Manliga kollegor som påpekar att hon inte rakat benen, som tycker hon ser sur ut eller tar åt sig äran för det hon gjort. Och chefer som blundar för problemen eller själva är roten till dem. Varför blir arbetsmiljön för kvinnliga ingenjörer inte bättre? Det frågar sig signaturen Ida i den här insändaren.
Insändare
Det här är en argumenterande opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Fem år in i arbetslivet kan jag konstatera att det varit tufft att vara ingenjör och kvinna. Och jag blir frustrerad över att det inte blir bättre – att chefer blundar för problemen eller själva är roten till dem. Jag känner därför att jag måste göra något och det första steget är den här texten.
Det kommer med jämna mellanrum artiklar om att kvinnor är underrepresenterade på ingenjörsutbildningarna, och att de kvinnor som tagit en ingenjörsexamen och börjat jobba lämnar sin bransch i större utsträckning än männen.
För mig, som kvinna, och för många av mina kvinnliga vänner som precis som jag valt att bli ingenjörer, är ingen av dessa nyheter förvånande. De bekräftar snarare våra upplevelser som ingenjörer och kvinnor i en bransch där en majoritet är män och med patriarkala strukturer därtill.
Åtta situationer jag upplevt
Det är i år alltså fem år sedan jag tog min civilingenjörsexamen från ett av Sveriges bästa universitet. Jag har sedan dess hunnit arbeta inom IT, på en konsultfirma och inom industrin. Nedan kan ni läsa ett axplock av det jag upplevt sedan dess.
- Jag äter lunch med en manlig kollega i en park. Det är sommar och jag har bara ben. Han sträcker fram handen, drar med fingret från ankeln upp till knät, rynkar på näsan och frågar varför jag inte har rakat benen.
- Jag sitter vid ett bord med fyra manliga kollegor på fikarasten. Vi rör alla runt i våra tekoppar och tystnaden har lagt sig efter 15 minuter av prat, och alla är i sin egen lilla värld. När vi alla har suttit så ett litet tag frågar en av männen runt bordet varför jag ser så sur ut. Det enda jag gjort är att se likadan ut som mina manliga kollegor.
- En annan man ifrågasatte en fakta jag med 100 % visste, snäsandes med orden “jag är faktiskt äldre än du” och när jag går från samtalet säger han till resterande lyssnare hur “jobbigt det är att vara en vit, medelålders man idag”.
- En annan man som jag hade samma lön som, får i en lönerevision samma löneökning som jag trots att cheferna sa att de enbart skulle basera ökningen på hur väl man uppnått de kvantitativa målen. Han hade, till skillnad från mig, inte jobbat under hela löneperioden. Han hade dessutom sålt in betydligt färre uppdrag i både pengar och antal och hade en betydligt lägre debiteringsgrad än jag, en debiteringsgrad som låg långt från målet.
- En annan manlig chef har sagt att jag liknar hans dotter. I ett annat samtal berättar han att han inte tycker om sin dotter.
- I ett digitalt möte hörs en städrobot som åker förbi i bakgrunden. Den manliga chefen frågar en av de manliga medarbetarna på det kontor där städroboten låter om han inte har något vapen och insinuerar att han ska skjuta städerskan. Alla manliga kollegor skrattar med.
- Jag äter lunch med min manliga chef och de manliga kollegorna. De hävdar att det är genetiskt att flickor och pojkar leker med olika leksaker. Jag motsäger detta, att jag tror att det främst beror på uppväxtmiljön men får höra att “eftersom du har mens så har ni andra hormoner och fungerar därför helt olika männen. Titta bara på korna”. Efter lunchen kallar min chef in mig i ett mötesrum och säger till mig att vi inte borde föra sådana diskussioner vid lunchen för att det gör de andra (mina manliga och betydligt äldre kollegor) obekväma.
- En manlig kollega, som hade samma roll som jag, tog all cred för mitt arbete. Jag hörde till och med en annan kollega fråga honom när han kunde få tillgång till HANS arbete. Samma kollega kom ofta till möten med mig utan dator så att jag skulle behöva sköta allt administrativt såsom skriva anteckningar och boka alla kommande möten.
Inga klassiska ”svin”
Det är inga klassiska “svin” som jag råkat ut för, utan vanliga män som har vanliga liv med partner och/eller barn. Och jag säger inte att “alla män” beter sig så här, utan bara att de män som gör det finns överallt.
Ibland har jag fått för mig att jag har en aura som utstrålar ”tryck ner mig”. Jag kan också fundera kring om det är tvärtom, att jag vågar stå upp för mig själv och vägrar ta någon skit och att männen därför använder härskartekniker för att trycka ner mig för att det är det enda verktyget de har.
Oavsett vad så är jag av åsikten att vi verkligen behöver representation inom ingenjörsyrket vad gäller kön, etnicitet, funktionsvariation och så vidare för att minimera sådant beteende.
