Karriären inte slut efter utbrändheten

Sofia Wahling drabbades av utmattning på sitt första jobb. Det fick henne att tänka om. Idag är hon på ett jobb där hon trivs och mår bra. Här delar hon med sig av sina bästa råd.

För sex år sedan tog Sofia Wahling examen från civilingenjörsutbildningen vid Linköpings universitet där hon specialiserat sig på design och produktutveckling. Hon drömde om ett jobb där hon kunde få vara mer än en kugge i ett maskineri, gärna ett mindre företag där hon kunde få driva egna projekt och arbeta med produktutveckling.

Så dök drömjobbet upp. Av drygt 250 andra som sökte jobbet blev hon den utvalda och två dagar efter det att exjobbet lämnats in började hon sin anställning. Men självsäkerheten från intervjuerna var som bortblåst och hon kände en stor osäkerhet om hon verkligen skulle klara av jobbet, ”jag kan ju inte något”.

Ångestattack på jobbresan

Arbetet var fritt, med stort eget ansvar, men hon upplevde en otydlighet över vad som egentligen förväntades av henne. Det fanns inte heller några tydliga processer, utan alla jobbade lite på sitt eget sätt, vilket också skapade en osäkerhet och ett tvivel om hon verkligen gjorde saker på ”rätt sätt”. Men som ny på jobbet ville hon hålla uppe fasaden och vågade inte vara helt öppen med vad hon kände.

Andra veckan på jobbet fick Sofia Wahling för första gången i livet en ångestattack. Hon låg på ett hotellrum under sin första affärsresa när ångesten drabbade henne.

– Hjärtat bultade hårt och jag hade svårt att andas Jag blev riktigt rädd, minns hon.

Trodde att stress hörde till

Nu i efterhand förstår hon att hon som nyutexad hade behövt ha tydligare ramar och mer konkreta arbetsuppgifter för att må bra. Hon fick mycket beröm för sitt arbete, men kände sig fejk och osäker på om det hon gjorde var tillräckligt bra. Den osäkerheten är rent av livsfarlig, konstaterar hon.

Samtidigt var hon nöjd med sitt jobb. Arbetet var roligt och stimulerande, hon hade en viktig roll i företaget och fick åka på resor runt hela världen. När andra klagade på sina ”tråkiga konstruktörsjobb” så hade ju hon faktiskt fått sitt drömjobb.

– Jag tillät mig nog därför inte att riktigt känna efter hur jag faktiskt mådde. Jag trodde att det hörde till vuxenlivet att känna sig småstressad hela tiden, att inte orka göra saker på helgerna och att ständigt ha koll på jobbmobilen, förklarar hon.

Längtade efter ett tråkigt jobb utan ansvar

Till slut blev allt för mycket och ångesten övergick till en utmattningsdepression. Stödet från företaget var stort. De drog ner på hennes arbetsuppgifter, HR kopplades in, hon fick gå i KBT-terapi och företaget visade att de ville göra allt för att hjälpa henne. Men för Sofia Wahling blev det omöjligt att komma tillbaka till jobbet igen och sjukskrivning blev ett faktum.

– Ångesten växte bara ännu mer och jag kände mig urusel och som en svikare.  Jag ville bara försvinna ut till en öde ö resten av livet, berättar hon.

Under sjukskrivningen kändes det orimligt att någonsin kunna jobba igen. Inte minst som ingenjör. Men redan efter en månad kom hoppet tillbaka och hon bestämde sig för att ge ingenjörsyrket en chans. Hon började jobba så smått samtidigt som hon sökte nytt jobb – men den här gången skulle det vara ett prestigelöst, gärna lite tråkigt jobb där hon kunde göra sitt jobb utan större ansvar.

Sa ingenting om sin sjukskrivning

Relativt snabbt dök ett passande jobb upp och när hon gick på intervjun var hon fortfarande sjukskriven på 50 procent. Men det undanhöll hon för den nya chefen.

– Jag skämdes och kände mig som en dålig människa som hade drabbats av en utmattningsdepression. Därför sa jag ingenting utan låtsades som om jag fortfarande jobbade heltid och var helt frisk.

