Är det rimligt att som erfaren ingenjör bli erbjuden en provanställning när man byter jobb? Det var precis vad som hände Johan. Och då hade företaget själv kontaktat honom och uppmanat honom att söka jobbet.
Civilingenjören Johan är drygt 50 år och har jobbat inom IT-branschen i 15 år. Via Linkedin blev han kontaktad av en tidigare kollega som berättade att de sökte erfarna ingenjörer. Kollegan tyckte att han skulle passa bra för det jobbet och Johan blev snabbt intresserad. Det kändes som ett bra tillfälle att gå vidare i karriären.
Han skickade in sitt CV, blev kallad på intervju och blev sedan erbjuden jobbet – med provanställning.
Vägrade skriva på
– Jag blev helt chockad, de hade ju sökt upp mig och jag hade bra vitsord från min tidigare chef på det företaget. Svaret jag fick var att det handlade om en principfråga, att alla anställningar inleds med en provanställning, berättar Johan, som vill vara anonym i den här artikeln.
Johan vägrade då att skriva på. Efter drygt en vecka kom de med ett nytt kontraktsförslag om tillsvidareanställning som Johan skrev på.
– Men det började gnaga i mig, hur var de egentligen som arbetsgivare? Hur hanterar de sina anställda i andra sammanhang och är det verkligen ett företag jag vill jobba på?
Fick ett nytt jobberbjudande
Redan under uppsägningstiden började Johan därför se sig om efter andra jobb och fick snart ett nytt jobberbjudande. Rekryteringsprocessen gick snabbt och när lönen var förhandlat och allt var klart fick han kontraktet som skulle signeras elektroniskt: Provanställning.
– Jag är en erfaren ingenjör med många år i IT-branschen, har bra referenser och kräver inga fantasilöner. Varför vill de att jag går in på en provanställning? Min trygghet som anställd väger tungt och jag kunde därför inte skriva på, utan klickade ”decline”.
En förvånad rekryterare hörde då av sig: Varför ville han inte skriva på, de var ju överens? När Johan förklarade situationen backade de och erbjöd istället en tillsvidareanställning.
”Hur ofta drar man i det snöret?”
För Johan löste det sig, men han är oroad över utvecklingen, att företag verkar tillämpa provanställning som princip.
– Risken är att detta ger en inlåsningseffekt på arbetsmarknaden. Företagen säger att det är svårt att hitta erfarna ingenjörer. Men vilken ingenjör med en trygg anställning vill byta jobb om de måste gå till en provanställning?
Johan är dessutom förvånad över att företagen inte själva reflekterar över hanteringen av provanställningar. Att en ung, oerfaren ingenjör går in på en provanställning kan ju vara rimligt. Men om man måste tillämpa det i alla lägen signalerar det att man inte litar på sin egen rekryteringsprocess. Dessutom riskerar det att skada företagets rykte som arbetsgivare.
– Man måste ju väga nyttan med provanställning med skadan. Helt ärligt, hur ofta gör man en så dålig rekrytering att man måste dra i det snöret?
Johan gjorde rätt
Johan vill nu påminna andra som hamnar i en liknande situation att de inte måste gå med på en provanställning. Själv använde han banken och möjligheten att förnya sina lån som ett tungt argument till varför han inte kunde gå med på provanställning.
– Tänk på att du faktiskt är i ett bra förhandlingsläge när du kommit så långt i rekryteringsprocessen. De är övertygade om att du är den kandidat som de vill ha och att stryka principen om provanställning kostar dem ingenting, konstaterar han.
Christoffer Sörman, ombudsman på Sveriges Ingenjörer, tycker att Johan agerade på ett bra sätt.
– Han gjorde rätt i att inte skriva på provanställningen. Att han lyckades förhandla bort den visar dessutom att principen provanställning inte var så definitiv, det gick ju trots allt att anställa honom ändå.
Vanligare inom statlig sektor
Provanställning är en anställningsform där båda parter kan avbryta anställningen utan att det finns några särskilda skäl. Christoffer Sörman berättar att provanställningar är vanligare inom statlig sektor, men det finns även många företag inom privat sektor som tillämpar provanställning som princip.