Jag vill därför inte råda någon kvinna till att inte plugga till ingenjör. Jag kan bara inse att om jag som 19-åring hade vetat vad jag vet idag, ett drygt decennium senare, så hade jag valt ett annat yrke.
/Ida
Kommentera gärna, men på grund av att ämnet kan väcka starka känslor kommer redaktionen att ställa extra höga krav för att godkänna kommentarer. Så tänk särskilt på att skriva konstruktivt.
53 kommentarer
Många bra kommentarer men också en del något märkliga. Den sortens beteende som dina ’kollegor’ utsatt dig för är verkligen inte ok och bör rimligen inte stämma med företagets policy och uppförandekod. Mitt viktigaste råd är emellertid tyvärr att försöka byta jobb omedelbart och hitta en arbetsgivare med tydlig linje vad gäller organisatorisk och social arbetsmiljö!
På de konsultfirmor jag varit på är det snarast tvärtom, man lyfter unga kvinnor till skyarna och kunderna tycks i många fall bry sig mer om ifall man ser bra ut och är go och gla än ifall man i verklig mening tillför något. En chef hos kunden tog bara in kvinnor med fördelaktigt utseende, ett helt sanslöst beteende som till slut straffade sig när gruppen blev helt dysfunktionell.
Beteendena jag läser i ditt inlägg låter helt bedrövligt milt sagt. Den som kommenterade dina orakade ben har problem, man kommenterar inte en kollegas utseende. Man kan ju bli intresserad av en kollega men det var ju inget direkt exemplariskt sätt att visa det på.
Löjligt att hävda att man vet bäst pga ålder och erfarenhet, ingen kan veta allt bäst, jag försöker trots ålder, erfarenhet och relativt hög utbildning(civilingenjör)lyssna på argument och fakta. Det där låter som någon uppkäftig tonåring.
Så tråkigt att höra! Byt arbetsgivare. Jag är kvinna, civilingenjör kemiteknik, har jobbat i 17 år och aldrig varit med om liknande.
Som man på ett skift med enbart kvinnor, där ena kollegan är dotter till en av höjdarna, känner jag igen mig lite i vad du skriver.
Jag får ej längre lov att föra några samtal utan det pladdras på om hur dålig jag är, varför jag sitter som jag gör, går som jag gör samt pratar på något sätt som de stör sig på.
Ämnena som tas upp på den gemensamma lunchen är vad Bianca Ingrosso har sysslat med senast etc. Jag har slutat äta lunch med dem, det går ej längre. Intressena skiljer sig för mycket.
Det enda som räddar mig numera är att lyssna på musik då jag är på jobbet så slipper jag allt pladder.
Tror inte detta har så mycket med teknikjobb i sig att göra.
Några av sakerna nämda är troligt svåra för många att ses som kränkande.
Männ hör motsvarigheter hela tiden men det kommer aldrig upp, kanske att det går ut genom andra örat oftare på männ..
Å andra sidan så är det ett tråkigare klimat att leva i numera speciellt som vit man.. på riktigt alltså..
En annan fundering. På kvinnodominerade yrken tex sjukvård är hålla sams och inte prata bakom ryggen etc ett uppmärksammat problem.
I mansdominerade trivs inte vissa kvinnor pga ovan nämnda..
Vad är egentligen en väg framåt…
När det gäller chans till befordran/karriär så är inställningen till män och kvinnor olika. Män ger unga män, som inte har stor erfarenhet alltså, en hög post för att män ”ser potential i honom”. Män ger inte unga kvinnor samma chans till en hög post. Då sägs det att ”Hon är för ung och klarar inte trycket. Hon måste få mer erfarenhet”. Fast för gammal får inte kvinnor vara heller….då är de förbrukade
Som kvinna på mansdominerad arbetsplats håller jag med. Förutom att bli nervärderad och förbisedd. Så är de sexuella trakasserierna det som tar knäcken på mig. Har PTSD nu efter att försökt att strida för en förändring för de kommande generationerna.
Samma som du, skulle jag aldrig valt ett mansdominerat yrke om jag visste då vad jag vet nu.
Det är många ingenjörer som har bristande social intelligens och/eller har någon form av autism eller asperger. Räkna inte med att hitta de mest socialt välrundade individer i denna bransch.
Som man får jag också regelbundet stå ut med olämpligt beteende från kollegor och chefer.
Exempelvis en kollega som skrikit på högsta volym att jag är inkompetent och inte fattar någonting och att de är äldre och vet bäst. Trots att jag har betydligt mer kunskaper i det området, samt gör ett mycket bättre jobb än den kollegan.
Andra exempel är chefer som tycker de vet bäst om allt. Man kan aldrig säga någon idé rakt ut, det är en garanti för att chefen kommer att totalsåga den. Istället får
man prata runt det och försöka lotsa chefen att själv dra rätt slutsatser och komma på rätt idé, och självklart sen kan chefen ta åt sig all ära hos högre chefer.
