“Det är viktigt att ge något tillbaka”

Lainess Mwenda. Foto: Kristofer Persson

Att bygga en brunn eller ett hus hjälper kanske ett fåtal, men utbildning kan skapa en ännu större, positiv påverkan. Det säger Lainess Mwenda som kunde gå klart sin ingenjörsutbildning i Tanzania tack vare sponsring från KTH-alumnen Malin Cronqvists organisation Help to Help.

Lainess Mwenda. Foto: Kristofer Persson

Att bygga en brunn eller ett hus hjälper kanske ett fåtal, men utbildning kan skapa en ännu större, positiv påverkan. Det säger Lainess Mwenda som kunde gå klart sin ingenjörsutbildning i Tanzania tack vare sponsring från KTH-alumnen Malin Cronqvists organisation Help to Help.

”Jag kommer från Njombe, södra Tanzania. Mina föräldrar är bönder och sysslar med småskalig odling. Jag är det sjätte av sju barn. När jag gick form 1 (motsvarande högstadiet reds.anm) såg jag hur de äldre eleverna på min skola hade hemkunskap, hur de fick laga mat, experimentera och lära sig om näringsämnena. Det verkade så kul att jag bestämde mig för att också läsa det. När jag senare bestämde mig för att gå på universitetet för att bli processingenjör inriktade jag mig på just mat och näring.

Vi har stora problem med näringsbrist där jag bor. Det finns mat att äta, men en del säljs till rikare människor och en del används till att göra öl. Det är viktigt att lära människor om mat och näringsämnenas betydelse. Det vill jag göra.

I Sverige är utbildning gratis, men i Tanzania behöver du betala. Du kan få studielån från tanzaniska staten för att läsa vid universitetet och det täcker en del av studieavgiften, men resten måste du betala själv och för mig var studieavgiften lite för hög. För att kunna studera fick jag använda pengar som jag fått låna från staten för husrum och mina föräldrar fick också sälja av en bit av sin mark. Andra året hade mina föräldrar ingen mer mark att sälja och de hade skulder att betala tillbaka. De sade till mig att jag måste hitta något annat att göra, att jag måste skjuta upp min utbildning. När en av mina vänner fick höra det sade hon att det inte alls behövde vara så, att det alltid finns alternativ. Hon berättade att hennes egna studier finansierades av Help to Help och när jag fick höra det bestämde jag mig för att söka ett av deras stipendier, och tack och lov fick jag det! Jag kunde då läsa klart min fyraåriga ingenjörsutbildning.

Utöver stipendiet som finansierade min utbildning kunde jag via Help to Help också gå flera workshops och ett IT-bootcamp för kvinnor där vi fick lära oss grundläggande datakunskaper. Vi fick lära oss vad företagen behöver för kompetens och vi fick också möjlighet att nätverka. Vi har också lärt oss om arbetsrätt, om vilka skyldigheter vi har som arbetstagare och vad arbetsgivaren måste göra, vi har pratat om jämställdhet, etik och korruption. Korruption är en stor fråga i Tanzania och vi har pratat om hur vi kan undvika det.

Utbildningen i Tanzania är väldigt teoretisk, vi läser för att få ett visst betyg och har inte möjlighet att gå till datasalar för att faktiskt öva på de färdigheter som företagen efterfrågar. Grundläggande IT-kunskaper är viktigt för att få jobb. Vi har genom Help to Helps workshops också lärt oss hur man kan använda internet i sina studier och hur man använder mejl och sociala medier. Vi har också lärt oss hur man skriver ett CV och ansökningsbrev.

I dag arbetar jag ideellt, men söker avlönade jobb. Min dröm är att bli en affärskvinna som sysslar med mat och näring. Efter att ha gått en av Help to Helps workshops om entreprenörskap fick jag idén att producera ulanzi, en sorts öl gjord på bambu. Den är svår att paketera och förvara en längre tid, eftersom ulanzi inte slutar att fermentera, men jag har hittat ett sätt att få stopp på processen så att produkten i förpackat skick håller i upp till ett år. Min förhoppning är att kunna tjäna pengar på det.

Så många behöver de kunskaper som jag har fått och därför är det viktigt att det finns stipendier och workshops som gör det möjligt för fler att utbilda sig, även de som bor på landet. I dag når hjälpen framför allt dem som bor i städer, särskilt universitetsstäder. Den kunskap och kompetens som jag har nu har också gett mig en starkare känsla av mitt eget värde.

Jag har fortfarande kontakt med flera av de studenter som jag har träffat via Help to Help och alla pratar om att de vill utbilda andra och sprida kunskapen vidare. Några har redan satt i gång med det arbetet. Jag känner också att jag måste dela med mig av det jag kan, framför allt inom mat och näring. Det är viktigt att ge något tillbaka.

Till de människor som vill hjälpa till vill jag säga att det bästa du kan göra är att investera i andras utbildning. Att bygga en brunn eller ett hus hjälper kanske ett fåtal, men utbildning kan skapa en ännu större, positiv påverkan.”

Berättat för Ania Obminska