Sedan årsskiftet finns en lag om ekonomiskt stöd från staten vid korttidsarbete. Nu har Svensk industri bättre möjlighet att konkurrera med andra länder i djupa lågkonjunkturer.
Den globala finanskrisen 2008 och 2009 påverkade de flesta länder i Europa, men i olika omfattning. I majoriteten av länderna, inte minst i industrijätten Tyskland, fanns ett system för korttidsarbete som innebär att arbetstagare tillfälligt går ner i arbetstid och att tre parter – staten, arbetsgivare och arbetstagare – delar på kostnaden för arbetstidsförkortningen. På så vis kunde industriföretagen i Tyskland behålla anställda och var snabbare än Sverige ur startblocken när konjunkturen vände tillbaka.
Efter påtryckningar från både fack och arbetsgivare har nu även Sverige en lag som garanterar att staten står för en del av kostnaderna vid korttidsarbete.
– Det är positivt och ökar konkurrenskraften för svensk industri. Fördelen för alla parter, såväl staten som arbetsgivare och arbetstagare, är att antalet uppsägningar kan begränsas, säger Camilla Frankelius, förhandlingschef för Sveriges Ingenjörer.
Lagen om korttidsarbete bygger i stort sett helt på det partsgemensamma förslag som utarbetades av ett antal arbetsgivarorganisationer, IF Metall, Unionen och Sveriges Ingenjörer, i februari 2012.
Statligt stöd för kortidsarbete kan bara utnyttjas vid en tillfällig, djup kris i hela samhällsekonomin. Det är Konjunkturinstitutets barometerindikator som avgör hur allvarlig krisen är. Den bygger på månadsvisa enkäter till företag och hushåll och syftet är att fånga stämningsläget i den svenska ekonomin. Indikatorn ska sjunka ner till 80 procent för hela ekonomin – inte enskilda branscher – för att betraktas som en mycket djup kris. Det är de nivåer som indikatorn visade under kraschen i mitten av 90-talet och finanskrisen 2008-09.
Vid en kommande allvarlig ekonomisk kris kan alltså privata arbetsgivare ansöka om statligt stöd för korttidsarbete. Alla privata arbetsgivare som är registrerade hos Skatteverket har möjlighet att ansöka om stödet. Staten står för en tredjedel av kostnaden medan resten fördelas mellan arbetsgivare och arbetstagare, enligt fasta nivåer som framgår av lagen. Vid exempelvis 40 procents arbetstidsminskning, sänks arbetstagarens lön med 16 procent, medan arbetsgivaren står för 11 procent och staten för 13 procent av kostnaden.
– På arbetsplatser med kollektivavtal kommer facket att ha en viktig roll eftersom en ansökan om stöd förutsätter att man är överens mellan arbetsgivare och fack på det enskilda företaget. Dessutom ska nivån på arbetstidsförkortningen och vilka som ska omfattas av den ska förhandlas mellan de lokala parterna, säger Camilla Frankelius.
Hon påpekar samtidigt att den nya lagen inte hindrar att arbetsgivare vill införa korttidsarbete utan statligt stöd. Det skedde på en hel del industriföretag i Sverige under 2009.
Behöver Sveriges Ingenjörer också ett kollektivavtal om korttidsarbete?
– Ja, det finns en hel del frågor som måste regleras i ett avtal mellan parterna. Lagen garanterar statligt stöd men frågor kring pensioner och försäkringar måste redas ut. Därför måste vi och Unionen teckna ett avtal med Teknikarbetsgivarna. IF Metall och Teknikföretagen har redan ett sådant avtal klart, säger Camilla Frankelius.
Kommer det att tecknas kollektivavtal om korttidsarbete utanför industrin?
– Det är inget som Almega har diskuterat med oss och hittills har korttidsarbete bara tillämpats inom industrin. Men det är inte otänkbart att tjänstesektorn i framtiden kommer att drabbas på samma sätt som industrin. Lagen omfattar hela den privata sektorn så det finns inget formellt hinder för avtal om korttidsarbete till exempel inom IT-branschen, säger Camilla Frankelius.
Karin Virgin