Det är mycket stora egon i den här branschen. Det är sällan den bästa idén som vinner. Det är aldrig det tekniska som är problemet, utan alltid människor.
Det är få som kan backa och erkänna att de har fel, speciellt äldre ingenjörer verkar ha detta problemet när de många gånger har svårt att hänga med i ny teknologi och är rädda för att bli ersatta. Då tar de till andra knep för att ”vinna” och rädda sitt ego, t ex genom nedlåtande kommentarer och ifrågasätta andras intelligens och kompetens.
Det är inte nödvändigtvis så att alla gånger någon beter sig på ett olämpligt sätt så är det för att förtrycka dig pga att du är kvinna.
De kanske till och med hade varit hårdare mot dig om du varit man. Självklart är det fortfarande inte OK.
Jag säger bara att alla blir utsatta för olämpligt beteende i den här branschen av socialt inkompetenta individer med stora och känsliga egon som försöker ta åt sig alla ära för andras jobb, trycka ned andra med nedlåtande kommentarer och skryta över hur bra de är, för att de innerst inne själva vet om att de inte har det som krävs.
Oftast fungerar det om man själv gör ett fantastiskt jobb, ger andra all ära och själv tar på sig ansvaret för alla problem. Speciellt när någon äldre ingenjör har stort och känsligt ego så är jag noga med att alltid berömma dem inför chefen och säga att deras erfarenheter och insikter har varit ovärderliga för projektet. Speciellt om de inte bidragit med något annat än besvär och jag själv fått göra allt deras jobb. Det brukar lugna dem. Alla vet ändå vem som gör jobbet, kanske inte chefen men de andra kollegorna iallafall.
Varje gång jag bytt jobb så är det för att komma bort från kollegor eller chefer jag inte orkar med. Det är inte värt att stå ut med all den frustration som vissa individer orsakar.
Hej Chris,
Jag håller med dig till 100% i allt du skriver.
Sen tycker jag att kvinnor (får insändarskribenten skriva ”män” så får jag skriva ”kvinnor”) alltid får det till att det är för att dom är juat kvinnor. Så är det inte, jag råkar ut för exakt samma saker (förutom kommentarer om rakade ben).
Män vet inte hur det är att vara en kvinna men det motsatta gäller också.
Hej Ida,
Blir verkligt ledsen av att läsa din text och uppmaningen är solklar, byt arbetsgivare omedelbart!! Jag kanske haft tur under 35 år inom IT/Telecom-utveckling HW/SW, men på de bolag jag arbetat, har vi verkligen varit angelägna om att ge kvinnor samma möjligheter och samma respektfulla behandling som män. Ett flertal kvinnor har nått höga poster och en av mina bästa chefer var en kvinna. På mitt nuvarande bolag är vi ytterst måna om diversitet och jag är väldigt stolt över det team jag rekryterat som är diversifierat i nationaliteter, religioner, bakgrund, ålder, erfarenhet och kön. Det gör det mycket intressantare på jobbet och utvecklar personer i både kompetens och förståelse.
Så stå på dig och byt arbetsgivare om du inte behandlas respektfullt och ges samma möjligheter som männen!
MVH
Anders
Är utbildad yrkeshögskoletekniker som kvinna.
Hade jag haft ”facit i hand” hade jag ALDRIG utbildat mig i ett mansdominerat yrke.
Tråkigt att det ska vara så, men statistiskt lär det långsamt bli bättre – det större återstående problemet är åldersrasismen.
På tal om rasism/diskriminering, Sverige är inte USA: jag har svårt att förstå den som själv klassade sig efter sin hudfärg.
Det är tydligen bransch som släntrar efter på denna front … jag har arbetat som ingenjör endast under kort period men då med öppensinniga medarbetare och hade aldrig dylika problem – tvärtom.
Har också arbetat som lastbilschaufför men upplevde heller aldrig problem på denna nivå även om vokabuläret ibland varit relativt rått …
Min ställning som kvinna med erfarenhet från dessa branscher har däremot gjort mig till förebild för flera andra i min senare undervisande yrkeskarriär vilket gett otrolig stimulans…
Det råd jag skulle vilja ge dig Ida är att byta anställning men håll dig inom branschen o visa att du inte är nån att sätta sig på!
Önskar dig lycka till 🌻
Väldigt tråkigt att läsa alla kommentarer.
Jag har tack och lov en helt annan upplevelse. Sitter på ett större infraprojekt, som tjäbsteman inom byggbranschen. Oavsett om jag varit ute och besökt bygget eller på kontoret har jag alltid bemöttes av respekt och mina åsikter, synpunkter och påpekanden har tagits seriöst. Har ofta varit den enda kvinnan, i ett möte fullt med manliga chefer. De flesta av mina kollegor är anställda från utlandet och alla har sin specifika specialistroll.
