”Tänk om man skulle byta plats på dem som väljs ut till dokusåpor som Big Brother med dem som jobbar i internationella rymdstationen ISS”. Så skämtade en kompis en gång och vi skrattade åt hur dåligt det skulle gå på båda platser.
Ingen skulle titta på mentalt extremt välbalanserade astronauter under kamerabevakning i Big Brother. Spänningen bygger ju på konflikterna som uppstår mellan de tävlande, och astronauterna, psykologiskt stabila som de är, skulle väl inte ens bli irriterade på de andras vanor. Om någon tillfälligtvis skulle reta sig på någon annan, skulle det snabbt avslutas med ett ”oj, ursäkta, jag ska bättra mig”. Inga bråk och ingen svartsjuka eller svikna löften. Inget vidare kul såpa helt enkelt. Jättetråkigt.
Och uppe i rymden skulle gänget från Big Brother som främst valts ut för sina yttre företräden sannolikt skapa kaos. Trångboddhet, rymdsjuka och avskildhet från omvärlden skapar stora påfrestningar på humöret. Bara att äta i rymden kräver att man är koncentrerad och samlad, så att inte frukostflingorna sprids i kabinen i form av smulor och droppar. För att inte tala om att gå på toa i tyngdlöshet, bland astronauter erkänt som ett tidsödande komplicerat konststycke som utförs mycket noga på en toastol som kostat miljontals kronor att tillverka. Det finns inspelningar från Apollo 10, första resan runt månen, hur de tre i besättningen nästan blir irriterade på varandra när de upptäcker att några av de saker som svävar fritt i kabinen är resultatet av att någon misslyckats med att samla sitt nummer 2 i den därför avsedda plastpåsen.
Men astronauterna i projektet Mars One som ska kolonisera den röda planeten, ska dessförinnan verkligen göra båda delarna. Först ska de vara med i en dokusåpa och därefter bli astronauter. Rymdresan ska dessutom till stor del betalas av de intäkter för tv-rättigheter som Mars One säljer i och med dokusåpan, och allmänheten ska få vara med och rösta om vilka som får åka. Hur ska det gå? Det låter som ett klassiskt fall av moment 22.
Om kandidaterna har de egenskaper som krävs för en klassisk dokusåpa, blir det svårt att få dem att fungera tillsammans ombord på ett rymdskepp, med oanade konsekvenser som följd för en flera månader lång, trång och enformig resa till Mars. Om de i stället verkligen är psykologiskt stabila astronauter, lär konflikterna utebli i dokusåpan. Då blir det inga tittare därmed inga pengar till rymdresan.
Nåja, tanken är väl att dokusåpan ifråga skulle vara mer högtstående än Big Brother, att kandidaterna får uppdrag där de får visa vad de går för, med inslag av kunskapstester och hur de klarar g-krafter, livräddning och elektriska installationer. Eller ska de åka ut efter att ha blivit utskällda av en kändiskock för att de suger på att laga en kycklingpaj med vitkålssallad?
Nej, jag tror att publiken vill ha konflikter. Därför ska man kanske hoppas att de verkligen samlar ihop riktigt bra astronauter så att de penninggenererande konflikterna i rutan inte blir av, och därmed inte heller någon expedition till Mars. Risken för ett haveri där borta är nämligen överhängande, även om kolonisatörerna skulle ha det rätta virket.
En grupp forskare vid världens mest kända tekniska högskola, Massachusetts Institute of Technology i USA, har studerat de givna förutsättningarna för resan. De tror att kolonisatörerna dör efter 68 dagar på den röda planeten. Problemen är många. Överskott på syre från de odlade växter som ska ge mat gör luften otjänlig och skapar mycket stor brandrisk. Svårigheter att utvinna vatten på mars ger kolonisatörerna snabbt allt sämre vätskebalans. Brist på reservdelar bringar slutligen hela Marskolonin på fall.
