Ingenjören Gunnar Asplunds idé om elvägar med strömförande skenor i vägen är en av de två tekniska lösningar som om två år ska testas på fordon i trafik.
Ingenjören skrev hösten 2014 om Gunnar Asplund och hans idé om elvägar Foto: Anna Simonsson
Ingenjören Gunnar Asplunds idé om elvägar med strömförande skenor i vägen är en av de två tekniska lösningar som om två år ska testas på fordon i trafik.
Från början var de elva, sedan fyra och nu två. Trafikverket, Vinnova och Energimyndigheten inledde för tre år sedan en innovationsupphandling för att utveckla teknik för elvägar. Från 11 aktörer med idéer valdes fyra ut som fick finansiering för att detaljprojektera småskaliga testbanor. En av dessa var Gunnar Asplund, civilingenjören bakom flera av ABBs banbrytande innovationer inom kraftöverföring. Med det nybildade bolaget Elways och flera samarbetspartner inom konsortiet RUAB (Rosersbergs utvecklings AB), bland andra NCC Roads, har han i flera år utvecklat en idé som har tror är energilösningen i framtidens bilar.
Förra veckan kom beskedet från Vinnova, Trafikverket och Energimyndigheten om vilka två av de fyra som får ytterligare stöd för att testa sin lösning för elvägar i verklig miljö.
– Det blir spännande att följa de konkreta projekten så att vi kan få bättre kunskap om hur stor potentialen för effektivisering verkligen är, samtidigt som vi bidrar till att utveckla samhällets beredskap att ta emot radikalt nya lösningar inom energi- och transportområdet, säger Energimyndighetens generaldirektör Erik Brandsma, i ett pressmeddelande.
Elways lösning handlar om att lägga en strömförande skena nedsänkt i vägen. Bilar som vill ladda från elskenan monterar en rörlig arm bak på bilen med en kontakt som ”hittar” spåret i vägen.
Gunnar Asplund är glad över beskedet att få möjlighet att utveckla tekniken vidare och att en kort sträcka elväg kommer att byggas i verklig miljö, utanför testbanan. Han ser två huvudsakliga förklaringar till att hans lösning har så stor potential.
– Vår styrka är dels att vi har ett system som kostar förhållandevis lite per kilometer väg, dels att vårt system fungerar på alla fordon, både lastbilar och personbilar. Det vi inte har bevisat än är några tekniska detaljer som ännu inte är helt utarbetade men allt ser lovande ut, säger Gunnar Asplund.
Elways kommer under de kommande två åren att fortsätta att testa och utveckla tekniken på sin 350 meter långa testbana i närheten av Arlanda. Planen är att 2017 bygga en två kilometer lång elväg på sträckan mellan Arlanda och logistikcentralen i Rosersberg. Där omlastas gods och körs i skytteltrafik med lastbilar till och från flyget.
Gunnar Asplund. Foto: Anna Simonsson
– När vi tar elvägen i drift kommer en eldriven lätt lastbil att köra godset. De nedsänka strömskenorna kommer att finnas på två kilometer av den tio kilometer långa vägen. Lastbilen har också ett batteri som snabbladdas när den kör på elvägen och laddningen räcker sedan hela vägen till start och mål. Vid en av terminalerna ska det också finnas uttag för snabbladdning under lastning och lossning, förklarar Gunnar Asplund.
– Nu har vi utvärderats av Vinnova och Trafikverket i två år och fått grönt ljus för att gå vidare. Det är ett kvitto på att vi har åstadkomit något som många tror på, säger han.
Den andra aktör som också beviljats stöd för att bygga en elväg i verklig drift är Siemens i samarbete med Scania och Bombardier. I Gävle kommer man att testa deras teknik som innebär att en strömavtagare på lastbilshyttens tak matar ner strömmen till en elhybridmotor i lastbilen.
Karin Virgin
6 kommentarer
Jättebra! Der här tror jag på! I ett senare skede kan vi kanske förse vägnätet med mycket el-energi som skapas längs med vägen! (Johan Löfqvist, pensionerad läkare som skulle blivit ingenjör)
”– Vår styrka är dels att vi har ett system som kostar förhållandevis lite per kilometer väg, dels att vårt system fungerar på alla fordon, både lastbilar och personbilar. Det vi inte har bevisat än är några tekniska detaljer som ännu inte är helt utarbetade men allt ser lovande ut, säger Gunnar Asplund.”
OM ovan INTE är ett avhugget citat har Asplund skjutit sig i foten. Det går inte att bortse från två- och trehjuliga fordon och risken att skenan blir ett spår som påverkar styrande hjul på dessa fordon. Lyckas man få strömskenan att ligga i vägbanan utan att sticka upp eller sjunka ner oavsett vägbanetemperatur återstår bara att strömavtagarspårets bredd hålls tillräckligt smal.
Att man inte gör beprövade trådbusslösningar istället är kanske viljan att skapa nya patent för att håva in riskkapitalbolagspengar.
Det blir intressant att se hur skenor i vägen fungerar vintertid, men tanken är lockande. Stömavtagare i luften är mer beprövat och fungerar men den test man enligt artikeln skall göra i Gävle skulle jag vilja kalla utanför Sandviken. (Elller mellan Sandviken och västerut mot Storvik för att vara mer exakt!)
I Sverige har vi mycket kompetens i dessa frågorna, bara titta på järnvägen 😉
Hej! Finns det någon möjlighet att få vara med och kolla på när de olika testen sker? Är civ maskin student och finner detta väldigt intressant
Det skulle vara intressant att höra hur man tänker lösa de miljömässiga utmaningarna – smuts, vatten, snö, is, salt, m.m.