Sofia Wahling fick jobbet. Men nu bestämde hon sig för att från start aktivt dra ner på tempot, vara noga med fikaraster, lunchpromenader och återhämtning. Hon tog även rygg på de kollegor som hon uppfattade hade en sund inställning till jobbet och inte överarbetade. En annan viktig erfarenhet som hon tog med sig in i sitt nya jobb var att våga ställa krav och fråga så fort något kändes otydligt.

Läs också: Utbränd på första jobbet

– På mitt gamla jobb var jag dels rädd för att uppfattas som okunnig om jag frågade för mycket, samtidigt som jag hade svårt att ens sätta ord på det jag tyckte var otydligt. Mitt behov av tydliga ramar och processer var större än jag hade förstått.

När hon så småningom kände sig redo för att börja söka sig vidare till ett nytt jobb med mer utmanande arbetsuppgifter, bestämde hon sig för att den här gången vara ärlig och tydlig med sina behov och förväntningar på arbetet.

”Har du haft en motgång?”

Idag arbetar Sofia Wahling på Scania som metodingenjör. När hennes blivande chef under intervjun till det jobbet frågade henne om hon upplevt någon motgång i livet, och hur hon hanterat det, tvekade hon ändå en kort stund på hur ärlig hon skulle vara med sin utbrändhet. Men hon insåg samtidigt att hon ville att hennes nya chef skulle ha förståelse för utmattning och psykisk ohälsa – annars ville hon inte ha jobbet.

Beatrice Svedberg, Sara Hermansson och Sofia Wahling är tre ingenjörer som startat podden Ut ur väggen – och vidare i livet.

– Reaktionen från chefen blev anledningen till att jag tackade ja till jobbet. Han vände det jag trodde var en svaghet till en styrka och lät mig berätta om allt jag lärt mig från min utmattning, vilket är mycket, berättar hon.

Förra hösten startade Sofia Wahling tillsammans med Sara Hermansson och Beatrice Svedberg podden Ut ur väggen – och vidare i livet. De är alla tre ingenjörer i grunden och har på olika sätt drabbats av utmattning. Här pratar de öppet och personligt om utbrändhet och psykisk ohälsa. Sofia Wahling konstaterar att det är svårt att ge andra råd för hur man undviker att bränna ut sig, men genom att dela sina erfarenheter och prata om ämnet hoppas de kunna väcka tankar och insikter som kan hjälpa andra. Av reaktionerna att döma är deras erfarenheter inte unika.

Vilka råd vill du ge till andra nyutexaminerade ingenjörer som ska ut på arbetsmarknaden?

– Hitta en dum-fråge-kompis, det vill säga en kollega som du kan anförtro dig åt och ställa alla ”dumma frågor” till. Ganska snabbt inser man då att dessa ”dumma frågor” kanske inte är så dumma. Dessutom är det en enorm skillnad att inte behöva bära på orostankar helt själv, då de lätt kan skena iväg. Mina dum-fråge-kompisar är helt avgörande för mitt välmående på jobbet än idag, säger hon.

Det är också viktigt att lära känna sig själv och vara lyhörd för vad man behöver för att må bra.

– Som ny på jobbet kan det vara en utmaning, konstaterar Sofia Wahling.

Försök göra saker långsamt

En sak som hon själv lärt sig på resan är att försöka göra saker långsamt, att exempelvis inte kasta sig över ett mejl på en gång det dyker upp i inkorgen. Hon prioriterar sig själv mer, genom att exempelvis blocka tid för eget arbete i kalendern.

Idag är hon även noga med att ta fika- och lunchraster, men även att nätverka med sina kollegor. Istället för att mejla tar hon sig exempelvis ibland tid för att gå och prata med sin arbetskollega, som ger ett helt annat utbyte. Men framför allt vågar hon vara öppen med sina egna behov till sina kollegor och chefer.

– Jag vet exempelvis nu att jag behöver ett tryggt, varmt och öppet arbetsklimat samt en förstående chef för att kunna vara mig själv och därav må bra, medan andra kanske har andra behov. Var snäll mot dig själv, du får ut så mycket gott av att våga vara dig själv på jobbet. Vi är ju trots allt människor på jobbet också, poängterar Sofia Wahling.