Inom teknikavtalet har provanställning som anställningsform däremot helt tagits bort. Istället finns det möjlighet att tillämpa visstidsanställning som ett sätt att under en avgränsad tid pröva den anställde. Skillnaden är att det då redan i annonsen framgår vad det handlar om för tjänst.
– Då blir det tydligt för den som söker jobbet hur förutsättningarna ser ut. Den här modellen har också gjort att företag blivit mer försiktiga med att använda den här typen av osäkra anställningsformer.
Det är en dålig princip
Prövotid i max 6 månader
På Sveriges Ingenjörers sida om anställningsformer finns information om vad provanställning innebär.
Sveriges Ingenjörers inställning till provanställningar är att de bör tillämpas restriktivt. Syftet är att kunna använda den formen av anställning endast i fall där den som söker jobbet är oprövad sedan tidigare. För en senior ingenjör finns det många andra vägar att säkerställa kompetens för rollen i fråga, exempelvis via referenser eller intervjuer.
Att företag använder provanställning som princip är inte rimligt, tycker Christoffer Sörman.
– Vi tycker att det är en dålig princip och avråder våra medlemmar från att hoppa på en sådan anställning om man inte är oprövad, poängterar han.
Ge inte avkall på tryggheten
För den som hamnar i en liknande situation som Johan är rådet att inte låta arbetsgivaren sätta villkoren. Tydliggör varför du inte vill ha en provanställning och gå inte med på det utan att förhandla.
– Ge inte avkall på tryggheten i en annan anställning för någon annans princip. Grunden för en lyckad rekrytering borde väl ändå vara intervjuer och god referenstagning, säger Christoffer Sörman.
Johan heter egentligen något annat.
Anna Nyström
Laddar ...
32 kommentarer
En arbetsgivare sade till mig och en annan kandidat: ”Vi börjar med provanställning eftersom ni två är oskrivna blad”. Jag påpekade att jag hade tio års erfarenhet av yrket och den andre hade 20 år bakom sig!!! Mycket riktigt visade sig enhel del på företaget brista, och vi slutade båda inom ett år…
Den enda av mina anställningar som ingenjör som inte var en provanställning var min första efter examen i slutet av 1990-talet, jag bytte bostadsort i samband med det.
Ingen har hittills gjort någon uppföljning eller lönejustering efter 4-5 månader vilket ju vore rimligt i samband med provanställning.
Jag har under åren valt bort intressanta jobbannonser med provanställning när jag haft en tillsvidareanställning. Om fler resonerar som jag så kan man ju säga att man får en inlåsningseffekt och mindre rörlighet på arbetsmarknaden.
När min tidigare arbetsplats lades ner var det OK för mig att söka på jobb med provanställning, trots att det kändes lite märkligt när man har 30 års erfarenhet av området.
Men man funderar ju lite på hur företag värderar sin egen rekryteringsprocess när man har en generell regel om provanställning, trots att man kan ha flera intervjuomgångar, kräva arbetsprov och urvalsstöd av rekryteringsfirmor.
Viktigt att arbetsgivaren är öppen tidigt i anställningsprocessen, oavsett om det är annons eller spontant, att generell provanställning tillämpas. Så att det inte kommer först tillsammans med ett eventuellt erbjudande.
Jag var fastanställd 15 år hos ett av Sveriges största företag, men under corona valde man att säga upp ingenjörer med motiveringen att man behövde göra ett kompetensskifte. Företaget varslade först pga nedgång i försäljningen men dom gjorde ändå stora vinster så när varslet skulle verkställas ändrade man orsak från nedskärningar till kompetensskifte. Min roll försvann helt och jag fick gå (men med ett bra vederlag).
Jag trodde efter 15 år på ett av Sveriges största företag och en av de mest eftertraktade arbetsgivarna att jag inte kunde bli uppsagd annat än om jag misskött mig. Jag hade kollegor som fick gå son är några av de bästa ingenjörer som finns. Bra ingenjörer, hårt arbetande, sociala, mönsteranställda, men som ändå fick gå.
Nästan alla av oss var dessutom med i fack. Men alla fackförbund gick med på dessa uppsägningar.
Lärdomen för mig var att det inte finns någon anställningstrygghet egentligen.
