Löneskillnaderna mellan män och kvinnor fortsätter att minska, om än långsamt. Tar man hänsyn till faktorerna ålder, yrke, sektor, arbetstid och utbildning kvarstår en oförklarad löneskillnad på 5,9 procent. Det framgår av årets rapport från Medlingsinstitutet.Löneskillnaderna mellan män och kvinnor fortsätter att minska, om än långsamt. Tar man hänsyn till faktorerna ålder, yrke, sektor, arbetstid och utbildning kvarstår en oförklarad löneskillnad på 5,9 procent. Det framgår av årets rapport från Medlingsinstitutet.
Den viktigaste förklaringen till löneskillnaderna mellan könen är att kvinnor och män återfinns i olika yrken och branscher. I sin årsrapport skriver Medlingsinstitutet att man kan se en tendens till att arbetsmarknaden blir mer blandad. Den utvecklingen är starkast i de yrken som tydligast domineras av ett kön och andelen kvinnor minskar i kvinnodominerade yrken och ökar i mansdominerade yrken.
Hur mycket löneskillnaden minskat varierar mellan sektorerna. Störst är förändringen inom staten där kvinnors löner har närmat sig mäns löner med 4,9 procentenheter mellan 2005-2011. Näst störst är minskningen inom landstingen, där löneskillnaden minskat med 2,6 procentenheter. Inom kommunerna minskade löneskillnaderna med 2,3 procentenheter och för arbetare och tjänstemän inom privat sektor var minskningen 1,8 respektive 2,1 procentenheter.
År 2011 var den genomsnittliga månadslönen 29 000 kronor. Mest tjänade män i landstinget (i genomsnitt 39 300 kronor i månaden) och minst tjänade kvinnliga arbetare i den privata sektorn (22 700 kronor i månaden). Lönespridningen i Sverige har sakta ökat sedan mitten av 1990-talet och är störst bland tjänstemän i privat sektor.
2012 var ett händelserikt år på den svenska arbetsmarknaden. Cirka 500 tecknade kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor rapporterades in till Medlingsinstitutet.
I rapporten framkommer också att den svenska konkurrenskraften står sig väl i internationella jämförelser och att år 2013 också kommer att bli ett år med omfattande förhandlingar då mer än 520 avtal löper ut.
Källa: Medlingsinstitutet
Du kan läsa hela rapporten här.
Anna Eriksson
* Medlingsinstitutet är en statlig myndighet som varje år skriver en rapport om bland annat löneutveckling, avtalsförhandling och arbetsmarknadslagstiftning i Sverige och i omvärlden.
2 kommentarer
Karl H: Nog kan jag hålla med om att den ofta citerade siffran 14% absolut löneskillnad är väldigt missvisande. Men vilket är egentligen det mest relevanta måttet? ger man absolut månadslön utan hänsyn till faktorer får man stort löneskillnad till männens favör. Motsvarande siffra för unga kan däremot gå till kvinnors favör, kopplat till högre utbildning än jämnåriga män.
Ska man diskutera den så är snarare av intresse varför det finns en skillnad i könsfördelningen på förklarande faktorer som arbetsuppgifter, chefskap, arbetstider och varför olika sektorer har olika lönebilder. Och hur speglar sig fördelningen till hur högt män/kvinnor värderar lön och karriär i jämförelse med annat?
Apropå chefskap och befattning har jag sett en undersökning som tar hänsyn även till detta i högre grad vilket minskade skillnaden ytterligare (men inte ner till 0). Tror dock den undersökningen inte gällde industrin i stort.
Bra att ni tar upp en undersökning som gör en mer seriös utvärdering av löneskillnaderna, jämfört med de förenklade undersökningar som annars ofta tas upp i rent propagandasyfte i media.
Jag tittade lite i rapporten ni länkade till och här är några intressanta stycken som jag hittade, samt mina kommentarer till detta:
Sid 160:
”När kvinnors och mäns löner diskuteras i den offentliga debatten nämns ofta att kvinnornas löner är 14 procent lägre än männens (se tabell 10.1). Uppgiften avser den genomsnittliga löneskillnaden för hela arbetsmarknaden utan att hänsyn har tagits till att män och kvinnor fördelar sig olika vad gäller till exempel yrke och sektor.”
Kommentar: Med andra ord så är siffran 14% som ofta nämns i media inte seriös, eftersom den bortser från en mängd faktorer som förklarar löneskillnaderna.
”Det lönemått som används [i den här undersökningen] är månadslön. Måttet månadslön innehåller flera olika lönekomponenter där samtliga löner är uppräknade till heltid. Förutom fast lön ingår även fasta lönetillägg och ett stort antal rörliga lönetillägg.”
Kommentar: Undersökningen säger sig förvisso kompensera för skillnader i arbetstid. Men det är lite oklart exakt hur, och som jag tolkar det innebär det endast att de räknar om lönen för de som arbetar halv/deltid till heltid. Kvar finns ju då skillnad i antal övertidstimmar, samt lägre lön för de dagar då man är sjukskriven. Eftersom män arbetar mer övertid och är mindre sjukskrivna än kvinnor borde det i så fall förklara en del av löneskillnaden.
Sid 161:
”Vissa lönepåverkande faktorer saknas i statistiken
[…]
Befattning och chefskap är exempel på sådana möjliga lönepåverkande
faktorer.”
Kommentar: Eftersom män oftare är chefer förklarar det säkert också en del av löneskillnaden.
———-
Det hade varit intressant att se vad resultatet hade blivit om man även tagit med ovan nämnda faktorer. Kanske skulle det förklara de resterande 5.9% löneskillnad som angavs i rapporten?