Känner du dig jagad av alla krav? Jobbar du i en verksamhet där misslyckanden ses som en svaghet? Då kan det vara läge att börja ifrågasätta ert sätt att arbeta och hitta en tillvaro där det är tillåtet att vara mer ”good enough”.
Det är tretton år sedan nu, som Elizabeth Kuylenstierna skrev boken Good Enough. Mycket har hänt sedan dess, men reaktionerna efter det att boken kom ut minns hon fortfarande starkt. Det blev ett enormt intresse, större än hon hade kunnat föreställa sig – intervjuer i media och förfrågningar om att komma och föreläsa.
Många kände igen sig och tyckte att boken handlade om dem. Eller om deras man, syster eller chef.
Elizabeth Kuylenstierna
Och budskapet i boken berör fortfarande. Senast förra veckan mötte hon en person som tatuerat in boktiteln på armen.
– Det är, vad jag vet, den 16:e personen som gjort det, berättar hon.
Allt kan inte levereras med 100 procent
Att leva ”good enough” handlar om att släppa sina prestationskrav, att allt man gör inte behöver vara så perfekt. Världen går inte under för att en rapport blir fyra sidor istället för tolv, att huset inte blev perfekt välstädat den här veckan eller att allt på att göra-listan inte checkades av just idag.
Det handlar om att hitta vägen bort från perfektionism, kontrollbehov och prestationskrav.
På ett ytligt plan handlar det om att lära sig prioritera – när är det viktigt att jag presterar riktigt bra, när behöver jag leverera 100 procent? Och när behöver jag inte det?
Vad är viktigt i livet?
Men på ett djupare plan handlar det om ens egen självbild.
För att komma åt de osynliga kraven och den inre pressen på att alltid leverera med perfektion måste man jobba med att förstå sig själv, menar Elizabeth Kuylenstierna.
– Perfektionism får utrymme när vi inte törs kika inåt. Det handlar ytterst om din egen självbild, vem vill du vara?
Att börja tänka mer ”good enough” innebär att börja reflektera mer över vad som egentligen är viktigt i livet. Vem är det som sätter normerna för hur jag ska agera? Vad är viktigt för mig? Och vem vill jag vara?
Orimliga krav på prestation
Perfektionismen kan också gödas av kulturen på en arbetsplats. Det kan vara outtalade förväntningar på att alltid ha koll på mejlen, dygnet runt. Att alltid överprestera. Eller gliringar från kollegor när man går hem vid 18-tiden: ”flexar du ut tidigt idag?”.
– Där har ledarskapet ett stort ansvar att skapa strukturer och agera som förebilder. En arbetsplats med ett modernt ledarskap ser inte ut på det sättet, konstaterar Elizabeth Kuylenstierna.
Men ett visst ansvar ligger även på medarbetarna. Det kan handla om att låta bli att svara på, eller skicka mejl utanför arbetstid. Eller att själv vara en förebild för nyanställda och inte sitta över och jobba till sent på kvällarna.
Ta reda på förväntningarna
– Alla är med och skapar kulturen på arbetsplatsen, även du när du mejlar en kollega sent på kvällen. Vi har ofta bra koll på våra anställningsvillkor och arbetsuppgifter, men hur vi ska vara som människor på en arbetsplats – det pratar vi väldigt sällan om.
Elizabeth Kuylenstierna poängterar att det även här är viktigt att stanna upp och reflektera. Lyft frågan med dina kollegor och prata med varandra om krav och beteenden. Hur använder ni er tid på bästa sätt?
– Fråga, stäm av om det du tror ska levereras verkligen stämmer överens med andras förväntningar, säger hon.
Tillåtet att göra misstag
Att släppa på prestationskraven och lära sig att lägga fokus på rätt saker kan dessutom bidra till ett mer kreativt och innovativt arbetsklimat.
I en miljö där allt inte måste vara perfekt från början – där man kan testa sina idéer, tillåtas göra misstag och pröva sig fram – bygger en kultur av utveckling och lärande. Den typen av grupper har högre arbetsglädje och kreativitet, men de är även mer produktiva och använder sina resurser på ett mer effektivt sätt. De tar ett gemensamt ansvar för arbetet.
Motsatsen, en arbetsgrupp där det finns en outtalad förväntan på att alltid leverera perfekt, föder en helt annan kultur, av blame game, ansvarsutkrävande och rädsla att göra fel.
Hämmar och begränsar
På samma sätt som att kulturen i en arbetsgrupp kan begränsa gruppens prestationer kan den inre kritikern också vara begränsande på ett personligt plan.