Mitt första jobb därefter applicerade också provanställning. För alla. Utan undantag. Också en stor arbetsgivare och välrenommerad.
För mig innebar provanställning enbart positiva saker. Dels hade jag själv under provanställningen väldigt kort uppsägningstid. Arbetsgivaren kunde aldrig vara helt trygg med att jag skulle vara kvar.
Jag är oerhört driven och hårt arbetande och även social så jag fick många vänner och mycket bra feedback. Så arbetsgivaren var jättenöjd och ville givetvis att jag skulle fortsätta. Dessutom hade ingen tidigare blivit uppsagd under provanställningstiden. Jag insåg snabbt att seriösa företag spenderar mycket tid och resurser vid anställnngar. Det tar tid och är en omständlig process och inget dom gärna går igenom på nytt redan efter 3 eller 6 månader. Så min arbetsgivare ansträngde sig för att jag skulle trivas och snabbt komma in i arbetet. Jag lärde mig alltså mycket på den resan. Dels värderar jag inte anställningstrygghet på samma sätt som tidigare. Dels tycker jag provanställning kan vara minst lika fördelaktigt för arbetstagaren.
Dessutom innebar förändringen ett lyft för mig på alla sätt.
Jag har 25 års relevant yrkeserfarenhet, varav 10 års specialisterfarenhet inom det specifika område som jag nu är anställd för att verka inom. Detta är väl dokumenterat eftersom jag mestadels har verkat som konsult. Senast jag bytte anställning så var det till en arbetsgivare med kollektivavtal, och i och med detta var sex månaders provanställning inte förhandlingsbart. Det var ett ”rättvisekrav” från facket att det skulle vara lika för alla, fick jag förklarat för mig.
En del verkar ha väldigt lätt att bli ”chockade”.
En anställningssituation är en ren förhandlingssituation. Är du attraktiv har du alla möjligheter i världen att förhandla det föreslagna avtalet. Jag ser det inte som alls konstigt att företaget testar om de kan börja med provanställning. Varför skulle de inte göra det.
Jag har blivit rekryterad till alla mina senaste tjänster och ändå har de flesta (svenska företag iaf) testat erbjuda provanställning men alla har accepterat mitt krav att stryka den punkten. En bland andra förhandlingspunkter!
Personen i artikeln verkar tycka det är en stor grej att han inte accepterat alla punkter i ett avtalsförslag rakt av. Hoppas för hans egen och företagets skull att han aldrig kommer i en position med kundkontakt…!
Jag skulle inte gå med på en provanställning utifrån min situation idag med fast jobb och 20+ års arbetslivserfarenhet. Jag kan förstå att arbetsgivaren vill kunna pröva på mig, men risken de tar är betydligt mindre än min risk. De riskerar att få en underpresterande medarbetare, men jag riskerar att behöva gå på a-kassa och hamna i en situation där jag behöver hitta ett jobb – dvs en mycket sämre förhandlingssituation än jag har nu. Det behöver inte ens ha med min prestation att göra. Företaget kan t.ex. få för sig att omorganisera så att rollen jag anställdes för tas bort. Ska mycket till för att jag ska godta den risken, t.ex. att arbetsgivaren isåfall får lösa ut mig med 6 månadslöner eller liknande.
Hade jag varit arbetssökande är läget givetvis ett annat, då är det bara att acceptera provanställning.
Det verkar som om företagen inte har förstått att kompetens är en bristvara och att de duktiga ingenjörerna väljer sina jobb själva, snart sätter de allra bästa sina egna löner också. Det är lätt att falla in i ett inåtriktat perspektiv men världen därute springer ifrån dem som gör det.
Det är åt båda håll. Hur säkerhetstänket du att det är den arbetsplatsen du vill vara på?
Har läst och förstår såklart det kan kännas njuggt med provanställning.
Å andra sidan, om vi nu pratar ”erfaren ingenjör”, så kan det i Sverige vara ganska lite stelt på arbetsmarknaden. Alltså, ibland besvärligt för 50-55 plussare. ”I Sverige har vi en extrem åldersdiskriminering”, som jag hörde en fritidspolitiker (& ingenjör & dr) säga nyligen. Är inte då provanställning bättre? Lite som ”K” skriver.
