Mer tid med rådgivare och ett mer personligt stöd kan öka chanserna för uppsagda tjänstemän som mår dåligt att hitta ett nytt jobb.
Tidiga insatser, mer tid med rådgivare och ett mer personligt stöd kan öka chanserna för uppsagda tjänstemän som mår dåligt att hitta ett nytt jobb.
Nio av tio uppsagda tjänstemän som har sagts upp och söker stöd av stiftelsen Trygghetsrådet får nytt jobb. De flesta av dem har jobb igen redan inom sex månader efter uppsägningen, enligt rådets egna uppgifter. Men för dem med upplevd fysisk eller psykisk ohälsa, de som exempelvis har ont i nacke eller axlar, känner sig utmattade eller deprimerade, är det knepigare. Mer rådgivningstid och ett mer personligt stöd kan öka chansen även för att komma tillbaka till arbetslivet. Det är en av slutsatserna i Trygghetsrådets rapport ”Omställning vid ohälsa”, som presenterades på fredagsförmiddagen.
– Det som kanske har störst betydelse för den här gruppen är att stötta och utmana dem och att vi har täta kontakter med dem. För de här personerna är det superviktigt, och att vi visar tilltro för att det kommer att lösa sig, sade Trygghetsrådets Anna Eide-Jensen, som har lett projektet.
Inom ramen för projektet har 104 uppsagda tjänstemän med upplevd ohälsa fått ett mer handfast stöd än det stöd som Trygghetsrådet vanligtvis ger till uppsagda, bland annat i form av tätare möten med rådgivare. När arbetet följdes upp i augusti 2012, nästan ett år efter att det hade börjat, hade 25 procent av tjänstemännen ett nytt jobb, jämfört med 13 procent av de 417 personer som ingick i jämförelsegruppen och inte fick det extra stödet.
I augusti 2013 hade 42 procent av de 104 tjänstemännen ett nytt jobb, att jämföra med ungefär var fjärde i jämförelsegruppen. I dag har andelen med nytt jobb i projektgruppen ökat till 52 procent.
– Det som vi tycker är de viktigaste slutsatserna i det här är att det är möjligt att hjälpa så många till jobb genom att anpassa omställningsmetod till målgruppen, sade Anna Eide-Jensen.
Peter Edqvist har ansvar för lönefrågor på Ericsson och har vid flera tillfällen arbetat med neddragningar på företaget, bland annat när fabriken i Gävle skulle läggas ner. Att det krävs särskilda insatser och ett fokus på individen för att de med upplevd ohälsa ska kunna hitta ett nytt jobb höll han med om. Det som saknas i dag är också möjligheten att hjälpa individer som kanske skulle både må och passa bättre på en annan arbetsplats än sin nuvarande, sade han.
– Man skulle ha en aktör som kunde vara en förmedlare för personer som inte trivs och inte fungerar på sin nuvarande anställning, men som skulle göra det på en annan arbetsplats. Men det är också en fråga om lönebildning, att lönen riskerar att bli lägre. Där måste vi ha en större flexibilitet.
Ania Obminska