De sociala situationer som beskrivs här framstår som fullkomligt oacceptabla, jag har inte sett något liknande. Däremot finns inga kvinnliga chefer, och de få som har funnits har sagt upp sig… Så de har troligen en annan sida att berätta om…
Jag har nästan aldrig reflekterat över att jag är kvinna, det har inte belysts och mina chefer och de chefer jag jobbat med har varit uppmuntrande och stöttande.
Älskar mitt jobb och trivs superbra, vet att många andra ’drivna och tuffa’ kvinnliga kollegor känner likadant. Har vänner inom konsultsidan som har en annan bild av både rasism och kvinnoförminskning. Trist. Fler äldre och inskränkta svenska män där verkar det som.
Välj en arbetsgivare och kollegor som förtjänar er och där ni trivs, finns massa roligt för ingenjörer 😁😀🥰
Vill också tillägga, som någon också varit inne på, att det helt enkelt finns otrevliga människor. Handlar inte om kön specifikt, utan dessa trycker ned alla de kan. Män blir också trakasserade, liksom invandrare, bögar, tystlåtna eller vem som helst som ma kan raljera över. Antingen är man i en miljö där dåligt beteende accepteras eller inte. Har jobbat med så många underbara, kompetenta, vänliga och respektfulla män, och blir ledsen att några idioter dåliga uppförande tyvärr kan ge en bild av att ”män” är på ett visst sätt. Kvinnor kan också vara hemska mobbare, för den delen… Vi behöver alla jobba med hur vi ska arbeta fint sida vid sida. Vissa klarar inte av konkurrens utan trycker ned andra för att häva sig själva, behövs gott ledarskap för att ändra på detta. Vissa arbetsplatser har kommit långt, andra inte. Självklart måste man även jobba med jämställdhet – roller, löner, lyfta prestationer mm. Men ibland handlar det bara om att rensa ut bland vissa som förstör för alla…
Hej.
Trist kollegor ni verkar ha.
Som ingenjör själv så kan jag inte se att ovanstående punkter som Ida radar upp är unikt för ingenjörer. Det går att copy pastea detta på alla yrkeskategorier.
Fruktansvärd berättelse Ida!
Heja dej!
Jag lider med dig – och med de andra som delat med sig i kommentarsfältet.
Alla har vi förstås ett ansvar för hur vi beter oss mot varandra. Men chefen (och chefens chef, och …) har förstås ett oavvisligt ansvar att inte bara föregå med gott exempel utan också att läxa upp dem som inte förstått (eller inte vill förstå). Återkommande vid behov. Och inklusive i lönesättningsbedömningen.
Jag får en liten flashback från min tid som bullerkonsult för 35 år sedan. Och framförallt inser jag att jag levt i en skyddad värld de 32 åren jag jobbat med miljöfrågor, dels på kommun och de senaste 25 på Naturvårdsverket. Nu är det förstås inte jag som 64-årig man som i första hand ska uttala mig om jämställdhet på arbetsplatsen. Dock frågade jag många (kvinno-)kollegor (särskilt under metoo-åren) och bilden verkar vara tydlig att det inte är så illa här. Säga vad man vill om oss miljömuppar men de allra flesta är snälla och varken oförskämda eller misogyna. Jag gissar också att det faktum att 70 procent av de anställda här är kvinnor har en positiv effekt…
En sak som delvis motsäger det jag nu skrivit är att jag de senaste tio åren handlett ett halvdussin unga examensarbetare. Alla var oerhört ambitiösa, utom en, den ende som var man…
Tack Ida för att du lyfter detta.
Har upplevt liknande. Två upplevelser som fick mig att lämna mitt jobb var:
-Chefen började diskutera det problematiska med samtyckeslagen över en lunch med mig. Han tyckte att tjatsex var ok, hans fru gav ju alltid med sig till sist.
– En högre chef uttryckte att han inte ansåg det nödvändigt att jobba med mångfald och inkludering då materialet vi hade att tillgå kom från HR, och där vet vi ju vilka som jobbar-kvinnor. Och de vet vi ju hur de blir i grupp.
Ingen man sa emot. Endast den andra kvinnan i rummet.
Tack Ida för att du tar dig mod och skriver denna insändare. Jag hoppas att den gör att det tar fart i denna debatt igen. Du jobbar i en bransch där kompetensen är efterfrågad av många arbetsgivare. Jag uppmanar dig att söka till ett annat företag så snart som möjligt och lämna dina gubbiga chef och kollegor. Ett par av de händelser om du beskriver bör du dessutom kunna anmäla dina kollegor för trakasserier och diskriminering.
Hej Ida,
Jag är ledsen över att behöva bekräfta det du skriver.
Precis som på 1990-talet sparkas kvinnliga ingenjörer (och andra kvinnliga yrkesarbetande inom industrin) ut från arbetsmarknaden när de blir äldre, just pga kön och ålder – och facket gör ingenting för att ge stöd.
Det råder konstant backlash för jämställdheten.
För att inte förvärra min egen situation väljer jag att vara anonym. Vet nu av erfarenhet att ingen ger stöd när detta sker.