Kraven på att alltid leverera perfekt innebär att man alltid mäter sig själv utifrån det man presterar. Du blir dina prestationer. Det gör att du inte vågar lämna ifrån dig något som inte är helt klart, är livrädd för andras kritik och reagerar genom att gå i försvar istället för att ta det som en chans till lärande.
Perfektionismen hämmar och begränsar. Kan man inte med säkerhet leverera till 100 procent, avstår man från att försöka.
– En sådan person är ofta allvarlig och sällan nöjd. Det blir ett dränerande liv. Och riskerna är ofantliga, säger hon.
Att kräva det av sig själv, att du måste leverera maximalt i alla lägen leder till stress, låg självkänsla och försämrad livskvalitet.
I värsta fall kan det leda till ångest, depression och utbrändhet.
Vad gör din inre kritiker?
Men att bryta med sin perfektionism eller förändra kulturen på en arbetsplats är svårt. Det finns inga enkla ”tre tips” eller smarta lösningar som passar alla.
Det viktiga enligt Elizabeth Kuylenstierna är att börja jobba med sin egen självbild och den inre kritikern som påverkar ditt agerande.
– Det handlar om att vara grundad i sig själv, att inte låta sig knockas av alla budskap, åsikter och tyckanden runt omkring sig. Fundera över din inre kritiker: Driver den dig framåt, eller begränsar den dig?
Har gjort henne mer framgångsrik
Elizabeth Kuylenstierna är terapeut i grunden och är ofta ute och föreläser om ledarskap, förändring och teambuildning. Dessutom arbetar hon med personlig utveckling och coachning där hon bland annat hjälper människor att träna sig på att stärka sin självbild. Att boken fick ett sådant genomslag, och fortfarande väcker intresse, tror hon beror på att den berör ett ämne som vi alla i viss mån kan känna igen oss i.
Hon skrev boken utifrån sina egna erfarenheter då hennes egna höga krav och förväntningar på sig själv höll på att ta död på henne. Men ironiskt nog har insikten att låta saker vara ”good enough” gjort henne mer fokuserad och framgångsrik.
– Min prestation blev en hel världsrymd bättre när jag började prioritera det som är viktigt för mig. Nu ligger mitt fokus på att göra skillnad för dem jag möter när jag utför mina uppdrag, inte på prestationen i sig.
Anna Nyström
Laddar ...
3 kommentarer
Innan man presenterar sina förslag, kan man försöka kolla upp vad/hur mycket de kostar att genomföra och payoff-tid. Lägg fram en priolista, kanske med hjälp av SWOT. En del saker tar kanske kort tid att genomföra och är ”billiga”, andra mer tid och kostar mer samtidigt som de på sikt kan ge mer tillbaka. Hur kan ledningen komma att se på förslagen?
Är något så enkelt att det räcker att involvera de som blir direkt påverkade och sedan rapportera vad för resultat som åstadkommits? Vet att det finns företag där ledningen vill få saker gjorda med ett minimum av insatser och tror att man kan ”trolla med knäna”. Om något företag har hög personalomsättning på någon position, brukar det spridas och då är det kanske dags dra öronen åt sig.
Som tur är har jag aldrig haft de slags problem som diskuteras i artikeln. Varför ska jag anstränga mig extra när jag inte får något för det? Varför lägga ner tre timmar på en uppgift jag kan lösa på en timme och alla blir nöjda med resultatet? Jag får ju inte mer i lön för att jag överpresterar. Knappast ett tack heller eftersom de flesta av mina kollegor ändå inte kan ta till sig den extra information jag skulle kunna elaborera med.
Och eftersom det står i mitt anställningskontrakt att arbetstiden är 8 h/dag, mån-fre, så är det exakt det som arbetsgivaren får. Och folk vet om det, så ingen ringer på kvällar, helger eller under semester för de vet att de inte får något svar i alla fall. Om jag måste resa på kvällstid eller helger så loggar jag arbetstid varenda minut jag sitter i taxi, flyg, etc. och plockar ut allt vid lämpligt tillfälle. Flexkontot kan variera över tid, speciellt efter en lång resa, men hålls så nära nollan som möjligt.
Ni som tänker att ”så kan man inte göra på min arbetsplats”, pröva själva! Jag har visat flera chefer att det går alldeles utmärkt att sticka iväg och hämta barn kl. 16:15 och fortfarande lösa de arbetsuppgifter jag har på ett bra sätt. Och om de knorrar så be dem visa var i anställningskontraktet jag har skrivit under på att jag ska jobba gratis eller vara tillgänglig när det behagar dem.
En väldigt vettig artikel.
Som alltid handlar det om att prioritera.
Du kan göra det mesta, men du kan inte göra allt.