Hur världen ska möta klimatförändringarna och ställa om till ett mindre fossildrivet levnadssätt är en av vår tids största utmaningar. Vem ska lösa problemen? KTH-forskaren Staffan Laestadius menar att Sverige kan gå före. Lösningarna finns.
I kanadensiska Vancouver, Greenpeaces födelsestad, planerar man att bygga en hel stadsdel i trä. En del av den datagenerade bilden av höghusen pryder omslaget på Staffan Laestadius nyutkomna bok Klimatet och välfärden – mot en ny svensk modell. Staffan Laestadius är professor i industriell utveckling – om mekanismerna bakom industriell och teknisk förändring och hur företag gör för att möta nya utmaningar. Hans bok handlar i mycket om det. Att vi behöver ta in att framtiden kommer att se annorlunda ut och om vi ska klara det bör vi tänka om. Inte återgå till att äta bark och gå klädda i vadmal utan just tänka om.
–Eftersom jag inte är klimatforskare kan jag anlägga ett litet annorlunda perspektiv och också nå andra grupper, säger han. Och samhällsomvandling är mitt område.
— Ny teknik är en del av omställningen och lösningen på problemen men det som främst behövs är att vi sätter upp nya ramverk, tar fram incitament för att verkligen styra samhället bort från vårt kolberoende. Politikerna har en stor uppgift framför sig, förklarar Staffan Laestadius. Mycket av det som behöver göras är fullt möjligt att ta itu med redan i dag och med befintlig teknik.
En ordentlig energiprishöjning skulle till exempel få fart på energieffektiviseringen. En annan sak vi skulle kunna göra ganska lätt är att bygga ut kollektivtrafiken.
— Transporter är ett av de viktigaste områdena i omvandlingen, säger Staffan Laestadius. Alla är egentligen överens om att vi behöver åka mer kollektivt. Vi skulle också kunna ha mycket färre och mindre bilar. De flesta transporter är så pass korta att de skulle kunna skötas med elbilar. Den enda gång om året vi behöver en tvåtonsbil för att ta hela familjen till fjällen skulle vi kunna hyra en sådan.
En av Staffan Laestadius utgångspunkter är att Sverige bör gå före och visa hur man kan göra. De senaste årens halvt misslyckade försök att få till globala överenskommelser har visat på de enorma problemen att komma överens. Sverige, som har goda förutsättningar för att kunna ställa om kan vara ett gott exempel för andra att kopiera.
— Ska man alltid vänta tills den som är sämst eller senast ute innan man sätter igång med något blir det inte mycket gjort, säger han.
Hans förslag förutsätter också att politikerna förmår se över blockgränserna och komma överens om vart Sverige ska. Han tar grundlagen, riksbanken, budgetreglerna och norrmännens oljefond som exempel på hur länder har lyckats få fram sådana riktlinjer som alla partier ställer upp på och som därför får långsiktigt genomslag.
Staffan Laestadius sätter en startpunkt för det svenska politiska klimatmedvetandet till en omfattande intervju med Olof Palme för snart 40 år sedan där han utnämnde klimatfrågan till vår tids största utmaning och där han förespråkade försiktighetsprincipen. Men fortfarande hamnar den tilltagande klimatkrisen långt ner på den politiska agendan. Innan vi tar tag i klimatet ska vi lösa den ekonomiska krisen, vårdkrisen, äldreomsorgskrisen och inte minst krisen i skolan.
–Min nya svenska modell betyder att vi kanske får acceptera att produktivitetshöjningarna inte kan ligga på en så hög nivå. Vi kan inte sätta in nya fossilkrävande maskiner utan en del av omställningen består i att vi satsar på mer arbetsintensiva åtgärder. Vi måste också i en övergångstid göra stora investeringar som i sig inte är koldioxidneutrala men som leder till stora utsläppsminskningar. At bygga mer järnväg ger till exempel en hel del utsläpp men leder till mer miljövänliga transporter. Mycket av det jag förslår skulle också skapa väldigt många nya jobb och kunna bidra till att de andra kriserna också får en lösning.
En av illustrationerna i hans bok visar ett vindkraftverk där själva tornet är gjort av trä. Att bygga ut busstrafiken och investera stort i vindkraft är två åtgärder som Laestadius förslår.
— Plocka de lågt hängande frukterna, säger han. Bränslecellerna som Obama var här och tittade på i alla ära, men vi kan göra väldigt mycket med den teknik som redan finns.
Jenny Grensman
