Försvarsindustrin har hamnat i fokus det senaste året. Men hur är det att jobba med produkter som å ena sidan används för att försvara länders självständighet, men som å andra sidan kan döda? Ingenjören ställde frågan till två ingenjörer på BAE Systems.
Man skulle kunna säga att Robert Kniström har ett alldeles vanligt ingenjörsjobb. Han är civilingenjör i elektroteknik med inriktning mot reglersystem, och jobbar idag som projektledare på en utvecklingsavdelning på ett industriföretag i en mellansvensk stad.
Men företaget är BAE Systems Bofors, en del av en global koncern som är en av världens största aktörer inom försvarsindustrin. Och de produkter som Robert Kniström och hans kollegor tar fram är ammunition som kan komma att användas i krig, och i slutändan skada eller ytterst döda människor.
Robert Kniström arbetar som ingenjör på BAE Systems Bofors.
– Det är klart att det alltid är ett svårt dilemma och en komplicerad fråga, konstaterar han när vi pratas vid en dag i maj, nästan ett och ett halvt år efter Rysslands fullskaliga attack på Ukraina.
– I den bästa av världar kanske ett försvar inte skulle behöva finnas, men jag tror att det är en utopi och det tror jag att fler har börjat tycka det senaste året. Som jag ser det består mitt jobb av att bidra till att vi ska kunna försvara demokratin. Jag tycker att det är viktigt att vi har ett försvar, och jag vill att det ska vara så bra som möjligt.
Från kärnkraft till vapenindustrin
För Robert Kniströms del började intresset för försvaret när han gjorde värnplikten inom flygvapnet i Luleå 2001.
– Det var då jag fick upp ögonen för det övergripande system som försvaret är och varför det finns.
Från 1800-talskanoner till fjärrstyrda vapen
För 140 år sedan började ståltillverkaren Bofors i Karlskoga att tillverka kanoner. Sedan början av 2000-talet är företaget en del av BAE Systems, en global koncern inom försvar och säkerhet.
Idag tillverkar BAE Systems Bofors AB artilleripjäser,
marinpjäser, intelligent ammunition och fjärrstyrda
vapensystem.
Men någon karriär i försvarsmakten blev det inte. Istället gick flyttlasset till Göteborg och Chalmers, och därefter blev det traineeprogram och sju år som processingenjör på kärnkraftverket i Forsmark innan flyttlasset gick igen 2017. Robert och hans fru ville dra sig mot hemtrakten kring Örebro, och när Robert skulle se sig om efter jobb föll valet på BAE Systems Bofors.
– Jag ville jobba på ett företag som kunde erbjuda spännande teknik, som ligger i framkant och där det finns goda utvecklingsmöjligheter internt. Jag tyckte att försvarsindustrin passade in på det så jag sökte mig dit. Man kan väl lugnt säga att jag gick från en kontroversiell bransch till en annan.
Fast för Robert Kniström är hans arbetsplats inte särskilt kontroversiell.
– Jag vill jobba där jag har en samhällsviktig funktion. På Forsmark var det att säkra elförsörjning, nu är det att se till att vi har ett starkt försvar. Men framförallt tycker jag att det här är en spännande, visionär bransch där jag får jobba med framtidens teknik.
Men visst väcker hans jobb diskussioner när han berättar för andra var han jobbar.
– Jag brukar vara ganska öppen med det och visst är det så att alla har olika tankar om mitt jobb, det får man respektera. De flesta brukar å andra sidan mest vara nyfikna, särskilt det senaste året. Det blev mycket hetsigare och mer känslobaserade reaktioner när jag jobbade med kärnkraft.
”Används för att försvara självständighet”
På en annan avdelning på BAE Systems Bofors jobbar maskiningenjören Mattias Andersson som analysingenjör i strukturmekanik, något som framförallt innebär hållfasthetsberäkningar och materialtest.
Mattias Andersson är maskiningenjör och jobbar på BAE Systems Bofors.
– Jag läste i Jönköping och när jag skulle skriva exjobb vårterminen 2022 såg jag BAE Systems Bofors i listan på möjliga företag för min inriktning. Eftersom jag är intresserad av historia och Bofors luftvärnskanoner spelade en stor roll under andra världskriget valde jag dem.
Exjobbet gick bra och Mattias trivdes med kulturen och kollegorna, så när studierna var slut valde han att stanna kvar. Ett val som för honom var ganska okontroversiellt.
– Jag kommer från Tibro där du har regementet i Karlsborg på ena sidan och regementet i Skövde på den andra, så militären har liksom alltid varit överallt. Dessutom är jag som sagt intresserad av historia, och eftersom det till stor del är krig det skrivs om kan man väl säga att jag har ett militärt intresse.
Men visst är han medveten om att försvarsindustrins produkter inte är som alla andra.
– Visst, våra produkter kan bidra till att människor kommer till skada eller ytterst dör, men det kan man säga om många industrier. Titta på bilindustrin, i trafiken är det också ganska många som dör. Det är visserligen inte huvudanledningen med produkterna, men det skulle inte jag säga att det är inom försvarsindustrin heller. Jag vill ju att Sveriges försvar ska vara så bra att det inte behöver användas.
Han påpekar att företagets produkter används för att försvara länders suveränitet och att man måste komma ihåg att deras kunder är regeringar, Sveriges eller andra länders, och att det finns ett starkt regelverk för vilka länder företaget får exportera till. På jobbet berör de inte heller frågan om att det de tillverkar kan användas för att döda.
– Vi brukar säga att ”verkan är målet”. Det innebär att i slutändan är det allra viktigaste att kanonen eller ammunitionen du utvecklar ska göra skillnad där skottet träffar. Något ska hända på platsen du skjuter på. Men vad som ska hända är mer underförstått. Våra produkter kan exempelvis användas för att verka mot fordon eller annan materiel.
Och tittar han framåt är det inte omöjligt att han blir kvar inom försvarsindustrin under hela sin karriär.
– Jag skulle kunna jobba här livet ut för det är så varierande, säger Mattias Andersson.
– Det här är spetskompetens där du jobbar med riktigt häftig teknik, samtidigt som du får utveckla nya grejer.
Karin Aase
