Ett fackligt uppdrag på arbetsplatsen kan ge nyttiga erfarenheter, kontakter och inflytande. 94 procent av Sveriges Ingenjörers förtroendevalda tycker också att det fackliga arbetet bidrar positivt till arbetsplatsens verksamhet.
Ett fackligt uppdrag på arbetsplatsen kan ge nyttiga erfarenheter, kontakter och inflytande. 94 procent av Sveriges Ingenjörers förtroendevalda tycker också att det fackliga arbetet bidrar positivt till arbetsplatsens verksamhet. I tre artiklar kommer Ingenjoren.se att titta närmare på det positiva, men också det som upplevs som besvärligt som fackligt förtroendevald.
Sveriges Ingenjörer har omkring 4700 förtroendevalda i akademikerföreningar över hela landet. Omkring 1300 av dem tillhör andra Akademikerförbund och drygt 3400 är medlemmar i Sveriges Ingenjörer. Strax före jul skickade förbundet ut en enkät med frågor för att få en bild av hur de förtroendevalda upplever sin roll.
Svaren visar att merparten som engagerar sig fackligt på sin arbetsplats är tämligen nya i rollen. Omsättningen av förtroendevalda i de lokala akademikerföreningarna är relativt stor. 44 procent har varit förtreondevalda i 0-2 år och endast 14 procent i tio år eller längre.
Merparten av de förtroendevalda finns i åldersspannet 30-40 år och drygt åtta av tio svarar att de har engagerat sig i det lokala fackliga arbetet därför att de har blivit tillfrågade.
– Det är ingen överraskning att de flesta blir tillfrågade men det är roligt att se att 15 procent av de förtroendevalda svarar att de själva har tagit aktiv kontakt med akademikerföreningen, säger Annika Jederström, chef för enheten för förtroendevalda på Sveriges Ingenjörer.
Enkätsvaren visar tydligt att majoriteten ser personliga fördelar med ett fackligt uppdrag på arbetsplatsen. 87 procent svarar att de får insyn i verksamheten, tre av fyra upplever att de har möjlighet att påverka, och lika många svarar att de känner att de gör nytta och hjälper medlemmar och att de lär sig nya saker.
I enkäten fanns plats för kommentarer och svaren visar tydligt att många upplever uppdraget som förtroendevald väldigt positivt.
Flera skriver att uppdraget ger dem möjligheter att lära känna kolleger över hela landet och får ett större kontaktnät, att det är personligt utvecklande och att man lär sig saker som man kan ha nytta av i personliga förhandlingar. ”Jag växer i perspektivet ledarskap och personlig utveckling på grund av ofta komplexa frågeställningar” är en kommentar. ”Jag får en större förståelse för andra avdelningar och hur verksamheten hänger ihop. Gör det lättare att ha ett ”helikopter-perspektiv”, är en annan av kommentarerna.
Utbildning och stöd till de förtroendevalda är viktigt och bland dem som har varit förtroendevalda i upp till fem år svarar 55 procent att de har fått facklig utbildning av förbundet, 45 procent svarar att de vill ha mer utbildning.
– Vi vet att behovet av utbildning är stort och trots att vi utbildar över 700 nya förtroendevalda per år når vi inte fler än hälften. Vår ambition är att erbjuda fler utbildning, inte minst ute i landet, säger Annika Jederström.
Omkring hälften svarar också att de vill få tillgång till en mentor som stöd i det lokala fackliga arbetet och förbundet har börjat titta på möjligheterna att erbjuda fackliga mentorprogram inom några distrikt i landet.
Det är tydligt att den främsta baksidan av det fackliga uppdraget är tidsbrist och känslan av otillräcklighet. Lojalitetskonflikter kan också uppstå. ”Ibland är det jobbigt att ha tillgång till information om verksamhetsförändringar i förväg” är en av kommentarerna. ”Stort ansvar vid varsel och uppsägningar som kan påverka enskildas privata liv mycket”. ”Risk att bli utpekad som besvärlig” är två andra kommentarer.
Flera påpekar också att det är svårt eller omöjligt att förena ett fackligt uppdrag med en chefsbefattning.
– Det är sannolikt också en av förklaringarna till att många lämnar sina fackliga uppdrag efter några år. Men vi tror att nätverkandet, insyn i företaget och personlig utveckling ger dem en skjuts framåt i karriären, säger Annika Jederström.
1 kommentar
Undrar om ”alla” som är ombud, förtroendevalda eller ”bara vanliga” medlemmar inom SI verkligen anser att kommunikation, lyhördhet och framåtanda ligger på en nivå som det borde anstå organisationen?
Hur odlar och utvecklar man varumärket?