Hursom, roligt att det löste sig för exemplen som nämndes. Jag kan ju ha fel.
Jag är 33 och tycker inte det är ett dugg konstigt med provanställning, så länge den är någorlunda begränsad i tid förstås. Jag hade inte ens reagerat på att de första 3-6 mån är på prov. Det har väl inte så mycket med att de tvivlar på ens kompetens att göra, även om man är erfaren så behöver man veta att personen funkar i teamet och att man själv tycker att jobbet stämmer med förväntningarna. Men jag kanske är ett barn av min tid?
Jag är 37 och också ”barn av min tid”.
Jag ser inte heller provanställning som någon stor sak. Det är betydligt bättre än flera visstidsanställningar som staplas på varandra som är vanligt i bl.a. kommunal sektor.
Om provanställningen sänker tröskeln för den oerfarne, invandraren etc. är det bara positivt. Värre är när provanställningen används som motivering att sätta en låg ingångslön som ”ska omförhandlas” när provanställningen övergår till tillsvidare. Det förverkligas sällan.
Kompetens, att man kan göra jobbet och har erfarenheten av att göra det är inte samma sak som att ”personen funkar i teamet”. Och om man har en ny person i Teamet så ska/kommer teamet att förändras på olika sätt, eller hur..? *Borde* iaf göra det. Så ja, du är nog ett barn av din tid, lite så.
Jag godtog provanställning eftersom det var en för mig ny bransch, även om jag sades ha svarat ”bäst hittills” i deras rätt omfattande kunskapskartläggning inför erbjudandet. I någon mån föll företaget sedan på eget grepp, ty när halvåret hade gått ville man anställa men – rätt eller fel? – man fick inte göra det när andra i personalen pandemipermitterats.
Däremot erbjöds jag timanställning – som jag tackade nej till mycket för att jag skulle fått nöja mig med samma timpenning som tidigare. Ett konsultbolag som kallar på arbetskraften bara när den drar in pengar får nog tänka sig att betala lite bättre för timmarna! (Fast där spelar det ju självklart stor roll vilka andra möjligheter man har att klara försörjningen.)
Jag kan förstå om företaget ville vara lite avvaktande i början av pandemin, men vi hade inte ont om uppdrag och jag är säker på att det inte skulle varit någon tvekan om tillsvidaretjänst utan pandemin.
Nej, skulle aldrig gå från en tillsvidareanställning, till en provanställning. Tryggheten är väldigt mycket värd!
Jag har själv tagit ett jobb med provanställning men eftersom jag kom från arbetslöshet så accepterade jag det. Jag hade aldrig sagt upp mig från ett fast jobb för en provanställning.
Jag hade en kollega som fick avslut på en provanställning utan några vettiga skäl. Alla kollegor runt om var helt frågande till vad som skedde. Det visar hur utsatt man blir.
Råkade ut för samma sak. Hade fått höra ett klagomål i allmänna ordalag (personligt, inte kompetensmässigt!) på ett medarbetarsamtal efter 5 månader. Det framställdes som allmänt från gruppen. Jag frågade gruppen i landskapet direkt efteråt om det fanns ett problem men fick bara förvånade miner som reaktion. Sa att jag ville ha direkt, personlig och tydlig feedback om någon hade några åsikter. Ingen sa något. Frågade igen ca 2veckor senare. Inga klagomål då heller. Fick slutligen besked om att min provanställning inte skulle gå över till fast. Fick inget lagstadgat samtal med fack och HR närvarande fast jag begärt det. Väntade till eftermiddagen sista dagen innan jag berättade för bestörta kollegor att jag inte skulle få vara kvar. Hoppades på ett samtal in i det sista… Har förstått efteråt att det kan ha varit en kollega som klagat och fått det att framstå som ”alllmänt”. Och att denne antingen varit frånvarande båda gånger jag bett om feedback (personen borde ändå ha kunnat be mig om ett enskilt samtal för att framföra tydlig kritik om det fanns), eller av personlig illvilja lät bli att ge feedback trots att jag bad om det. När ser tillbaks hade personen inte fått någon Oscar för sitt ”chockade” överspel när jag meddelade att jag inte skulle få vara kvar efter 6 månader…
Det var väl bra, varför skulle hem vilja vara kvar om ledningen agerade på det sättet.
