Elflygplan och flygande elbilar ska inom några år testflygas i Skellefteå. Det är ELIS-programmets vision. Jonny Johansson, civilingenjör och professor i elektroniksystem, tycker att målet är högst rimligt.
Utvecklingsprogrammet ELIS – Elektrifierad Luftfart i Skellefteå siktar på att etablera Skellefteå flygplats som en test- och utvecklingsplats för elflyg och kringutrustning, inte bara i Sverige, utan även globalt.
Programmet har redan fått en del uppmärksamhet. Bland annat har företaget XPeng Motors – en kinesisk utvecklare av flygande elbilar – i ett pressmeddelande sagt att de ska ”utforska möjligheten” att testa sin senaste eVTOL-modell i Skellefteå. Förkortningen står för ”electrical vertical take-off and landing”. Det handlar alltså om luftburna elfarkoster, eller flygande elbilar, som inte behöver någon landningsbana. Det kinesiska företaget uppger att de siktar på massproduktion om några år.
Jonny Johansson
Ingenjören har träffat Jonny Johansson, professor i elektroniksystem vid Luleå tekniska universitet som är involverad i ELIS. Han är civilingenjör från Chalmers, har tidigare jobbat på ABB i Ludvika och är dessutom pilot och flyglärare i Luleå-Boden flygklubb.
Vilken är din roll i ELIS-programmet?
– Den handlar om att undersöka hur elektriska flygplan och kringutrustning fungerar och interagerar med annan utrustning på flygplatsen, framför allt radioapparater och inflygningshjälpmedel. Vi försöker förstå om det kan finnas en påverkan från elflygplan och laddare, och i så fall hur den ser ut.
Det här är ELIS-programmet
Utvecklingsprogrammet ELIS, Elektrifierad Luftfart i Skellefteå, startade sommaren 2020.
I programmet, som leds av Henrik Littorin – konsult inom hållbart flyg, samarbetar bland andra Skellefteå Airport, Skellefteå kommun, Skellefteå Kraft och Skellefteå Science City.
Programmets mål är att Skellefteå ska bli ett nav i kommersialiseringen av elflyg i Sverige och att flygplatsen etableras som ett testcenter för elektrifierad luftfart, bland annat med tester i tuffa väderförhållanden.
Ni har redan gjort mätningar på Skellefteå flygplats. Vad visade de?
– Att det finns ett behov att jobba vidare med de här frågorna. Och att få alla inblandade aktörer att kommunicera med varandra. Därför har vi nu startat ett Vinnova-projekt med Luftfartsverket, Swedavia, Skellefteå flygplats, Örnsköldsviks flygplats och några till.
Vad gör Skellefteå flygplats till en lämplig testplats?
– Regionen har en väldigt livskraftig industri för biltester, och även de vrider sig nu mot elbilar och elektrifiering. Jag ser ingenting som motsäger att vi skulle kunna etablera en arena för flygande farkoster också. Infrastrukturen finns, och det rätta klimatet. Vi har också en etablerad flygplats, med elförsörjning på 1 megawatt dedikerad för just elflyg och kringapparater. Och så hela den här expansionen som pågår i Skellefteå och norra Sverige. Allt känns väldigt rätt, tycker jag.
Kommer vi att se flygande elbilar i framtiden?
– Ja, det tror jag. På global nivå kommer den här typen av maskiner att användas för persontransport inom ett antal år. Teknikutvecklingen har kommit väldigt långt. Men i vilken grad de blir ”var mans egendom”, på kortare sikt, beror på flera faktorer. Dels är det en kostnadsfråga. Vad kostar de att köpa och äga? Det är ganska oklart än. Dels beror det på vad det kommer att krävas för licenser och certifikat för att köra en eVTOL. Är det en flygmaskin eller en helikopter? De här frågorna är vad jag vet ohanterade.
– Själv är jag pilot och flyglärare och har även flugit elflygplan, men jag skulle inte anse mig behörig att framföra en eVTOL. Om det ska krävas pilotlicens blir det ganska få som kan köra dem. Om det inte ska krävas pilotlicens måste man hitta något sätt att interagera, kanske börja fundera över korridorer i luftrummet. Här ser jag att det finns en utmaning.
Kommer du någon gång att flyga en eVTOL?
– Ja, det tror jag. Om jag kommer att flyga själv är en öppen fråga, men om utvecklingen pågår och jag fortsätter jobba med de här frågorna ska väl chansen komma att få åka med i alla fall.
