Det är stora skillnader i digital kompetens bland svenska lärosäten. Det framkommer i rapporten Uppkopplad utbildning som bland annat föreslår att regeringen för över pengar från forskning till att utveckla högskolepedagogiken.
Coronapandemin ledde under våren till att universitet och högskolor hastigt fick ställa om till distansundervisning. Men kompetensen som krävs för att digitalisera högre utbildning är ojämnt fördelad bland de som undervisar. Det menar Kjell Nyman, författare till ESO-rapporten Uppkopplad utbildning, som gått på djupet i frågan.
– De tre huvudsakliga förklaringarna till detta är att undervisningen är traditionsbunden, tidsmässigt pressad och att den påverkas av en statusskillnad mellan forskning och undervisning, säger Kjell Nyman.
Utveckla samarbete
I rapporten har Kjell Nyman kartlagt arbetet med att digitalisera undervisningen vid svenska universitet och högskolor och genom intervjuer och enkätundersökningar undersökt vilka de stora utmaningarna är. Han konstaterar att svenska lärosäten har kommit långt i den digitala utvecklingen i vissa avseenden, men att skillnaderna är stora när det gäller kompetens och erfarenhet, både inom lärarkåren och mellan lärosäten.
Rapportens sju förslag
- Satsa på högskolepedagogik. För över 2 procent av de statliga forskningsfinansiärernas anslag för forskning till det anslag som finns för särskilda medel till universitet och högskolor.
- Utveckla de nätverk som finns. Ge Universitets- och högskolerådet i uppdrag att utforma ett förslag till statligt stöd på sammanlagt 15 miljoner kronor per år till de nätverk för samarbete mellan lärosäten som finns.
- Förtydliga juridiken. Tillsätt en statlig utredning med uppdrag att klargöra hur gällande juridiska regelverk bör tolkas när ny teknik introduceras och föreslå lämpliga förändringar av regelverket.
- Uppmuntra arbetet med öppna lärresurser. Utarbeta en plan för implementering av Unescos rekommendation om öppna lärresurser (OER) som Sverige ställt sig bakom.
- Skapa ett system för validering. Reformera den administrativa hanteringen av all validering inom högre utbildning genom att föra över ansvaret till lämplig central myndighet.
- Stärk möjligheterna för utbildning på distans. Stimulera deltagande i högre utbildning i de glesast befolkade delarna av landet genom ett riktat bidrag till kommunala lärcentra.
- Analysera konsekvenserna av digitala tjänster. Ge Vinnova ett uppdrag att fördjupa analysen av den utbildningsteknologiska utvecklingen.
– Det finns ett gott samarbete mellan lärosäten när det gäller exempelvis distansutbildningar. Det finns även nätverk för samverkan och erfarenhetsutbyte, men det saknas samordning och ekonomiska förutsättningar att utveckla arbetet vidare, säger Kjell Nyman som i rapporten föreslår att regeringen anslår medel för att utveckla nätverken för ökat samarbete mellan lärosäten.
Omfördelning av pengar
I rapporten föreslår han även att regeringen omfördelar medel från forskning till högskolepedagogisk utveckling. Han konstaterar att det finns en stor entusiasm bland de som arbetar med att utveckla högskolepedagogiken med hjälp av digitala resurser, men att de lärare man vill nå känner sig klämda mellan undervisning, administration och en önskan om att ha mer tid för att forska. Ofta blir det undervisningen, inte minst den pedagogiska utvecklingen av den, som får stryka på foten.
– Statusskillnaden mellan forskning och utbildning är ett problem. Jag hoppas att detta kan stimulera en högskolepedagogisk debatt som lyfter den här frågan, säger han.
I rapporten har Kjell Nyman identifierat en rad fallgropar som hämmar den digitala utvecklingen på lärosätena. En svårighet är det juridiska regelverket som skapar stor osäkerhet. Hur ska exempelvis GDPR, tillgänglighetslagen, offentlighetsprincipen och immaterialrätten tolkas? Osäkerheten kring vad som gäller gör att lärare tvekar att utveckla undervisningen med hjälp av ny digital teknik.
– Här finns det ett behov av att förtydliga regelverket, säger Kjell Nyman.
Riskerna behöver analyseras
När det gäller de molnbaserade tjänster och digitala lärplattformar som lärosätena använder pekar han på riskerna med att multinationella och kommersiella företag får tillgång till data som kan användas för att utveckla nya affärsmodeller. Kjell Nyman poängterar att varken svenska myndigheter eller någon gemensam europeisk organisation har någon kontroll över detta i dagsläget.
– Vi behöver analysera konsekvenserna av den snabba utbildningsteknologiska utvecklingen, vilka är farorna och utmaningarna?
En av de största fallgroparna med digitaliseringen inom högre utbildning är dock tron att den nya tekniken kan lösa pedagogiska problem inom alla delar av undervisningen.
– Digitaliseringen får i det avseendet aldrig bli ett självändamål. Den är, och ska enbart vara, ett hjälpmedel för att utveckla högskolepedagogiken som ska användas endast när den gör nytta, poängterar Kjell Nyman i rapporten.