Jag förstår inte hur så många kan välja att kommentera en anonym text som denna insändare.
Ämnet är inte det minsta kontroversiellt och personen borde kunna stå för sin berättelse.
I nuläget är det inget annat än en fiktiv text för mig.
Därmed inte sagt att allt detta händer precis så som det beskrivits.
Och det kommer fortsätta hända så länge drabbade individer väljer anonyma texter ute i allmänheten istället för att lyfta saken där och då, när det händer.
Ida vill inte att hennes namn publiceras eftersom hon är orolig för konsekvenserna på sin arbetsplats om hennes chef och kollegor läser insändaren. Det är tyvärr anledningen till att många som upplever kränkande särbehandling arbetslivet inte vill berätta med sitt namn. Redaktionen ser att insändaren, trots att den är anonym, är en möjlighet att lyfta problem som kan vara svåra att prata öppet om. Vi ser av kommentarerna att fler kvinnor känner igen sig i Idas berättelse. /Karin Virgin, chefredaktör.
Intressant att du ”Agneta”, som klagar på att insändarskribenten inte anger sitt fullständiga namn, själv väljer att skippa efternamnet och bara skriva ”Agneta”.
Med din terminologi så väljer jag att betrakta ditt svar som ”fiktivt”.
I övrigt så håller jag fullständigt med chefredaktörens svar till dig.
Ja du Agneta…
Trist att du väljer att lägga mer skuld på den som redan är drabbad. Många har säkert gjort både och, alltså lyft frågan vid tillfället för händelsen och senare skrivit anonymt. Gissningsvis för att de inte fick gehör när de lyfte frågan på plats och därför känner att en mer allmän dialog behövs för att förändra attityder i det stora.
Samtidigt fantastiskt att sånt här inte kan hända i din närhet, för du skulle ju sätta stopp för det omedelbart, tack för det 🙂
Om man nu vill ha ”lika för alla” och du nu jobbar med en del män som beter sig så här, så lär dig antingen att ta det och ge igen, som män gör, eller stick därifrån. Att sitta och gnälla är endast patetiskt, och andra ska inte behöva anpassa sig efter dig.
Du menar alltså att jämställdhet är när alla utsätts för lika mycket sexuella trakasserier pch inte att eliminera sexuella trakasserier?
En punkt av åtta handlade om sexuella trakasserier (självklart inte OK). Resten är sånt som även män råkar ut för. Att ”skjuta städroboten” har inget med kvinnor att göra. Dom ville få tyst på oljudet och skämtade då om att skjuta sönder den (”städerskan”=roblten). Skribenten reagerade på ordet ”städerskan” och kopplade det direkt till ”dom hatar kvinnliga städerskor och skulle gärna skjuta en sådan kvinna”. Det finns inte på kartan att det var så dom menade. Dom skrattade för att (en del) män gillar att skjuta sönder saker (eller riva, slänga, hoppa sönder,… saker).
Säg ifrån och bry dig inte om dom (män eller kvinnor) blir sura. Så gör jag själv och det kan även en kvinna göra. Män blir sura på mig också, hela tiden. Inte roligt men så är det.
En osund miljö som du bör lämna så snart du kan.
Hej Ida,
Tack för att du vågat skriva denna insändare – jag förstår att det inte är något som kommer i brådrasket!
Ledsamt och se det du behöver stå ut med och även de som kommenterat så här långt. Jag förundras över dessa män som gör sig små och ynkliga genom sitt beteende gentemot kvinnor i yrkeslivet. Innerst inne tror jag orsaken är att många män känner sig hotade av kvinnor som är smartare än de själva. Att välja sättet och känna sig stark genom att trycka ned andra är ju tyvärr ett sätt för fler än man önskar ett sätt att ställa sig själv på toppen. Det är tyvärr ju svårt att rå på – särskilt när även chefer och medarbetare inte säger ifrån.
För egen del har jag arbetat i olika ingenjörsroller både på privata sidan samt inom offentlig sektor och ser inte detta mönster eller har hört liknande kommentarer som du och andra beskriver. Det kan ju bero på att jag haft lite tur med mina olika arbetsgivare och kollegor, som oftast var till större delen representerade av män – kanske därav min positiva erfarenhet. På min nuvarande arbetsplats som medicinteknisk ingenjör vill jag påstå att öppenheten och även ökat antal kvinnliga ingenjörer över åren, samt att vi riktar oss mot sjukvården kan ha bidragit till ett bättre arbetsklimat där mjukare värden är viktigare än ekonomiska resultat. Detta har även bidragit till att jag själv stannat länge på denna arbetsplats – som inte är perfekt på något sätt. Självfallet ska inte någon behöva gå till jobbet och tro att det är något fel på en själv.
Ida – om du (och även ni som har liknande negativa erfarenheter) inte kommer till rätta med dem på nuvarande arbetsplats är mitt råd att byta till en annan, eller att starta eget och skapa en arbetsplats så som ni själva önskar att en fungerande arbetsmiljö ska vara.
