Hoppet från gymnasiet till högskolan och sedan vidare till yrkeslivet är inte alltid så lätt. Lagom till terminsstart släpper Mattias Åberg och Carl-Johan Herslow boken ”Studentliv, vadådå?”, en bok som är tänkt att göra vägen framåt för kommande, nyblivna och snart färdiga studenter lite enklare.
Hoppet från gymnasiet till högskolan och sedan vidare till yrkeslivet är inte alltid så lätt. Lagom till terminsstart släpper Mattias Åberg och Carl-Johan Herslow boken ”Studentliv, vadådå?”, en bok som är tänkt att göra vägen framåt för kommande, nyblivna och snart färdiga studenter lite enklare.
När Mattias Åberg och Carl-Johan Herslow började plugga på högskolan insåg de snabbt att det fanns mycket de inte visste hur de skulle förhålla sig till, från tentor och studentliv till livet efter studierna. De saknade att ha någon som kunde dela med sig av sina erfarenheter och göra övergången från gymnasium till högskola till jobb enklare.
– När vi pluggade var det inte särskilt ofta vi fick råd från studenter som gått ut, från alumner som kom till högskolan och berättade om vad de gör nu och hur de hade nått dit, berättar Mattias Åberg.
Den rollen har Mattias Åberg och Carl-Johan Herslow tagit på sig. Förra året startade de en föreläsningsserie för studenter som de kallade ”Studentliv, vadådå?” och i år tar de projektet vidare med en bok med samma namn, som ska ge en ärlig bild av studentlivet, baserat på deras egna och andras erfarenheter.
– Vi vill förmedla att livet som student är så mycket mer än att få höga betyg på en tenta, inte för att underminera just det, men vi vill ge en bredare bild av vad det är att studera vid en högskola och inspirera, säger Carl-Johan Herslow.
Bokens första delar har fokus på frågor som hur olika examinationsformer fungerar, om praktik, studier utomlands och vad man kan göra vid sidan av sina studier, antingen på lärosätet eller på en arbetsplats. I slutet får ett antal företag, däribland Nordea, Ikea och Grant Thornton, berätta vad de tycker att studenter borde tänka på under studietiden för att rusta sig för arbetslivet.
– Den osäkerhet studenter bär på förändras under åren de pluggar. I början handlar det om att flytta till en helt ny stad, att träffa helt nya människor och om studieteknik. Senare handlar det mer om hur man ska göra för att hantera stress, plugga utomlands eller skriva sin uppsats utomlands och om hur man gör för att få sitt drömjobb, säger Carl-Johan Herslow.
Vilka är de vanligaste frågor ni får från studenter?
– Under studenternas första två månader vid högskolan får vi mycket frågor om tentorna. För många är det ett orosmoment. De tror att det är en jättegrej och stressar upp sig mycket inför dem. Men efter att de har skrivit sina första tentor inser de att det inte var så farligt. Vi försöker avdramatisera tentorna. Ett år in i studierna handlar frågorna mer om studentengagemang, om vilka erfarenheter som är bra att ha med sig in i arbetslivet, om det är värt att engagera sig i studentlivet, hur man får praktik och hur man ska välja kurser. I slutet är näringslivsdelen viktig, att få höra hur företagen tänker och vad de söker efter, säger Carl-Johan Herslow.
Vad ser ni som de vanligaste fallgroparna för studenter?
– Det är lätt att hetsa upp sig över saker, till exempel om man inte klarar en tenta. Det är klart att det inte är något som man ska ta för lätt på, men det finns också så mycket tid och flexibilitet som student att du inte behöver stressa upp dig för mycket om du ligger lite efter. Det kan också vara bra att tidigt under studierna fundera på vad man vill ha för jobb, och vad man behöver göra för att få det, kanske är det bra att jobba eller engagera dig i något utöver studierna, säger Mattias Åberg.
– Något jag har reflekterat över är vilka stora möjligheter du har under dina år på universitetet. Ofta är det väldig flexibelt, du har det ekonomiskt rätt stabilt, du är på en skola med väldigt många olika typer av människor som kan många olika saker. Det går att göra små och stora saker av det. Du kan till exempel få ett nätverk du aldrig skulle få annars. Man inser att värdet av att studera vid en högskola inte bara är studierna, utan också de många andra möjligheter som ges där, säger Carl-Johan Herslow.
”Studentliv, vadådå?” finns på Facebook och Instagram. Boken släpps den 28 augusti.
Ania Obminska
4 kommentarer
@Erik
Jag har funderat ett bra tag på hur det kommer sig att google/facebook/sectra/autoliv aldrig har några problem med ingenjörsbrist. Det verkar alltid vara företagen i 10:e percentilen lönemässigt som har problem att hitta ingenjörer.
Jag är en bit över 40 och långtidsarbetslös höskoleingenjör inom industriell ekonomi. Jag gick ut högskolan och började jobba på ett ordermottagningsjobb via bemanningsföretag vid 28 års ålder efter att först ha sökt ingenjörsjobb ett tag. Sedan dess har det varit nivån ordermottagning/kundservice eller avropare/inköpsassistent varvat med perioder av arbetslöshet. Sökt över 1000 jobb i min stad och grannkommuner sedan det senaste. Min utbildning känns totalt bortkastad, den verkar för bred när det bara efterfrågas specialister/chefer/projektledare etc… Kasst för min ekonomi och kasst för samhället. Skulle behöva kvalificerad praktik, men det talas hela tiden bara om instegsjobb för outbildade. Känner flera akademiker med liknande utbildningar i samma sits. Ingenjörsbristen är skitsnack!
Enig. Arbetsförmedlingen borde göra mycket mer för att hjälpa folk att komma in på arbetsmarknaden. Det borde helt klart ligga i statens intresse att folk som behöver kanske 3 eller 4 månaders erfarenhet för att komma in på högavlönade arbeten också erbjuds möjlighet att få detta.
Flesta ingenjörs utbildningar leder inte till jobb. Det finns inga praktik i utbildningarna . Jag borde ha läst till SSK ,läkare eller lärare , de börjar praktiken redan vid första halvåret . Jag har förlorat 10 år från mitt liv fram till min syster Hjälpte mig på hennes jobb som ej ingenjör .
Arbetsförmedlingen hjälper inte i första två åren …sedan hamnade jag bredvid en kvaltetschef , men de har anställt folk utan utbildning , familjemedlemmar … altså enligt ISO det räcker bara arbetslivserfarenhet och då nepotismen som gäller efter en sommar jobb.
Sedan läste jag till magister med alla arbetslösa ingenjörer som fick inte jobb efter kandidatsexamen ….