Malin Påhls är nyexaminerad logoped och ny ordförande för Sacos studentråd. Hon kommer från och med årsskiftet att fortsätta jobba för att högskolan inte blir en isolerad bubbla utan kontakt med arbetslivet och hon tror att fackförbunden har mycket att vinna på att lyssna på vad studenterna förväntar sig av ett modernt förbund.
Malin Påhls är nyexaminerad logoped och ny ordförande för Sacos studentråd. Hon kommer från och med årsskiftet att fortsätta jobba för att högskolan inte blir en isolerad bubbla utan kontakt med arbetslivet och hon tror att fackförbunden har mycket att vinna på att lyssna på vad studenterna förväntar sig av ett modernt förbund.
Malin Påhls. Foto: Kalle Assbring.
Berätta lite om din egen bakgrund.
Jag är från Finland, från Vasatrakten i Österbotten som är ett svensktalande område. Strax efter gymnasiet för nio år sedan flyttade jag till Sverige och här har jag prövat många olika utbildningsformer. Jag har läst på folkhögskola och enstaka kurser innan jag slutligen bestämde mig för att bli logoped, en fyraårig utbildning på Karolinska Institutet. I juni blev jag färdig och jag har börjat arbeta deltid på Talkliniken på Danderyds sjukhus. Under det senaste året har jag varit vice ordförande för Saco studentråd och varit arvoderad på halvtid. Nu pausar jag min anställning som logoped under året som ordförande.
Vilka frågor brinner du särskilt för?
Jag kommer givetvis att fortsätta att arbete med de stora, viktiga frågorna, framför allt matchningen in och ut ur högskolan. Vi behöver få en bättre arbetsanknytning och att den investering man gör som student ger utdelning.
På årets kongress blev det ännu tydligare än tidigare att vi också måste prata om vilken funktion högskolan ska fylla. Ska högskolan vara en plats för integration behöver vi se över hur studenterna antas till högre utbildning. Jag är personligen väldigt nyfiken på den statliga utredning som ska presenteras före jul om tillträdessystemen till högskolan och jag hoppas på förslag om fler vägar in. I andra länder, bland annat i Finland, antas många fler studenter genom urvalsprov. På så vis fångar man in engagemang, motivation och lämplighet. Betygen viktas inte så tungt som vid antagningen till högskolan som i Sverige och jag tror att det ger en större bredd. Med större krav på vidareutbildning under hela yrkeslivet behöver vi se över antagningsprocesser till högre utbildning.
Hur väl fungerar kontakten mellan högskolan och arbetslivet?
Den kan absolut bli bättre. Högskolan får inte bli en isolerad bubbla utan kontakt med arbetsmarknaden. Samarbetet måste bli bättre på en rad olika områden. Staten investerar över 60 miljarder i högskolan men det år få som undersöker vad som händer på andra sidan. Det finns inget riktigt incitament för högskolan att kunna hålla koll på hur väl studenterna är utbildade för att kunna få ett jobb. Utbildningen är i alldeles för stor utsträckning isolerade uppdrag utan en tydlig koppling till arbetsmarknaden.
Och hur väl fungerar matchningen? Får studenterna sina drömjobb?
Många känner sig stressade när de är klara och tar första bästa jobb, inte sällan ett okvalificerat jobb med lägre lön än de förväntat sig. Men det är inte bara löneutvecklingen och karriären som blir lidande, det innebär dessutom att de tränger de undan andra arbetslösa och nyanlända som saknar högskoleutbildning. Det är viktigt att nyexaminerade kommer in på rätt plats snabbt så att de inte tar jobb som andra behöver. Problemet är att vi saknar ett stödsystem. Saco studentråd har tidigare förslagit ett matchningsstöd under tre månader för att nyexaminerade studenter ska kunna ha lite is i magen och vänta ut matchningsprocessen som kan ta lite tid för att få ett jobb som motsvarar den utbildning man har. Ett sådant stödsystem tror jag att vi behöver i dag mer än någonsin.
Hur ser du att studenterna kan stötta förbunden?
En stor del av Sacos medlemmar är studentmedlemmar och vi är faktiskt förbundens framtida yrkesverksamma medlemmar. Jag tror att vi kräver lite andra saker än de äldre medlemmarna gör och därför kan det vara värdefullt att lyssna på studenterna. Jag tror att vi kan hjälpa moderförbunden med strategiska frågor. Äldre medlemmar har stor fokus på trygghet. Vi behöver också trygghet i arbetslivet men också kompetensutveckling. Vi kommer att behöva bygga på med utbildning hela livet och det vore fantastiskt om fackförbunden kan ge medlemmarna ekonomiskt stöd och trygghet för sådan vidareutbildning i olika former.
Känns det som om du har valt rätt utbildning?
Absolut, logopedutbildningen är väldigt tvärvetenskaplig och jag valde den eftersom jag hade lite svårt att välja. En enligt Sacos prognoser är arbetsmarknaden för logopeder i balans men jag hoppas på ett uppsving för yrket. Jag studerade i USA under en sommartermin och där finns det logopeder i alla skolor och logopederna har en helt annan status. Jag vill gärna tro att vi får en liknande roll i Sverige i och med de allt större satsningarna på skolan. Med allt fler barn från olika kulturer ökar också behovet av att få kommunikationen att fungera mellan olika kulturer. Det är också frågor som vi logopeder arbetar med.