Hej!
Jag anser att det är vårt gemensamma ansvar att se till att alla trivs och känner sig väl till mods på jobbet. Dessutom har jag två döttrar som blir civilingenjörer om några månader och jag vill inte att de skall utsättas för det som Ida beskriver. Jag vill därför rikta en stark uppmaning till mina manliga ingenjörskollegor. Om vi är ”riktiga” män och har någon tåga i oss så är det vår skyldighet att läxa upp kollegor som inte kan bete sig mot kvinnliga kollegor. ”Stampa till” och visa att de flesta av oss faktiskt vill att det skall vara trivsamt att vara ingenjör oavsett om du är man eller kvinna.
Då går jag mot strömmen. Som kvinna, civil och chef inom militären är jag ofta den enda som är kvinna. Jag är ofta även en av få civila bland flera officerare. Jag blir aldrig ifrågasatt, varken för mitt kön eller min kompetens. Alla vet att jag sitter på det mötet eller i den arbetsgruppen pga min kompetens och inte av någon annan anledning.
Så jag säger tvärt om, bli ingenjör det är fantastiskt roligt 🙂
Hej Ida
Först av allt, tråkigt att du fått så tråkiga upplevelser av yrket som Ingenjör och jag hoppas ingen i min närhet har fått känna av detta. Det verkar ju vara såpass vanligt att statistiskt borde jag ha kunnat se det, men när man inte är drabbad själv är det svårare att se. men lyssna är lättare. Jag tror att ett sätt att göra det synligare är att som du debattera det, ta upp det om inte själv så genom någon mentor som har en informell ledarroll, någon chef som har ditt förtroende eller facklig företrädare. Jag tror det är mycket kopplat till ledarskapet vad som tillåts och det kommer man inte åt så lätt . Antingen rösta med fötterna eller göra det synligt. Det finns ju arbetsplatser där det funkar, hoppas jag åtminstone, så ge inte upp och hoppas du hittar en plats där det finns en omsesidig respekt både för kompetens och människa
Så tråkigt att läsa alla dessa exempel på ojämlikhet och att det ska behöva vara så här!
Och så tråkigt att jag som kvinna absolut känner igen mycket av det som skrivs.
Har jobbat som ingenjör i mansdominerade miljöer i mer än 25 år och har tyvärr massor av liknande egna exempel t ex en manlig kollega som på en rak fråga svarade att han inte tyckte att kvinnor borde vara ingenjörer för att ”det är för svårt för dem”.
Jag upplever dock att situationen har blivit något bättre med åren. Detta kan dock bero på att jag själv blivit äldre och kanske därmed behandlas bättre (t ex mindre utsatt för olika former av sexuella anspelningar), att jag numera har fler kvinnliga kollegor och tyvärr kanske också för att jag vant mig och anpassat mig till situationen…….
Fruktansvärt beteende av dina ”kollegor”. Får du inte gehör hos chef och skyddsombud så byt jobb, för en del chefer är antingen för fega eller skyddar de som beter sig illa. Det finns lyckligtvis fler bra arbetsgivare och chefer än vad det finns dåliga. Jag har jobbat länge som ingenjör med fina kvinnliga och manliga ingenjörskollegor. Du är värd bättre och jag tror du kommer få ett bra arbetsliv som ingenjör i längden.
Hej,
Man, 60år, internationellt fokus i mitt yrke. Jag blir verkligen betryckt av att läsa om detta- trodde verkligen att ledarskap/chefskap/medarbetarskap hade kommit längre än så idag. Det gör mig bekymrad att läsa om detta. Jag drar mig till minnes en episod från mina första år på ett stort svenskt verkstadsföretag som just fått sina första kvinnor på verkstadsgolvet. De äldre männen på golvet hade fortfarande pin-ups på väggarna i fika rummet- trots tillsägelser om att ta ner dem. Tjejerna började sätta upp motsv bilder på unga män på väggarna. Det varade nån vecka, sedan plockade de äldre männen ner sina pin-ups. De skämdes. Önskar att det vore lika enkelt att komma till lags med andra beteenden. Har tyvärr inga enkla lösningar annat än att stå er samt att jag så gärna skulle vilja vara med om detta i verkligheten. Gudars vilken kommentar jag skulle ge mannen som behandlade en kvinnlig kollega på detta viset som ni har beskrivit…..
Med detta sagt, stå på er. Alla är inte idioter av era manliga kollegor.
Jag har arbetat som ingenjör i samhällsbyggnadsbranschen drygt 20 år men har bara vid ett enda tillfälle blivit utsatt för sexism. Men mina arbetsplatser när jag var yngre var å andra sidan med en relativt jämn könsfördelning, nu är jag äldre och etablerad.
Jag blir både ledsen och arg över att kvinnor fortfarande nedvärderas och trycks ner men tänker att vägen fram är jämnare könsfördelning i alla branscher, i kombination såklart med den här typen av vittnesmål och diskussion.