Det finns ju hur många jobb som helst för ingenjörer det är väl ingen risk med provanställning (utom för dem som vet med sig att de är förkylda varannan vecka, inte kan passa tider eller deadlines etc).
Tyvärr är det allt för vanligt att rekryterande chef inte längre har något att säga till om, istället har HR fått mer och mer inflytande. Detta trotts att dom generellt inte har annat än (i bästa fall) en översiktlig kunskap inom sitt verksamhetsområde. Chefer börjar lägga mer och mer tid på att komma runt HR i olika beslut vilket är en bisarr utveckling.
Stämmer, HR folk har mer och mer gjort sig till ett rundningsmärke för att de har divergerat ut åt ett konstigt håll med processbyråkrati. Man har helt enkelt börjat, eller redan gjort, sudda ut H:et i HR… (det är bara ”R” kvar)
Det här är en allmänt trend i Occidenten, kommer som mycket annat från storföretag ”over there” (U.S.A.)
Tog chansen till tjänstledighet för pröva annan tjänst i staten. Provanställning hos myndighet jag gick till och villkoren med uppsägningstid där jag var tjänstledig från mappade inte. För att inte riskera stå utan jobb valde jag att avsluta provanställningen o gå tillbaka till tidigare tjänst i staten.
De ska väll passa? Har man inte rätt till längre tjänstledighet än 6 månader för att prova ny tjänst inom statliga myndigheter?
Jag har varit i precis samma situation som Johan i artikeln. Och jag sa också ifrån. Det kostar inte företaget någonting och vill man verkligen bli av med en anställd så går det att göra ändå genom överenskommelser och dylikt. Jag är förvisso inte IT-ingenjör, men har också en 15 års erfarenhet av min bransch och min kompetens och erfarenhet är väldigt eftertraktad i branschen. Provanställning ska användas restriktivt.
Jag råkade ut för exakt samma sak. Blev som 50+ och med goda vitsord erbjuden ett jobb med provanställning. Jag vägrade att skriva på och då ströks den klausulen omgående. Här tror jag HR-avdelningarna har ett arbete att göra.
Jag har 20+ års erfarenhet inom mitt yrke men tvingades till 6 mån provanställning då jag började ett nytt jobb i en senior ledande position på en stor svensk myndighet. Det gick inte att förhandla bort, då hade jag inte fått jobbet. Jag var vid tillfället arbetslös så det vara bara att acceptera. Jag undrar hur många som tackade nej till samma jobb pga av provanställningskravet?
Är man arbetslös så behöver du verkligen jobbet. Och dessutom är det en statlig myndighet finns det nog ett ganska rigoröst regelverk att förhålla sig till. Något som nog är ovanligare när det gäller den privata sektorn. Hur kändes det när datumet för när provanställningen skulle gå ut (och ev. gå över i en fast anställning)?
Som relativt erfaren ingenjör med 15 år inom IT-branschen tycker jag det är en klar fördel med provanställning. Det ger ju även mig möjlighet att snabbt avsluta ifall jag skulle inse att det inte var rätt företag. Att hitta ett nytt jobb är knappast ett problem.
Hur svarar du frågor om varför du lämnade anställningen efter så kort tid?
Hur gör du med referenser? Särskilt när de ber om nuvarande chef?
Rimligtvis som vanligt, dvs förklarar vad som hände. Referenser går ju att ta från tidigare jobb, eller om det finns bra kollegor på företaget jag slutade på. Det är ju sällan senaste chef är bästa referens ändå. Men det är ju en fråga som är helt oberoende av provanställning.
Återigen ser vi hur företagen tycker att de har råd att bete sig trots sitt eviga pratande om sin ”kompetensbrist”
Tyvärr är detta ett allt vanligare beteende hos även ”seriösa” arbetsgivare. Risken är att det blir en norm om inte fackförbund och fackföreningar börjar mobilisera motkraft.
Varför är det så svårt att sätta sig in i arbetsgivarens situation. En felrekrytering är otroligt kostsam för företaget, det är väl enkelt att förstå att de vill minimera risken för en sådan.