? Var finns möjligheten att hitta det där som du inte visste att du ville veta, som kan öppna nya dörrar och ge andra insikter än de vi redan har? Det är ju vitsen exempelvis med en dagstidning – att någon annan har plockat ihop det som är intressant och försöker väcka mitt intresse för det. Hur ska vi lära oss helt nya saker, träffa andra än dem som redan tycker som vi och hitta den där verkstaden som gör jobbet de auktoriserade har bestämt är olönsamt, i framtiden? Eller typ nu?