Det är med lite sorg i hjärtat och samtidigt en glädje av samhörighet med dig som jag kan konstatera att dena text lika gärna kunde varit min. Tyvärr känner jag igen mig i det du skriver. Just nu blir jag provocerad av alla byggföretags ”vilja” att locka tjejer till branschen. För mig är det bara marknadsföring. Tyvärr slätas mycket över med att ”ta det inte personligt”, ”det har inte med dig att göra” när killar med sämre CV kör om mig på karriärsvägen.
Står vi på oss blir vi obekväma och tillslut bortpetade på något snyggt vis. Mjäkar vi med belastas vi med extra arbetsuppgifter (gärna idiotgrejer som att ansvara för kaffet eller att vara sekreterare på möten), vi får stå ut med diskriminering och bli ofta en prydnad i deras statistik/marknadsföring.
Jag upplever att de som klarar sig är de som har föräldrar, god vän eller respektive inom branchen. Glöm inte alla de som för evigt kommer håller tyst och de som kommer att upprätta en god fasad för att själva slippa hamna i dålig dager. För många handlar det om den egna personens vardag och lön. Tala är silver…
All the given examples happened to me more or less with slight differences. It is only curious that when the work is done perfectly, I dont get any credit but as soon as the rest of the team make a mess I am the one to be blamed. Because I am the only woman and I am agreeable? I have been verbally attacked and accused just because I raised a simple valid question and my boss said, we are 3 people saying the same thing so your question is wrong and unjustified. Sometimes I think about changing career but then I say why? I have to start everything from scratch and this will be a waste of time! I already spent years on education and getting work experience and now to restart another path? There have been many days that I came back home crying because of the bullying, unfairness, injustice and a tyrant employer.
Jag blir verkligen ledsen över hur vi karlar beter oss.
Vi har verkligen inte råd att få någon smart och duktig person att lämna ingenjörsyrket.
Riktigt tragiska berättelser som får mig som man att vilja byta arbetsgivare om jag fick reda på att kollegor utsatts för dylikt.
Det är fruktansvärt att det råder könsdiskriminering inom ingenjörssektorn. Jag har personligen fått bevittna flera händelser på mitt företag (ett av de största i Sverige) där vissa beslut har tagits på grund av ens kön.
*En person med mycket mer relevant erfarenhet fick aldrig jobbet, istället gavs positionen till någon i ett annat kön. (Visst kan man inte utesluta att detta berodde endast på kön, men då jag arbetat med båda skulle jag säga att jo, så är tyvärr fallet.)
*Man får fritt könsdiskriminera i annonser för vissa positioner, och då skriver man till exempel ”Vi ser gärna att det är en [KÖN] sökande.”
*Man ger fastanställning mycket enklare till de med ett visst kön, på direkten. Medans de flesta i det andra könet får börja som konsult under relativt dåliga villkor.
Alla företag är inte likadana.
Tack Ida för att du lyfter det här, jag har själv funderat om jag ska skriva en bok om allt jag vart med om. Man häpnar, men det känns samtidigt skönt att inte vara ensam.
Ibland har jag funderat om det har vart värt det. Jag jobbar inom IT som chef och har verkligen fått slita i mitt hår för att ta mig fram. Jag har råkat ut för många manliga kollegor den ena värre än den andra. Men jag tror på karma. För inte så länge sen så sökte en gammal kollega ett jobb där jag satt som rekryterande chef. 👋🏽 Ni kan ju ana hur det gick och hur förvånad han blev.
Tack, bör lyftas mera.
Håller med! Bra skrivet.
Så mycket man har fått uppleva. Och tyvärr ursäktas sånt beteende av chefer, HR och t o m VD.
Fått höra att chef är rädd för mig.
Eller att chefen själv är en offer och inte hör när killar drar skämt av avsugning på möte. Inte heller att jag säger till dom.
Älskar min yrke. Jobbat 20 år. Men ibland, ibland blir man trött och besviken på män som sitter på samma möte och inte ifrågasätter kollegors beteende.
Ida, jag skriver ett tillägg till min tidigare kommentar och utökar din lista med några händelser:
• I ett förändringsprojekt på kontoret sa den manliga projektledaren ”att jobba med dig är som att vara gift, men utan förmånerna”.
• Som nyanställd fick jag och en kvinnlig kollega en kopia på ett obegripligt mail från en chef, sänt till en i företagsledningen. När vi frågade fick vi till svar att det skrivits efter en olycksalig bastukväll som gått över styr där mailskrivaren förlorat pengar på poker. Man nämnde också att jag och min kollega dryftats i mörka lokaler med äss i ärmarna.
• Mina manliga kollegor är alltid ”experter”, medan jag och mina kvinnliga kollegor är ”tjejerna i [vår stad]”
• En i företagsledningen som höll en utbildning på kontoret reflekterade kring en medarbetare som bytt namn (från ett namn som kodas som icke-svenskt till ett som kodas svenskt) och sa ”kanske har hon bytt för att det ska vara enklare att få jobb” (skratt).
