Forskningsreaktorn R1 var Sveriges första kärnreaktor, i drift på KTH:s campus 1954–1970. Men nu används den som scen och i december sätter KTH upp en opera där, baserad på en bok av fysikpristagaren Hannes Alfvén.
Efter andra världskriget bildades Atomkommittén. Den skulle bland annat klarlägga hur den svenska atomkärnforskningen skulle organiseras. Det resulterade i en forskningsreaktor 25 meter under markytan på Drottning Kristinas väg vid KTH.
Reaktorn var i drift i ungefär 16 år och revs 1982 och blev ett par år senare friklassad av Strålskyddsinstitutet, eftersom den uppmätta strålningen då låg under tillämpliga gränsvärden.
Sedan dess har hallen använts bland annat som scen åt Cullbergbaletten och för ett antal TEDxKTH talks.
Se historik om reaktorhallen på KTH:s sajt.
Människan och AI
Och nu är det dags för en specialskriven opera att spelas upp i reaktorhallen: ”The tale of the Great Computing Machine”, baserad på boken ”Sagan om den Stora datamaskinen” av Hannes Alfvén – professor vid KTH, Nobelpristagare i fysik 1970 och medlem av Atomkommittén som låg bakom reaktorhallen.
Hannes Alfvéns bok utspelar sig i en framtid där människans betydelse reducerats till ett evolutionärt steg på vägen mot en vis och allvetande dator.
– Man kan tänka som att operan och boken handlar om människans ansvar inför det man skapar och att tänka längre än bara ”vilken ball grej, vi fortsätter”, säger Carl Unander-Scharin i en filmad intervju på KTH:s sajt om operan.
Carl Unander-Scharin är konstnärlig ledare för operan tillsammans med Åsa Unander-Scharin. Han har själv doktorerat på KTH i ett samarbete med Operahögskolan i Stockholm och har också haft en gästprofessur på KTH i ämnet ”Opera och Teknik”. Åsa Unander-Scharin är koreograf och professor i Musikalisk gestaltning vid Luleå Tekniska Universitet. Hon disputerade på avhandlingen ”Mänsklig Mekanik och Besjälade Maskiner”.
De konstaterar i intervjufilmen att de använder mycket ny teknik i föreställningen.
– Bland annat har vi kopplat upp oss mot den biograforgel som finns här nere i reaktorhallen och gjort så att man med specialdesignade ringar på händerna kan spela på olika pipor, register och ljudeffekter, så det blir som ett instrument man spelar på i luften, säger Åsa Unander-Scharin.
Operan kommer att uppföras under två veckor i december och är ett samarbete mellan KTH och Stiftelsen Vadstena-Akademien.
Mer information om föreställningen och biljetter finns på kth.se/thetale.
