IT, service och drift är viktiga nyckelfunktioner i händelse av krig. I drygt hälften av landets regioner har ingenjörer också fått en krigsplacering. Men många regioner har valt en annan väg och förlitar sig på den allmänna tjänsteplikten.
Rysslands invasion av Ukraina har på många sätt satt fokus på Sveriges beredskap. Som Ingenjören tidigare rapporterat om har landets kommuner valt olika vägar när det gäller krigsplacering av sin personal.
Även regionerna har valt att hantera frågan på lite olika sätt. Enligt Plikt- och prövningsverket har hittills 12 av landets 21 regioner valt att krigsplacera sin personal.
Krigsplacerade för ett år sedan
Region Dalarna är en av dem och de har valt att krigsplacera all sin personal.
Anders Nordahl, säkerhetschef, Region Dalarna.
– Vi var snabba på att dra igång det arbetet och gick ut med breven om krigsplacering redan för ett år sedan, berättar Anders Nordahl, säkerhetschef i Region Dalarna.
Regionerna bedriver långt mer verksamhet än sjukvård, men det ser lite olika ut om man valt att sköta allt själv eller lägga ut på externa aktörer.
Region Dalarna har valt att sköta all verksamhet i egen regi, vilket innebär att de själva ansvarar för allt från fastigheter och transporter till drift, IT och systemförvaltning – verksamheter där det också jobbar många ingenjörer.
För snävt att se på enskilda funktioner
Anders Nordahl konstaterar att de kommer att behöva all personal de kan få fatt i för att hålla igång de kritiska funktionerna om de ställs inför höjd beredskap – därför har de också valt att krigsplacera alla medarbetare, oavsett vad de jobbar med.
– För att vara uthållig måste vi kunna omprioritera och fördela resurser i verksamheten. Då är det för snävt att titta på enskilda funktioner. Det såg vi inte minst under pandemin där det var värdefullt att kunna omfördela personal till vården när det var som tuffast, berättar han.
Administrativt krävande
Även om frågan har aktualiserats på senare tid så har regionernas arbete med krigsorganisationen pågått under en längre tid. Bakgrunden är den överenskommelse som Sveriges kommuner och regioner, SKR, och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, tecknade redan 2018.
Enligt Markus Planmo som är expert på krisberedskap på SKR har många regioner konstaterat att arbetet med krigsplacering är administrativt resurskrävande och kostsamt. Det kräver ofta en arbetsinsats som inte motsvaras av den statliga ersättningens storlek. Dessutom har krigsplacering baserad på allmän tjänsteplikt inte någon rättslig verkan mot den enskilde.
Fokus på planeringen
Förra året ersattes därför formuleringen i regionernas uppdrag från ”krigsorganisation och krigsplacering” till ”krigsorganisation och dess bemanning”. Genom att ändra formuleringen vill SKR och MSB tydliggöra att arbetet bör betraktas som en planeringsåtgärd.
Läs också: Oklart om krigsplacering av ingenjörer i kommuner
Regionerna ska alltså lägga fokus på arbetet med planering av krigsorganisationen och inte i första hand själva krigsplaceringen.
”I uppgiften kvarstår alltjämt att påbörja planeringen av krigsorganisationens bemanning och det är viktigt att säkerställa tillgången till nyckelpersonal, men det är upp till regionen att bedöma om man i detta skede vill krigsplacera sin personal”, skriver Markus Planmo i ett mejlsvar.
Personalen har förståelse
Mats Persson, chef för Region Skånes krisledning, berättar att de jobbat med uppdraget under ett antal år och att arbetet krävt mycket analys och förberedelse. De har dock landat i att det bästa för Region Skåne är att krigsplacera all personal. I april gick brevet med krigsplaceringarna ut till alla medarbetare.
Mats Persson, chef för Region Skånes krisledning.
– Överlag har personalen förståelse för att Region Skåne måste förbereda för en organisation och bemanning vid höjd beredskap och ytterst krig, säger han.
I arbetet med krigsorganisationen har de utgått från tre nivåer; vilken verksamhet ska bedrivas i vardagen, vilken verksamhet ska bedrivas i en krissituation och vilken verksamhet ska bedrivas vid höjd beredskap?
– Utifrån det har vi sedan gjort våra bedömningar. Att krigsplacera alla är som vi ser det den bästa lösningen för Region Skåne.
För en dialog med leverantörer
Region Skåne har sedan några år tillbaka lagt ut viss verksamhet på externa leverantörer, bland annat delar av IT-driften.
Hur ser ni till att hålla igång den typen av verksamhet i händelse av krig?
– Vi har gjort en bedömning av hur viktiga olika tjänster är vid höjd beredskap och för en dialog med leverantörerna om att kunna krigsplacera kritiska funktioner. Med vissa har vi skrivit avtal så att de även kan leverera vid höjd beredskap, men vi tittar även på andra former av lösningar för att säkerställa att vi kan hålla igång kritiska funktioner, förklarar Mats Persson.
Krigsplacerar vissa nyckelfunktioner
Nästan hälften av landets regioner har dock valt att inte krigsplacera sin personal. Många lutar sig istället mot allmän tjänsteplikt som omfattar alla yrkesarbetande vid höjd beredskap.
Det innebär att arbetstagaren fortsätter att arbeta vid höjd beredskap – förutsatt att man inte är krigsplacerad hos annan aktör, exempelvis som värnpliktig inom Försvarsmakten.
– Totalt är det i dagsläget ett fåtal av vår personal som är krigsplacerade hos annan aktör och vi kan därför räkna med att bemanning via allmän tjänsteplikt kommer vara möjlig i kanske 95 procent av fallen. Vi har dock krigsplacerat vissa nyckelkompetenser och kommer fortsätta med det arbetet under kommande år i och med vidareutveckling av vår krigsorganisation, berättar Annelie Holgersson, beredskapshandläggare i Region Västerbotten.
Planeringen är viktig både i kris och krig
Region Västernorrland har enligt egna uppgifter krigsplacerat sin personal. Exakt hur de resonerar kring krigsplaceringar vill de däremot inte gå in på, av sekretesskäl.
– Vilka vi krigsplacerar och varför är en uppgift som jag inte delar med mig av eftersom det handlar om vår säkerhet. Generell kan jag säga att de som är krigsplacerade är personer som har en nyckelfunktion och som behöver vara tillgängliga om det blir krig, säger Anna Forsberg, beredskapsstrateg i Region Västernorrland.
Men jobbar med frågan gör de. Anna Forsberg förklarar att det är en samhällsviktig fråga att se till att regionens verksamhet fungerar både i kris och i krig. Därför är arbetet med att planera krigsorganisationen viktig. Dessutom behöver det finnas planer och rutiner för hur man agerar om viktiga funktioner som exempelvis el inte fungerar.
– Vi ser över våra avtal med externa leverantörer samt jobbar med handlingsplaner och reservrutiner, säger Anna Forsberg.
Inte största utmaningen
Exakt hur det blir i ett skarpt läge går däremot inte att garantera. Därför tror hon att det är viktigt att det finns en bra samverkan mellan alla delar i samhället för hur man ska agera i händelse av höjd beredskap.
– Vissa saker tror jag att man måste styra från nationell nivå. En enskild region kan inte hantera allt, säger Anna Forsberg.
De stora utmaningarna för regionerna handlar dock inte om att krigsplacera eller inte.
– Oavsett om det handlar om en krissituation eller krig så är den stora utmaningen för oss att hitta resurser. Detta är ett jätteproblem i vardagen och det blir knappast lättare i en krigssituation, poängterar hon.