• När en kollega skulle anställas sa hennes manliga blivande arbetsledare till en chef på kontoret att ”hon är så jävla snygg dessutom, det gör inte saken sämre”. De skrattade.
• En manlig kollega från ett annat kontor hängde efter samma kvinnliga kollega. Hon var till slut tvungen att lämna situationen för att mannen var så påstridig.
• På AW på stan tystnade chefen varje gång en snygg ung tjej gick förbi. Sedan kommenterade han hennes rumpa och kläder. Han tyckte ofta kjolen kunde varit kortare.
• På sightseeing under en konferens försvinner helt plötsligt en manlig kollega. Vi vänder oss om och ser att han springer efter en snygg tjej. Han tog hennes nummer och bestämde träff samma kväll. Han trillade in till hotellet först förmiddagen därpå.
• På en konferens när vi kollegor skulle gå åt varsitt håll kände jag en hård smäll i rumpan och vänder mig om. Där står min chef, som väntat in att de andra kollegorna var utom synhåll.
Hej Ida,
först och främst, tack för att du vågat skriva denna insändare! Jag fyller på med punkter så att du kan känna att du inte är ensam i dina upplevelser. Den är likt din ett axplock från de senaste åren.
• Min nya manliga chef förklarade för mig att jag nog kände mig utanför mitt team eftersom jag inte var ”lika smart” som mina manliga kollegor, och att jag ”delade med mig för mycket av mitt privatliv”. Eftersom han var ny som chef visste han vid detta tillfälle varken något om mig som person eller om min arbetskapacitet.
• Min manliga kollega presenterar återkommande mina idéer och analyser som sina, både för interna och externa parter.
• En annan manlig kollega och min före detta chef har tillsammans tagit en rapport jag skrivit, raderat mitt namn och presenterat det som sitt arbete.
• Min chef efterfrågar aldrig mig inom mitt kunskapsområde. Däremot ber han mig ibland att lösa administrativa uppgifter som att ta reda på hur våra interna system fungerar, eftersom de andra ”har så mycket att göra”. Jag har för närvarande högst debiteringsgrad i mitt team.
• Min chef har under senaste lönesamtalet förklarat att han inte kommer att ”kämpa för en bra löneökning” för mig i år. Återigen till trots att jag har högst debiteringsgrad i teamet och har uppfyllt alla mål.
• På ett jobbsamkväm förklarade en manlig kollega för mig att han tyckte att det var en naturlig handling för män att våldta kvinnor.
Utöver urvalet nedan upplever jag en stor vardagsproblematik inom ingenjörsvärlden som att mina kommentarer vid möten ignoreras, tas upp igen av en man och då blir hörsammade.
Heja dig Ida! Jag och kollegor har länge pratat om att det skulle behövas ett nytt upprop om vardagssexismen i den manliga ingenjörsvärlden. Har själv en lång lista på situationer och kollegor lika så.
Känner verkligen inte igen allt även här efter 5 år som kvinnlig ingenjör (tex har ingen tagit på mig eller uttalat sig om mitt utseende mer än håret på huvudet), men visst ringer det lite klockor. Senaste man fått höra är ’var mer positiv’, och att man är obekväm och ’rör om i grytan’. Ofta att man får negativ återkoppling på saker som manliga kollegor gör exakt likadant, och inte tolkas som dåligt.
Att mycket har med chefen att göra håller jag med om. Det behövs utbildning både för manliga och kvinnliga chefer så man tvingas ta hand om sina fördomar. Det skulle dessutom få mycket bättre utväxling än att skicka varje kvinnlig anställd till psykolog över att den mår dåligt på jobbet och tror det är den det är något fel på.
Det finns ingen anledning att säga ”inte alla män”. De män som inte gör kommentarerna själva skrattar åt dem, ursäktar dem (”han menade inget illa med det”), eller tolererar männen som gör kommentarerna. Det är alla män som är problemet.
Påståenden så svepande och generaliserande som ”Det är alla män som är problemet” sänker bara nivån på hela den här diskussionen till något ganska ovetenskapligt.
Det känns inte som en vetenskaplig text utan som en text där någon berättar om sina känslor. Snälla, respektera människan bakom dessa känslor.
Jag uppfattar det som någon som är på väg att bli knäckt och behöver stöd i stil med de andra kommentarerna.
Respekt förtjänas – personer och kommentarer lika – det ges inte ut. Däremot kan man skänka sympati, om kommentarerna inte är för förråande.
Om män, och inte Idas idé om uppväxtmiljön, vore problemet då är de också lösningen. Men så enkelt tror jag knappast det är.
Det är helt korrekt! Jag uppskattar din empati! Ibland kan konsekvenserna bli allvarliga och förstöra ens liv om hon säger ifrån eller agerar lagligt eftersom hon inte har övermakten och tyvärr kan unionen inte hjälpa.