”Sverige ska bli en världsutställning”

Tekniken för det hållbara samhället finns, men hur når vi dit? Det var temat för en konferens på IVA i går. Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige, efterfrågade en viss grad av teknisk protektionism för att få snöbollen med ny hållbar teknik i rullning.

Tekniken för det hållbara samhället finns, men hur når vi dit? Det var temat för en konferens på IVA i går. Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige, efterfrågade en viss grad av teknisk protektionism för att få snöbollen med ny hållbar teknik i rullning.

Vi vet vart vi ska, men inte hur vi tar oss dit. Det var den uttalade underrubriken på IVA:s konferens i går i Stockholm. Filip Johnsson, professor i energi och miljö vid Chalmers, började på den dystra sidan med att konstatera att även om investeringarna i förnybara energikällor ökar, så fortsätter ändå de fossila bränslena att stå för ungefär 80 procent av den globala energianvändningen. Det verkar alltså som om det inte spelar någon roll vad man gör.

Till och med energibesparingar har en nedsida. Om vi byter ut våra SUV:ar och köper billigare bilar som drar mindre bränsle, tenderar vi att spendera de frigjorda pengarna på annan, kanske till och med mer klimatskadlig konsumtion, exempelvis flygresor till Thailand.

Han skojade lite bistert och sade att vi kanske alla av solidariska skäl borde köpa SUV:ar. De drar lite mer än andra bilar, men kostar mycket mer och då kanske vi inte har råd med alla de andra klimatpåverkande aktiviteterna. Han lade förstås till att energieffektivisering är nödvändigt, men han trodde inte alls att det skulle räcka för att komma tillrätta med problemen i energifrågan.

Han gav några konkreta exempel på möjliga åtgärder. Ett sätt att faktiskt få ner drivmedelsanvändningen vore, menade han, att elektrifiera våra stora motorvägar så att den tunga trafiken kunde använda fossilfri el för transporter.

– Om vi elektrifierade 20 procent av våra europavägar i Sverige och Norge, skulle vi kunna minska trafikens koldioxidutsläpp med ungefär 50 procent, sade han.

En annan möjlighet han nämnde är det kontroversiella tekniken att trycka ner koldioxid från industrin under jord igen, det som kallas Carbon Capture and Storage, oftast förkortat CCS. Om eldningen sker med biobränsle finns till och med möjligheten att få till ett nettouttag ur atmosfären, eftersom bränslet då kommer från växter som en gång har tagit upp koldioxiden ur atmosfären, och med CCS-teknik sedan placeras långt nere i berget.

Ett problem med CCS är att industritillverkningen blir så mycket dyrare för vissa produkter. Både stål- och cementtillverkning orsakar väsentliga koldioxidutsläpp, men stålet skulle bli runt 25 procent dyrare, medan cementtillverkningen skulle kunna bli ända upp till 70 procent dyrare. Men, lade han till, det finns ett steg till i beräkningen. I slutprodukterna skulle inte prisökningarna märkas på samma sätt. Räknat på en färdigbyggd bil som innehåller mycket stål, och ett färdigt hus som innehåller en hel del betong, blir kostnadsökningarna däremot väldigt små, i båda fallen mindre än en halv procent.

Anders Röstin, på Six Year Plan AB, jobbar med finansiering av energi- och infrastruktur. Han betonade vikten av just finansiering generellt och pilotanläggningar speciellt. Han ville se en hel palett av olika sätt att finansiera ny hållbar energi, allt från investeringsbidrag till efterfrågesubventioner.

– Det handlar om att få tekniken till en kommersiell marknad. För när volymen går upp, går alltid priserna ner, sade han.

Han poängterade att dessa viktiga pilotprojekt inte i första hand ska betraktas som ingenjörsprojekt. Det handlar inte, menade han, om att få fram den bästa tänkbara teknologin. Det handlar om att hitta en optimal kommersiell lösning som fungerar. Det är inte tekniken man söker, utan lönsamheten.

Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige, var inne på ett annat spår. Han ville offra lite heliga kor.

– Vi har tekniken och ekonomin för ett hållbart samhälle. Det är övergången dit som är som en smal planka där vi måste ta oss över. Frågan är: hur förändrar vi oss i grupp i en öppen ekonomi?

Han uppmanade till att glömma den ofta omhuldade teknikneutraliteten, och påminde om att den tyska solsatsningen som lade grunden för hela världens solcellsindustri och som gjort solenergi billigt, inte var teknikneutral.

– Fossilfri energi kan bli en snöboll som rullar och växer av sig själv, sade han. Men det gäller att liksom få igång det. Och starten kräver statligt stöd.

Solenergin har kommit långt och behöver snart inget stöd. Han exemplifierade lite skämtsamt med hur man i Oman numera låter solceller driva pumparna som hämtar upp olja ur jorden.

– Batterierna blir också snabbt bättre, sade han. Vi är på god väg att byta ut ottomotorn mot elmotorn.

Men han sade också att det måste ske med ekonomiska styrmedel. Det är bara då det fungerar, menade han.

Han fick både medhåll och mothugg från publiken. En person påpekade riskerna med protektionism, att det gör att investeringspengar uteblir. Men Svante Axelsson talade främst om ett inledningsskede för ny teknik.

– Det behövs en viss teknisk protektionism för att skydda industrin medan den ömsar skinn, sade han.

Han liknade det vid att skapa en träningslokal för att få igång den så kallade lärkurvan som gör de nödvändiga produkterna kommersiellt gångbara. Han menade att det var vägen för Sverige att bli ett föregångsland inom fossilfri energi.

– Sverige bör vara en världsutställning. Vi skulle kunna bli världens första fossilfria välfärdsstat, sade han.

Sture Henckel